10km är inga problem med elcykel, jag har 13km till jobbet det tar 30-35min. Det är inte jobbigare än en snabb promenad, man blir inte svettig. Se till att ha vindtäta kläder så är vintern inga problem heller.
4 gillningar
Ostressad 55 åring i Umeå, el-cyklar på vintern kalori-cyklar när det är snöfritt , bra kläder är förhållandevis billigt jämfört med bil omkostnader. Kör buss till vardags därför så många timmar bakom ratten, går inte på gym utan nöjer med vardagsmotion vilket också sparar pengar.
4 gillningar
Där är vinter på riktigt!
1 gillning
Jo faktiskt… Brukar fuska och ta bilen vid -20 eller sanslöst snöandet, och vissa dagar när det är snöblandat, har visserligen dubbat fram men brukar ramla varje år. Har 8 km till jobbet, startade timer 1 gång och jämförde hur mycket tid jag sparade på bilen, den står i garage i och cykel utanför dörren, gick cirka 45 sekunder snabbare med bil ! Visserligen är cykel inställd på USA hastighet… (32km)
1 gillning
Nej, du kan inte flytta hem igen. Dags att klippa navelsträngen och sköta din egen tvätt och matlagning på heltid. 
Vill dina föräldrar ens ha hem dig igen?
Det finns fler värden i livet än ekonomiska 
5 gillningar
Jag är i din ålder och pluggar just nu med CSN, bor själv i en hyreslägenhet, har dieselbil och jobbar extra. Om jag jobbar extra ca 30 h i månaden får jag typ 3000kr extra, vilket ger mig ett utrymme för sparande till och med. Visst ibland kanske jag inte har möjlighet att spara vissa månader. Tidigare bodde jag hemma med en högre inkomst och har sedan jag flyttat hemifrån dragit ner mina kostnader drastiskt, utan att känna mitt liv blivit sämre. Så ur mitt perspektiv har jag svårt att se att du skulle behöva göra sånna drastiska förändringar i ditt liv för att du börjar plugga igen.
Har du räknat på skatteåterbäringen om du går ner i arbetstid?
2 gillningar
Bor man hemma hos föräldrarna som vuxen bör man betala för vad man kostar, även om föräldrarna inte kräver detta (min åsikt i alla fall, en samvetsfråga). Det går att googla fram ungefär vilka kostnader det handlar om.
4 gillningar
Återkommer lite här dagen efter, du skriver att du ska plugga vidare tre år på universitet igen. Min tanke är då, om du har möjlighet att förkorta tiden genom att läsa en grundkurs, fortsättningskurs och sedan examensarbetet och kombinera din kandidat med kurser du läst tidigare? Så kan du läsa 1-2 år istället för 3 år. Alternativt om du har möjlighet att läsa de första grundkurserna, på kvällstid efter jobbet. Om du kan jobba heltid och slippa ta CSN det första året.
Tanken är att jag ska använda min gamla utbildning till att bli behörig till ett masterprogram efter två terminer. Därför blir det tre år totalt. Jag skall alltså inte ta två kandidater. Men annars är det en god tanke…!
Som en pappa med två underbara killar på 17 respektive 18 år kan jag säga en sak. Aldrig någonsin skulle de få flytta hem för att studera vid 23 års ålder.
Vuxna människor tar eget ansvar och flyttar inte hem till föräldrarna om det inte är ett totalt kaos i livet.
Mina vet om att efter gymnasiet så pluggar de, jobbar eller tar ett sabbatsår för att resa. I de två första fallen bor de inte kvar hemma längre. Navelsträngen behöver klippas för både barn och föräldrars skull.
3 gillningar
När jag själv var 23 år och student var livet verkligen i totalt kaos. Då flyttade jag hem till föräldrarna en längre tid. Det är definitivt inget som jag rekommenderar att en gör men där och då var det något som behövdes och nu mår jag bättre.
Om du har möjlighet så skulle jag säga gå back och lev på sparade pengar; det är både en investering i din utbildning och i att leva som vuxen.
Pengar som du vet ska användas inom tre år bör du ha på sparkonto med insättningsgaranti. En viss extra buffert är förstås även bra att ha.
1 gillning
‘På begäran’ kommer här nu en uppföljning.
23-åringen är numera 26 och en examen rikare även om få saker gick enligt plan. Tanken från början var att läsa ett masterprogram på ‘hemmaplan’ i Göteborg. För att bli behörig till detta krävdes först att jag kompletterade med behörighetsgivande kurser i ett år. Motsvarande program i Lund var jag redan behörig till men eftersom bara ca 5% av de sökande kom in i Lund så vågade jag inte tro att jag skulle bli en av dem. Till att börja med så tvingades jag skjuta på plugget ett år pga ett utmattningssyndrom som inte ville ge sig. Detta visade sig senare inte bli ett problem (tidsmässigt i alla fall) eftersom jag sedan lyckades bli antagen till programmet i Lund trots allt.
Flytten till Lund innebar lite spelrum privatekonomiskt. Kort sagt så fick jag en lägre boendekostnad och kunde samtidigt hyra ut min BR i Göteborg samtidigt som jag tog extralånet av CSN (enligt förslag från denna tråd). Bilen ställde jag av och lät stå hemma hos föräldrarna under tiden. Storleken på sparkontot är på grund av detta i princip den samma som när jag startade denna tråden. Ganska stora uttag har dock burits upp av positiv värdeutveckling under tiden.
Jag är nu tillbaka i min hemstad, men har dessvärre inte lyckats landa något nytt jobb. Valde därför att fortsätta studera i hemstaden samtidigt som jag är tjänstledig 75% från mitt gamla jobb. Har därför nyss påbörjat ytterligare en masterutbildning som jag tycker är rätt intressant, men som jag eventuellt hoppar av ifall jag blir erbjuden något roligt jobb.
Har under tiden dragit ner belåningsgraden av min BR till <70% och amorterar därför bara 1% årligen. Med CSN och 25% lön går det således ihop även nu (med god marginal). Enda problemet är väl att jag belånar mig ca 10k i månaden (CSN), men det är jag inte speciellt orolig för i nuläget - humankapital osv…
Återigen, tack för engagemang och input!
7 gillningar
Vad fint att du delar med dig, tack så mycket (och lycka till framgent också)! 