Uthållighet börsras?

Hur lång uthållighet har ni om börsen skulle gå ner under en lång period? Ponera att msci world rasar med 40% på kort tid för att sedan fortsätta att minska i värde med ca 5-15% per år. När slutar ni månadsspara och drar kliver av? Efter 3 år, 5 år, 10 år? Hur länge pallar ni psykiskt att se era insättningar minska i värde innan ni överger aktiematknaden som investeringsform?

3 gillningar

Tror det är mkt svårt att säga på förhand. Jag gissar att jag och de flesta tröttnar tidigare än man tror att man gör

Jag kör Permanent Portfolio så jag hoppas att andra delar väger upp och sedan gör jag ombalanseringar då det behövs.

Kliver aldrig av :blush:

2 gillningar

Jag kommer aldrig att kliva av (famous last words). Sedan ska man ju ha i åtanke att buy and hold är ju inte den enda strategin och att det även går att tjäna pengar i en fallande marknad. Känner jag mig själv rätt är det mer sannolikt att jag byter strategi än att totalt kapitulera och lämna börsen. Jag blev mycket aktiv på börsen under finanskrisen och skulle det komma en kris som får börsen på fall i flera år så kommer jag säkert vara där igen och stirra på grafer dag in och dag ut. :slight_smile:

1 gillning

Jag är inte alls uthållig utan kliver av tidigt. Det innebär att jag ibland kliver av i onödan men den nackdelen är jag villig att ta.

Jag har ett antal olika positioner och det händer sällan att alla försvagas samtidigt så när jag kliver av sker det i princip alltid stegvis.

1 gillning

Detta tror jag är en fråga som många nyblivna så kallade “långsiktiga” investerare (inklusive mig själv) underskattar oerhört.
Sist vi hade liknande utdragna nedgångar i t.ex. OMX var mellan 2000-2002 med årsavkastningar på -11,92%, -19,85% resp. -41,74%.
Man kan ju fundera på hur psykologiskt påfrestande det måste kännas att kontinuerligt sätta in pengar varje månad i tre år och se dom kraftigt minska i värde år efter år. Tror nedgången det tredje året skulle vara droppen för väldigt många. Finanskrisen 2008 var nog inte lika jobbig för dom flesta. Kollar man på OMX gick den ner -38,75% 2008 för att sedan återhämta sig 43,69% år 2009. Medelålders personer med icketrivalt kapital kring 2000 är nära pensionsåldern idag och är förmodligen mindre andel investerade i börsen idag. Därför är det väldigt få fullinvesterade personer idag som egentligen varit med om en längre börssvacka. Tror det är mycket lättare att se portföljen sjunka 40% på ett år för att sedan återhämta sig än att börsen går ner med 7%, 5 år i rad innan återhämtning.

4 gillningar

Skulle aldrig få för mig att ta ut kapital i överskådlig framtid. Förhoppningsvis skulle investeringar i t.ex guld och silver väga upp en del av nedgången på aktievärdet.

1 gillning

Så länge jag inte blir av med jobbet eller att något annat ekomiskt avgörande händer så drar jag mig aldrig ur och jag tror helt ärligt inte att det hade påverkat mig psykiskt dåligt heller. Men då gäller det verkligen att jag som sagt fortfarande har min ekonomiska trygghet i form av arbete etc.

1 gillning

Ja, du har nog helt rätt. Speciellt det sistnämnda.

1 gillning

Jag är snarare rädd för att hoppa i vattnet pga risken, men väl i blir det inga avhopp. Inte för att jag har is i magen, utan för att mina Sunk cost fallacy-tendenser skulle vara för stora. Men också för att sättet jag investerar på nu är så försiktigt att jag snarare hoppas på en nedgång så jag kan köpa lagom till att jag börjar dra in lite mer pengar. Mina investeringar just nu är nästan snarare en hedge mot att börsen kan tänkas gå upp än tvärtom.

Problemet är om man har en ekonomi som är beroende av avkastningen på aktiemarknaden, då blir det jobbigt ganska fort. Jag investerar bara pengar i aktier som jag kan klara mig utan. Har man den utgångspunkten så är det lättare att vara uthållig. Jag var med om dot-com crashen efter 2000, och då var det lite jobbigt, men jag övergav inte aktiemarknaden. Nasdaq föll 75% och nedgångarna fortgick flera år. Tekniksektorn var inte tillbaks på ursprungliga nivåer förrän kanske 15 år senare. Jag reagerade så att jag tappade intresset för mina besparingar. Jag behöll aktier, fonder och fortsatte månadssparande när livssituationen tillät det, men är det är inte kul att följa ett portföljvärde som inte växer, så då slutar man till slut att titta… sen helt plötsligt, 10 år senare, så börjar det bli kul igen. Jag har lite samma känsla nu som innan dot-com, men läget är ett annat nu, känns som att det inte riktigt är samma typ av bubbla, men nu har vi andra orosmoln på horisonten, med kommande klimatkris, lite oroande stöd ifrån centralbanker med kraftigt ökande penningmängd och växande auktoritativa diktaturer…

3 gillningar

Min utgångspunkt har alltid varit att de pengar vi har på börsen ska vi vara beredd att kunna förlora. Och om vi gör det så ska vi kunna leva bra och inte gräma oss över det. Vara så känslokall det går. Därför är det också viktigt att de pengar vi investerar inte ska påverka det dagliga livet genom att vi avstår saker vi vill göra. Det vi investerar är pengar som blir över utifrån den livsstil vi lever. Tjänar mer än vad vi behöver, eller något i den stilen.
Nu har de flesta fått lite smak på hur det kan kännas när börsen faller 30%. Man får rannsaka sig själv hur den här “smakprovet” kändes. Fixar man -50%, fixar man ett mer utdraget fall?

