Faktiskt mitt första inlägg så ni kan få ha överseende.
Min ekonomiska situation ser övergripande ut som sammanfattningen nedan. Jag är ganska nyss fyllda 30 och har väl länge tänkt att jag gärna blir relativt ekonomiskt fri vid ca 45 års ålder - i syfte mest att kunna göra sånt jag verkligen vill, vara en närvarande förälder med föreningsengagemeng och trappa ned på arbetstakten (det är fantastiskt kul att vara affärsjurist men det innebär perioder av en extrem mängd jobb).
Jag är sambo i en stabil relation där såväl förlovning som start på familjebildande ligger inom de närmast 1-2 åren. Jag får ut netto ca dubbelt så mycket som min sambos nettolön och jag tar motsvarande del av våra fasta utgifter, dvs 2/3 (samt står för mer vardagslyx). Min sambos lön kan förväntas öka till kanske 50k brutto/månad om ca 2-3 år.
Ekonomisk situation:
Lön: Strax under 90k/månad brutto (detta är nog närapå ett tak - kan inte förvänta mig en större löneutveckling de kommande fem åren, kanske någon tusenlapp/månad per år). Bonus förekommer de flesta åren i form av någon månadslön brutto.
Boende: En lägenhet värderad till drgt 6 miljoner i Stockholms innerstad. Ca 80% nuvarande belåning, så vi har gemensamt norr om 1 miljon kapital i lägenheten.
Sparande i form av räntekontobuffert och ISK: ca 250k (för närvarande går “endast” ca 15k/månad in i sparande (exkl amortering)). Lite stockpicking men främst indexrelaterat. Räntekonto-buffert är tillräckligt likvid och avser dessutom täcka en kommande förlovning.
Pension: kapital om ca 900k i allmän- och tjänstepension.
Sambos tillgångar: Inga alls förutom lägenheten.
Större utgiftsposter och andra lån än bostadslån: Leasingbil (samt kringliggande bilkostnader) och CSN-lån om ca 300k.
Frågor:
Ni som relativt tidigt i yrkeslivet uppnått en hög lön (snarare än ett högt kapital) - hur hanterade ni det med sparande vs att leva? “Vår” situation upplever jag är lite annorlunda än de med ett fetare kapital. Psykologiskt kan jag tänka mig att man inte vill nalla av sitt sparade kapital för att leva lite extra bra tidigt i livet, medan det nog finns en större risk att leva lite väl slösaktigt med en hög lön tidigt i yrkeslivet. Å andra sidan vill jag redan i tidig ålder unna mig rätt mycket vardagslyx (bil, hemstäd, restauranger - snarare än statusprylar och större resor).
Hade ni som har/hade hög lön gjort något annorlunda med facit i hand?
Övriga tankar om “do and don’ts” för att dels kunna leva lite extra bra med en hög lön, dels vara på en “semi-FIRE”-plats vid cirka 45?
Du verkar vara en så kallad HENRY. High earner not rich yet.
Jag var själv i liknande sits och är väl det i viss mån fortfarande. Jag sparade då hälften av min nettolön varje månad. Men det kanske var lite väl extremt. Men nyckeln känns som att bestämma sig för hur mycket man ska pytsa in på depån vid varje lön. Sedan håller man benhårt fast vid det och vid löneökningar unnar man sig att spendera kanske hälften, resten blir en utökning av det månatliga sparandet.
Personligen har sparar jag nu mindre än 50% av nettolönen för livet blir dyrare när man har barn osv. I trettioårsåldern utan barn har man inte så stora omkostnader. Så det är kanske bra att spara mycket då samt att det då kommer ligga länge och förränta sig. Iofs kanske man har mer reslust och mer sug att visa upp sin status när man är yngre så det går väl åt pengar även då även om det då är mer frivilligt spenderande.
