Oj, det är ju jätteallvarligt att du behöver “rulla krediter” som det kallas när man använder ett kreditkort för att betala av ett annat kreditkort. Hoppas att det löser sig!
Det är bra att du inte höjer krediten när ni är oense om vad som ska gå på det gemensamma.
Har din sambo visat någon mer förståelse för problemet?
Jo, men det är lite självförvållat. Jag har sparpengar, men det ligger bundet i tillgångar jag inte vill sälja av för att betala av den här skulden. Absolut mest för att jag inte vill öppna den dörren. Jag vet att jag då kommer kunna göra det för mycket annat…
Har inte lyft frågan ännu. Tänker göra det i veckan i samband med räkningarna.
Jag hoppas verkligen du vänder dig till kommunens skuld och ekonomirådgivare, detta är inte ok på något plan.
Förstår att det är jobbigt och att det inte bara är ett ekonomiskt problem.
Men kan berätta hur jag själv gör. Strax ska jag gå igenom mitt och min sambos gemensamma excelark. Utgifterna är ungefär de samma varje månad. Men räntor och el kan variera lite. Just den har månaden har vi en bilservice som ska betalas. Då den inte är större än 3000kr lägger jag bara till den i arket. Blir 1500kr mer för henne denna månad. Imorgon den 25:e när lönen kommer skickar jag ett sms med beloppet. Som hon sedan för över till ett gemensamt konto. Räkningarna dras från det gemensamma kontot. Klart! 
vi har även olika buffertkonton vi skulle kunna betala servicen med. Om det kommer några invändningar 
självklart är bilen en gemensam utgift!
Det känns som om detta inte är ett ekonomiskt problem i första hand. Du har fått många bra förslag på lösningar i tråden. Problemet kanske snarare handlar om varför du låter dig bli utnyttjad? Jag skulle börja där.
Det här är ju intressant. Du ger med dig för att din partner blir arg…? Vad skulle hända om du står på dig. Om du hävdar det absurda och säger att “Nästa månad gör vi så här istället, annars får du sköta ekonomin själv/annars flyttar jag?” Tänk om du skriker tillbaka?
Jag tycker mig läsa mellan raderna att sambon gaslightar ts att tro det är hens fel. Jag har själv varit där. Man låter sig inte blir utnyttjad- inte medvetet iaf. Vissa är duktiga på att manipulera och utnyttja andra helt enkelt, och få den andra att känna skuldkänslor som man inte förtjänar. Och har man dessutom tidigare obearbetade erfarenheter i bagaget så ser man inte alltid tecknen, för allt är så välbekant på något sätt. Man hajar liksom inte till på det som känns bekant.
Hur kan man då “låta” något bli bekant? De vänjer en långsamt kan jag säga. Först börjar det med lite skämt (i mitt fall tex). Jag flyttade långt från vänner och familj, in med honom. Jag höll kontakt med mina vänner. Men fick lite gliringar för att vi skickade sms till varandra “som om vi vore några fjortisar”. Första tiden med glimten i ögat, sedan med irritation- vilket fick mig att börja smussla med min mobil, eller bara svara när jag var ensam. Redan vid gliringarna med glimten i ögat så accepterade jag ju det på något vis- han skämtade ju bara. Och det är nånstans där man flyttar sina gränser. När irritationen kommer så har man redan köpt ogillandet som ett skämt, ungefär som om ogillandet ens är ok-och gör honom till lags för att slippa gnabbet när det väl utvecklas till irritation. Jag kommer ihåg hur jag kände och hur jag verkligen himlade med ögonen åt hans “skämt”. Sen tröttnar man, och slutar himla och vänjer sig med tiden. Såhär började det när han isolerade mig från mina vänner. Jag behövde mycket terapi för att lära mig sätta fingret på när något kändes fel, och synliggöra det för mig själv efter att man utsatts för en slags indoktrinering. Att man “låter” nån göra det mot en är för att det är så osynligt och man vänjer sig långsamt och ser inte de små tecknen på vägen.
Men jag ser ts inlägg som ett hopp om att hen har börjat se tecken, saker och ting har börjat skava. Nu gäller bara att ts har och får kraft nog att ta sig ur situationen. Till Ts: du verkar så snäll, och resonerar klokt-se bara till att vända mer av din snällhet mot dig själv i detta fallet. Din sambo förtjänar definitivt inte mer förståelse än det du redan gett hen. Du klarar detta!
Tror allt redan har sagts om TS situation så min kommentar är mer åt det generella.
Tycker mig märka att idag är det viktigt, särskilt bland yngre, att båda i ett förhållande delar på kostnaderna 50-50.
Jag kan förstå att man i ett inledande förhållande delar alla kostnader 50-50 men tror att det blir ohållbart i längden om båda tjänar olika mycket.
Är man dessutom gift och har gemensamma barn så blir det ännu märkligare om man har separata ekonomier. Är skillnaden väldigt stor vid ingången så är väl ett äktenskapsförord inte fel för dåvarande ekonomier (men inte framtida).
För mig vore det illröda flaggor om:
Folk som hamnat i ett förhållande där dessa illröda flaggor råder kan jag bara råda till att bryta upp om tanken med förhållandet är kärlek och inte enbart en överenskommen ekonomisk transaktionell relation.
Verkar vettigt. Tänker att min drivkraft att alltid göra rätt för mig ekonomiskt är att jag vägrar att utsätta mig själv för att bli satt på pottkanten om min partner väljer att lämna.
Jag vill inte behöva ändra till en mindre bekväm livsstil utan partnerns pengar. Det handlar om självständighet och även av respekt för min partner att veta att jag är kvar av kärlek, inte för att jag måste pga ekonomiska skäl.
Flytta räkningar som motsvarar ca hälften så partner betalar dem. Gärna lite mer än hälften så kan det bli återbäring istället.
Att låta ett problem bli två+ år gammalt och infekterat är väldigt dåligt för er relation. Bestäm en tidpunkt och städa upp det tydligt en gång för alla. Troligen får du släppa skuldtänket om du vill bevara relationen, i utbyte mot en tydlig struktur som fungerar framåt.
Gör ett kalkylark med alla utgifter och välj de dyraste fasta posterna (hyra/amortering+ränta ofta den största fasta) och lägg dem som autogiro på din partner.
Var överrens först och ha ett upplägg som funkar. Att vara lånehaj mot ens lite ekonomiskt stökiga ångestbenägna partner är en väldigt dålig idé.
Hur har det gått?
Otroligt att se communityns fina engagemang i frågan! Jag skrev i en annan tråd som hade ett liknande tema och lyfte fram podden This in uncomfortable som regelbundet har inslag som påminner om denna tråd: pengabråk i relationer.
Någon som lyssnat?
Min fråga till er i tråden: vad tror ni om att göra något liknande i Sverige? Som psykolog gillar jag den här typen av svåra samtal, inte minst för att de kan ha en normaliserande effekt då det ju garanterat är sådant som många går och funderar på.
Låter som så kallat ekonomiskt våld. Ts har alltså lånat ut över 120 000kr (60 000 per år), som denne egentligen inte vill pga psykisk misshandel och press vid påtalande av att denne inte vill betala mer.
Finns väl ett val att göra här, sätta hårt mot hårt eller lämna.
Tack för pod-tips, ska kolla in! Har alltså inte lyssnat men är en stor förespråkare för att ha fler så kallade sticky conversations (dvs, det är så jag kallar dem), för oj vad viktiga samtal det är!
Bra rubrik på sådana samtal 