Vi kommer inte kliva av utan fortsätta som vanligt. Jag har iofs varit med sedan IT kraschen och försökt lära mig av mina misstag, som ingen differentiering, frimärkesaktier och förhoppningsbolag. Sen har vi bara kommit halvvägs i våran investeringsresa så det finns lite tid att ta igen en ordentlig krasch, om nästa inte blir unik på något sätt som man inte kan ens fantisera om.

Sen är det lite som att åka berg och dalbana, man vet att det kommer suga till i magen när det står -30% :slight_smile:

1 gillning

Kommer ihåg att min pappa köpte andelar i SEB teknologifond (ca 1.5% avgift) åt mig i födelsedagspresent nästan prick på toppen av IT bubblan år 2000. Jag fick tillbaka mina pengar 2019. Har behållt innehavet som en påminnelse att alltid fortsätta investera långsiktigt oavsett börsväder.
Även om man har råd att förlora pengar så känns det aldrig bra, dom flesta har ju sålt sin tid för att få pengarna. Risken blir ju att man reagerar på så sätt att man ligger kvar men inte sätter in nya pengar, eller annu sämre tar ut pengarna på botten och går aldrig in igen. Tror man helt enkelt måste sluta titta så ofta oavsett hur det går och bokföra månadssparandet mentalt som vilken räkning som helst.

2 gillningar

Skulle inte ta ut pengarna som är investerade men skulle nog börja spara på sparkonto istället efter kanske 3-4 år av nedgång.

Det är en mycket bra fråga! :slight_smile:

Jag tror det är bra att man verkligen funderar igenom det. För egen del med första kraschen 1987 så har jag sett både utdragna djupa kriser (tidigt 90 tal, 2001-2003, 2008-2008) men också snabba krascher (1987, 1998, 2020) så tror (OBS tror) jag att jag kan hantera det scenariot du målar upp. Men såklart finns inga garantier.

Jag hanterar det genom att

  1. Ha en rimlig aktie-andel så att livet kan gå vidare utan pengarna.
  2. Inte satsa pengar på börsen som jag kan behöver inom 10 år.
  3. Ha olika typer av portföljer, majoriteten i index fonder men även RT portfölj och en bred utdelnings-aktie-portfölj.

Fördelen jag ser med utdelningsportföljen är att man hela tiden får kassaflöde vilket gör det svårare att sälja av vid fel tillfälle så att säga. Det har åtminstone funkar för mig genom tidigare kriser. Likaså RT portföljen har en vettig chans att gå OK genom en kris.

Så mitt svar är att jag investersr som att en 40-70%ig nergång kan komma när som helst, och att den kan hålla på i snitt typ 2 år, för det är så det sett ut i mitt Investeringsliv. Här är även länk till en tråd som jag startade med lite statistik kring björnmarknader.

Sen är det lurigt eftersom det sällan går ner hela tiden. Det är motreaktioner, ”fake bulls”, som gör att man dras in att investera mer för att sedan urholkas i nya ras. Det kan alltså kännas mer som att åka runt i en torktumlare än att åka ner för en lång läskig skidbacke :slight_smile:

Jag ska alltså klara minst 10 år före jag behöver sälja av, men visst finns det risk att man inte mentalt orkar lägga in nya cash hela tiden utan sätter mer av nysparnde på sparkonto (eller stabila utdelningsaktier) tillsvidare.

Så tänker jag men så är jag också snart i en fas där jag ska leva på pengarna :slight_smile:

5 gillningar

Skulle förmodligen aldrig minska mitt månadssparande på börsen pga. långvarig nedgång men de “extra” pengar jag sparar skulle kanske investeras på annat sätt vid en lång nedgång.

1 gillning

Är det inte här som dem nedskrivna investering-reglerna man kommit fram till ska plockas fram. Så att inte känslorna tar över utan man håller sig till protokollet. Sen är det inte naturlag att börsen alltid ska upp men hittills har det alltid återhämtat sig.

Kloka tankar. Det är extra viktigt i tider som dessa att hålla på sin strategi

1 gillning

Det här är ju fascinerande att tänka på.

Kanske beror på vart man står i livet. Lever man på avkastningen från börsen som FI/pensionär är det inte kul med ett ras på 70%. Men man kanske inte ska va 100% aktier då heller, om man inte räknat med ett sådant ras.

Har jag tur och kan behålla jobbet under en björnmarknad så skulle det för mig vara gynnsamt.

Det jag tror kan vara riktigt jobbigt är om man försöka tajma marknaden meddelst torrt krut eller belåning. Kul att låna pengar och kasta in för att sedan se börsen rasa 30% till året efter, och kanske året efter det igen.

edit:

Jag skulle sluta månadsspara om jag blev av med jobbet.

1 gillning