Kvinnor får hjälp och recept för bättre hälsa.
Män får det inte hos allmän vård utan måste söka privat hjälp. Likt kvinnor som män vid 30, 35 ,40+ avtar den naturliga delen av ungdomens källa.
Orkeslös
Trött
Nedstämdhet
Avtagande sex lust
Humörsvängningar
Efter ett halvår efter påbörjad testosteron behandling blev alltsammans ett minne blott.
Det vi tycker är anmärkningsvärt är hur män blir kategoriskt nekade denna behandling hos vårdcentralen, men östrogen ges ut gladeligen till kvinnor.
Tja det känns inte som något är fel direkt. Det är normalt. Att söka vård för att man är trött skulle aldrig falla mig in, vårdcentralen hade skrattat åt en. Man får ju inte hjälp annars, brukar vara “ta en alvedon”.
Min syn på det hela är att östrogenmedicin just nu varit restad i flera månader, och min personliga erfarenhet är att det är väldigt svårt att få hjälp under förklimakteriet. Jag har fått hjälp med besvären (kortisonsalva, insomningstabletter), men inte grunden så länge jag har mens, men skulle återkomma när mensen varit borta ett år.
Och, vad har detta med ekonomi att göra, förutom att kvinnor sjukskriver sig i större omfattning på grund av exempelvis klimakteriebesvär?
Absolut inte argsint eller tillspetsat, utan nyfiket undrande var du hämtar underlag från, och utifrån min personliga erfarenhet.
Enligt rapporten jag länkade till är det en skillnad mellan mäns vård och kvinnor framförallt att kvinnors symtom tolkas som mindre allvarliga eller som psykiska, och mäns psykiska problem förbises. Men jag har inte läst om att testosteronbrist skulle vara ett problem hos män, därav min fråga.
Problemet ser olika ut för olika individer, men det vi ser hos dom som har sviktad eller avtagande potent vid åldrande, funktionell men inte önskvärd.
Arbetet sliter och man känner att det inte är lika lättsamt som när man var yngre, som delvis beror på naturligt åldrande och testosteron brist då hormonernas värden gradvis sjunker hos män från 30 och uppåt.
Detta hos en del resulterar i oprovocerad argsinthet och obefogade stressreaktioner eller humörsvängningar och att de vardagliga trösklarna man står inför varje dag blir högre och mer svåråtkomliga att kliva över.
Det är inte fel i sak att män på gruppnivå har mätbart lägre testosteronnivåer än för någon generation eller två sedan, men… Det har naturliga rotorsaker som man kan argumentera för borde lösas på annat sätt.
Framför allt:
Bukfett = Överflöd omvandlar testosteron till kvinnligt östrogenhormon
Kronisk stress/kortisol från det moderna livspusslet och arbetslivet. Folk bör sänka krav och ambition i många fall. Eller i vart fall prioritera rätt arbete och livsstil efter förutsättningar och inte acceptera status quo.
Sömnlängd och kvalitet
Stillasittande/fysisk inaktivitet
Bristfällig kost
Det finns absolut en grupp som har låga nivåer trots att de gör alla rätt ovan. Men inte de flesta. Sen kan man absolut diskutera att medicinera även om någon har svårt att på egen hand råda bot på det i sin livsstil. Vi ger ju viktmedicin som Ozempic till folk även om de inte lever perfekt.
Men medelhöga/låga testosteronnivåer inom referensintervallen är inte nödvändigtvis rimliga att behandla. Det finns risker för hjärta/kärl, blod, prostata, hud mm om man inte har genuint låga nivåer vid medicinering.
Vet inte om gifter spelar in? T ex mikroplast och hormonstörande tillsatser i allt möjligt. Har för mig vetenskapens värld hade något avsnitt om det. T ex diskmaskinsmedel som är kvar på disken.
Mjo, det vet man rätt säkert. Men det är ett komplext pussel att lägga för forskarna inom fältet.
I teorin borde många moderna plaster vara relativt säkra jämfört med för säg 20-30 år sedan eller ännu längre tillbaks, som jag förstått det. Framför allt repiga teflon-stekpannor var en utbredd källa till hormonstörningar för bara 20 år sedan. Inte idag.
Värme + plast är i allmänhet en kass kombo att exponeras för. Oavsett kön.
Så alla män med mindre testosteron värden runt 7 ska acceptera det du skriver och inte få ha 13 normal-värde och ett mer livfullt liv på alla sätt och vis.
