Jag har totalt ca 1 miljon kronor i sparande. Cirka 10 procent är buffert på lönekonto (nollränta) och ytterligare 10 procent ligger på sparkonto på Avanza. Det senare ska vara torrt krut vid en eventuell börsnedgång (tillsammans med Avanza superlånet).
Utöver det har jag cirka 22,5 procent aktier och fonder riktat mot råvaror (framför allt silver och uran) som är tänkt att ha låg korrelation med övriga börsen och som dessutom är tillgångar som jag tror på över en tidshorisont på några år framöver.
Till det kommer vanliga indexfonder, en globalfond (50 procent), en Sverigefond (5 procent) och en emerging markets fond 2,5 procent). De räknar jag med går åt skogen om allting fallerar och kan leva med det.
Jag, som inte har sparat så väldigt länge, ser framför allt fyra risker:
För hög risk. Jag har 22,5 procents exponering mot råvaror, i princip silver och uran, och det kan gå precis åt vilket håll som helst med detta. Min personliga övertygelse om att priserna för silver och uran kommer att öka kan helt enkelt vara jättefel.
För liten risk, med 20 procent (inkl buffert) som ligger helt utan exponering mot aktiemarknaden och med nollränta/låg ränta.
Jag får inget skydd alls vid en eventuell börsnedgång. Mina råvaror sjunker i samma takt som allt annat.
Jag följer inte med upp vid en fortsatt börsuppgång. Mina råvaror drar ned mig mot botten och avståndet till jämförbara globala index bara ökar månad för månad…
Jag har försökt skapa en portfölj som både äter kakan och har kvar den samtidigt, det vill säga som går bra vid en fortsatt uppgång och inte lika dåligt som index vid en nedgång. Har jag gått bort mig fullständigt?
Om vi ser en riktigt rejäl börskrash väl värd sitt namn. Hur mycket räknar du med att nedgången är i så fall?
Det låter som du tänker typ fall på 90% eller mer.
Om hela aktiemarknaden (priset) faller 90%, är då de underliggande bolagens värde 10% av idag eller kommer de vara undervärderade?
Vilken inflation förväntar du dig som äter upp ditt “torra krut”?
Vad jag tänker mig som en krasch? 60-70 procent, men det är bara den känsla jag har. Nedgången kan ju se ut nästan hur som helst och vara allt från två veckor till flera år…
För att svara på dina frågor, Nightowl, så skulle jag 1) säga att bolagens värde kommer vara undervärderat efter kraschen (återigen, min bedömning) och 2) Jag förväntar mig en inflation i Sverige på 1-2 procent under de kommande åren. Jag har därmed en värdemiskning på min buffert och på mina sparkonton.
Varken Sverigen eller någon annan har råd att få sin valuta stärkt med 10% årligen mot dollarn speciellt länge. Det slår ut det landets exportföretag ganska snabbt.
Jag är ingen ekonom, men i min värld är en inflation på 10 procent år under några års tid i USA värre än en börskrasch på 70 procent. Eller så blir det väl att 10 procents inflation i USA leder till en börskrasch på allra minst 70 procent…
Varför? Givet att FED inte höjer räntan och stramar åt är ju inflation ett resultat av en boomande ekonomi. Då gäller det ju att hålla hårt i sina aktier medans alla andra besparingar rasar i reellt värde tillsammans med räntepapper som har kraftigt negativa realräntor.
Min poäng är att det är brutalt komplext och det gäller att ha marginal i att man har fel i sina försök att betta mot marknaden.
Jo, det är väl så. Till slut får man väl inse att man kan ha en strategi, och man kan tro på den, men det kan gå fel på så många olika sätt (och säkert rätt på lite olika sätt också)… att försöka hitta en portfölj där man både kan äta kakan och ha kvar den är väl ett annat sätt att säga att man försöker vara smartare än alla andra.
Ja ja, man får testa det man tror på och ompröva det hela om det kommer ny information.
Jättebra inlägg. Tror en hel del kan känna igen sig i din situation. Man har kanske kommit en bra bit på väg i sitt kapitalbyggande och känner att snart kan det väl inte rusa vidare som det har gjort. Läser diverse inlägg på alla media som finns idag och kan bli riktigt villrådig. Man står och väger på vilket ben man ska stå på framöver - ska man köra mer defensivt eller vill man satsa in i det sista? Blir det dessutom en rejäl krasch som vissa här har varit med om flera gånger så kan psyket och känslorna slå ganska hårt och få en till att i vissa fall göra dumma beslut - som man kan få leva man länge.
