Jag har inte ändrat livsstil i vardagen särskilt mycket, köper nog lite dyrare viner.
Däremot har jag ändrat ur jag spenderar pengar vid speciella tillfällen, som t.ex. på semestern. Jag bor bättre och reser dyrare än vad jag gjorde förut. Tvekar inte heller att köpa dyrare champagne till speciella tillfällen.
Vilken nivå har du i åtanke?
Marginell skillnad. Bor lite bättre på semesterresor, äter ute lite mera. Men äter fortfarande blodpudding och havregrynsgröt hemma för det är gott. Inte för att jag måste.
Nix, snarare tvärtom då viss ålder ger insikter om att allt jagande efter vind som alla håller på med är totalt fruktlöst. 
Det låter inte tråkigt. Det låter härligt!
Pengar är ett medel, inte ett mål. Sedan borde säkert fler människor fundera över vad deras mål är.
Vet inte exakt någon nivå. Man kanske har levt ganska fattigt men lyckats spara lite varje månad under många år och börjar sedan använda pengarna och slipper då vända på varje krona, det ger väl en ändrad levnadsstandard tänker jag.
En livsstilsförändring om man tidigare har sparat och inser att man nu har mera pengar kan väl vara att man börjar gå till “bättre” restauranger när man går ut eller väljer ett “bättre” hotell när man åker bort.
Det här summerar ganska bra hur det är för oss också, livsstilen har inte ändrats nämnvärt de senaste 20 åren, vi gör ungefär samma saker nu som då. Ändå låter vi den kosta lite mer än då.
Målet är väl detsamma som det varit sedan vi var grottmänniskor? D.v.s. den som har mest när den dör vinner! 
Lite glimt i ögat, men visst är det så att vi har en samlargen i oss allihopa som är svår att bortse ifrån, sen samlar olika människor på olika saker, en del samlar siffror på ett ISK-konto.
Angående livsstilsinflation @Jabinski så absolut är det väl så till en viss del, tänker t.ex. aldrig på vad vi handlar i mataffären utan köper det vi känner för, men vi bor fortfarande i ett radhus trots att vi skulle kunna köpa friliggande villa o.s.v. Man får hitta den balans man själv mår bra av, att vara alltför slösaktig eller alltför sparsam mår man inte bra av.
Jag har reflekterat över att ett antal år tillbaka när jag hade nära noll i sparkapital och ingen ISK så kan jag ändå inte påminna mig om att jag upplevde att jag hade ett fattigt liv. På något sätt lyckades jag ända ha medel till det jag ville göra.
Nu avväger jag ibland en kostnad mot en tidsaspekt, exempelvis om en resa är x kr billigare men tar x mer tid, är besparingen då värd min tid? Att anlända mer trött och sliten kan sänka värdet av upplevelsen jag är ute efter, eller göra mig mindre effektiv arbetsmässigt och att jag egentligen förlorar pengar på att ta den billigare resan. Sådana överväganden var inte aktuellt på en stram budget men kan nu vara relevanta.
Nej inte alls.
Men har ändrat till en mycket dyrare livsstil när jag flyttade ihop med min sambo som har helt andra krav på livsstil och kvalitet. Och sedan försvann min rikedom där någonstans vid bostadsköpet😅.
Skulle vilja påstå att vi har rätt låg life style creep annars.
haha, nej, inga problem. Tog det inte alls som kritik. Upplever mig ändå ha tillräckligt med självdistans för att kunna observera mig själv och inse när jag gör “irrationella” saker. Men det är lite som Morgan Housel brukar säga: “Med tillräckligt mycket information är alla beslut rationella”.
Men just det där med att ha “peakat” upplever jag som något väldigt, väldigt tydligt i mitt liv, just nu i alla fall. Liksom 42 år in i livet har jag lyckats organisera mitt liv med mycket sådant jag tycker om och alla avvikelser (som t.ex. resa) är egentligen något som sänker kvaliteten.
Till och med Caroline sa häromdagen: “Jag är så lycklig som vi har det nu, om jag bara får fortsätta dessa saker som jag får göra nu, så är jag helt okej med att inte resa, inte ha hus, bo i en liten tvåa och ha er i familjen.”
Det som jag dock funderar mycket på är om man (=Jag) hade kunnat komma till denna insikt UTAN att gå omvägen via stort hus, en tesla och en hel del resande. Det vill säga - jag misstänker att om jag inte hade gjort det - så hade det alltid funnits en risk för att jag hade ångrat mig. Dvs. haft en obesvarad fråga - “hur skulle det ha varit att ha det?”
Summan på kontot har inte förändrat mig. Annat än att jag känner en större ekonomisk trygghet.
Det som jag dock upplevde var att ju högre lön jag fick, ju mer spendarades på lyx.
Numera jobbar jag aktivt med att motverka livstilsinflation. Jag ha en fast summa netto som jag skall leva på, allt överskott går in på banken. Så när jag får lönelyft så justerar jag upp min sparkvot för att bibehålla samma nettolön som tidigare.
Tror det är det som förhindrat mig från att ändras så mycket.