Tack för svar! Jag ska nog försöka få upp mina 15k/månad till åtminstone 20k/månad. Jag och sambon har väl medvetet satt på oss en rätt stor kostnadskostym med dyrt boende och bil, så den stora förbättringen för mig personligen skulle nog vara när hon successivt förbättrar sin lön (så att min del av våra utgifter minskar), även om det låter lite kallt att nämna.
Jag som 50+:are kan bara rekommendera resor. Resor ger insikt, ödmjukhet och ovärdeliga minnen. Lyx i form av nya bilar, halvtaffliga klockor, dyra kläder, dyra restauranger för ofta, onödiga byten av iPhone, tv osv har inte gett någon bestående lycka eller minnen. Tänk zen och håll lyxartiklar på ett löjligt lågt minimum och investera istället i resor, kajakhyra, fjällvandring, bra kängor och bra kläder så du komfortabelt kan skörda minnen ofta och nära hemmet. Att tex paddla runt i Stockholm med barnen är fantastiskt. Minnesmässigt är äventyret det viktigaste, inte prylarna.
Hade jag haft 90000 i måndagen så hade jag trots ovanstående haft en sportbil. Men, jag hade definitivt ägt en Honda S2000 eller dyl för att kunna meka själv. En Porsche tex kan man inte ens byta tändstift på själv (vad jag förstått) och ägandet blir en ganska påtaglig kostnad. Men om bilkörning är ett äventyr för dig så ingår bil i zen-ekvationen, But keep it simple… En Miyata för 50000 kan ge ett leende som håller en vecka per tur på rätt slingerväg den med.
Jag tror du behöver räkna på den ekonomiska friheten om 15 år och hur du ska ta dig dit om det faktiskt är ett riktigt mål.
Ni bor innanför tullarna men har bil, behövs det? Bara här är en stor kostnad som går att konvertera till sparande.
Ni har inga barn ännu men när det kommer så blir det mindre möjlighet till sparande i samband med f-ledighet, VAB etc. Försök höja kvot nu.
Städhjälp? Är kanske inte en stor kostnad per månad i dag, men kan ni städa själva så är detta enkla extra sparande.
Har din sambo också planer på att trappa ner i jobbet om 15 år, eller gäller det bara dig?
Du nämner att du hoppas din sambo ska öka sin lön så att din andel av totala inkomsten ska minska, klokt tänk men försök börja se eran ekonomi som en, dvs inte hur mycket respektive bidrar. Detta kommer underlätta när ni får barn och blir än mer sammansvetsade.
Hej! Intressanta och relevanta frågor. Har också brottats med liknande. Jag rekommenderar att du
pratar om värderingar, mål och drömmar med din sambo
sätter sig och omsätter dessa till praktiska och ekonomiska steg
Så kan du komma fram till balansen mellan nu och sen. Jag tror du kommer behöva väga fire timing mot allt som du önskar göra i närtid, främst giftermål och familjebilding. Utifrån siffran du nämnder antar jag att ni bor i en tvåa så ni lär antagligen vilja göra 1-2 bostadsbyte(n).
Det kommer kosta i både rena pengar och uteblivna inkomster.
Fundera också på om det är fire för bara dig eller för dig + framtida fru som är planen. Det kommer slå på kalkylen.
Och sist, glöm inte att man kan vara en aktiv och närvarande förälder och samtidigt arbeta!
Jag tycker det är klokt att du inte spenderar hela lönen och att du funderar på hur ni vill leva nu och i framtiden. Jag tänker att det kommer gå alldeles utmärkt men lite krasst så kommer du inte vara Fire vid 45 med upplägget du har. Din burnrate nu är ca 45000kr i månaden (plus bonusen?), du investerar 15000kr i månaden och har en 15 års tidshorisont. Antagligen kommer ni spendera betydligt mer pengar framöver och ni kommer behöva lägga in en betydande del av sparandet i nästa boende om ni bor kvar i Stockholm. Samtidigt kommer du jobba som mest intensivt fram tills att barnen når tonåren för att sen trappa ner eller sluta helt.
