Hej Rikatillsammans! Välkomna till min första tråd!
Jag står inför ett dilemma som jag skulle bara supertacksam för lite input i.
Bakgrundsinformation:
Jag är 28 år gammal, bor och arbetar utomlands. Jag är relativt nyexaminerad, ca 3 år sedan, och har hoppat på ett sidospår i min karriär eftersom det varit så ekonomiskt lönsamt. Mitt drömjobb är knutet till min utbildning, men är inte inom samma fält som jag arbetar i nu. Mitt nuvarande jobb är förvisso också knutet till min utbildning.
Jag vill så småningom flytta hem till Sverige och byta spår till det jag egentligen vill arbeta med. Jag har påbörjat processen genom att söka jobb på hemmaplan, och har kommit en bit i rekryteringen. Jag behöver alltså någonstans att bo vid hemflytt, även om jag kan mellanlanda hos mina föräldrar så vill jag helst inte behöva det.
Ekonomisk bakgrund:
Jag har ca 2Mkr, 1Mkr på börsen och 1Mkr på räntebärande konto. Min förväntade inkomst vid hemflytt ligger på ca 40tkr brutto, mot nuvarande ca 60tkr NETTO. Jag är i övrigt billig i drift och väldigt ekonomisk/sparsam av mig.
Huset:
Huset är ett litet hus i mellanstor svensk stad. Prisbilden är ca 3.2Mkr. Jag räknar med ca 17tkr i månadskostnad (ränta, amortering och underhåll). Jag tänker spontant inte lägga mer än 15% i kontantinsats även om jag har utrymme för mer. En stor fördel är att huset har ett uthyrningsbart utrymme, vilket jag vid eventuellt köp kommer att utnyttja. Jag räknar med ca 4000-5000tkr netto in för uthyrningen. Det är relativt nyrenoverat invärtes, men tak fönster osv är relativt gammalt.
Till frågan:
Jag funderar om jag sticker ut hakan lite för långt i tankarna på att köpa ett hus och i den prisklassen, och dessutom utan någon partner. Samhällsekonomin haltar, räntorna är skyhöga och mitt i detta är jag i ett karriärsbyte med ev. tillhörande husköp, och jag är dessutom relativt färsk på marknaden. Jag har förvisso medel att hålla mig flytande ett bra tag, men jag vill ju givetvis inte behöva ta mer av detta än nödvändigt.
Jag ser boendet som långsiktigt, och jag bryr mig inte om eventuella svängningar i värde på kort sikt. Jag vill väl egentligen bara förvissa mig om att jag inte bitet av mer än jag kan tugga och riskerar att putta omkull allt jag jobbat så hårt för.
Lånet på 2,7 miljoner skulle isf ligga på 5,7 gånger din årsinkomst vilket är väldigt högt; tror inte ens du kan få det lånet från en bank. Även om du skulle kunna få det, så är det alltså 6750 amortering, 11 300 ränta (7 900 efter ränteavdraget) och sen löpande utgifter och underhåll på det. Du kommer antagligen behöva lägga över 60% av din inkomst på boende och/eller blir rejält beroende på inkomsten från uthyrningen.
Hur tänker du, varför måste du ha ett hus? Ganska stort åtagande där du är i livet just nu och utan partner eller barn - finns det inte lägenheter hyres/köpes som passar tillsvidare?
Jag förstår det som att det inte är omöjlig med tanke på nuvarande inkomst, nuvarande kapital, uthyrning och eventuellt mina föräldrar som “medsökande”.
Min fundering är består främst i att jag kanske ändrar på något många parametrar samtidigt, i en ganska osäker marknad. Jag är fullt medveten om att det är en “reach”, men det skulle betyda mycket för mig att kunna bo i ett hus och allt det hör till!
Jag vill gärna äga mitt eget boende, dvs BR eller hus. Jag skulle framförallt vilja bo i hus, eftersom det innebär många friheter. Jag är beredd på att betala för den bekvämligheten!
Jag är partnerlös för “tillfället”, en konsekvens av min nuvarande arbetssituation och är något jag skulle jobba på vid hemflytt!
Bankerna brukar skita högaktligen i vilket kapital du har, såvida du inte använder det till att låna mindre.
Men ja, det är nog möjligt för dig att köpa huset och om du har tur så går räntorna ner och du klarar dig finfint. Tänk dock på att det finns risk att räntorna går upp mer, du inte lyckas hyra ut rummet eller kanske blir uppsagd (rätt nyexaminerad med provanställning är ju inte direkt den säkraste anställningsformen)…
Jag hade inte tagit den risken, utan istället bott på något som är mer lämpligt givet inkomsten. Åtminstone i några år tills din situation stabiliserats till den grad att du kan vara mer säker (sambo, bättre lön, ingen provanställning osv). Men du har ju en hel del kapital som krockkudde och kanske föräldrarna också.
Ja, just detta huset har ett rätt bra läge, möjlighet till uthyrning och ligger vad jag tror på rätt sida av gränsen för vad som är möjligt att dra runt.
Jag tror att du behöver åtminstone hitta ett jobb i Sverige först. Det är inte för att du tjänade 60tkr netto utomlands att du ska tjäna detsamma i Sverige.
Jag hade dock lagt in 800k, sparat 200k i buffert. Låtit pengarna på börsen vara. Du kan leva sparsamt, bra! Hyr du ut täcker det ju typ alla fasta kostnader i form av el, försäkring, vatten. Kanske finns det möjlighet att pruta ner priset?
Jag TROR att om man köper hus nu så gör man en bra affär på sikt. Du är ju dessutom långsiktig. Varför vänta x antal år för att köpa med hängslen och livrem? Köp nu och lev livet idag.
