Spännande slutsats att ett sabbatsår från jobbet automatiskt leder till depression, meningslöst chillande och mental död. Det låter som nå’t vilken arbetsnarkoman som helst kläcker ur sig om t ex FIRE-rörelsen. 
4 gillningar
Håller absolut med dig egentligen men för stora omställningar på samma gång kan leda till depression. Har tex varit med om flera som förlorat sin partner i samband med eller precis efter pensioneringen och då valt att jobba ytterligare något år för att få något i livet som är bekant och där inte grubblerier och ensamhet ges för stor plats. När sedan sorgen lagt sig har de känt sig redo att pensionera sig och kan ta sig an livet igen.
2 gillningar
Absdolut värt att nämna. Jag tänker att mitt jobb nog räddade mitt mentala liv (och kanske även fysiska) när jag hade min jävligaste livssvacka för 15 år sedan.
2 gillningar
Poängen är perspektivet av “Helt oplanerad FIRE - hjälp!”.
Visst finns det många som kör FIRE som klarar sig okej, men det är också vanligt med folk som mentalt och fysiskt dör kort efter de gått i pension, för att de inte längre blir mentalt stimulerade.
Har man satsat stenhårt på FIRE under ett par år så gör man det förmodligen för att man har en sådan läggning - och man har förmodligen goda tankar om vad man ska göra som “arbetsfri” för att hålla sinnet igång. Om man inte har det så är det lätt hänt att arbetsfriheten leder till depression och total misär.
2 gillningar
Köp utdelande ETFer så bevarar du kapitalet och använder utdelningen under ditt viloår.
Behöver du verkligen ett stort socialt nätverk? Det är inte endast av godo.
Ett mindre nätverk av högsta kvalitet är att föredra.
2 gillningar
Okej, då förstår jag bättre hur tankarna går. 
Du har inga nära vänner kvar som jag förstod dig… beklagar sorgen!
Har du några fritidssysselsättningar eller är det enbart jobbet som är din sociala knytpunkt?
Isåfall skulle jag faktiskt fundera på att hitta något annat att göra. Behöver inte vara inkomstdrivande, utan kanske något i stil med röda korset, fackligt arbete, stödhjälp på någon skola, föreningsliv, basta och simma 2 dagar i veckan eller liknande… rätt vad det är så har man träffat ett gäng bekanta som kan förgylla ens tillvaro lite. Ponera att du lever 30-40år till… det är ganska lång tid att inte vara i sociala sammanhang det. 
2 gillningar
Beklagar förlusten av din vän.
Som jag förstår det efterlyser du främst tips till personlig utveckling då ditt nätverk verkar vara för liten. Så länge du hade jobb så räckte det med familj och en nära vän men nu när du inte behöver jobba egentligen, blir uppsagd och förlorad din nära vän blir det uppenbart att nätverket är för litet läser jag ur vad du skriver.
Hade nog börjat med både gå med i en sorgegrupp gör att bearbeta förlusten av din vän (och inte belasta familjen gör mkt) och en grupp som delar dina intressen (idrott? Välgörenhet? Vidareutbildning?). På så vis är du sysselsatt, träffar nya människor, kan fundera på vad du vill och får hjälp med den känslomässiga biten.
Lycka till
3 gillningar
Vill bara tacka för alla fina svar, jag blir verkligen glad av att läsa hur omtänksamma och kloka alla ändå verkar vara! 
Har verkligen fått många bra insikter av det ni skriver. Ska nog absolut låta saker och ting få ta lite tid, iallafall vad gäller större beslut utan att känna att “så här kommer det alltid vara”
Jag gillade verkligen @Soffipropp’s tankar om passa på att hjälpa till lite här och där för att på så sätt knyta kontakter och samtidigt känna mig lite meningsfull medan jag funderar på vad jag vill. Jag bor inte i storsstan, men har många grannar och bekanta i närheten som säkert skulle uppskatta ett handtag, jag har ändå inte tummen mitt i handen och det är ju ett väldigt smart sätt att hitta vänner!
Och precis som @ran4 skriver (ni är som sagt väldigt kloka), så behöver jag nog lite projekt för att inte fastna i för mycket grubblerier och det går ju lite hand i hand med det ovan.
Och massa andra bra förslag. Återigen, tack alla som svarat!
9 gillningar
Om du gillar att arbeta så sök ett nytt jobb snart. Att vänta ett år kommer nog kännas lååångt om du är
hyfsat ung och inte känner att du behöver börja beta av the “bucket list” nu.
Jag tror det annars blir riktigt motigt att komma igång igen speciellt “om du inte måste” (som dom flesta andra).
Jag är nyblivet helledig ( pension ) och jag och min fru som varit ledig redan några år har svårt att förstå hur man stod ut med att jobba 40 timmar (och ibland mer) per vecka och sen därtill 2 timmar jobbresor per dag och 1 timme lunch. Hemifrån kl 07.00 och hemma tidigast kl 18.00. Skulle vara hemskt att återgå till det schemat igen pga att man blivit bekväm.
Ett par månader ledigt max låter mer vettigt om det arbete du önskar är sådant att arbete heltid förväntas eller krävs.
Jag skulle försöka se till att jobbresan är kort och kan ske med cykel eller bil om möjligt.
Om man har råd att bo så nära jobbet känns det bra varje dag tyckte jag.
Jag gick från max 20 minuter med bil till jobbet med parkering i varmt garage under jobbet i många år (lyxigt = yes). Till “Storstad standard” ca 1 timme med allmänna transporter (som ofta strulade) in till city, Det skavde ordentligt även efter många år.
1 gillning
Mer motivation för FIRE behövs inte.
(SL hälsar)
Håller med. Även mina skrotigaste bilar för hundralappar som fattig student översteg Vida upplevelsen och pålitligheten hos SL i rusningstrafik. Varaktigt Plågsamt för den som "tyvärr "vant sig vid bättre.