Köper inte den här argumentationen. För dåtiden är inte dagens Sverige.
Jag bodde själv i studentkorridor när jag var student och finansierade ensamt mina studier med CSN och egentjänade pengar, liksom själv finansierade mitt första bostadsköp senare. Jag är inte född med silversked. Mina syskon har inte haft samma möjligheter (och viss mått tur), men de har haft tur att de har en storebror med mycket djupa fickor. Jag har hjälpt de båda att skaffa bostad efter sina studier. Det är inget jag gjorde lättvindigt, men efter att gemensamt kikat och räknat på alternativen var det i princip bara köpa bostad som återstod. Mina bidrag villkorades förstås och båda har senare återbetalat kontantinsatserna till mig.
Tittar jag exempelvis på den studieort jag studerade vid när jag var yngre (tycker fortfarande jag är rätt ung, har inte fyllt 40 ännu), så är det stor stor skillnad då mot nu. Kötiden till korridor var då ca 1-2 veckor. Idag är det 6-24 mån, beroende på område på den orten. Jag la ca 20% av mitt CSN+lån på bostad då. Idag skulle samma korridorsrum och standard kosta studenten 35-45%. Där någonstans går min gräns för vad som är rimligt. Hade jag varit förälder till en student så hade jag sannolikt pytsat in 2 000-3 000 kr till barnet tills ev extrajobb hittats, om studieprogrammets takt ens hade tillåtit extrajobb.
En annan sak som jag tror kan glömmas bort är glappet mellan avgångsbetyg från gymnasiet och vad de betygen egentligen är värda. Jag fick en mindre chock när jag började studera, eftersom jag insåg att våra matematiklärare på gymnasiet förmodligen varit lite väl snälla med VG eller MVG i betyg, jämfört med vad min tekniska utbildning förväntade sig. Jag var nog inte ensam i den chocken. Ca 25% av de ca 200 personer som börjat plugga hoppade av första halvåret. Jag föreställer mig att dagens gymnasiestudenter håller ännu sämre kvalité. Varför tar jag upp det här? Jo, därför att det förmodligen innebär att studenten kommer behöva lägga 12-14 h per dag första terminen eller två av sin utbildning för att kompensera kunskapsglapp. Då finns i princip inget utrymme för att ta ett extrajobb. Hellre att ungen pluggar arslet av sig än att samtidigt behöva ha penga- eller bostadsångest.
Vad gör man inte för sina (inte längre så) små barn 