Fundera på vilken summa du är bekväm med, lägg det i marknaden och sluta försök tajma. Själv är jag i liknande läge och har valt att vara lite mer försiktig. Ca 30% utanför marknaden, 50% aktiefonder, 20% råvaror.
Som anekdot köpte in mig lite i taget 2016-2018 och hade väl nästan allt i aktiefonder i slutet av 2018. Men vågade inte hålla när det skakade till lite, så sålde allt där. Rätt nära toppen faktiskt, det va en liten dip runt 2018. Men så köpte jag inte tillbaka i tid så gick ändå några 100k back på det… Det är otroligt svårt att tajma!
Jo, men det hela beror på vad man känner sig bekväm i och tidshorisont. Bara man inte gör som jag gjorde och säljer allt.
Att ha 20% utanför skulle jag aldrig kategorisera som “att göra bort sig”, snarare “nästan men inte riktigt all in”. Råvarorna kan mycket väl dyka samtidigt som aktierna. Finns inga garantier.
Jobbar du? Heltid? Täcker detta ditt “vanliga liv” utan bekymmer? Spara du kontinuerligt? Ska du använda slantarna snart (bostad, familjebildning etc)?
Om svaren är ja, ja, ja, ja och nej så hade jag definitivt valt högre risk eftersom du kommer att ta igen eventuell nedgång relativt snabbt genom att du sparar/investerar även under nedgång.
2020 var ju skolboksexempel i höghastighetsversion. Det rasade galet snabbt (ca en månad) och togs igen inom ett halvår. I vanliga fall kanske detta är ett halvår vs tre år, men resultatet är detsamma. Vad ska du med säkra tillgångar (annat än panikpengar såklart) om du ändå investerar och inte tror på en kommande apokalyps?
Det här med fast inkomst som håller en flytande är central här. Jag “förlorade” väl en halv mille förra våren, men jag rörde ingenting och snart var det inhämtat med råge. Jag hade säkert nojjat mer om jag inte jobbat, men det var ett bra träningspass för nerverna inför en tid då jag kanske inte jobbar.
Jag svarar ja, ja, ja, ja och nej på dina frågor… och det är det som har orsakat mitt huvudbry. En buffet på 100 tkr kanske inte är så mycket att säga om, men med en lång tidshorisont, är det verkligen värt att ha 10 procent på ett sparkonto med ganska dålig ränta? Det är ju inte många som rekommenderar 100 procents exponering mot aktier (buffert borträknat), men jag har inte riktigt förstått varför man inte ska ha det om man ska ta ut pengarna om 20 år…
Jag kan bara hålla med, men det handlar ju också om is i magen och den där nattsömnen Jan brukar påminna om. Vi är alla olika så jag kan inte råda mer än utifrån min horisont. Men har man rimliga eller låga levnadskostnader och ett fast jobb så ska väl ett halvårs utgifter räcka egentligen (jag har mer just nu iofs). Så vill du ha 100 papp är det väl okej, men då skulle jag göra mer av de andra 90 procenten. Om jag var du alltså.
För egen del så kör jag normalt i stort sett 20% lekhink, 10% investment, <5% buffert och resten i Sverigeviktat index. Men det är mina val baserade på mitt liv i övrigt.
Just nu funkar min portfölj bra i alla fall… men jag börjar inse att mitt upplägg kanske inte har så mycket med en eventuell börskrash att göra. Det är helt enkelt en portfölj med tillgångsslag som jag tror på i vart fall under de kommande fem åren. Jag har helt enkelt “bettat” på att priset för silver och uran kommer att gå upp någon gång under en femårsperiod och att jag kommer att tjäna pengar på detta. Jag har också bettat på att jag kommer få minst lika bra betalt för råvarorna som jag kommer få för min globalfond.
Sedan är det ju fortfarande det där med torrt krut/pengar i sparkonton/räntefonder (hade jag tidigare). Det är ändå 10 procent av mitt sparande som i praktiken förlorar i värde över tid för att jag ska få bättre nattsömn. Det som stör mig mest är att det känns som irrationellt beteende. Jag är ju själv övertygad om att man ska skita i allt som heter känslor då man investerar…
