Som titeln antyder har jag och min flickvän hittat ett hus/tomt som i princip kryssar i alla våra boxar, men vi har inte möjlighet att flytta dit i dagsläget.
Lite bakgrund: Jag bor ensam i en villa (värderad till 3-4 Msek, alla lån avbetalda) med tre tonåringar varannan vecka. Min flickvän bor i en villa i en annan kommun (värderad 1-2 Msek, lån på ca 0,9 Msek) med två “snart tonåringar” varannan vecka.
Vi har nu hittat ett boende på landet, med sjötomt, långt från stora vägar etc etc, i princip allt vi önskar oss. Pris 4,8 Msek.
Vi kan inte sälja nuvarande boenden och flytta dit. Jag växte själv upp på landet och det vill jag inte utsätta mina barn, som i dagsläget har 10 minuters cykel till skola, vänner, träning etc., för.
Finns det några smarta lösningar för hur vi skulle kunna få tag i drömbostaden tills vi kan flytta dit om ca 8 år? Eller är det bara att inse att det inte går att ha kvar kakan och äta upp den?
En tanke jag har är att be en vän köpa den och hyra ut den under tiden (förutsatt att han går med på det naturligtvis). Om hyresgästen betalar ränta och amortering, räknas det ändå som en beskattningsbar inkomst? Andra saker att ha i åtanke gällande privatuthyrning?
Jag famlar lite efter halmstrån just nu, så alla konstruktiva idéer är välkomna
Om erat hus nu är avbetalat borde det inte vara några problem att låna upp och köpa drömhuset och sedan hyra ut det.
Vill minnas att ni har ~48k var per år som är skattefritt resten tror jag ni beskattas på, vissa saker kan ni nog dra av såsom uppvärmning osv, men tror inte bankkostnader är en av dem.
Dock är amortering ingen kostand det är en transaktion mellan resultat och balansräkning samt att räntan tar staten 30% av så det är en bart 2/3 av räntan samt uppvärmning som hyresintäkterna behöver täcka. (Underhåll vore ju också trevligt om det täcktes)
Mycket kan hända på 8 år. Jag skulle inte vilja vara vännen som kanske kan sälja huset till er om 8 år och ni kanske har separerat/ändrat er/marknaden har kraschat/något annat.
Det är som jag förstår det drömhuset NU för det liv du tror du kommer leva om åtta år. Om åtta år är inte du den du är nu så då är det kanske inte drömhuset för ditt jag, om åtta år. Dvs det är inte drömhuset.
Jag känner igen mig i drömmen. Min och särbons drömlägenhet ligger ute på hemnet nu, men jag har barn som bor hemma nåt år till och särbon jobb i annan stad osv.
I vårt fall kanske det är 2-3 år bort och vi är obelånade, men vi skulle aldrig slå till nu för det. Mycket kan jända på två eller tre år… eller åtta för den delen.
Det dyler upp fler drömboenden, eller samma, igen.
Ett alternativ skulle kunna vara om du vill äga två hus på egen hand och bo i drömboendet varannan vecka.
Jag hade inte köpt ett hus tillsammans med en särbo för att försöka få ihop tillvaron åtta år tidigare än praktiskt hanterbart, men om du vill köpa det själv och bo där varannan vecka så får du räkna på om det skulle funka ekonomiskt.
Om du inte vill det, eller om det inte funkar ekonomiskt så hade jag lagt ner tanken på just det huset och fokuserat på livet här och nu.
Om ni har möjlighet att köpa och hyra ut under tiden, kan det ju vara en bra lösning. Men åtta år är lång tid, mycket kan hända, ni kanske hinner ändra era preferenser för vad ert drömboende är. Dessutom kommer det förmodligen komma fler drömboenden.
Detta är min personliga åsikt och har förståelse att alla ej tänker samma men jag tror man ska vara försiktig med att tänka i termer som “drömhus” då jag tror detta gör en lite blind när man gör sitt livs största affär (troligtvis)
Jag själv hamnar i perioder där jag hittat min drömlägenhet/stuga/hus och vet ej hur det är med andra men min “drömbostad” ändras alltid efter ett par år. Och ofta får jag tanken att detta hus/lägenhet kommer bara ut till försäljning en gång i livet men i verkligheten så finns det alltid nya alternativ som dyker upp.
Skulle vara intressant dock o veta om det finns en psykologisk förklaring till varför många av oss fastnar i dessa tankar.
