Luta dig mot detta när det känns tungt.
Delad börda är halv börda, och delad glädje är dubbel glädje.
8 gillningar
- Skaffa ett roligare jobb
- Skaffa en roligare fritid
- Gör roligare saker tillsammans med ditt barn
Det är en fas i livet.
3 gillningar
Yep. Står där i samma situation. Mår sen också gärna lite dåligt över att ha slösat bort kvällen framför skärmen. Jag borde ju ha gjort något annat
Å sen det här. Ja, jag har hittat ur det genom att gråta i min partners famn och dela mina tvivel. Ja, jag har hittat ur det genom att fingra på vigselringen och minnas tillbaka till våra löften gentemot varandra. Ja, jag har hittat ur det genom att ta kontrollen över det jag kan kontrollera och släppa lite på sånt jag inte måste kontrollera. Ja, jag har hittat ur det genom att omförhandla nuets tillstånd med min partner. Ingen av oss stod kvar i perspektiven vi hade när vi träffades och trodde saker om framtiden.
Och nej. Jag är inte ur det, jag kämpar varje dag. För det är livet.
7 gillningar
Det du beskriver verkar inte vara en känsla av att du vill till något utan bort från något?
Om du tänker in dig i situationen att du valt bort nuvarande familj/boende hur tror du livet varit då? Hade du velat vara där istället? Jag tror att du valde detta för att du vill det men som @Lunka skrev - du är i peak arbetsbelastning och utgifter, förmodligen är du slutkörd och vill fly? Många av oss har varit i det rummet och tittar in där med jämna mellanrum.
Mitt råd är att låta bli något förhastat. Kolik och småbarnsår går över, man ser tillbaka på det med ett snett leende. Ta hand om dig själv och relationen så återkommer livsandarna till våren. Om det är helt outhärdligt så ta kontakt med din vårdcentral.
2 gillningar
Detta känns igen på en sån nivå att det lika gärna skulle kunna ha varit mina egna ord. Den evighetskänslan när man dag ut och dag in städar, plockar, diskar, lagar mat, byter blöjor, lägger barnen o.s.v., allt i väntan på att dagen äntligen ska börja när barnen sover.
Allt för oftast somnar man i soffan så fort det blir lugnt hemma, tittar sedan på någon serie med frugan som sedan lägger sig. Jag försöker vara vaken ett tag till för att inte dagen ska ta slut, för då börjar allting om igen. Andra säger att det blir bättre med tiden, men den tiden känns väldigt långt bort.
Skulle jag byta bort mina barn mot något annat? Inte en chans. Älskar mina barn otroligt mycket, kan inte tänka mig livet utan dem. Man får kämpa på helt enkelt.
10 gillningar
Jag läste om en 2x2 där ena axeln är bråttom och andra viktigt. När jag fyllde i min att göra lista där i så hamnade nästan allt i rutan oviktigt och inte bråttom.
Ändå hade jag fram till dess fullt av projekt som stressade och alltid låg i bakhuvudet.
En sak till: Kaloriintaget kanske ska upp lite? För att orka allt? En aktiv vardag för en man i sina bästa år kräver mer än standardrekommendationerna.
9 gillningar
Eisenhower-matrisen. Användbar.
Jag känner igen mig i allt också, tror de flesta känner någon variant av det du skriver någon gång. Ålderskris i någon utsträckning tycker jag. Man stänger en massa roliga dörrar och de man öppnar verkar inte lika roliga. Det är en fälla, stå emot. Öppna roliga dörrar. Bli en eldsjäl för något, det går. För mig är det saker som innebär rörelse och socialt umgänge som funkar.
Håll experiment, är ett annat bra tips. Prova något varje vecka, förnya och utmana, och sen reflektera. Inget kaffe, meditation, styrketräning, virkning, vad som helst. Om man inte har hittat sin grej så får man söka.
Men det bästa är ändå alltid att hjälpa någon annan. Tänk mindre på dig, mer på andra. Du mår bäst av att hjälpa andra, det gör alla. Navelskådning är inte vägen framåt. Veckla ut, inte in.
8 gillningar
Kan ni börja köra varannan dag /vecka?
Leva som separerade fast ni är ihop.
När man har tjänstgöring gör man allt, den andra helt fri.
1 gillning
Man blir ju förvånad när man läser om hur dåligt många verkar må och inte ser någon väg ur det.
Själv har jag aldrig känt på det sättet när jag hade småbarn, byggde hus och byggde upp ett företag. Full rulle från morgon till kväll och inte så mycket tid att känna efter.
Min svacka kom när barnen var stora och mer eller mindre inte tog någon tid alls för mig. Det i kombination med ett själadödande jobb på Stureplan med bra lön och fria arbetstider fick mig att långsamt må sämre. Men en dag tog jag tag i det och jag slutade jobbet, sålde huset i Stockholm och flyttade till ett gammalt hus på liten ort. Nu renoverar jag på heltid och mår mycket bättre.
