Nog ytterst få som har en porsche o 50+.
Skulle gissa de flesta är medelålders män som har några miljoner på börsen och är höginkomsttagare/ driver eget.
Sen går det ju alltid att sälja bilen, så har du en i ett år så förlorar du nog inte mycket pengar.
Nja bilar är ju en utmärk statussymbol. Det går ju inte riktigt att fejka som kläder, klockor och annat.
Finns nog väldigt många som ser det som status precis som de finns många som inte ser det som status med. Men statussymbol är det helt klart.
Nej såklart, tror inte jag heller. Men för egen del så är det så långt ner på prio listan liksom. Tycker frågan säger en del om personen som svarar 
Gillar bilar men älskar pengar. Så de kommer längre ner på min lista.
Men kommer dagen när man kan köpa en sportbil utan att tveka så kommer man ju lätt göra de. Sen om någon vill döma en och tycka man är patetisk för man har ett bil intresse så säger ju det mer om personen än mig.
I botten på hela den här diskussionen så ligger social status.
Vilka är de viktigaste faktorerna som avgör social status? Så här säger den här svenska forskningsstudien.
The highest-ranked dimension included status qualifiers related to external material resources and properties.
The second most important dimension comprised interactional resources such as manners, looks, being married and having children.
The third dimension concerned the importance of interest and engagement in politics, the environment, and fine art, which were of the least importance for social status.
Status är jämförande: Social status handlar inte bara om vad du själv har (pengar, utbildning, utseende, relationer), utan om hur det står sig i jämförelse med andra.
Avundsjuka = jämförelse: Avundsjuka uppstår när någon annan har något vi själva vill ha eller värderar högt, t.ex. högre lön, attraktiv partner, fler sociala kontakter eller större inflytande.
Psykologer talar om social jämförelseteori, som säger att människor ständigt jämför sig med andra för att bedöma sin egen position. Avundsjuka är en känslomässig reaktion på ogynnsamma jämförelser.
Det är alltså helt naturligt att känna avundsjuka när någon uppenbart är mycket rikare, och har högre status, än sig själv. Jag jobbar själv med tre varianter för att hantera det.
Vända energin inåt. Se personer med högre status som inspiration, konstatera att jag vill ha det han har, och använda den energin till att jobba med min egen tillvaro. Vad kan jag göra för att själv kunna köra en Ferrari? Hur ser en relistisk väg ut.
Jämföra mig själv med de som har lägre status och vara stolt över det jag uppnått. Oavsett i vilken tillvaro man befinner sig så finns det många som är bättre och många som är sämre. Hur rik, smart och snygg man än är så finns det alltid någon som är rikare, smartare och snyggare. Och sedan finns det personer som har en medfödd status som man aldrig ens kan uppnå hur man än gör - t.ex. högadel, kungliga, etc.
Acceptans. Tillvaron är som den är det och det är så det fungerar. Avundsjuka är en naturlig mänsklig känsla, låt den inte äta upp dig. Även om man lever i ett samhälle så spelar man sitt eget spel och den enda vettiga personen att tävla mot är sig själv. Känner jag att jag vill bli “bättre”? Har jag gjort ett bra försök att bli bättre? Isåfall är det okej. Är jag nöjd med det jag har? Okej, då är det så.
En egen reflektion efter ett liv med företrädelsesvis äldre entusiastfordon är att kommentarerna och tillropen nästan helt har dominerats av hur mycket de är värda, och hur mycket det jag ägde på 90-talet hade varit värt idag. “Men DEN skulle du haft kvar!” Väldigt få ser det som tilltalar en riktigt entusiast.
Det lustiga är att på sociala medier kan man lockas och förföras av designen, ljudet, känslan, en air av svunnen tid, men när samma sak passerar framför ögonen på gatan händer ingenting av det.
Intressant att varken bra fysik/god hälsa eller möjlighet att styra sin egen tid inte alls är med på listan.
Säger något om vad människor har sitt fokus.
Yrke och utseende finns med, tänker att de dimensionerna iallafall är närliggande. Det är svårt att vara ohälsosam och snygg samtidigt.
Absolut, men utseende är inte per automatik förknippat med god hälsa.
Att någon har ett attraktivt ansikte kan vara väldigt genetiskt, likaså kan smink och val av kläder hjälpa till rätt mycket för att se snygg ut - likaså om du genetiskt har en gynnsam fördelning av överflödigt fett.
Två personer med samma ohälsosamma fettnivå kan se väldigt olika ut i form av attraktiv versus inte attraktiv.
