Tack för svar!
På frågan varför:
Mitt mål är att bo i ett hus, och det är för det målet jag sparat, jobbat övertid och tummat på livskvalite i övrigt. Ja, det finns väl någon slagt FOMO i det hela också.
Jag tänker på citatet “livet är vad som sker medan man planerar”. Jag tänker att många saker löser sig efterhand, men det minst förlåtande är ekonomin. Allt annat är sekundärt och är sådant som får lösa sig allt eftersom isåfall. Jag är med andra ord inte “orolig” för något annat än ekonomin.
Just NU är en bra tid att köpa fast egendom om man kan och har pengar nog.
Nedpressade inköpsvärden har man nytta av för evigt.
Vi har köpt våra hus i riktigt dåliga tider. Läskigt för stunden men riktigt bra i längden.
Hög ränta och osäkerhet om utvecklingen framöver pressar priserna just nu men det finns risk att det släpper en hel del så fort köparna får utsikt mot lägre räntor.
OM man kommer att ha modesta marginaler som du kommer att ha skulle jag absolut inte göra det du planerar dvs i praktiken ta mer huslån för att ha dom placerade på aktiemarknaden och därmed också låna dig högt upp i stora amorteringskrav på 4,5% per år.
( En helt annan sak nu dessutom än dom senaste 10 åren med låga räntor och stor uppsida på aktiemarknaden år efter år fram till 2021) .
Du kommer inte att gilla om aktiemarknaden dyker kraftigt länge och räntorna drar iväg ännu mer.
Jag har haft 12% fast på 5 år som mest och upplevt när 5 år fast kostade 16% under 90-talskrisen och jobbet hängde löst pga dåliga tider ) Hjälper inte att det är lite troligare att det går bra än att det går dåligt i ditt fall tycker jag rent matematiskt.
Alt 1
Du kan ex lägga in 50% i huslånet och skippa att amortera. Då har du 400.000 buffert kvar.
Du har då råd att spara klart mer.
Alt 2
Du kan också med fördel välja att ha kvar säkerheten med mer buffert och behålla nästan hela ca 900.000 av sparkontot och få <70% belåning
Alt 3 du lägger in 30% av priset i insats dvs 70% belåning men säg hälften från fonderna och resten från sparkontot.
Jag skulle välja alt 2 eller möjligen 3 . Ger mest möjlighet att klara av “Shit happens”.
Tack för svar!
Haha, du har säkert rätt! Jag ser dock inte det som ett större bekymmer. Jag skulle isåfall kunna ex hyra ut hela bostaden istället.
Tack för svar!
Jag vill helst inte outa mig för mycket, men jag är ingenjör imom ett ganska brett fält. Hittils har jag inte sett/hört några indikationer på att just denna typen av arbete skulle blivit påverkat av ekonomin just nu.
Ja, det är en risk jag är villig att ta!
Ser inga direkta bekymmer med detta.
Lånar du 1.6M och langar in 1.6M från ditt sparande så har du 50% belåningsgrad. Och då kräver staten ingen amortering. (Banken kan förvisso göra det).
Då har du en buffert på 400k och det lär räcka.
(Som du ser rekar jag 50% kontantinsats och inte 15%).
Du vill då låna 3.3 ggr årsinkomsten och det är inga som helst problem.
Blanda inte in uthyrningen i diskussionen med banken. Dom räknar inte med de inkomsterna. Det kommer bara trassla till diskussionen.
Du behöver dock ha en anställning innan du pratar med banken om lån. Hyr fram tills du har fast anställning.
Det är bättre att du växlar karriärväg nu än när du blir äldre. Det blir svårare att göra det med stigande ålder. Eftersom erfarenhet väger tyngre och tyngre.
Iom att du har buffert ser jag ingen orsak till oro ifall du blir arbetslös. Du klarar dig tills du fixar ett nytt jobb. (Det går att ta tilläggsförsäkring ifall man hör till en nervösare personlighetstyp).
Jag skulle gå in me 50% å slippa tvångs amortera… Sen valfritt me dom 4-5.000 att typ investera eller inte… Med att slippa amortera så är marginalen större…