Här kommer mina budord till mig själv när det blåser på börsen. Känn dig fri att ändra/lägga till eller ta bort om det är något som jag missförstått.
Time in the market beats timing the market.
Om politiska system ändras lokalt löser din globala riskspridning detta.
Man måste tajma marknaden BÅDE vid köp och säljtillfälle om man får för sig en sådan strategi.
Inte ens superproffsen kan långsiktigt tajma marknaden. De som lyckas uppmärksammas men de som inte lyckas hamnar i “misslyckandenas tysta kyrkogård”.
Börsen har ALLTID återhämtat sig på sikt. Det är lätt att tro att “den här gången är det speciellt” men människor har i alla tider trott att de lever i “the most extraordinary of times”.
De som förlorade ALLA sina besparingar i t.ex. depressionen hade inte diversifierat rätt.
Om mot förmodan börsen aldrig återhämtar sig så har vi mycket större problem såsom för lite bensin till MadMaxbilen eller inte tillräckligt med lim till sin Power Armor (för eventuella Fallout-fans).
Många underskattar dock vad ”på sikt” innebär. Den typiska kraschen enligt Ray Dalio är en som du inte har upplevt under ditt vuxna liv. Många verkar tro att eftersom de stod ut under Corona-kraschen och återhämtade sig kommer de klara sig bra vid nästa krasch – för nu vet de ju hur det funkar.
Börsen har har under långa perioder gått riktigt pissigt, men efter de mångåriga uppgångar vi haft nu lider nog de flesta av oss av recent bias. Det är svårt att mentalt ta till sig hur långa dessa dåliga perioder faktiskt har varit.
Det är lätt sitta nu och säga att det är så bra med börskrascher för då får man köpa billigt. Men det beror på när man kommer in i marknaden, om man gör några nyinvesteringar och när man drar sig tillbaka. Det finns 30-årsperioder på börsen efter vilka man i princip är tillbaka på ruta ett.
Om man har fortsatt sitt månadssparande kan man ändå ha fått fin avkastningen på nyinsättningarna, förutsatt att det gått som mellan 1964 och 1994 (högra diagrammet nedan). Det är ju så man vill tro att det fungerar.
Om man istället gjort samma sak mellan 1952 och 1982 (vänstra diagrammet nedan) har man köpt dyrt i 30 j-la år, kanske med en sjukt hög sparkvot. Då gäller det att man har tillräckligt många år kvar att leva för att man ska hinna ta igen förlusten, leva upp pengarna och känna glädje.
Bilderna ovan är skärmdumpar från Sven Carlins presentation Stocks Crash & Stay Down for 14 Years (Investing Strategy). Sven Carlins YouTube-inslag har ofta en väldans skrikig clickbait-titel, men jag gillar innehållet som brukar vara mer sansat.
100% detta, bra inlägg! Hört väldigt många IRL som belånar portföljen och/eller går all-in i spekulationer eftersom de ”varit med om en krasch”. No shit, corona-dippen var ju över innan jag ens hunnit byta kallingar.
I dessa diagram som visar stagnation över lång tid, som t ex den över Dow, så får jag en otäck känsla av att de visar index exklusive utdelningar? Är det bara så det verkar eller försöker de bara göra en poäng och fuskar lite längs vägen?
The Dow inkluderar inte utdelningar, och eftersom det inte står något om total return i diagrammet antar jag att det är det omodifierade indexet som visas.
Indexet består bara av 30 storbolag, så på så sätt är det ett ”dåligt” index, men det har mycket lång historik och urvalet av aktier har över tid visat sig beskriva den amerikanska aktiemarknaden på ett någorlunda bra sätt.
Jag tillhör de som väljer att inte fundera över börssiffrorna för första halvan av 1900-talet då det såg så väldigt annorlunda ut på global nivå. Det fanns kolonier i nästan alla världsdelar, synen på människan var annorlunda, arbetarrörelsen i sin linda, det löpande bandet en nymodighet, två världskrig och tonvis med annan turbulens osv.
1950 och framåt är det däremot lättare att jämföra med dagens siffror så visst ligger poängen kvar, att det finns en trappstegseffekt, men jag tycker de missar målet ändå. Ska man dra en annan slutsats än som verkar vara poängen i grafen är ju att perioderna med nollutveckling bara blir kortare och kortare och uppgångsperioden längre och längre. Pågår nuvarande i 10-12 år till och varar nästa platå i 7-8 år?*
Säg efter mig tillsammans när vi böjer ordet lögn: -lögn, förbannad lögn, statistik…
*Nej, jag tror inte det heller är en rimlig slutsats.
