Tack för en jättebra podd och ett forum där man kan prata öppet om pengar. Jag har lyssnat på och tagit till mig en hel del av resonemangen kring hur livet kan bli rikare när pengarna redan finns. Jag är 40 år och läkare med ca 3 år kvar till specialistexamen, jag har medvetet nischat mig på ett område där det finns goda möjligheter till konsultuppdrag med fakturering genom eget bolag i framtiden. Jag räknade på det och sannolikt kommer jag, om ca 10-12 år, kunna ha ett årsnetto på 1 miljon om jag vill/behöver. Däremot har jag inte det kapitalet JUST NU som skulle matcha de personer i forumet som diskuterar livet efter exit etc där man startar på 10 miljoner eller mer.
Jag kommer från förhållande motsvarande nivå 1 i rikedomstrappan, och hela livet har jag levt i ekonomisk osäkerhet med nästan ett tvångsmässigt behov av att spara varenda krona. Detta och tidig medvetenhet om investeringar har nu gett mig >1 miljon i aktier/fonder/sparkonto + 1 miljon i vårt hus jag och min man som äger 50% var. Nu är barnen 10 och 4 år, “hundåren” i karriären över och min man är civilingenjör med stabil inkomst. Jag känner att jag skulle vilja leva mer njutningsfokuserat medan barnen fortfarande tycker att mamma är awesome, drömmen är att kunna resa i business class en gång om året och att ha någon som kommer hem till oss och lagar mat en gång i veckan med storkok så vi får mer tid tillsammans som familj. Om man analyserar min framtida inkomst har jag ett starkt och i princip aldrig sinande humankapital, jag skulle kunna leva upp mina besparingar nu och tjäna ihop mer sen när barnen är utflugna. Men samtidigt är det läskigt att “räkna kycklingarna innan äggen är kläckta”. Hur ska jag tänka, tycker ni?
Hej, och vad bra jobbat av er som familj att ha skapat en trygg ekonomisk bas till er!
Jag är lite äldre och tänkte bara snabbt kommentera att “livet händer” och om det händer för en själv/ens familj är det en lyxig situtation att då ha det ekonomiska tryggt. Det krävs tyvärr väldigt lite för att man ska ha oturen och ens humankapital inte längre är som det var tidigare.
Grattis! Klart ni ska passa på att njuta NU också. Livet pågår hela tiden här och nu.
Precis som sin rubrik antyder finns det ändå en slags risk att man av någon anledning inte kan/orkar jobba som tänkt under delar, eller stor del av det framtida yrkeslivet. Så hur livet ser ut om 10-12 år kan vara helt olika än hur vi tänker på det idag.
Behöver egentligen inte vara så ovanliga/stora händelser utan vi som levt ett tag känner nog nästan alla till någon bekant som råkat ut för följande som gett livet en annan riktning:
-Påkörd bakifrån med Whiplashskada.
-Utbränd med nedsatt arbetsförmåga.
-Du själv får en allvarlig eller kronisk sjukdom som påverkar arbetsförmågan tillfälligt eller permanent.
-Barn som av olika anledningar har/får särskilda behov/sjukdomar så ni inte kan jobba för fullt.
-Stökig skilsmässa, eller sjuka föräldrar eller nära anhörig som ställer livet på ända under en period.
Så njut av nuet, planera framtiden, men bygg också in “reserver/plan B” NÄR det inte går som planerat. (Observera att jag avsiktligt inte använde ordet OM )
Ja det är så jag har tänkt hela tiden, att man vet ju inte och man ska inte räkna kycklingarna innan äggen är kläckta. Jag kan alltså POTENTIELLT förlora de framtida inkomster som jag räknat med. Men så tänker jag att det jag med SÄKERHET förlorar är njutning av livet dessa kommande åren med barnen. Och skulle vi ha oturen att drabbas av något tråkigt, ja då är det ju inte värre än att jag återgår till sparsamhet, men då har jag fina minnen med familjen som inte kan fråntas mig. Eller? Är jag för optimistisk?
Som Jan har pratat om tidigare så handlar sparande respektive lånande om att flytta pengar på tidslinjen, och på denna tidslinje finns det dessutom fönster där olika aktiviteter är mer eller mindre möjliga/rimliga.
Att spara idag innebär att ditt framtida (med all sannolikhet bättre betalda) jag ”lånar” pengar av ditt nuvarande jag. Även om man självklart ska bygga upp sitt sparande över hela livet och det är viktigt att ha en solid bas, så brukar jag resonera så att mitt 60-åriga jag nog unnar nuvarande jag lite guldkant under småbarnsåren, även om det kanske innebär lite mindre lyx under pensionen.
