Jag har alltid gillat att gå till det extrema i mitt liv haha sparar jag så sparar jag.
För de flesta så är väll en balans bäst men det går inte för mig. Hade jag varit i din sits hade jag gjort mig av med alla bekvämligheter sparat som en dåre till jag fått ihop den summan du vill ha. Sedan när du sparat klart hade jag “coastat”.
Som sagt kanske ej en vettig strategi för de flesta men typ såhär jag lever. Risken finns ju dock att man dör vid ung ålder utan att ha levt exakt så man vill men den risken var jag villig att ta i mitt liv åtminstånde. Eller levt har jag gjort utan att spendera en massa gå ut i skogen/ungås med människor etc är rätt billigt men jag fick aldrig köra den där BMW bilen vid 20 års åldern som andra i min krets gjorde etc.
Tänk också på att det för barnens skull troligtvis är bättre att ni går ner i tid och jobbar mindre för att kunna vara mer närvarande när barnen är små. När barnen är tonåringar kommer de inte vilja vara med er så mycket och då spelar det ingen roll om ni jobbar deltid eller dubbel övertid.
Om jag hade möjligheten skulle jag satsat på att båda föräldrarna var hemma de första 3 månaderna med varje barn för att få en riktigt bra start. Sedan en förälder i taget i 6-9 månader. Viktigt att båda är hemma i stort sett lika mycket för att få en så jämlik relation som möjligt framåt.
Under förskole- och fritidstiden skulle jag försöka se till så att barnen aldrig behövde gå längre än 8-15 på förskolan och skola/fritids. Och egentligen är det rätt bra att en förälder kan vara hemma även när de sedan slutar på fritids. Då kan man hjälpa till med läxor och skjutsa till träningar (som ibland börjar kl 15.30). Från sena mellanstadiet och uppåt klarar sig barnen mer själva och vill och behöver man jobba mer finns mer möjlighet då.
DET HÄR skulle jag prioriterat om jag haft pengarna och möjligheten. (I verkligheten har vi kunnat uppfylla en del av det men inte allt.)
Tack för input och vad du inte skulle gjort annorlunda! Se ovan om ytterligare spar genom amortering och ränteavdrag som inte inkluderades i min ts.
80% belåning (lite drygt) är fasansfullt mycket… men vi trivs.
250k i likvitt sparande stämmer. Det mesta innan skjutsades in i lägenheten och min löneutveckling har varit brant (=inte lika stort sparutrymme tidigare som idag).
Städhjälp: vanligt i konsultbranschen och en rätt liten kostnad på det hela. Jag ser det som en investering i förhållandet men ska såklart inte vara med i en mer aggressiv plan.
Sparkvoten måste ökas - bra att få andras syn på det.
Hennes månadsspar är i amorteringen så länge då vi bor dyrt och, medvetet, mycket på min lön. Alternativet hade varit antingen helt gemensam ekonomi eller bo i hyres/förort och det är inte aktuellt.
Tack för båda svaren och ytterligare skäl till att öka sparkvoten. Har redan tack vare svar i den här tråden insett att 15k/månad (exkl amortering) är ett för passivt mål. 20k borde vara görbart utan att ändra så mycket i hur vi lever.
Jag tycker inte att ert boende är dyrt sett till Stockholm och era löner. Amorteringen är absolut ett sparande men pengarna kommer vara låsta i bostäder under lång tid. Amorteringen kommer inte räcka för att köpa ett familjeboende i Stockholm. Jag skulle räkna med minst 2 miljoner i insats. Ränteavdraget är ett sparande om pengarna investeras. Så vad gör ni av med i månaden? 75000kr (inkl tvångsamortering)? Ungt par utan barn, jag tycker det är väldigt högt.
Ööh ok. Jag tolkade det som att din fru har 50 och du har 90 + 9 (bonus). Det är iaf närmre 150 än 125. Jag läser nu att hon förväntas ha 50 om 2-3år. Så det är kanske 45 idag istället? Om 125 stämmer så räknar du inte med bonus och din lön ligger närmre 85 än 90.
Går inte att jämföra rakt av eftersom jag är 38 och bor i närheten av Lund. Men med liknande inkomster som er så gissar jag att jag/vi hade kunnat lägga undan 50-60 tusen i månaden.
Äger 50% av ett hus värd ca 6 miljoner och har 1.4 miljoner i sparkapital. Lånekostnaden är under 5 tusen i månaden. Hade varit bedrövligt om du inte kan slå det om 8 år när du har samma ålder. Inte boendekostnaden då, men det andra. Men det är jag övertygad om att ni kommer greja. Men med 15 tusen på sparande och många stora investeringar kvar, samt familj och ökade kostnader blir det tufft. Så du måste nog se över dina utgifter, annars är nog drömmen om ekonomisk frihet om 15 år väldigt orealistisk.