Ju mer pengar jag har desto mer kostnadsbesatt har jag blivit. Tänker mycket mer på vad jag behöver och inte vad gäller konsumtion. Tidigare kunde jag lägga mycket pengar på shopping (villhöver saker) Känner idag ett lugn och stor frihet att veta att jag kan köpa ”vad jag vill ” vilket också konstigt nog gjort att jag inte vill slösa pengar. Det jag lägger mest pengar på idag är börsen. Lever absolut inte snålt men tänker på vad pengarna går till.
Det jag tycker är mest kul med att tjäna bra pengar är att jag kan både spara och slösa. Vi reser och äter ute och handlar kläder och bor dyrt samtidigt som vi har en god sparkvot och investerar flitigt.
Min ekonomiska resa har gått ganska fort och jag har sparat 50-60% av min ekonomi. Idag är jag lugnare och inte så hetsig i sparandet. Det är mer så att det sker lite med vänsterhanden, men inte alls lika mkt som innan. Jag fokuserar istället på att börja spendera pengar vilket absurt nog inte är det lättaste när man (jag) omedvetet har satt ett epitet på mig att jag är en sparsam och ekonomisk person.
Levnadsstandarden är fortfarande “ekonomisk” i vardagen. Jag mealpreppar, köper storpack mat på Martin&Server, gör alltid prisjämförelser när jag ska köpa något dyrare, använder rabattkoder, köper sällan nya kläder, har inga dyra hobbies, kör en gammal och billig bil. Det jag däremot har levlat upp i så är det dyrare viner, dyrare resor (reser på flygpoäng, men bor alltid 5-stjärnigt), handlar ofta kött i köttbutiken istf på matbutiken. Åker sällan kommunalt, åter istället taxi eller kör själv. Köper lyxigare hushållsprylar när jag väl köper dem (grill, kaffebryggare etc). Unnade mig att glasa in balkongen i våras och det ångrar jag inte en sekund.
Mentalt så är jag inte så starkt engagerad i mina pengar som jag var innan. Kollade på Avanza flera ggr per dag och följde upp på längden och bredden. Fick en p-bot tidigare i veckan och det var mest: jaha, jaja - det är bara pengar. Tidigare kunde det första hela dagen för mig. (Sen konstaderade jag att den var felaktig, överklagade och den las ner). TIdigare blev jag mer påverkad av oväntade ekonomiska svängningar. Nu är min tolerans större vilket är himla skönt.
Mmm, så kan det vara. Aldrig känt önskan över just hus (förklaring nedan) så den har jag skippat. Men håller med om att det nog kan vara bra att prova på generellt sett för att veta så att säga.
Jag skulle dö om jag inte fick resa 
Med resa så menar jag då inte att ta ett flyg till en plats för att rusa runt i en stad eller ligga på stranden 1-2 v.
För mig/oss är resa (strängt) = livet. Inte så konstigt för sen jag flyttade hemifrån så jag jag flyttat 18 gånger mellan fem länder. Knappt två år i snitt på ett ställe. Helt perfekt! Hinner aldrig bli tråkigt, hela tiden nya saker att upptäcka, nya människor att lära känna, nya kulturer och språk att klara av, nya jobb att bemästra osv.
Funderat på att göra DNA test för att se var vår röriga släkt härstammar ifrån lite längre bak än vad vi känner till. Skulle inte bli förvånad om det är lite resandefolk/romskt blod i ådrorna. Skulle förklara en del 
Wherever I lay my hat, that’s my home
/Paul Young
Jag unnar mig lite mer gåslever. Det spelar inte så stor roll om man har några miljoner till på banken eftersom magen klarar i alla fall inte mer gåslever…
Får jag fråga lite OT, var känner du dig hemma? Eller vad gör att du kan känna dig hemma/trivas på ständigt nya platser? Förstår att det “inte blir tråkigt”, men saknar man inte en plats att rota sig på?
Det ovan stämmer rätt bra Där jag och frun är med ett par resväskor skapar vi ett hem rätt snabbt.
Vet inte om vi är rotlösa (rotfria?) eller bara rotar oss snabbt. Skulle dö själsligt om vi tvingades vara på ett och samma ställe för alltid.
Fördelen i dagens samhälle är såklart att det är så lätt att hålla kontakten med släkt och vänner, som vi har lite överallt på jorden. Sociala medier, gratis telefoni, chatt och videosamtal gör det väldigt mycket enklare.
Såklart vet man inte vad man inte haft och kan därmed inte sakna det. Alla livsval kommer såklart med risk för konsekvenser. Men vi är bekväma med våra val. Det är väl det som är det viktigaste i allas liv
Jag tycker inte att vi bytte våra vanor avsevärt, men vi reser mera och värdesätter upplevelser - konsert, teater…vi har mer pengar för var sin hobby också…men vi tycker inte dyra middagar i stan är något för oss…däremot när vi reser, då sparas det inte på restoranbesök.
Man ska helt enkelt unna sig det som ger en glädje.
Undrar också hur många språk du talar/behärskar och är något av dem mer av ett modersmål? Är det isf samma språk som du föddes med eller har det ändrats med livets gång?
Identifierar du dig med en viss nationalitet eller mer av en internationell medborgare?
I de länder/städer du bott, är det i större och med en mer blandad befolkning tex London, New York eller mindre orter mer homogena och typiska för landet?
Ursäkta alla frågor, är bara nyfiken 