I den här tråden? Absolut inte, inte ens på forumet som helhet vad jag har sett.
Du får gärna citera något exempel om du inte håller med.
Någon ovan kallade sina diskussionsmotståndare ”snowflakes”, vilket är ett uttalande om deras karaktär, inte ett angrepp på deras argument.
7 gillningar
Men detta är ju ingen diskussion med dem i någon sakfråga, utan det är ju bara ett konstaterande. Om jag däremot sagt ex ”det är ju bara för att du är lika snowflakig som dem som du inte håller med” som svar till dig i denna diskussion, absolut.
Enligt min uppfattning är det en stor skillnad på att:
A) Uppfatta någon som X.
B) Kalla någon för X.
Det ena är en tolkning det andra kan vara förtal.
En smutskastningskampagn/ryktesspridning/whisper campaign behöver inte pågå på samma ställe för att vara personangrepp. Både du och jag är här, och är antagligen även i trådarna med de du kallar ”snowflakes” — så dina uttalanden kan påverka hur jag läser dina och deras argument i de andra trådarna. De du syftar på läser högst troligt denna tråden av förklarliga anledningar. Diskussioner flyter också mellan trådar och ibland forum/kanaler där samma diskussion/argumentation dyker upp och fortsätter. Ditt uttalande och min respons i sig fortsatte i praktiken tidigare diskussioner och hänvisar till tidigare beteenden i de trådarna.
Det är inte så enkelt som att säga ”det gällde inte denna tråden”.
2 gillningar
Det finns många tricks för att klandra någons karaktär, och det kan vara effektivt att göra det för att man kan få andra deltagare i diskussionen och allmänheten/opinionen som lyssnar att ta den man klandrar på mindre allvar/eller helt enkelt sluta lyssna på dem över huvudtaget. Man kan nå sitt mål utan att alls behöva bemöta deras argument. Det är därför personangrepp är så giftigt för en konstruktiv diskussion — det slutar handla om konkreta argument, och slutar bara med ”vem man tror på”/vem som verkar mest trovärdig.
Man kan antyda och vara vag och låta de som lyssnar dra sina egna slutsatser och göra det formellt lurigt att avgöra om man verkligen sade det, eller om det var lagligt eller ej. Bara för att man kan vara skicklig att komma undan med det gör inte personangrepp till ett konstruktivt sätt att argumentera.
Det finns mycket klassisk litteratur med den typen av intrigerande. Vi ska inte tro att vi gör något här som de inte redan gjorde i romerska senaten.
7 gillningar
Att klumpa ihop alla människor man inte ens känner i forumet som anmäler inlägg och inte accepterar en påhoppande, osmaklig ton och kalla dem snowflakes eller lättkränkta avslöjar en otroligt endimensionell och trångsynt bild av sina medmänniskor i forumet.
Jag för min del är till exempel välsignad med att inte vara det minsta lättkränkt eller känslig för påhopp, men jag både anmärker på och anmäler direkt alla inlägg som jag anser är kränkande, osakliga, personangrepp eller på annat sätt inte håller god ton. Varför då kanske den tunnelseende undrar. Jo, precis av samma anledning som jag slår ihjäl en mygga eller fluga som kommer in i rummet och stör mitt samtal med någon, eller lägger skavsårsplåster på ett skavsår, eller sätter på hörselkåpor vid kraftigt buller. Det är störande och förstör förutsättningarna för ett gott samtal/diskussion. Jag vill kunna gå tillbaka till en gammal tråd och läsa denna utan att flugan surrar i örat igen.
Olika personer kanske är här av olika anledning, men jag är här för att utbyta erfarenheter med alla kloka människor som hänger här och både lära mig något nytt varje dag och förhoppningsvis kunna berika någon med det jag själv har lärt mig.
12 gillningar
Fast det du skriver innebär ju i praktiken att man inte skulle kunna utrycka och diskutera att man upplever att folk är överkänsliga/lättriggade (vilket man kan översätta snowflake till) eftersom ”någon” skulle kunna uppleva sig träffade, och det är ju såklart inte acceptabelt.
Varför är det inte acceptabelt?
Därför att debatten ska vara öppen och fri naturligtvis.
Den öppna debatten innebär ju också att man kan få återkoppling om man säger något andra reagerar på.
3 gillningar
Jag upplever att de som för liv om olika saker i samhället oftast har anledningar till det de säger, och om man frågar ”varför” så kan man få lite insikt i hur de tänker och bemöta deras argument i stället för att kalla dem lättkränkta.
En öppen och fri debatt skulle man kunna kalla det ovanstående.
I stället för att förolämpa de som försöker delta i debatten, och kalla dem lättkränkta, för att försöka stänga/avsluta debatten innan den ens börjat.
2 gillningar
Jag håller med, men man måste fortfarande kunna diskutera ett fenomen för det. Som sagt, extrem skillnad på att försöka förolämpa någon i en debatt och att argumentera fenomenet med överkänsliga personer.