Som du är inne på är fönstret då barnen vill göra saker med mamma och pappa ganska smalt, så jag anser att det är okej att offra lite långsiktigt sparande för att dels skapa minnen (”business class”) och minimera friktioner i vardagen (”hemhjälp”).
Det är lätt att tänka att mer pengar på banken = mer trygghet, men marginalnyttan avtar. Med era karriärer kan jag nog lova att ni kommer ha ett helt okej kassaflöde när barnen är utflugna.
Det handlar ju inte om ANTINGEN ELLER utan om BALANS.
Bestäm er för hur mycket ni vill spara varje månad och spendera resten.
Det är lika dumt att snåla i nuet för att kunna maxa sparandet som det är att spendera varje krona.
Var balansen ligger kan bara ni själva bestämma. Bäst är att prova sig fram. “Får jag tillräckligt värde för det jag spenderar? Får jag mer värde av det här?”
Vi har som mål att kunna gå i pension vid 50-55 års ålder. Men vi skjuter gärna på det något år för att kunna resa med barnen nu.
Vi har också insett att ökat nysparande för oss nu kostar mer än det smakar. Dvs om vi sparar mer nu än vad vi redan gör så sänker det vår livskvalitet ganska mycket. Samtidigt så förkortar det tiden till vårt mål med bara några månader. Alltså inte värt det för oss.
Sen är det väldigt sant att man har ett “fönster” när barnen gillar att hänga på OCH de har lov/tid att faktiskt göra det. Idag är mina döttrar 21 & 25 och de vill följa med MEN det är liksom väldigt svårt att samordna ledigheter/semestrar då alla jobbar helger regelbundet osv.
Vi var båda föräldralediga och jobbade båda deltid från första barnet föddes och 11 år efter det MEN ångrar ändå lite att vi jobbade så mycket efter den perioden och valde sommarstuga parallellt med det. Hade nog önskat att vi rest lite mer på loven osv då det fanns TID även om det inte fanns så gott om pengar.
Så allt handlar alltså inte om pengar. Med den bas ni har lagt och den framtid som ganska troligt ligger framför er så skulle jag säga passa på NU, om 10 år är fönstret med barnen på väg att börja stängas oavsett hur mycket pengar ni har sparat då eller vill ha längre fram.
Tack för ditt input. Uppskattar verkligen resonemanget att mitt 60-åriga jag unnar mitt 40-åriga jag ett bekvämare liv tillsammans med barnen. Till skillnad från många som vill göra exit så älskar jag mitt jobb och kan inte se mig själv helt gå i pension över huvud taget, därmed behöver jag knappast något eget pensionssparande heller utöver det som redan finns (allmän/tjänste). Det jag egentligen är mest rädd för är ju alternativkostnaden att INTE våga spendera, det är ju bara ytterligare 10 år det handlar om som vi fortfarande har möjlighet att få upplevelser med barnen tillsammans som en familj, och 10 år går ganska fort.
Tack för att du delade dina tankar från din tid, som “nån som varit med". Vi har som sagt varit väldigt snåla med allt i alla år, tills nu när jag äntligen kan slappna av lite ekonomiskt och plötsligt inte vet hur man spenderar pengar och hur man vågar.
Och ville ocksåpassa på att tacka för dina pods om hur man ska välja bil! Verkligen uppskattat, vi kör en Kia EV3 idag och är supernöjda.
Jag tänker att det är klokt om ni spenderar mindre än ni drar in. Däremot behöver ni kanske inte lägga något på sparande den här perioden i livet. Jag hade nog inte velat använda det sparade kapitalet (utom i nödfall) men tänker att ni kan leva ett så rikt liv som möjligt med nuvarande inkomster. Jag skulle också undvika skulder. Allt enligt de tre ”reglerna”:
Spend less than you earn
Invest the difference
Stay out of debt
Det måste alltså inte bli några stora summor över. Ni har tid att investera mer senare. Och om något oförutsett inträffar, som det ofta gör, så får ni då anpassa er efter den nya situationen.
Detta är vad jag själv hade behövt höra när mina barn bodde hemma. Du/ni väljer såklart själva hur ni vill göra. Lycka till!
Tack för dina kloka ord. Skulle du kunna gå in lite mer på varför jag inte ska röra det sparade kapitalet? Det kan mycket väl hända att vi klarar oss utmärkt på våra löner som ju trots allt är över medel båda två, men jag tänker att jag kan ta av kapitalet under kommande 10 åren och bygga upp igen sedan? Jag behöver ju inte tänka på pension då jag dels vill jobba en viss del även efter pensionsålder för att det är kul, dels hsr jag så pass hög tjänstepensionen att jag ändå kommer hamna ovanför brytpunkten troligtvis.
Finns det inget mellanting, där du sparar litegrann nu och ändå gör allt det där du vill? Kanske storkoket varannan vecka?
