Hur är det att genomleva en riktig börskrasch?

Jag tänker så här:

  • Jag har en långsiktig plan med mina investeringar; cirka 10-30+ år.
  • En kris eller krasch ändrar inte min övertygelse så länge det inte har med bolagens fundamenta att göra (japp, jag investerar i bolag, inte fonder)
  • Forskning har visat att de allra flesta av oss som säljer sedan inte köper in sig snabbt nog vid uppgång. Därför missar de “rekylen”. Den forskningen och statistiken gör mig trygg i att inte sälja för jag vet att jag inte är smart nog att pricka topp eller botten, bättre att stanna och fortsätta köpa på när jag tror det är bra läge.

Med allt detta sagt: det är inte roligt. Det är tufft som fan att se hur allt minskar i värde och hur en del personer och media skriker sälj!
Men oddsen är på vår sida historiskt om vi har is i magen och stannar och ökar. Det funkade för mig i 08 och även i covid-19.

1 gillning

Samma här. Jag har inte hittat något sätt som sänker min risk mer. Genom att ha ett sådant kapitalskydd vågar jag vara mer exponerad och offensiv i mina placeringar.

När ppm var ungt var jag smart och satsade på säkra kort men när jag hade tappat halva värdet lärde jag mig en läxa. Pengarna var små då så det blev en bra skola.

OK du och @Aether som använder stop loss; hur har det funkat för er att köpa in er igen? När känner ni att ni har nått botten och är redo att köpa in er igen? Hur lyckas ni prestera bättre än den etablerade forskningen att de flesta som säljer i nedgång inte har mod nog att köpa in sig igen i tid?

1 gillning

Jo absolut så är det.

Men för att använda en liknelse. Statistiskt sett är det sjukt osannolikt att man råkar ut för en flygkrasch. Alla tänker rationellt, det är säkert att flyga.

Tills man (som jag) sitter i ett plan som ska nödlanda och flygvärdinnorna delar ut gratis drinkar och godis även i ratclass, högröda i ansiktet med panik i ögonen under tiden vi tvingas cirkla för att dumpa bränsle.

Då flyger all logik ut genom fönstret om man inte kallhamrat inser att man har 80-90% sannolikhet att överleva även en våldsam krasch som pajjar planet.

Det är lite så jag menar. Logiken före det händer har man ofta svårt att använda i krisen. En del kan men långt ifrån alla :slight_smile:

5 gillningar

Min insikt/erfarenhet från en krasch är att stopp-loss är mer eller mindre värdelöst. Vid en snabb nedgång åker ju kursen rakt genom stopp-losserna.

Eller hur tänker ni? Har ni flera lager av stopp-loss?

2 gillningar

Numer använder jag mig av indikatorer och teknisk analys. Tänk inflationen i USA och Sverige, konjunkturbarometern här hemma för mina aktier och framförallt EMA (Exponential Moving Average) och SMA (Simple Moving Average). Efter att jag har sålt, kollar jag dagligen på mina köpsignaler som är olika beroende på vad det är för kapital och i vilken form jag vill ha det investerat. När jag kollar bakåt i tiden på aktier och fonder jag äger, har signalerna fungerat väl. Min förhoppning är att de är ungefär lika pricksäkra i framtiden också, så jag åtminstone har 70% chans att gå in i rätt tid.

För mig handlar det om att riskminimering och att inte förlora kapital. Det bästa alternativet, över en lång tidsperiod, är ju att sitta lugnt och se på när hela havet stormar. Jag har inte den lyxen, då jag kommer använda mina investeringar innan en sådan lång tidsperiod är över. På det stora hela skulle jag säga att jag missar avkastning över tid, men fördelen är att jag undviker de stora nedgångarna.

Jag startade en tråd igår utifrån en uppsats som modellerat och baktestat olika strategier. Där kan man läsa hur det går med en sådan här stop-loss utifrån indikatorer:

Det är en möjlighet att det går så snabbt att min automatiska stop loss inte lyckas få ett sälj på de aktier jag har. Fonder kan man inte ha det automagiskt, så där är det att vara snabb på hanen och sälja precis när ens stop loss triggas. På aktier har jag en automatisk glidande stop loss på 10% från dess högsta pris och en manuell utifrån ATR (Average True Indicator).

