Hej, jag fick precis ut ca 2.7 milj från optioner i ett bolag jag jobbade i och hade tänkt använda pengarna för att köpa hus.
Problemet är att det är lite knackigt med tjejen och det är inte helt säkert att det håller.
Tar jag med omvärldsläget etc blir jag då lite orolig över att förlora stora delar av kapitalet om räntehöjningar etc skulle göra att huspriserna faller.
Samtidigt är det hög inflation och ostadigt på börsen vilket vilket gör att jag även får lite panik över vart jag ska göra av pengarna om vi inte köper hus.
Om det spricker vill jag ju gärna ha tillgång till pengarna för att kunna köpa en okej bostad åt mig själv istället, så jag är inte så himla riskbenägen.
Det ska tilläggas att husköpet kan lösa vissa problem som gjort att förhållandet har varit lite knackigt också.
Känner mig allmänt förvirrad i hela situationen och skulle uppskatta lite perspektiv
Om det är ett husköp som ska lösa många av era problem, undrar jag hur det egentligen står till i ert förhållande? Så om du inte hade fått dessa 2.7 miljoner så hade förhållandet spruckit? För mig låter det som om ni behöver reda ut ett o annat innan ni kör vidare med detta förhållande. Familjeterapi? OBS! Skriver detta enbart i välmening och jag hoppas att det löser sig för er.
Konjunkturen hade inte varit ett hinder om jag ville köpa ett hus, eftersom hus i första hand ett boende, och inte en investering, och det dessutom är svårt att förutspå hur markanden utvecklas. Tänk om priserna fortsätter öka i 10 år till?
Däremot att du tror att förhållandet skulle kunna lösas av det gör att jag tänker precis som @epostaren. Därtill tänker jag att du (om du trots allt köper huset) bör vara noggrann med äktenskapsförordet, eftersom förhållanden ofta spricker just efter stora livsförändringar så som husköp eller barnaskaffande.
Jag hänger inte riktigt med på hur husköp eventuellt löser ert förhållande?
Kanske kan komma på exempel på situationer (typ din tjej bor hemma hos föräldrarna, kan inte flytta till dig i nuvarnade bostad just nu och det gör förhållandet svårt)…
Tycker att du bör känna dig mycket säkrare på ert förhållande om ni skall göra något så stort som att köpa hus ihop.
Som andra varit inne på tycker jag det låter märkligt att du tänker att husköp ska lösa relationsproblem. Känns lite som klassikern att bara man skaffar ett barn till så blir det bra.
En sak som slog mig, om du ser i stjärnorna att det här kanske inte håller och du precis fått en större summa pengar kan det vara läge att kolla vad som gäller med sambolagen och bodelning om ni flyttar in i ett hus tillsammans. Jag antar att ni inte är gifta, det betyder inte nödvändigtvis att hon inte har rätt till bodelning om ni flyttar ihop. Åh andra sidan kanske ni redan bor ihop och då borde inte det vara en faktor.
Vi har varit tillsammans i 11 år och har en snart 4 årig son.
Vi har i ca 10 års tid sparat intensivt för att ha råd att köpa villa, men bostadspriserna har stigit snabbare än vi har hunnit spara (pluggade några år i mitten) så vi bor kvar i en bostadsrätt om 72 kvm där sonen har 1 rum och vi har ett sovrum / kontor.
Tjejen går och lägger sig ganska tidigt vilket resulterar i att jag inte kan göra något annat än att sitta och titta på tv, vilket gör att jag känner att livet bara rinner igenom fingrarna på mig.
Hade vi flyttat till hus hade jag kunnat använda tiden på kvällarna till att göra något mer kreativt som jag tycker är roligt.
En till sak som skulle göra livet lite roligare om vi flyttade till hus är att det skulle bli lättare att bjuda över kompisar på middag e.t.c.
Som det ser ut nu är det nästan en omöjlighet då vi bor så litet.
Det är givetvis inte bara detta som gör att förhållandet känns knackigt, men jag tänker att om jag skulle få ut mer av livet i övrigt hade det kanske blivit lättare att jobba med de andra delarna.
Vi går i parterapi, men jag tänker att det kommer förmodligen ta något år eller två innan vi kommit fram till om det kommer funka eller inte och jag vill gärna inte att pengarna bara skall ligga och tappa värde av den höga inflationen som är nu.
Vi är inte gifta och har kommit överens om att skriva avtal om vi nu skulle köpa ett hus.