15 tusen sparande i månaden med 150´000+ i bruttolön. Jag tror man måste sätta sig ner och titta på vart alla pengar tar vägen.
Jag och frugan har 2 barn, hus och 2 bilar med en bruttolön på 93 och sparar det dubbla. Det är inte rimligt att ha dessa förutsättningar och ha så lite över, speciellt när man är i den åldern där man generellt borde kunna ha den största sparkvoten i sitt liv, utan barn osv. Att man redan har så höga levnadskostnader är lite alarmerande.
Med det sagt så sitter han ju en en väldigt trevlig situation med dessa inkomster och så räknar han inte med amorteringen i sparandet, så det är ju egentligen lite bättre än vad han ger sken av.
Mycket bra är redan skrivet ovan. Men ytterligare en sak jag reagerar på är att du har ett månadssparande men inte din sambo. Hur kommer det sig? Se till att hon kommer igång med eget fondsparande direkt. Antingen får ni drar ner på era utgifter eller får du drar ner på ditt sparande så att hon kan komma igång. Enligt mig är det viktigt att båda i relationen har ett fuck-off-kapital. Man ska inte hålla ihop för att man inte har ekonomisk möjlighet att lämna partnern. Man ska hålla ihop för att man vill vara i relationen.
Som andra har varit inne på, så behöver nog du/ni fundera på om ni vill äta kakan eller ha den kvar. Alternativt äta halva kakan, och vad skulle det innebära?
Just nu får jag intrycket att du, nu när du har landat en bra lön, känner både “jag borde kunna unna mig ett kul och bekvämt innerstadsliv” och “jag borde bli rätt förmögen över tid på denna lön”.
Båda är rimliga antaganden, om det är det man satsar på. Inte lika rimliga om båda ska uppnås. Det kan gå att få till, men inte utan eftertanke och medvetenhet.
Jag skulle rekommendera att räkna igenom olika scenarion med olika sparkvoter och rimliga antaganden för avkastning och framtida löner. Se var ni landar och känn efter var er “sweet spot” är, dvs vilka uppoffringar nu som känns värda det för att gör arbetet mer valfritt längre fram i livet.
En till sak som kan vara en ögonöppnare: räkna på vad en sparad lön nu kommer bli med avkastning fram till 60 års ålder. Räkna sedan motsvarande för åren framöver. Om det stämmer att du har nått ett lönetak och inte får fler större lönehopp i karriären, kommer du se att du aldrig mer kommer tjäna lika mycket som nu med hänsyn taget till avkastning fram till 60.
När du ser den kurvan över din framtida ständigt minskande lön, får du kanske viss motivation att inte bränna 85 % på restaurangbesök och städhjälp nu när du tjänar som mest.
Liknande sits som du, med lite smått varierande stats såklart. Jag kör ca 66% sparkvot. Dock har vi ingen bil, så dra av för det kanske. Jag har heller knappt någon boendekostnad, så dra kanske av det från 66% också?,
Det svåra är att det krävs väldigt högt sparande, om målet är FIRE vid 45. Om utgifterna är höga ökar den siffran ännu mer. Jag tycker du ska spara en summa som känns mäktig, men lämna utrymme för livsstilen du vill ha.
Hög lön nu är ingen garanti för att dina kvalifikationer, kroppsliga förmåga, nya chefer, marknadens efterfrågan m.m kommer låta dig behålla den om 3-5 år. Spara hårt tidigt och medans du kan så får du njuta av ränta på ränta effekten under årtionden. Nån sa att vid 25-30 ska man lägga på en nolla eller två på allt man konsumerar så ser man vilken avkastning man går miste om jämfört med om man investerar istället. Tror aldrig jag haft så kul som när man var fattig student och lät kreativiteten skapa glädjestunder med och i omvärlden. Onödig lyxkonsumtion är ett bottenlöst hål av ständigt förnyade påhittade förväntningar om en genväg till lycka som sällan infrias.