För fonder har jag två olika stop loss-checks: 1) % nedgång sedan toppen och 2) i relation till indikatorer/teknisk analys

Du är inne på en viktig del av upplevelsen av en krasch här: hur mycket som står på spel. Det är definitivt lättare att vara cool när det är inte rör sig om så stora summor, eller pengar man för stunden inte är beroende av. Tänk att tex vara i FIRE och det dippar 50% och sen håller sig på den nivån ett tag, det tror jag är rejält påfrestande. Även om man logiskt sett vet att modellen tål det.

2 gillningar

Du är inne på en viktig del av upplevelsen av en krasch här: hur mycket som står på spel.

Exakt. Jag har inte själv hunnit med särskilt många krascher, men en inte så vild gissning är ju att det kan göra ganska stor skillnad om man t.ex. bara riskerar förlora sina egna pengar eller om man också riskerar förlora familjens pengar. Personligen så har jag det i alla betydligt enklare att tänka rationellt när besluten bara gäller mig själv. Dyker lätt upp en hel del skam, skuld, och ångest när besluten även kan få stora konsekvenser för andra.

4 gillningar

Även om ordrarna går igenom kan det ske en snabb återhämtning, och så står man där med en tom portfölj såld på botten.


Detta var min stopp-loss under Coronakraschen. När jag tyckte det rasat för mycket, och insåg att detta finns det ingen hejd på, gick jag kort mot index.

Om man tittar noga ser man att det faktiskt fungerade under flera dagar – ända till det inte gjorde det längre.

Tänker? :grimacing:

Min stora lärdom från Corona-kraschen är att vad man än gör bör man tänka ut en exit-strategi först.

10 gillningar

Jag sålde det mesta 2008 och förlorade när värdet gick upp igen.Enligt min efteranalys var att detta berodde på en oro på att ha för lite pengar om något även skulle hända mig privat.

Min lösning var att skapa en ordentlig buffert som får vara min krockkudde i framtida krasher. Nackdelen är att man får acceptera alternativ kostnader på några tussen i månaden men det jag tycker min nattsömn är värd.

Coronadippen märkte jag främst genom att jag minskade antalet inloggningar på Avanza :joy:.

5 gillningar

Borde det inte vara tvärtom dock? Man ska inte trycka på sälj-knappen förrän man har en strategi för när man ska gå in i marknaden igen. Bortsett från loss aversion och att man har tillräckligt med pengar för att känna sig trygg i vardagen utanför börsen, så väl borde missade uppgångar vara lika dåligt som missade nedgångar?

Att köpa in sig igen är den svåra biten. Jag har helst velat ha helt mekaniska regler att följa men kommit fram till att börsklimatet varierar så mycket att man måste göra en bedömning. Med erfarenhet och god vilja gör man allt bättre sådana.

Jag måste se tecken på att fallet har klingat av innan jag gör något. Sen tittar jag på vilka sektorer som drar uppåt och köper in mig i dem i omgångar så fort som möjligt. Kanske 20% per dag under förutsättning att kurserna fortsätter upp. Jag kommer aldrig att köpa på botten och kan komma in sent men det kompenseras av att jag väljer sektorer/ fonder som går bättre än andra.

Jag handlar bara med fonder och har en mental stop loss.

Forskning i all ära men för mig skulle den verka hämmande om jag inte tillät mig att gå utanför de ramarna.

Med aktier kan det ju vara så. Men jag handlar bara med fonder och de rör sig betydligt stabilare. Tiden för reflektion är längre.

Man kan kanske säga att jag har flera lager av stop-loss för jag tittar på momentum också. Nominellt och relativt ett vanligt index och andra fonder. Då kan man få en indikation på vad som händer.

Inget system är perfekt. Det gäller att hitta ett som man gillar så mycket att det blir roligt att förvalta. En 60/40 portfölj eller index skulle inte funka för mig.

3 gillningar

Den enda kraschen som jag har varit med om som var jobbig var it-kraschen. Det jobbiga var att jag hade alldeles för mycket Ericssonaktier som rasade och samtidigt jobbade jag på Ericsson. Det kändes inte som att det var någon risk att jag skulle bli av med jobbet men det blev mycket tråkigare att gå till jobbet. Eftersom det totala värdet på mina aktier också hade sjunkit väldigt mycket var det inte heller läge att säga upp sig.