Man får såklart välja själv, men även saker som känns som små utgifter blir tillsammans större utgifter, och ofta är de onödiga utgifter.
Jag är också konsult. Och jurist. Finns inget att städa hemma hos mig. Men man får vara olika.
Nu ska jag vara sträng tant här, och du får ta till dig i den mån du tänker det kan stämma, för jag känner inte dig, så jag låtsas inte veta men,
Jag tror du ska fundera över din inställning till pengar, det låter på dig som att du är rik. Du är inte rik. Du har en hög lön, som försvinner på saker/tjänster/människor istället för att generera framtida förmögenhet. Du är kraftigt belånad utan likvida medel.
Men, du kan bli rik!
Och du kan välja att annat är viktigare än att bli rik. Men att få ihop båda verkligheterna samtidigt blir svårt.
Noga här. Det är INTE hennes sparande - hon sparar åt er när hon amorterar, förutsatt att hon äger del i lägenheten, annars sparar hon åt dig.
Är någon av en laktosintolerant men gillar glass? Tänker på att städhjälp är en investering i förhållandet? Skaffa en toaborste och en robot som dammsuger och moppar?
Med den burnraten och kommande familj, behöver ni skala ner kraftigt om målen ska nås.
Jag får också bonus varje år, ofta kring 20% av min lön. En kollega kallar bonusen för “lobster money”. Men för egen del hade inget kunnat vara mer fel. Hela resten av året klarar man sig ju utan bonus så egentligen borde ju hela bonusen åka in på aktiedepån tänker jag. Och länge gjorde jag just det, dvs i princip allt åkte in på depån förutom en liten symbolisk summa som användes för typ en resa eller nåt. Numera har jag barn och enorma kostnader men ändå åkte 70% in på aktidepån alldeles nyligen när jag fick bonus.
Att allt hennes sparande är inlåst i boendet ser jag som problematiskt för balansen i er relation. Det är inget fuck-off-kapital. Hennes sparandet tar tid att omvandla till pengar. Och kräver dessutom din inblandning.
Men ser du inte det problematiska i det så släpper jag det.
Här måste jag nog sätta ner foten å TS vägnar. Städhjälp är i min mening ett basalt behov som är det sista som ryker om man skulle hamna i ekonomiska problem. Att skrubba en toalett och en dusch gör man helt enkelt inte som gentleman utan här handlar det om vem man vill vara. Jag tror som TS att städning är en investering, det ger mer fri tid och låter en tänka fritt och större. Städning på egen hand en gång i veckan kräver mental energi, för egen del handlade det även om att lördagen blev lite förstörd för jag visste att imorgon kommer jag behöva dammsuga osv.
Edit: ska tilläggas att jag lejer ut andra saker också. Gräsklippning, konstgödsling, insektbekämpning, ställa på och av sprinklers för säsongen, skruva ihop nya möbler, installera elliptical, montera upp TV med mera. Det är väldigt skönt att i princip enbart kunna fokusera på jobbet och sådant där basalt tråkgöra sköter sig självt. Det är nog värt att leja ut sådant så att man inte bränner ut sig och istället kan fokusera på att dra in pengar.
Hehe, ja det tänkte jag inte på. Så inte direkt livsnödvändigt i hans fall men när jag tänker efter kan det nog ändå vara bra för förhållandet att det där sköter sig själv så slipper de tänka på vem som oftast åker på att skrubba toaletten osv. Ofta är det väl också så att kvinnan reagerar innan mannen på att det blir stökigt/smutsigt och då på eget bevåg städar mer än mannen och då kanske bygger upp en del frustration.
Utifrån ts frågeställning så är det nog sunt att inte lägga sig till med olater innan livet ens börjat bli motigt. Han har ju definitivt råd, men kanske inte med sitt uttalade mål.
Som svensk ska du ha väldigt hög lön för att det ska löna sig att jobba istället för att göra jobbet själv. För 95% av svenskarna är det billigare att ta tjänstledigt en månad och renovera än att leja en snickare, sen kan det ju självklart sitta i brist på kunskap men om du kan så är det mer lönsamt. Jag har gjort det flertalet ggr.
Jag tänker att chansen att man är en riktig gentleman går ner markant om man anser att skubba en toalett är under sin egen värdighet. Eller duschvägg för den delen.
