Hjälp, nu har jag nallat från mina investeringar för första gången

Hej alla. Jag har tidigare sålt av räntefonder och tagit ut pengar från sparkonton för att täcka “plötsliga/oförutsedda/engångs-” utgifter, och det har varit helt ok. Bufferten/mellanhinken kan variera lite i storlek då det händer saker. Men nu har jag för första gången fått sälja av ett innehav för att kunna lägga 20 000 på en elcykel till min fru som fyller 40 år. Mycket pengar förvisso, men tror det kommer vara väl spenderade pengar i längden. Men det känns inte bra. Alls. Jag vet att det går in 8 000 i månaden på börsen och att i det stora hela så är det ingen fara. Har en försäljning av en fastighet på gång i sommar, så en ny buffert är till 99 procents säkerhet på plats inom några veckor. Jag kunde dessutom sälja av ett innehav som var på plus. Men ändå. Principen. Att minska pengarna som finns på Avanza… befinner jag mig på ett sluttande plan nu? Hur har det gått för er andra som har börjat nalla av sitt eget kapital? En gång är ingen gång? Eller kom tvåan så småningom?

2 gillningar

En hustru på gott humör är värt massor.

27 gillningar

Lite av ett I-landsproblem :smiley:
Men du verkar medveten om din stora synd så du kommer nog inte upprepa det😉

2 gillningar

Investeringar i relationen är nog så viktiga.
Separation å andra sidan för med sig stora kostnader på väldigt många plan.
Vilket mål har du med ditt sparande ?
Delar din hustru detta mål ?

1 gillning

Jag har bara sålt en gång, då för att montera solceller. Så efter det blev det inget mer nallande. Nallar man till investeringar i vardagen är det ingen synd anser jag.

(Jag kanske är unik. Folk sa samma om tatueringar, att på en följer fler. Det blev bara en. :rofl:)

Om du samtidigt säljer hennes bil :red_car: så kan det ju bli en plusaffär och då är det ju plötsligt en god investering

Ur en ekonomisk synpunkt så har TS en poäng. “Compounding”, “ränta-på-ränta” eller “snöbollseffekten” är helt klart underskattat. Den mänskliga hjärnan är inte konstruerad för att se exponentiella samband.

Jag tror dock att detta “brott” är bra för TS. Jag är själv målinriktad men när jag väl når målet så sker nästan alltid samma sak; en känsla av tomhet infinner sig.

Somliga blir lyckliga av att spendera pengar och det är helt ok. Andra blir lyckliga av att lägga pengar på hög och det är också helt ok. Det är dock sunt att fråga sig varför man agerar som man gör. I TS fall så får jag uppfattningen av att rädsla är drivkraften (som för de flesta av oss andra). Glöm inte att valet av partner är den viktigaste investeringen du gör i livet.

1 gillning

Att ta av avkastningen, helst inflationen borträknad, är ok. Det är ofta själva syftet med att placera, att kunna plocka ut pengar.

Om man däremot tar av ursprungliga kapitalet är man ute på svag is. Då säljer man sina verktyg och underminerar hela syftet med att placera.

1 gillning

Men man ska ju låta vinnarna löpa och kapa förlorarna i portföljen. Så egentligen borde man väl passa på att sälja av surdegarna om man ska köpa en cykel? Eller gäller det bara om man ska köpa en aktie med bättre utsikter än surdegen?

2 gillningar

Du är helt rätt på’t. Genom att ha kontinuitet i investeringarna, föra över varje månad, så blir man faktiskt impregnerad mot nedgångar och recessioner över tid. Däremot hade jag rekommenderat köpa aktier direkt istället så slipper du de dyra avgifterna i fonder. Fonder är ju bara aktieköp genom ombud (dubbla avgifter). Lycka till :crossed_fingers:

3 gillningar

Alltså, varför sparar du pengar om inte för att kunna investera i dig själv och din familj? Eller är pengarna viktigare än din familjen?

För mig personligen är investeringar i familjen viktigare än en siffra i telefonen men alla är vi olika :man_shrugging:.

Nu har vi iof 200 ksek i ett bankkonto som enbart används för investeringar men då tar jag alternativ kostnaden för detta.

4 gillningar

Det beror väl på vad syftet med att placera är? Kanske är syftet, hela eller en del av det, att kunna ta av det ibland och köpa något dyrare. Då är det förstås helt okej att göra det!

Så kan det vara.

Pengarna investeras för att vi ska få en bra pension/ålderdom tillsammans. Sedan kanske det går till att hjälpa ungarna med boende så småningom, vi får väl se. Problemet är inte att jag prioriterar familjen, det har jag gjort sedan länge, problemet är att jag är rädd att jag kommer fortsätta “nalla” på kapitalet då behov uppstår och att detta i längden blir en ovana med långsiktiga konsekvenser. Det var en “hyfsat helig” gräns för mig själv som jag överträdde. Därav oron.

1 gillning

Du hade ju ett bra skäl denna gången. Men gör inte om det. Ingen annan än du styr över ditt beteende. Du får träna på självkontroll.

Annars gör som jag och skapa ett ”investeringskonto” som får användas för detta ändamål.

Investeringskontot fylls på varje månad utifrån vad som finns kvar på kontot den 24:e varje månad. När kontot är fullt så sätts pengarna in på börsen istället.

Inte den mest matematiska riktiga lösningen men det fungerar för oss då vi vet att vi har pengar att köpa vad vill vi för :innocent:.

Har funderat på den varianten, men de skulle kunna gå rätt illa i det läget känner jag… det är inte så att vi snålar nu, men släppte jag på handbromsen helt undrar jag om det skulle bli så mycket sparande alls.

Hur blir kontot fullt? Min bank har aldrig hindrat mig från att sätta in mer pengar på mina konton, men jag kanske är för fattig helt enkelt :stuck_out_tongue:
Skämt åsido, jag antar att du menar att du har någon satt gräns på hur mycket/lite som ska finnas på kontot?
Jag har också ett sådant system, där jag har ett konto där pengarna mellanlandar innan de går in på börsen. Från det här kontot ska det egentligen inte nallas, men i nödfall så är det ok.

1 gillning

Alla är vi olika, men vi har en livsstil och rutin som vi är nöjda med som medför att vi per automatik får en sparkvot på mellan 40-50% per år. Livsstilen satt vi för några år sedan och har haft ungefär samma liv fastän lönerna har ökat med typ 80%.

Investeringskontot är mer för att jag ogillar att sälja av mitt innehav på börsen så känns mentalt bättre att ha kontanter att använda istället för aktier.

2008 fick jag sälja allt då jag bodde i Tokyo och yenen blev 70% dyrare som mest. var student.

nu har jag en obligationsfond som del av månadssparet. ger 5% per år ca och det gör inte ont att sälja av när det behövs. även om det minskar storleken på portföljen.