Ditt val av ordspråk har ju ett tydligt budskap: Don’t count your chickens before they’ve hatched.
Sen kan du ju blanda in andra ordspråk som kanske kan bytas in under tiden annars, som:
”Better late than never!”
Nej men seriöst tror jag du ska ta vara på tiden med barnen. Att fråga om minskat sparande på rt hör nog att flesta reflexivt vill hitta en lösning där du fortfarande kan spara… som jag gjorde.
Det vad som får mig att ligga vaken om nätterna ibland och pushar mig att spara hårt. Vill helst ha dra-åt-helskotta-kapital inom några år. Så snabbt som möjligt. Om fem år kanske man tvingas sadla om och driva en foodtruck. Inga miljoner som blir sparade då!
Jag har ingen som helst oro över att bli ersatt av AI. Jag vet inte med dig, men jag skulle definitivt hellre träffa en människa än en AI om jag behöver vård, men jag är ju såklart bias.
Mm, men kanske din arbetsgivare skulle föredra att patienten träffar en sköterska som matar in patientens data och svar i ett AI-program som föreslår handläggning och rasslar ut en mötesanteckning medans en billig remote-läkare i Indien signerar anteckningar och planer från tio sköterskor åt gången.
Nu kanske jag målar fan på väggen iofs, men det är sådana tankar som får åtminstone mig att spara hårt. På gott och ont.
Edit: hur som helst så gäller det att hitta en egen balans i sparande/levnad som man är nöjd med.
Självklart kan du/ni använda även det sparade kapitalet. Om du vill ha en motivering till det hade jag tipsat om att det enda du behöver spara till är Buffert, Boende och Pension. Om du har bufferten på plats, gillar ert nuvarande boende och inte behöver mer kapital till det, och vet att du inte behöver förstärka ditt pensionskapital så finns det egentligen ingen anledning alls att spara till något mer. Det finns något fint med att leva nu, eftersom det enda vi har är nuet.
Men.. själv är jag mer av hängsle OCH livrem. Jag sover gott om natten av att veta att jag har en reserv. Jag vet inte till vad. Men det känns bra. Därför tänker jag att det är ett tillräckligt stort steg att inte spara mer under den här perioden. Ge er själva tillåtelse att spendera hela inkomsten varje månad. Till ett rikt liv. Nu.
Men behåll det sparade kapitalet, som reserv om något oförutsett inträffar, eller kanske till pension, eller som en grund för framtiden.
Ett sätt att prioritera och ta hänsyn till era inkomster idag är att spalta upp aktiviteters tidsfönster och deras kostnad och börja med de som är billigare. Kanske finns t.ex. bestiga Kebnekaise, göra en tågluff eller polkagrisbakning i Gränna på listan?
Det framgår inte om ni redan testat på lyxen som du nämner, så du vet att det absolut tillför stort värde att betala för det regelbundet? Betala för att flyga en familj i business på skollov varje år, så klart handlar det om vart ni åker men det kan handla om hundratusentals kronor. Om ni inte redan gjort det, kanske gör en resa i business och utvärdera efteråt? Tidsfönstret för att flyga business tänker jag inte är kopplat till att barnen är små, man kanske känner ännu större behov av det som äldre? Att testa hemmakock någon månad borde inte vara så dyrt, beroende så klart på vad det är för mat i vill ha. En annan möjlighet är hacks, hur kan du få det du vill ha till en lägre kostnad? Betala businessbiljetterna med flygpoäng från kreditkort, hyr in en granne som är hobbykock, osv.
Bara att prova, tycker jag. Åk business class med familjen i år och se hur det känns. Prova hemmakocken med storkoket under en period. Du behöver ju inte skriva upp dig för resten av livet.
Min egen erfarenhet är att det är svårt att förutse hur man kommer uppleva saker med någon större precision. En del saker som man tycker låter som drömmen visar sig vara “meh” i praktiken. Annat som man trodde inte skulle göra så stor skillnad visar sig vara gamechangers.
Allt provande ger dig information om hur du och ni som familj funkar, så prova så mycket ni orkar och hinner.
Sedan skulle jag ändå vara lite försiktig med att räkna kallt med det framtida humankapitalet. Saker kan förändras. Du eller din man kan bli långtidssjuk eller börja vantrivas på jobbet, förutsättningarna på arbetsmarknaden kan plötsligt svänga osv. Konsultande med resor etc är kanske inte så kul i längden till exempel.
Sant som du säger, att prova vad som är värt for oss. Vi provade faktiskt att ha en hemmakock, det var bra men kanske inte så avlastande som jag hade trott med allt förberedande som att handla, plocka undan i köket mm. Så kanske nån gång i månaden hellre än varje vecka.
)
