Det har diskuterats flitigt i media, bland annat i Dagens Industri och senast i uppföljande artiklar under 2026, att ett flitigt privat sparande kan slå tillbaka mot pensionärer med lägre inkomster.
Det fenomen som beskrivs kallas ibland för “respektavståndet” eller “pensionsfällan” – alltså att skillnaden i plånboken mellan den som har sparat själv och den som inte har gjort det blir mycket liten, eller i vissa fall helt uteblir.
Ja, det är ju inte bra. För egen del föredrar jag ändå att ha ett eget sparande, även om det skulle innebära att jag inte kan få bostadstillägg för pensionärer. Känns skönt att slippa vara beroende av politiskt beslutade pengar, eftersom sånt kan ändras.
Det viktigaste för att behålla respektavståndet när pension inträder är att jobba hela livet och ffa att ha ett jobb som medför TJP då tillväxtnivåerna i den allmänna pensionen inte har hängt med ökningen av nivån på garantipension och bostadstillägg.
Vitsen med en grundnivå som alla individer ska kunna överleva på är ju att bostadstillägg och garantipension tsm med pensinbeloppet når upp till en rimlig nivå för de med väldigt låg egenintjänad pension. För de som har stort sparkapital så uteblir självklart vissa bidragsformer då man får använda sitt sparkapital istället för att få bidrag från samhället.
Vad är det som är fel med det sistnämnda enligt din uppfattning?
Respektavståndet handlar väl om att det bör finnas en viss skillnad mellan att ha jobbat och tjänat in pension under ett långt arbetsliv (om än med låg lön), och att inte ha gjort det.
Mig veterligen pratar ingen om något respektavstånd som handlar om privat sparande.
Medhåll. Har hellre ett eget sparande som kan stötta upp genom hela livet, dock främst tänkt till pension.
Jag är fullt insatt i att politiska beslut gör att alla våra skyddsnät, även bostadstillägg, lär se annorlunda ut om x år. På gott och ont.
Vill inte räkna med att samhället täcker upp när jag blir äldre, när jag faktiskt har lite marginal att spara själv. I alla fall i dagsläget.
Med sparandet kan jag också eventuellt köpa tillgångar innan pension, som underlättar mitt liv som äldre. Idag räknas inte ens ägda huvudbostad och vissa andra fysiska tillgångar som kapital, kanske att det ser liknande ut om 25-40 år. För att köpa en bostad behövs pengar.
“Respektavståndet” (även om uttrycket inte är helt korrekt använt) minskar ju rent teoretiskt om man inte beviljas tex. bostadstillägg pga högt eget sparkapital.
Vill man ha maximal utväxling på allsköns statliga bidrag så får man spara i madrassen.
Bidragen har också konstiga effekter som att det lönar sig att lägga pengarna på solpaneler och batteri, i stället för att investera pengarna i ISK, för då syns inte pengarna längre och man kan få bostadsbidrag och annat.
Det kan också vara så att man vill amortera av pengarna snarare än ha dem fortsatt lånade, för då får man också bostadsbidrag och annat.
För de som har låg pension ökar det incitamenten att spendera alla sina pengar och inte spara privat eftersom man då kan få bostadstillägg.
Det är ett skevt incitament där staten i praktiken nudge:ar individer mot att inte spara eftersom det ändå inte ger något mer.
Om det inte ska avskaffas tycker jag i vart fall att det borde sänkas.
Om vi antar att man får maxtillägget på 7290kr/månad är värdet på det runt 2-3msek. Det är motsvarande peng man skulle behöva sitta på för att få sådan avkastning efter skatt som ska räcka under överskådlig tid.
Så, grovt uttryckt får man inte bättre ekonomi om man inte har rätt många fler miljoner sparade än en person med samma garantipension men som även får fullt bostadstillägg.
Om någon säger till mig eller dig; du kan spara ihop 2-3msek men det ger inget för vi skulle ändå indirekt ge dig motsvarande peng om du inte gjorde det.
