Att inte specificera budgeten på exakt vara utgift låter ändå sunt, men att säga att hålla en budget inte är livskvalitet. Det är som att be någon annan stoppa pengarna i ett svarthål och sen undra varför man inte kan spara.
Får en känsla av att ni har extremt höga utgifter som ni inte har koll på. McKinsey konsult som är oekonomisk och snart utbränd med höga fasta kostnader är inget framgångsrecept för “fire” vid 45…
Såklart vi behöver vara varsamma med vad vi lägger pengar på. Mitt tidigare inlägg rörde att jag inte är så pepp på att göra en för definerad budget. Jag var närapå nollad vid examen så nog har jag/vi lyckats spara ihop en del och jag känner redan idag att jag för ofta (dvs varje dag) kollar på mitt kontoutdrag. Jag tror inte det är optimalt. Tråden har inte handlat om att maxa vår sparkvot, utan att hitta rätt balans för en relativt hög grad av ekonomisk frihet vid 45. Jag har insett att nuvarande sparkvot är för låg, så jag ska köra på lite hårdare.
Jag hade väl lyxen att få till en bra lön tidigt i livet, och gjorde väl som jag borde och sparade först till lägenhet, insats om 500k ungefär, sen sparade pengar i indexfond till ungefär lika mycket. Nu är jag 28 och har börjat släppa lite på det, äter bra, har fin leasingbil, reser, tjänar 57k i månaden. Sparar cirka 5-10k varje månad och lever på resten, inga lån utöver boendet. Hoppas göra FIRE nån gång, har betydande andel i optionsprogram på företaget jag jobbar på, så hoppas det går bra.
Men livet kan ju alltid hända och jag tror jag gör en bra avvägning mellan livskvalitet och framtida pension.
Lev livet som 30 åring och med det menar jag, res, gör upplevelser.
Skippa festande, onödigt köp, ny elektronik trots att den gamla fungerar, nya kläder. Dvs onödig konsumtion, spara in på det och lägg det i sparkontot. Men lev livet och spendera på resor och upplevelser, det kommer du inte ångra.
1 gillning