Jag skrev medvetet lite vagt om ”semi-FIRE” vid 45 men jag har ännu inte definierat vad det för mig innebär. Jag tror att vårt gemensamma kapital om 15 år har möjlighet att vara runt 6-7 miljoner vid det tillfället. Om det är ett skarpt mål vet jag inte men möjligheten att då jobba 80% och spara eller 60% utan att spara - båda med bibehållen kostnadskostym - kanske kan ses som en semi-FIRE?
Bil behövs såklart inte men det ger oss absolut frihet och flexibilitet att ofta besöka familj som bor i andra städer. Det gör nog också att vi spenderar mer tid än annars med familj så vi tycker det är värt kostnaden. I en aggressiv FIRE-resa skulle såklart bilen tas bort.
Agree om att den direkta sparkvoten bör höjas något. Vill inte gå in på exakta siffror men gemensam amortering är 8-10k/månad och totalt återbäras från ränteavdraget om ca 40k/år. Så den reella sparkvoten är bättre än 15k/månad.
Nej, sambon vill nog jobba länge men med saker hon brinner för.
I realiteten ser vi nog ekonomin som gemensam. Vi räknar på de fasta kostnaderna men inte på vem som tar vardagens utgifter.
Mina ytterligare tankar i kommande svar! Bra input så tack!
tycker jag att man ska fundera vad det är man väntar på. Är det punkter att kryssa av på en bucket list så se till att göra dem. Gift er, åk på den där resan, gå utbildningen eller vad det nu kan vara så att ni inte väntar för länge.
Är det mer saker ni hoppas ska hända någon gång men som ni själva har svårare att påverka direkt som att bli delägare i firman, landa ett nytt jobb osv så får man vara med på att det kanske drar ut på tiden så att familjebildandet inte ens är möjligt. Är det värt det?
Och slutligen, handlar det mer om inre mognad eller en känsla av att känna sig “redo” så kommer den troligtvis inte att komma förrän barnet ligger i er famn (eller snarare börjar skolan… ).
Tack för fint svar! 1. Finns med i vår vardag men inte 2. Jag upplever att frågan om praktiska och ekonomiska steg är lite trixig då vi just nu har sån stor inkomstskillnad. Jag tror att jag just nu har rätt balans i förhållande till att låta min sambo vara relativt ekonomiskt självständig (som hon vill) men där jag också bidrar lite extra till en fin vardag.
1-2 bostadsbyggen ligger i korten och innerst inne hoppas jag nog på en bättre försäljning. Hur dumt är det att räkna med det? Det blir ganska bra hävstång…
Ni som relativt tidigt i yrkeslivet uppnått en hög lön (snarare än ett högt kapital) - hur hanterade ni det med sparande vs att leva? “Vår” situation upplever jag är lite annorlunda än de med ett fetare kapital.
Med all välmening, men jag tror du måste sätta dig in i vad “leva” och vardagslyx egentligen betyder för dig. Skulle rek att läsa böcker och se dokumentärer i ämnet kring vad som gör dig faktiskt lycklig. Är vissa utgifter värda att jobba 5-10 år extra för?
Jag har en blygsam lön men redan i tidig så förstod jag vad som gjorde mig lycklig. Så jag investerar 50% av min lön och resten av min tid och pengar går till den saken som gör mig mest lycklig och ger fantastiska minnen. Jag kan inte minnas materiella saker eller “vardagslyx” som faktiskt gett mig minnen för livet.
I denna process förstod jag att det är inte pengar som är frihet utan min tid. Även ifall jag fick din lön så skulle jag inte ändra på mitt liv eller beteende. Utan mer av min lön skulle gå till investeringar för att uppnå möjligheten att äga min tid snabbare.
Tack Wanderer! Burnrate stämmer om du inkluderar amortering och resor, exkluderar ränteavdrag och beaktar att jag tar 2/3 av fasta kostnader. Tycker inte det är våldsamt högt givet värde på lägenhet? Man kan ha åsikter om vi borde köpt så dyrt med bara en hög lön och maxbelåning såklart.
).