Krascher efter det har jag mest sett som möjligheter att köpa till bra kurs.

Nu när jag har fyllt 50 kanske kommande krascher kan bli jobbigare eftersom jag snart ska använda mera av mitt sparade kapital.

5 gillningar

Under 90-talskrisen fick vi lämna hus och hem då vi inte klarade av räntorna som låg på flera hundra procent. Det kändes inte särskilt roligt.

5 gillningar

Det riktigt svåra i en dipp/krasch är att sitta still i båten. Om man har bra och lönsamma bolag, sälj inte. Det har jag gjort och i efterhand alltid ångrat. Vad är bra och lönsamma bolag? Svårt att säga, men här är några olika exempel. Hexagon, Hexpol, Avanza, Latour, Investor, Lifco, Lundin, Sweco, Getinge, Bure, Atlas, HM, SEB…

2 gillningar

Svårt att sätta ett :heart: på det inlägget. Fasen vad surt… :woozy_face:

7 gillningar

Som många säger så verkar det svåra vara att sitta still i båten och jag känner att jag är just den personen som inte vill sitta still när det går ner. Vi kan alla peka på fakta hit och dit men i slutändan så styrs mycket av känslor, så hur arbetar man på den biten.

Kan man öva på något sätt för att stärka den delen av att kunna sitta kvar på något som går ner och ner. Hur kan man skaffa sig den mentala styrkan?

Svårt annat än med lång och dyrköpt erfarenhet.

Jag har själv lyckats undvika krascher, både finanskrisen och Corona (eftersom jag satt på rätt erfarenhet) men helt ärligt hade jag tjänat mer pengar på att hålla mig investerad.

Oerhört svårt att gå in med alla pengarna man tog ur marknaden före kraschen när det är börspanik och tidningarna är fyllda av katastrofscenarier. Man förlorar mer pengar på att vara ur marknaden tills det känns säkert igen än att hålla sig kvar och investera lite mer då och då. Så är min erfarenhet :slight_smile:

Jag tror det bästa är att inte ha mer aktieexponering än att man åtminstone tror sig kunna klara en krasch. Har man låg risktolerans (som jag) så kanske man inte bör ha för stor aktieandel.

Googla och sök efter risk tolerans test så kan du få en vettig bild av dig själv.

Gör också ett överslag om du har rimlig aktieandel. Om du tex har 5 Mkr i kapital och 80% aktieandel och tänker att snittkraschen är 50% dvs du får räkna med att ligga back -2 Mkr. Om den summan känns åt helsike för hög så får du leta dig neråt i aktieandel tills det är en siffra du tror du kan överleva med åtminstone 1-2 år före uppgången fortsätter. Så tänker jag i alla fall :slight_smile:

3 gillningar

Om du inte vill sitta still i båten kan du kanske fundera på hur du skaffar den mentala styrkan att inte sitta still. Att sitta still eller ej är ett aktivt val.

1 gillning

Ett sätt att tänka är att dina andelar inte minskar, bara vad marknaden är villig att betala för dom för tillfället. Om du håller en diversifierad portfölj så håller jag mycket med @JFB, att om världen inte repar sig så kommer vi ha mycket större problem än förlorade pengar på aktiemarknaden. Med den grundläggande synen att “ekonomiska kakan växer”, dvs människan har en inneboende förmåga att fortsätta vara innovativ och eftersträva rikedom, så kommer det alltid finnas företag som växer och skapar värde någonstans på jorden. Därmed så går antingen “världen under”, eller så fortsätter innehavet att växa långsiktigt, så länge du fortsätter att investera i din diversifierade portfölj oavsett börsväder. Man kan till och med mentalt vända på det och se det som att du har chansen att öka på med fler andelar för samma pengar när börsen har sjunkit, vilket ökar ditt faktiska innehav. När börsen är historiskt dyr (som nu), så kan du istället glädja dig åt värdet i kronor och ören, men samtidigt tänka att du får färre andelar för pengarna. Jag tror det handlar om att se varje scenario som en möjlighet och känna trygghet i sin långsiktiga vy.

5 gillningar