Ja, det vore väl egentligen det optimala! Jag har följt husmarknaden ett tag, och detta huset känns “rätt” vilket bara råkar sammanfalla med en ev. Stundande hemflytt. Jag har svårt att se att jag kan komma till samma lönenivå i Sverige, speciellt när jag egentligen inte har någon erfarenhet inom fältet jag vill söka till.
Jag tänker det finns många aspekter att fundera på här. Vet du att jobbet du söker är drömjobbet? Vad händer om det inte är drömjobbet? Kan det innebära att du behöver flytta igen för att få nytt jobb (dvs. det här huset då är på ‘fel’ plats)?
Jag skulle råda dig att överväga att prova på en sak i taget. Prova jobbet innan du gör en större ekonomisk insats kopplat till huset. Överväg att hyra bostad, kanske tom försöka hyra bostaden som du vill köpa? Säljarna kanske gärna skulle skjuta upp försäljningen om de visste att deras kostnader blir betalda. Detta ifall du inte vill flytta hem en kortare tid.
Det finns ibland en tendens att övervärdera de möjligheter som finns nu, på bekostnad på möjligheter som kommer sen. Ofta finns möjligheterna kvar. Det finns fler hus i stan. Fundera på vilka av dessa möjligheter som inte kan finnas framöver och fundera på vad de är värda för dig.
Sedan skulle jag säga att det är som flera andra skrivit, du skulle genom detta hus köp ta en stor risk. Men om den ekonomiska risken är för stor kan bara du avgöra. Jag skulle själv fundera på den emotionella sidan av risken. Med fokus på drömjobbet. Vad det gör med dina val i detta om det inte blir som du tänkt i den delen.
Jag tänker att jag med minimal kontantinsats har större möjlighet att värja mig mot drastiska förändringar gällande ekonomi, ränta och eventuella andra utgifter. Pengarna på börsen har jag inte för avsikt att röra alls. Skulle dessutom ekonomin röra sig i en positiv riktigt istället så har jag istället möjlighet att öka mitt börsinnehav.
Jag får fn 3.70% ränta på mitt kapital på avanza, mot SBABs ca 5.17% -det känns som mellanskillnad där inte gör det helt själkvklart att låsa upp pengarna i boendet.
Ja, jag tänker lite i samma bana som du. Viss risk måste man våga ta, och det kan ju visa sig att bli en väldigt god affär. Jag har offrat en hel del brkvämlighet redan för framtidens skull, någon gång ska man casha in.
Precis och det kommer att påverka Bankens krav och ränta. Men kanske går det bra ändå med medsökande. Pratar med en bank (eller flera) och se vad de tycker.
Om du får 45 000kr i lön i Sverige så får du ca 34 000kr i plånboken. Sen behöver du betala ca 18 000kr bara i amortering och ränta. Lägga till el, sop, vatten, mobil, bredband, osv då har du inte så mycket kvar och jag hoppas du behöver inte en bil.
Iaf skulle jag inte leva med så liten marginal. 15% kontant är inte tillräckligt.
Relativt nyexaminerad, liten erfarenhet inom kommande yrkesval
Inget nytt jobb klart och frågan är också om du hamnar rätt på första eller vill byta?
Ingen partner men söker, du kan hamna var som helst.
Inget behov/måste med stort boende initialt
Kan mellanlanda hos föräldrarna
Stor osäkerhet på husmarknaden
Hyfsat stor osäkerhet var räntorna ligger framöver
Räknar med hyresintäkter för att gå runt
Vill spänna “lånebågen” maximalt, belåning uppemot 85%
Då blir min enkla fråga: VARFÖR?
Är det FOMO så gör att du vill hoppa på tåget nu? Lägger jag ihop allt så skulle jag personligen definitivt sökt något annat boende initialt. (Då är jag själv ändå husmänniska och föredrar att äga mitt boende osv)
Tycker du tänker helt rätt. Lyssna inte på vad tex Skogstomten skriver om osäkerheter. Alldeles för många som skall verka förnuftiga men snarare är ängsliga. Du kommer aldrig ångra att du köpte huset.
Oro för husmarknad och vad räntorna tar vägen? Helt fel tänk. Oro skulle man haft om man köpte vid minusränta och ATH-priser. Inte nu.
Kolla om du kan belåna din portfölj på avanza. Upp till 10% får du till 1,99% ränta. Lägg in det i huset så har du lite arbitrage. Se till att alltid ligga under 10% belåning bara.
Arbetsmarknaden är tuff i sverige i många branscher. Är du läkare, ssk eller lärare är det nog bättre än om du är byggprojektledare.
Jag skulle hyra bostad först medan jag började nya jobbet. Om du träffar drömpartnern kanske denne har en bostad du vill flytta in i. Eller så vill ni köpa tillsammans.
Jag gör ju givetvis ett antal antagande när jag kallar det för drömjobbet. Jag vet att fältet är mitt drömfält, jag vet att det är en erkänt bra atbetsplats- inte minst genom att jag har bekanta som arbetar på liknande positioner just nu.
Ja, och det verkar vara fler än du som tycker så! Jag skulle också svara så om jag vore objektiv. Jag håller med om att det kommer fler tilfällen, men vem vet när och till vilket pris? Min bild är att historiskt sett har ju prisökningen varit högre än gemene man har kunnat spara till under samma period. Om jag följer en “normal” löneutveckling så är det inte säkert att jag har råd med en liknande bostad om 1-2år, såvida det inte är en partner med i bilden.
Absolut, jag ska se över flexibiliteten hos nuvarande ägare. Kanske kan man få ner priser ifall de behöver bo kvar en längre period.
