Det säger jag inte. Det finns det absolut. Men att säga att risken för ohälsa ökar med ökat humankapital är inte faktamässigt. Statistiken säger tvärtom.
1 gillning
Intressant ytterligare fråga.
Mitt påstående var att användandet av humankapitalet kan bära med sig olika typer av kostnader, i form av hälsa men även andra.
Om man ser sig som en “vandrande räntefond” tex, låter det som att kungpongerna bara rullar in utan att andra resurser används.
En investering i en räntefond bär gissningsvis väldigt få och låga risker i jämförelse med att fulltidsarbeta ett helt liv. Den har också minimal påverkan på ens liv 
att byta tid mot pengar är inte jämförbart i de två fallen.
Ett fulltidsjobb är också 90 000 timmar som du väljer att inte spendera med din familj eller andra eller övriga saker som du väljer bort.
Att arbete ett helt liv ger större utdelning ekonomiskt än en räntafond så ditt exempel haltar något. Du får jämföra det med aktier istället kanske, där man betalar genom att ta större risk för större vinst. Då kanske det blir mer jämförbart med ett arbetsliv, tar man lite större risk får möjlighet till större utdelning men även risk för nersida.
Så då kommer vi tillbaka till att man väljer själv vilken risk man vill ta mot vad man önskar för chanser till ekonomisk avkastning. Ingen säger att man måste gå all-in gamestop, sbb m.fl., man kan välja en strategi där man väljer en risknivå som passar en själv. Vilket givetvis går att applicera på ens humankapital också. Som sagt det är ingen tävling, det är en tanke-lek där man kan estimera sina framtida inkomster, om du vill ha noll, lite, mellan eller mycket väljer du givetvis själv baserat på vilket liv du vill leva.
Ekvationen är väl något mer komplex. Humankapital handlar inte bara om problemlösning utan om hur pass resilient man är i olika scenarion. Just nu kan man ha ett högt värde som specialist tex inom IT, men säg att just den typen av tjänst plötsligt går att ersätta med en AI-lösning. Då står man med ett lågt humankapital, om man inte har andra utvecklade färdigheter som man kan aktivera. Ett gott humankapital bör därför alltid vila på flera ben, och också i viss mån även inkludera privatlivet. Ett trassligt privatliv kan sänka människor helt. Det är aldrig bra att vara en one trick pony.
1 gillning
Nej det är inte mitt exempel, jag kritiserade också jämförelsen med humankapital som en “vandrande räntefond”. Men på lite andra grunder.
Med rätt mängd kapital och rätt typ av räntefond kan nog iofs en räntefond ge mycket mer avkastning än en livslång lön. Lönen är ju begränsad till 90 000 (ca) timmar. Kapitalet man lägger in i en räntefond är ju inte begränsat på samma sätt
Detta är nog direkt felaktigt. Om man ska dra det till ytterligheter så får man nog mer stresspåslag av att vara president över USA än VD för Apple.
I privata företag är det i slutändan bara om pengar, men i det offentliga ansvarar man för folks liv och hälsa. Det lär ju ge många mer stress att man är ansvarig för andras liv.
Jag och Caroline har pratat rätt mycket om det här eftersom vi är väldigt olika.
Jag behöver en balans mellan uppgifter i volym och svårighetsgrad annars blir jag uttråkad. Men samma nivå som gör mig uttråkad kan från tid till annan stressa Caroline. VI har haft många konflikter i det här innan vi listade ut att vi bara var väldigt olika. Noterar även redan att det är skillnad på våra barn i frågan.
Fast är inte det här också individuellt? Jag kan för mitt liv inte förså t.ex. ryska officerare som skickar folk på självmordsuppdrag, men uppenbarligen är det helt okej utifrån deras referensram.
Jag och Caroline brukar också prata om det som skalar - jag har en väldigt stor och detaljerar skala som handlar om att kunna hantera sakfrågor, görandet och uppgifter. Däremot kan en ganska liten emotionell grej kasta mig i diket. För Caroline är det tvärtom - hon kan hantera en stor mängd emotionella saker men färre praktiska saker.
3 gillningar
Kanske är så
Min erfarenhet är att de flesta frivilligt offrar nästan allt (kvällar, fritid, helger, rapport till kund varje 2h, egen VD därimellan, frispel, insparkade dörrar, good cop bad cop, konfliktlösning, war room, nattjobb osv , förhandling om indragen semester, fredagseskalering om helgen varje fredag kl 15.00) när det levereras stora värden till kund. Vinsterna kan betyda ett företags vara eller inte vara. Pressen på individer både hos kund och leverantör kan vara enorm. Vinsten och bonusen likaså. Det behöver inte innebära väntande häsloproblem, men det kan bli så över tid.
Min erfarenhet av det offentliga är att ingen riktigt bryr sig, finns ej heller någon anledning. skulle någon börja snacka om en eskalering en fredag hade folk bara ryckt på axlarna, gått hem, korkat upp vinflaskan och stekt tacos med telefonen avstängd. 
Vore är intressant att få lite fakta om detta
I båda situationer så har man ansvar att göra sitt bästa, det är bara att i fallet ansvar över andras liv så blir konsekvensen av att misslyckas mycket högre. Men detta behöver inte göra jobbet mer stressigt. Om man var bäst lämpad för uppgiften och gjorde sitt bästa så är det rent rationellt svårt att klandra sig själv.