Samma med generell fysik, vissa kan rent av leva uppenbart ohälsosamt och ändå både se bra ut och må bra.
Men, i de allra flesta fall är god hälsa och fysik något som kräver ansträngning (vi kan jämföra med att många gärna vill hävda man är rik p g a arv när statistiken visar att de flesta är rika av egen maskin), vilket rätt få är intresserade av - vilket borde vara grund för avundsjuka - när någon annan lyckas anstränga sig på ett sätt som du själv skulle vilja men av någon anledning inte lyckats med.
Visst finns det en genetisk komponent samt att man kan ha oturen att drabbas av olyckor och sjukdomar. Men utseende är framförallt en kompetensfråga.
Är du vältränad, snyggt klädd och allmänt välvårdad så är du för det mesta också snygg.
Är du i dålig fysisk form, fult klädd och ovårdad? Då är du för det mesta inte särskilt snygg.
Att hålla kroppen i form, klä sig och vårda sig är färdigheter. Äta lagom mycket av rätt saker, röra sig tillräckligt mycket, välja vettiga kläder och vårda sitt utseende är något man kan vara mer eller mindre bra på. Tänker att det inte är så konstigt att utseende är statusdrivande.
Att bygga modelljärnvägar och lära sig klingon är också färdigheter som kräver mycket ansträngning de flesta inte är beredda att lägga ned. Måste vara därför de är så statusdrivande.
Historiskt var ju skönhetsidealet länge att vara blekfet. För att bli det behöver du framförallt vara rik, så att du har råd med att vara inomhus och äta mycket. (När fattiga började flytta från bondgårdarna och till fabrikerna blev det istället snyggt att vara solbränd.) En kvinna skulle också gärna ha högklackade skor (behöver inte gå omkring på åkern)* och långa naglar (behöver inte arbeta med händerna). Och status fick man framförallt av namn och pengar, och då helst den sortens pengar man ärver. Att ha arbetat för sin rikedom ansågs länge som något ofint.
*I Kina var det ju i tusen år fint att binda fötterna som kvinna, så att man inte kunde gå ordentligt. Det om något signalerade ju att man inte behövde arbeta på fältet som en bonde. Men det krävde ju en hel del dedikering också, förstås.
Spännande ämne detta . . jag blir bara avundsjuk om nån har nått jag vill ha, låter uppenbart men blir ganska detaljerat. .
Om nån har en dyr båt eller hus i Marbella tycker jag mer synd om dom är är avundsjuk. . En Ferrari vill jag nog inte ha även om jag alltid gillat bilarna o tittat o hejat på dom i F1
Men en väldigt specifik stereo med dom delarna JAG skulle vilja ha…där är man väl lite avundsjuk- -Rätt modell av en Patek … japp avundsjuk
Men visar du din stora båt. .stackare tänker jag.
Man ser dessa flotta villor på Youtube, , oftast är det bara …“fy fan” . .men ibland träffar nån rätt o då är man väl lite avundsjuk. .
Förstår inte varför köpa en ferrari i Sverige med BARA 110 KM PÅ MOTORVÄG o poliskontroller överallt(eftersom det finns överflöd av poliser som måste göra något)
Fast generellt har Ferrari varit mkt billigare att äga än vanliga svenssonbilar. (sen vet man inte - precis som börsen och fastighetsmarknaden hur framtiden blir)
Sen funkar de ej så bra som bruksbilar men det är en annan sak.
Varför köpa en Schweiztillverkad klocka som är vattentät till 200m?
Varför köpa en dyr Macbook för stt surfa på nätet eller hänga på RT-forum?
Varför köpa en lyxig liten handväska eller högklackade skor som är obekväma gå i?
Varför köpa dyrt schampo och dyrt balsam?
De är vackra, låter fint, och så har vi fina banor runt om i landet man kan köra på.
Man behöver inte köra en Ferrari i 200+ för att njuta av upplevelsen. Och de flesta bilar är bra mycket snabbare än nödvändigt men det är inte så mycket klagomål på att en XC60 är onödig….
I en bra bil har man betydligt roligare i tillåtna* 95km/h på en vacker, kuperad och rejält kurvig 70-väg, än i otillåtna 200 km/h på rak och trist 110-väg.
(* Tillåtet mot en ev kontrollavgift.)
En Ferrari köper man väl för att parkera utanför någon trevlig krog i Båstad eller liknande? Vill man åka fort tar man tåget eller flyget.