Kurvan nedan visar OMXS30 över lång tid, senaste 30 åren med andra ord.
Jag är verkligen rookie inom detta, men om jag tolkar det rätt och om jag hade investerat alla mina pengar på börsen år 2000, så hade jag egentligen behövt vänta 14 år med att sälja utan att gå med förlust?
(Om min portfölj hade följt OMX30)
Ofta sätts ju riskprofilen när man skapar en portfölj på hög risk när man väljer 5-10 år. Men med ovanstående graf i tanke så skulle det ju egentligen vara för kort tidsintervall för höga risker?
Sen är ju inte det indexet så brett heller. Större risk.
Sedan kan man diskutera hur stor sannolikhet det skulle vara att du lägger in alla dina pengar just den veckan / månaden precis innan den stora dippen?
Under samma period var det 11,8 år tror jag på bredare index innan de kom tillbaka till samma nivå.
Köp bredare index, investera kontinuerligt så minskar du risken för liknande situationer.
OMXS30 exkluderar utdelningarna. Så hade din portfölj speglat OMXS30 och du återinvesterat utdelningarna likt en indexfond hade det gått bättre. Kika istället på OMXS30 GI som inkluderar utdelningarna.
Men som @AimHigher säger så dumpar man sällan in allt man har en enda gång. Att lägga in allt under dotcom-boomens toppdag och sedan vara med om hela fastighetskraschen i USA 2008 är enorm otur. Nästan i klass med att gå all in precis före historiens största krasch 1929.
Glöm inte att det ständigt rekommenderas att månadsspara. På engelska pratar man om DCA (dollar cost averaging). Helt enkelt, säg att det tar 10 år för kurvan ovan att komma tillbaka efter kraschen (inklusive utdelningar). Men eftersom du köpt massor av fondandelar under kraschen så blir ditt GAV (genomsnittligt anskaffningsvärde) lägre, och det kommer därmed ta mindre än 10 år att gå plus minus noll.
Exempel från Avanzas sparekonom i veckan på samma tema. Notera att det åter är exklusive utdelning här. Telia har dessutom relativt hög direktavkastning men det illustrerar skillnaden likväl.
Ja men precis! Det var detta som gjorde att jag inte investerade hela mitt kapital i julas, efter en väldigt bra fastighetsförsäljning.
Jag vågade bara sätta in max 20% av kapitalet. Men jag tänker nog rätt då dvs att fortsätta investera regelbundet istället för att investera en fet klumpsumma. Räntefonder har ju haft kass utdelning senaste åren så än så länge ligger resterande kapital på sparkonto med minimal ränta.
Kanske får investera i fastighetsmarknaden igen, känns ändå stabilare än börsen.
Som anekdot kan jag berätta att jag tog alla besparingar från mitt första sommarjobb 1999 och satte i en fond. När det gick ner vågade jag inte köpa något mer och efter något år tröttnade jag och sålde allt till 50 % förlust. Sen höll jag mig borta från börsen i ca 15 år.
Så det går absolut att ha sämsta möjliga tajming och göra alla fel.
“Ex utd” är ju pinsamt dåligt av Nicklas. Det är helt irrelevant. Det är bara “Total return” som räknas. Det tog 10 år att tjäna tillbaka IPO-pengarna i Telia. Riktigt kass såklart men så kan det gå när man köper till säljarens värdering…
Ibland tar det väldigt lång tid att få tillbaka sina pengar på börsen, det är ett argument för RT Allvädersportfölj.
En anledning till att åren 2000-2010 var generationseffekter.
Hela västvärlden hade stora pensionskullar som gick i pension (minskat sparande) som tog ut sparkapital (ökad försäljning av aktier).
2020-talet är lovande när det gäller generationseffekter. De stora barnkullarna 1988-94 är ut i yrkeslivet och tjänar pengar, driver ekonomin och sparar.
Tål att tänkas på! Borde ju finnas fler generationseffekter att fundera över.