1 gillning
Jag sitter och reflekterar över detta med samtalston på internetforum och en stor och viktig insikt slog mig precis! Jag har lärt mig mycket av många på detta forum och fått ompröva många åsikter/kunskaper, inte minst @janbolmeson (tex har fått mig att totalt göra om min investeringsstrategi), @Skogstomten (hur bilbranschen fungerar inifrån och att den inte förändras så fort som man tror), @Daniel_Nilsson (bilkalkyler) och många fler, men jag insåg att jag ärligen aldrig någonsin har blivit ett dugg klokare eller lärt mig något minsta matnyttigt av någon av de personer jag blivit nödgad att göra en anmälan mot deras inlägg. Tvärtom har det bara stört och stulit min tid. Denna insikt säger något viktigt för mig i alla fall och jag inser att jag verkligen måste tänka på hur jag uttrycker mig i samtal på forum.
Det ligger mycket i det gamla uttrycket att visdom och ödmjukhet går hand i hand.
8 gillningar
Så om någon (i din mening) ”uttrycker” sig fel så ignorerar du helt informationen denne kommer med, oavsett substans? Helt din egen förlust.
Nej, min personliga insikt utifrån mina egna anekdoter var mer att det verkar finnas ett samband mellan god ton och substans (och även mellan brist på god ton och brist på substans).
1 gillning
Så vad menar du då med ”Denna insikt säger något viktigt för mig i alla fall och jag inser att jag verkligen måste tänka på hur jag uttrycker mig i samtal på forum.”? Hur försvinner din egen substans beroende på hur du uttrycker dig? 
Jag förstår hur du tänker, och känner förstås också att jag vill kunna diskutera allt, men en generell diskussion om folk i allmänhet blivit mer lättkränkta är nästan omöjlig att ha, för det finns liksom ingen fakta, det blir bara massa gissningar. Bättre att hoppa över det. Man behöver bli lite mer konkret, och i det konkreta fallet anser jag som jag skrev ovan: fråga varför, bemöt argument.
Jag menar helt enkelt det jag skrev, att om jag vill bli vis så behöver jag öva mig i ödmjukhet. Om jag inser att arroganta människor helt verkar sakna visdom så vill jag väldigt gärna göra allt jag kan för att inte bli arrogant.
2 gillningar
Jag håller med Taleb och många andra på den punkten. Några saker jag tror är bidragande - observera att jag inte avser svensk kultur eller Sveriges befolkning (eller Sveriges unga befolkning heller) i dess helhet här, men jag menar att det finns inslag av nedanstående på en nivå som ställer till problem 
-Relativism - I svensk kultur och diskurs finns ofta inställningen att alla har sitt perspektiv och att enskilda perspektiv inte kan sägas vara mer sant eller mer värt än något annat. Om du hävdar något annat är du i bästa fall arrogant och i värsta en förtryckare. Nära förknippat med konstruktivism och postmodernism.
-Hyperindividualism. Individens behov står över allt annat, även på bekostnad av gruppen. Missförstå mig inte, jag är en stor vän av individualism, men det behöver inte betyda att den trumfar allt eller att jag måste respektera en idé jag anser vara fel.
-Synen på barn/barnuppfostran. Vi lär barnen i både ord och handling att de är unika och okränkbara. Jag arbetade länge i grundskolan och detta genomsyrar hela verksamheten - vi byggde bort så mycket konfliktyta och stoppade all form av kränkning, även på mikronivå. Skolgården var översållad av vuxna i gula västar vars uppgifter var att hindra alla former av kränkningar och stoppa varje risk till fysisk skada (vilket är osannolikt nog på EU-gummiasfalt). I mitt arbete i skolans antimobbningsteam sa styrdokumenten att du äger rätten till din egen kränkthet (observera att ordet “kränkt” inte är ett raljerande skällsord i skolans värld). Om någon känner sig kränk har de facto ett brott mot skolans värdegrund skett, oavsett vad som faktiskt inträffat. Då skrivs en incidentrapport, i “grövre” fall startas en utredning, vh ska underrättas och ev. kallas till skolan, och allt ska rapporteras i huvudmannens datasystem. Barnens chans att tränas socialt i grupp, lära sig hantera konflikter, försvara sig och ta livets törnar på mikronivå är helt enkelt kraftigt begränsade.
-Rättighetsinflation. Det har under senare delen av 1900-talets skett en inflation i s.k. positiva rättigheter,att du ska bli tillhandahållen saker, allt ifrån bostad till mobiltelefon eller en socialsekreterare. Detta kan ställas i relation till negativa rättigheter som handlar om att du inte ska hindras i något du faktiskt tar dig för. Det har skapat en kultur där du ska bli tillhandahållen saker utan som helst motprestation.
-Lika utfall (tillagd i efterhand). Idén om lika utfall har stor spridning i svenska institutioner och finns både på individ- och gruppnivå. På gruppnivå skapar den en tacksam jordmån för protester om att just den egna intressegruppen på något sätt är förfördelad i jämförelse med andra grupper och leder till en aldrig minskande konfliktyta i kampen om resurserna, rättigheterna och det moraliska övertaget. På individnivå ställer den till enorma problem t.ex. i skolan då målet är att alla ska till samma nivå oavsett förmåga och det är samhällets skyldighet att tillhandahålla ev. kompensationer, oavsett kostnad i personal eller pengar.
Det här är exempel på företeelser som har skapat en befolkning (särskilt den unga, tror jag) som till delar är lärd att de har många rättigheter men ganska lite av skyldigheter, att de inte behöver ta hänsyn till övriga i gruppen och att de ska bli lyssnade på oavsett värdet på deras åsikter.
9 gillningar