Det jag nästan är mest orolig över om vi skulle köpa hus tillsammans och vi skulle komma fram till att det inte funkar ändå och huspriserna har sjunkit (även lite) är att tjejen då skulle förlora stora delar av sin handpenning vilket skulle sätta henne i en ekonomisk knipa medan jag har det väldigt bra ställt.
I sådana fall skulle jag givetvis låna ut pengar till henne för att kunna bo nära varandra, men det skulle i sådana fall göra förlusten på bostaden mycket högre för mig än bara förlusten på själva bostaden.
Om det inte hade funnits risk att förlora stora delar av kapitalet (eller att risken var begränsad till några hundra tusen) som jag nu “råkat” ramla över hade jag inte tvekat en sekund på att köpa hus för att verkligen ge förhållandet den chans det förtjänar.
Det skall kanske tilläggas att det inte är någon kris.
Vi bråkar inte särskilt mycket utan det är mest jag som känner att vi börjar växa isär, men tjejen har o andra sidan sagt att hon vill möta mig på de punkter jag visat att det klämmer.
Den stora frågan är alltså mer om det är något hon säger men som aldrig blir av eller om det faktiskt blir en förändring.
För att göra en lång historia kort.
Jag och min fru köpte i dec 2017 ett hus för drygt 12M. Inflytt maj 2018.
Problemen började efter 4 dagar (trots omfattande beskiktningar av egna besiktningsmän, fuktmätare osv). Säljarna hade helt enkelt ljugit om vissa renoveringar kring saker som omöjligen gick att upptäcka.
Vi fick flytta ut okt 2018 med en 2 åring och en 3 månaders bäbis.
År av bråk med gamla säljarna, rättegång, bo först i andrahand, sen tvugna att köpa en mindre lägenhet för att ha någonstans att bo stabilt.
Nu i stort sett 4 år senare står fortfarande huset tomt. det måste rivas helt för det är inte ekonomiskt lönsamt att fixa alla fel. (inkl oäkta hussvamp).
Således måste vi själva finansiera att riva huset, bygga ett helt nytt.
Inte en sekund under hela detta har jag tänkt att jag ska lämna min fru.
Livet är långt ifrån en rak linje, och allt möjligt kommer dyka upp som gör livet jobbigt, och såklart att relationen blir ansträngt i lägen av stor yttre stress. MEN, 99.9 procent av tiden är min fru min klippa.
Hon räddar mig, jag räddar henne. Hon gör saker jag inte orkar/kan, och jag tvärtom.
Man anpassar sig efter varandra, hittar lösningar som funkar för båda osv.
Kan finnas saker som du inte skriver om (sjukdom, psykisk ohälsa osv) som gör att din situation blir värre än vad det låter i din text.
Men att döma av den, och med ändå mycket färsk erfarenhet av en mycket ansträngd situation så tror jag inte att din dröm om att allt blir bättre stämmer.
Låter som du skall flytta till ett hus för att kunna leva ditt eget liv ännu mer.
Ni kanske skall vara särbos? Det är inte heller fel. Ni älskar varandra, men i vardagen så hade det varit bättre för er att leva era egna liv.
Återigen, vill påpeka att min analys bygger på begränsad insikt, jag är ingen expert, men min högst personliga åsikt är utifrån det jag hör, så bör ni hitta en symbios i relationen, med eller utan hus.
@Tidigpension Ja, du har nog rätt i att husets funktion mycket handlar om att jag skall kunna leva mitt liv mer som jag vill leva det.
Jag har lite svårt att reda ut känslorna i detta då vi fortfarande tänder på varandra men lever ganska separata liv.
Det är också det som jag gör att jag ifrågasätter om det kommer hålla eller ej.
Sen gör det inte saken lättare att livet som singel förälder med barn varannan vecka inte känns särskilt lockande, men det tänker jag att parterapin bör reda ut.
Men om man då skulle säga att vi inte skulle köpa hus utan vänta antingen tills det spricker eller att problemen löst sig, vad skulle man i sådana fall göra av pengarna under tiden?
Jag vill ju inte att pengarna skall tappa i värde.
Då har vi en helt annan fråga, dvs “vad gör man med en större summa pengar i detta stökiga börsklimat och med hög inflation?”
Det är en fråga som många ställt i forumet senaste tiden, här tror jag tyvärr att jag inte har någon bättre input än vad som redan givits där.
Sen behöver du väl inte just köpa hus för pengarna. En större lägenhet som du har råd att behålla själv om ni skulle separera kan väl också vara en väg framåt?
