Tjena kollat in på RT då och då aldrig skrivit något. Men eftersom varken personen på skatteverket eller personen på min bank verkar kunna ge mig ett svar gällande en fundering om ränteavdraget så ställer jag min fråga här (OBS fastna inte i exakta kronorna i mitt resonemang)
jag betalade i runda slängar 70.000kr i bolåneränta
70.000 x 0.3 = 21000 (alltså jag borde få tillbaka 21k på ränteavdraget vilket är 30%)
Men så har jag fått ränta intäkter från vanligt sparkonto och då kvittas det mot mina räntekostnader. så då var jag nere på 66.000 i räntekostnader för året. vilket då gör 66.000x 0,3 = 19800kronor att få tillbaka från avdraget
min fråga är, är det då endast meningsfullt att ha ränteintäkter om man:
inte har lån(ränteutgifter), som ränteintäkter kvittas emot?
eller
Har lån där räteutgifter överstiger 100.000kr år, så att man endast får 21% i ränteavdrag?
är det någon mening med ränteintäkter alls om man har lån men ändå får 21% avdraget för överstigande ränteutgifter på 100.000kr?
Feel free att kalla mig dum, men förklara gärna varför isåfall, så man lär sig något mvh!
Utan ränteintäkter slutar du alltså upp på -49 000 kr i ränteutgifter med ränteavdraget inräknat.
Låt oss säga att du även har 70 000 kr i ränteintäkter.
70 000 kr i ränteintäkter
21 000 kr i skatt
Skatten kvittas mot ränteutgifterna, alltså betalar du ingen skatt men får heller inget ränteavdrag. Du har 70 000 i ränteintäkter och 70 000 i ränteutgifter. 70 000 - 70 000 = 0. Du slutar alltså upp på 0 kr istället för -49 000 kr. Inte helt meningslöst väl?
Formulerat lite annorlunda: du har mycket större ränteutgifter än ränteintäkter. Säg att du får 600 kronor i ränteintäkter. Ditt underskott av kapital minskar då med 600 kr och eftersom du får 30% av underskottet tillbaka på skatten så får du 200 kr mindre av Skatteverket. Men samtidigt får du ju ränteintäkten i handen, 600 kr, så totalt går du plus 400 kr. Så ränteintäkten är ju inte meningslös. Det är samma sak om du har underskott av kapital över 100 tkr, men ränteintäkten blir lite “billigare” då eftersom ränteavdraget är lägre.
Om du istället har överskott av kapital (t.ex. mer ränteintäkter än utgifter) så får du betala skatt på överskottet istället, men det är ju en annan diskussion.
Om ränteintäkterna är bankränta eller utdelning, har du sannolikt betalat prel skatt på dem redan. Så då får du ändå i praktiken tillbaka 30 procent på dina ränteutgifter.
Var inte den egentliga frågan om det inte är bättre att amortera än att ha räntesparande rent ekonomiskt.
Låneräntan är troligen högre än sparräntan. Men i andra vågskålen har du tillgång till sparpengarna medan amorterade pengar inte är lika likvida. Men bortser du från det så borde det vara bättre rent ekonomiskt att amortera, eller tänker jag fel?
Nä du tänker väl inte “fel” men måhända underskattar (det gör nog många) värdet och fördelen av att vara väldigt likvid.
Är man EXTREMT likvid, är ett amorteringsfritt bolån närmast att betrakta som en hävstång på investeringar man har. Men en hävstång som har en säkerhet nån helt annanstans än i värdepapperen. Detta minskar risker av olika slag. Så att amortera bort bostadslån bara för att man kan, är inte det smartaste man kan göra (om man vill minska risk).