Mitt bästa tips är att börja med en hobby som tar tid. Gärna något där barnen kan vara med.
11 gillningar
hmm, är alltså inte ensam med dessa funderingar även fast jag troligen är en bra bit yngre än de flesta. Letar efter mitt syfte, vad jag ska göra mm. Har studerat och jobbat men känner mest ingen mening.
När jag jobbade kände jag mest som att tiden flöt iväg helt slut när man kom hem, men iaf en inkomst som man kunde ivestera (KUL). Körde på i ca 3 år tills jag inte stod ut längre och följde upp drömmen om att studera.
Pluggade i ca 3 år på en 6-årig utbildning sen sa det pang och väggen var ett faktum. Låg ca 1 år hemma och jobade lite grann på ett jobb som inte var så upplyftande för att gå runt samt lite sparade pengar.
Nu står man här och vet inte riktigt vad man ska göra, har haft tankarna precis som de flesta på hus, bil, barn med sambo, husdjur och mycket annat DÅ blir det bättre då vet jag vad jag ska göra.
Men innombords (och efter att ha läst detta) känns det ändå som det inte riktigt kommer att bli bra…
Tacksam om någon har någon filosofi att dela med sig av:)
1 gillning
Om du är helt slut efter en dag på jobbet och bor ensam i liten lägenhet så blir det nog lite för tufft för dig med några ungar, hus och en kvinna.
Mitt tips är att rycka upp dig och skaffa ett jobb du trivs med och börja träna.
Ingen människa hittar sin inre frid genom att enbart förstå teorin. Det är som att någon beskriver hur ett äpple smakar, men du vet hur det smakar först när du själv har tagit en tugga.
Som någon skrev tidigare är fängelset en mental konstruktion som inte är verklig. Du måste inte tänka på ditt liv som ett fängelse.
4 gillningar
Hej?
Jag tror inte att så många här kan ge kvalificerade råd till någon över forumet om de mår dåligt på riktigt. Det är naturligtvis skillnad på allmän håglöshet/vilse i livet, och en begynnande depression…men om du ens misstänker att du kan vara deprimerad så kontakta din vårdcentral.
Gäller att värdera ord. Att säga “ryck upp dig” kan vara känsligt beroenden på mottagarens mående.
Träning borde däremot alltid ingå i arsenalen mot psykiskt ohälsa.
5 gillningar
Träning i all ära, men jag vet inte om det hjälper för att hitta meningen med livet. Det finns nog gott om vältränade människor som brottas med funderingar kring ekorrhjul och meningen med livet. TS skriver dessutom att det finns tid för träning. Min amatörmässiga gissning är att det finns hundratals miljoner, om inte miljarder, människor som kämpar med liknande tankar.
1 gillning
Jag tränar 5 dagar i veckan och har relativt sett mycket god hälsa men mår fortfarande dåligt. Hade jag inte tränat är jag dock övertygad om att jag hade mått sämre, dock är det som du säger inget automatiskt lyckopiller som löser allt.
1 gillning
Kontraster is king - saker som bryter vardagen och som får en att uppskatta den mer. Det är svårt men det går att hitta.
1 gillning
Jag tänkte mer på att om en ung människa är så trött efter jobbet att man inte orkar något så är det något som inte står rätt till.
1 gillning
Lästips som passar bra i mörkret:
Enligt boken är vi inte skapta för att må bra. Vi är skapta för överlevnad. Låter rimligt.
6 gillningar
Det du beskriver är en resa som många kan känna igen sig i – en slags inre konflikt mellan det liv man valde, det liv man trodde man ville ha, och det liv man kanske inte ens visste att man längtade efter. Att känna sig fast, även i något som på ytan kan se lyckat ut, är en tung känsla. Men det är också mänskligt och en del av att vara självrannsakande och reflekterande.
Din ärlighet i hur du beskriver din situation är modig. Det är lätt att fastna i känslan av att man borde vara tacksam för det man har, men du ger också röst åt en annan verklighet: att framgång eller stabilitet inte alltid är synonymt med lycka eller uppfyllelse.
Det är viktigt att tillåta sig själv att känna allt det där – tröttheten, frustrationen, och kanske till och med sorgen över saker man gått miste om eller som inte blev som man trodde. Men det är också viktigt att veta att känslor är temporära, och att små förändringar kan göra stor skillnad.
Att du reflekterar över vad du skulle vilja göra istället är ett första steg. Du behöver inte ha alla svar just nu. Ibland kan en liten förändring – ett nytt intresse, en kurs, eller att ta sig tid för något som verkligen ger dig energi – börja skifta känslan av att vara fast. Det handlar inte alltid om stora livsomvälvningar, utan om att hitta något som ger mening här och nu.
Och även om det inte känns som det just nu, så är det okej att inte vara helt säker på vad som kommer härnäst. Ditt liv är inte “fast” – det är fortfarande ditt, med möjligheter och val. Ge dig själv tillåtelse att utforska utan att döma dig själv.
11 gillningar