Blir man då sugen på att spara?
Det är inte individen som gör fel utan det är incitamenten som är felutformade eftersom man istället har optimerat det så att folk ska ha en ok pension även om de inte sparat.
Men individen tar förstås en del risk eftersom det inte är säkert att samma bidrag kommer att finnas i framtiden.
Ja, det blir man under förutsättning att man inte ser framför sig bidragstagande som något eftersträvansvärt.
I mitt tycke är det definitivt individen som gör fel, att folk som absolut inte har kunnat varken jobba eller spara får en okej pension är ju en helt annan fråga.
Det är felet. Om man sparat istället för att spenderat sina pengar ska man inte straffas för det. Bidragen ska vara baserade på pensionsnivå, utan hänsyn till kapital.
Antagligen extremt vanligt, utan att folk egentligen tänker på det eller reagerar över det. Alla som gått i pension före riktålder eller som tagit ut sin tjänstepension snabbare än “livsvarigt” och sen har bostadstillägg gör i praktiken just det.
Tror få på sjukersättning som mig och TS slösar pengar i stället för att spara. De flesta lever nära existensminimum. Så nej, vi har inte för frikostiga bidrag, tvärtom.
Tror TS just är ute efter inblick i olika sätt att tänka.
Det är också bra att vara medveten om att som det ser ut idag kring just bostadstillägg, lär ha ändrats när vi går i pension. Det kan bli både sämre och bättre.
Bäst är väl att kontinuerligt spara i fysiskt guld, om pengarna behövs till kryofrysning och återupplivning. Som jag tror fortfarande är TS plan.
Alternativet att köpa ett prisvärt boende, då boendekostnader bör fortsätta täckas i någon mån, trots ägande.
Men ingen vet idag om spara eller spendera är det mest optimala för oss med framtida låg pension. Det vet vi först i efterhand.
Jag inser att jag förmodligen är i minoritet både här och rent generellt. MEN… min absoluta åsikt är att de allra flesta bidrag (barnbidraget undantaget som är avsett explicit till barnets gagn) ska baseras på individens faktiska behov i första hand.
Att sitta med många miljoner på banken och samtidigt uppbära statliga bidrag i form av garantipension och bostadstillägg (och andra bidrag oxå för den delen) känns verkligen som ett cyniskt sätt att planera maximalt utnyttjande.
Det kommer ju i slutänden att leda till att alla transfereringar måste stramas åt, eller så måste vi alla betala mer i skatt för att pengarna ska räcka till den sortens oekonomiskt utnyttjande av bidragssystemen. Helt galet i min värld.
Det rimliga hade väl varit att öka tillväxttakten på den allmänna pensionen så att den följer ökningarna av nivåerna på garantipension/bostadstillägg och helst mer än så. Möjligen genom högre procentuell avsättning till premiepension så att vi alla skulle ha iaf lite större möjlighet att påverka vårt pensionskapital utanför TJP.
Det kan man givetvis tycka, och jag kan hålla med om att bidrag bör vara behovsprövade, antagligen betydligt hårdare än idag i vissa fall. Men, samtidigt, tycker jag det är extremt snett att en person som gnetat och sparat hela livet ska få en markant lägre livsinkomst som “tack” för det relativt en person som haft exakt samma yrkesinkomst, men valt att bränna sina pengar istället för att snåla och spara.
Eller för den delen, den som går i pension vid 63 och kör upp sin tjänstepension mellan 63-67, för att sedan få låg pension + fulla bidrag, kontra en person med samma pensionskapital som väljer att gå i pension vid 65 och ta livslångt uttag av tjänstepensionen, och då inte får några bidrag. För många medelinkomst/medelsparare, där kapitalet aldrig blir så stort att avkastningen blir en väsentlig inkomst, upplever jag att systemens utformning gör livsinkomsten markant högre om man ser till att inte ha besparingar, vilket är helt sjukt.