Jag tror generellt stresståliga människor är bättre på att fokusera på det som de kan kontrollera, och ignorera allt annat. Är man i en situation och måste lösa den så är det lönlöst att börja fundera på om man är bra nog eller var konsekvensen blir om man misslyckas.
Javisst, om allt man har ansvar för är sig själv och sin egen prestation kanske där inte är så stor risk mot hälsan, men ej heller så stor vinst (i form av bonus och lön). Då kan man nog lättare hålla en lagom puls över tid.
Hyffsat stort kapital som ska in från start för att få samma avkastning som inkomsterna under ett helt liv. 
1 gillning
Alltid svårt att få heltäckande fakta, men gör som mig testa att arbeta i lite olika företag för din bild av det privata känner jag mig inte alls igen i. Jag hade massa fördomar om det offentliga, så jag valde att utmana dom och tog ett uppdrag på en myndighet, tyvärr besannades mina fördomar (och jag blev oerhört provocerad av hur jag såg att mina skattepengar användes) så jag gav upp efter ett år. Men ändå en nyttig erfarenhet att faktiskt se hur det är även om det var ett enda exempel. Det kanske finns bättre myndigheter och offentlig verksamhet, inte vet jag heller. 
Jag håller helt med. Det är komplext och har många parametrar. Humankapitalet är inte en fast summa som man tilldelas utan resultatet av dessa parametrar. Poängen är att många av parametrarna går att påverka.
Det är många som pekar på nackdelarna med att arbeta mer, “slita för andra” osv för att motivera oengagemang och deltidsarbete som sedan dömer ut fördelarna med det samma som orättvisor i systemet.
Jag har själv gått i ungefär samma tankebanor och håller med Fnorrbart, så kul att det startades en tråd!
Jag tänker att:
- Humankapital är något som kan omvandlas till vanligt kapital eller att göra livet bättre/enklare/roligare/whatever. Visst kan det gå att göra lite både och om man tycker om sitt jobb men man får jämföra med vad man skulle göra om man inte behövde utnyttja sitt humankapital för arbete alls.
- Humankapital är ett kapital som man inte vill utnyttja för att tjäna pengar.
- Själva poängen med FIRE och dess olika varianter är att inte behöva utnyttja sitt humankapital för att tjäna pengar.
Apropå det som flera skrivit om arbete i tråden så visst kan man trivas på jobbet och kanske skulle man må sämre om man hade en massa pengar och sa upp sig från jobbet (d.v.s tog FIRE), men ingen skulle arbeta utan ersättning.
1 gillning
Vill bara betona att jag spelar lite djävulens advokat för att det ofta finns någon tanke i samhället om att jobbar man i det privata så är det extremt höga krav men i det offentliga så är det lite slappt där folk kommer som de vill.
För att ge lite perspektiv, så kan socialsekreterare få ett samtal från sjukhuset kl 16:00 på en fredag om att ett nyfött barn har abstinens för mamman är knarkare. Tror du socialsekreteraren hade svarat nej men jag ska äta tacos och dricka champagne och slutar nu, självklart inte!
Barnet ska omhändertas och en utredning ska göras, beslut ska tas av ordföranden och sedan skickas in till förvaltningsrätten, allt ska dessutom vara rättssäkert och hålla i en domstol vid en överklagan. På det ska du även hantera knarkande/skrikande mamma och ha kontakt med polisen.
Tror du inte det är stressigt?
Vi kan ta ett exempel från sjukvården nyligen under pandemin, har många vänner som är läkare som jobbade 12 timmars pass 20-30 dagar i sträck. Inte nog med arbetsbördan och stressen man bygger upp så behöver du hantera det känslomässiga när det handlar om att folk dör och du måste meddela detta till anhöriga.
Därför jag poängterar att jag anser att jobba i det offentliga kan vara minst lika stressande om inte mer stressande än i det privata. För det är helt andra värden som spelar roll och inte bara pengar och vinst. Det personerna som jobbar inom det offentliga har ett ansvar för folks liv och hälsa. Utöver detta har många dessutom dålig lön och är underbemannade.
4 gillningar
Tror du är något på spåren, det är nog väldigt individuellt, och där är det ju bra att man kan komplettera varandra. Tex så är min fru väldigt detaljerad och tänker ofta på detaljerna. Medan jag ser helheten och försöker få oss att hamna i mål. Får ju stressutslag när hon ska peta i detaljerna som jag tycker är orelevant 
Detta är nog inte sant, annars hade vi inte haft massvis med funktionärer, ledare i föreningar, arbete med välgörenhet etc etc.
Helt klart drivs mycket folk av andra värden än pengar.
1 gillning
Enligt min begränsade insyn i den svenska offentligheten skulle definitivt ingen svara i en privat telefon utanför arbetstid. Ingen skulle ens ha numret.
Det hade man däremot gjort i det privata när något viktigt händer.
Någon med annan erfarenhet kanske vet mer
Jo då, händer. Chefen tvingar in dig om de måste. Men eftersom det handlar om liv och död finns det redan tydliga rutiner hur allt detta hanteras. Varför skulle inte en arbetsgivare ha ens privata nummer?
Men visst blir folk inom de privata så stressade över att ägaren ska få mer vinst och VD mer bonus så bör de nog gå i en kurs för stresshantering, alternativt omvärdera prioriteringar i sitt liv.
1 gillning