Alternativt ett hus du kan fortsätta äga efter eventuell separation men det går att hyra ut delar av fastigheten?
Har du någon tråd att rekommendera som tar upp just vad man skall göra med en större summa pengar i detta läge?
Har letat en del men inte hittat något spot on.
Låt inte yttre omständigheter vara en ursäkt till varför du inte gör något åt ditt liv. Det kan vara så att du också egentligen är trött på kvällarna och behöver glo på tv, då är det OK. Men om du genuint vill göra något kreativt så gör det oavsett om du har hus eller inte, oavsett om din tjej sover eller inte.
Jag håller med dig om att man inte ska skylla ifrån sig och komma med ursäkter, men det var lite väl hårt skrivet mot TS kan jag tycka.
Det går inte att komma ifrån att det är besvärligt att bo trångt. Hus ger andra möjligheter att pyssla med saker samtidigt som familjen sover/sysslar med annat.
Givetvis kan yttre omständigheter vara begränsande, jag menade egentligen inte att vara hård heller. Känner dock igen mig lite i resonemanget och jag tycker att det är lite av en fälla. Hitta ett lugn genom en kombination av att tillåta dig själv att slappa och inte skjuta upp behovet av kreativa aktiviteter. Tänk på att man idag mha en dator eller mobil kan göra mycket utan yta. Skriv en blogg, lär dig något nytt, häng på RT eller vad som helst. Kanske svårt att snickra i en lägenhet, men det kommer alltid finnas en anledning till att det man drömmer om är svårt att genomföra…
Grejen är att jag jobbar som programmerare, så jag sitter redan vid datorn 8 timmar om dagen vilket gör att jag gärna vill ägna mig åt något annat på kvällen.
Givetvis kan det vara skönt att slappa framför tv:n ibland, men som det är nu blir det påtvingat p.g.a. att jag inte har någon annanstans att ta vägen.
Nu har tjejen varit väldigt tillmötesgående och sovit inne hos grabben på en uppblåsbar madrass för att jag ska kunna använda sovrummet på kvällen, men det känns knappast som en särskilt hållbar lösning.
Hade vi haft 1 rum till hade det nog räckt för att lösa de mest akuta problemen för oss.
Men grejen är ju att vi nu har möjligheten ekonomiskt att köpa det där drömhuset som framförallt jag skulle tycka var roligt att växa i och göra precis som jag/vi vill ha det.
Den resan i sig är något jag har sett fram emot väldigt länge, så då känns det kanske också lite snopet att falla på mållinjen.
Skulle huspriserna sen fortsätta uppåt ännu mer tillsammans med hög inflation kanske jag/vi aldrig kommer få göra den där resan vilket också skrämmer mig.
Alltså, jag känner ju själva att det kan vara lite av en fälla, hade jag inte känt det hade jag nog inte skrivit inlägget då risken i sådana fall hade varit långsiktig.
Håller inte riktigt med tidigare svar i tråden. Jag förstår till 100% att du inte trivs med att bo så litet, och tycker definitivt att det låter som att boendet gör att du börjar tveka på relationen snarare än tvärtom.
Med det sagt, så är det svårt att veta vad som är det faktiska problemet. Det är en svår sits.
Men 2,7 milj kommer knappast bli värt 0 om 3 år pga inflationen. Det är oavsett mycket pengar, och beroende på var du vill bo så lär du kunna köpa ett helt fantastiskt hus för de pengarna även om tre år. Jag hade avvaktat och slutat oroa mig för att pengarna kommer tappa i värde. Börja meditera eller nått.
För perspektiv: jag och min sambo har 100K tillsammans just nu och vi räknar med att kunna köpa hus om 2-3 år när sparhögen växt lite mer.
Vi bor i sthlm och får räkna med minst 7 miljoner för ett hus med renoveringsbehov, vi kan tänka oss att låna upp till 4.4 och har lite drygt 1 mille i den nuvarande lägenheten.
Så vårt max tak för att känna oss bekväma är 8.5 milj, det är ungefär så mycket man får lägga nu för ett hus som inte har omedelbart renoveringsbehov.
Så om inflationen gör att pengarna blir mindre värda och huspriserna skulle gå upp ännu mer ligger vi nog i farozonen för att missa möjligheten igen
Inflationen höjer kanske huspriserna (nominellt), men samtidigt gör en högre ränta att de sjunker. Så tror inte du behöver vara så rädd för “inflationen” just nu om den skulle bestå, tror effekten snarare blir den motsatta, men troligtvis ingen dramatik åt något håll.
