Du bör inte ändra vilka råd du följer baserat på marknadsförhållanden. Om du bestämmer dig för en viss fördelning så bör du hålla den, oavsett hur marknaden ser ut. Att reagera på vad marknaden gör är ett recept på dålig avkastning.
Däremot är jag inte alls lika hård på ”global fördelning är det enda som gäller” som många andra här på forumet. Jag tycker att det är att göra det för lätt för sig. En globalfond är viktad efter globalt tillgängliga investerbara aktier på publika börser. Det är en massa faktorer där som gör att förenta staterna har övervikt, som att deras företag oftare är börsnoterade istället för att hålla sig privatägda, att deras noterade aktier är väldigt investerbara och tillgängliga för utländska investerare och att de har väldigt få statligt ägda bolag. Plus som andra påpekat att företag från andra länder väljer att börsnotera sig på världens största börs. Den sortens faktorer gör att amerikanska aktier har en större vikt i globalindex än landets ekonomiska storlek skulle motivera.
Betyder det att man ska undervikta USA? Tja, en del menar till exempel att BNP-viktning är mer rättvisande när det gäller att få bra diversifiering. De som säger ”Forskningen säger att global viktning är bäst” förenklar något oerhört, vilket ”forskningen” också gör. Det är matematiskt bevisat att marknadsportföljen är den portfölj med högst förväntad riskjusterad avkastning. Du kan inte förbättra den portföljen. Men det beviset gäller bara under ett gäng förenklande antaganden som vi vet inte gäller i den verkliga världen, så hur mycket vikt man vill lägga vid detta beror lite på ens läggning. Och detta är innan vi ens börjar tala om faktordiversifiering.
Det finns saker vi definitivt vet, till exempel att det är oerhört svårt att slå index genom att tajma marknaden, och att avgifter dras direkt av från din avkastning. Så att investera i en aktiv fond med höga avgifter, eller i en fond som inte är kapitalviktad och därmed drar på sig en massa transaktionsavgifter, är antagligen en dålig idé. Men att vikta ned USA lite för att man inte håller med om att 60-70 % USA är maximal diversifiering, det är något annat.
Så jag skulle inte rekommendera att köra på fonder som har höga avgifter och/eller transaktionskostnader, eller att hoppa runt för att ”just nu är ju marknaden sådär och då måste jag agera såhär”. Det är dumt. Men att sänka USA i ditt sparande känns inte som en idiotisk idé, och det du förlorar i diversifiering är otroligt marginellt.
Det du däremot gör är att du löper en psykologisk risk. Avviker du från globalt index så kommer du att notera det när dina fonder ligger efter. Du kommer att känna dig smart om din andra fond går bättre än globalindex och dum när den går sämre. Och här ligger en viktig psykologisk fara, för det finns en reell risk att du då överger din strategi och plötsligt går in i 100 % globalfond efter att den gått bra, och då säljer du lågt och köper högt. Så ett ganska starkt argument för 100 % globalfond är rent psykologiskt, att du slipper den jämförelsen.
Själv har jag kört 40 % globalt, 40 % Sverige och 20 % tillväxtmarknader i snart 13 år. Det har inte varit en vinnande strategi om man jämför med 100 % globalfonder, men det är lätt att vara efterklok, och om jag tittar på min avkastning istället för att jämföra med det som gått bäst (globalfond har ju gått sämre än USA-fond, som gått sämre än Apple, och så vidare) så är jag ganska nöjd. Men vist har det smärtat när jag sett min globalfond dra iväg. Förbered dig på den smärtan om du ska gå den här vägen.