Andas! Håll dig till planen. Andas! Läs om budorden från början igen. Andas! Om det fortfarande känns för jäkligt ta en långpromenad. Andas! Fortfarande för jäkligt? Lova att inte göra någon förändring på minst en vecka. Andas djup tills dess!
Först och främst låter det väldigt proffsigt att kunna säga man agerar utifrån sina skriftliga investeringsregler, vilket bara det är ett skäl nog.
Men framför allt är det en hjälp att sluta tycka saker, vilket annars kan leda till att man förhastar sig, håller på och velar eller hittar på rena dumheter när känslorna tar över. Jag har vid några tillfällen fått tvinga mig själv att lägga köp- och säljorder trots att det känts så fel, men i efterhand har det känts bra även om resultatet på kort sikt varit blandat.
Mina egna regler har med tiden blivit ganska omfattande, men de behöver inte vara så, utan något liknande:
Investera indexbaserat, marknadsviktat med home bias och med fördelningen X %, Y % och Z %. Ombalansera första börsdagen på året, men om något värdepapper i portföljen avviker mer än 10 % från målvikten ombalansera så snart det upptäcks.
Om man inte har det nedskrivet börjar man lätt att slira och tycka saker. Mitt forna(?) jag var typ:
X har gått så bra och jag tror faktiskt att det kommer fortsätta och gå ännu bättre, så jag väntar lite med att ombalansera. Men äsch! Nu gick X ner i stället. Jag väntar lite till så kanske X återhämtar sig. Jaha, vad var det jag sa? Nu har X återhämtat sig och jag borde verkligen ha mer X i portföljen permanent, så jag struntar i att ombalansera. X är framtiden! Men va f-n, nu rasade X och jag tappade all uppgång! X har ju tappat jättemycket från toppen. Bäst att jag säljer allt X innan det blir ännu värre! Jag kan köpa tillbaka sedan när det lugnat ner sig.
Det blir lätt mycket onödig beslutsångest utan fasta regler.
Min rekommendation är mycket enkel. Läs Per H Börjeson "Så här blir du MILJONÄR I HÄNGMATTAN.
Några citat:
-“Transaktioner är finansvärldens modersmjölk”
-“Mycket framgång är relaterad till att vara inaktiv. De flesta investerare kan inte undvika frestelsen att hela tiden köpa och sälja aktier”
-“För i de flesta mänskliga aktiviteter som arbete, sport, hobby m.m. är det de mest aktiva son vinner. När det gäller aktieplaceringar är det tvärtom det är de passiva som är vinnare, vilket är svårt att begripa. Egentligen är aktiemarknaden en gigantisk omfördelning från aktiva till passiva placerare”.
Finanskrisen var länge sedan nu. Majoriteten investerare överskattar sin förmåga att hantera stora förluster. Historiskt så finns det perioder på upp till 10 år för börsen att återhämta sig. Det kräver psyke att uthärda en så sur börs.
Självinsikt, eftertänksamhet och impulskontroll är bra egenskaper hos en investerare. Att ha en klar och tydlig strategi är ett måste enligt min mening. En framtida börskrasch bör omfattas av din strategi. Förbered dig mentalt. Visualisera situatione och föreställ dig hur du ska agera.
IT-kraschen var fruktansvärd för många vars portföljer inte har hämtat sig ens 20 år senare. Jag brukar ibland tänka på vad något liknande skulle innebära för min portfölj. Jag har en del ESG, tech och biotech som är i riskzonen. Samtidigt kan en större krasch lika gärna komma bakifrån. Stora delar av den finansiella världen och industrin vilar på investeringar i smutsig teknologi som snabbt börjar bli omodern och oönskad. Jag ser det som en ännu större riskzon.
Jag försöker därför även investera i så mycket som möjligt som är utanför de riskzonerna.
Bra skrivet. Sen kan strategin vara att göra ingenting eller att agera för fullt. Men hur du än väljer får det konsekvenser och de måste du vara medveten om och villig att ta på dig.
Finns till och med perioder uppemot 17 år då aktiemarknaden avkastat lägre än riskfria räntan (1966-1982).
Coronakraschen är en möjlighet för många på två sätt:
Den var en påminnelse om att aktier inte alltid går uppåt och
Den snabba återhämtningen (på aktiemarknaden) är en mulligan för de flesta som man bör förvalta bättre än att fortsätta vara överexponerad mot aktiemarknaden.
Diversifiering mellan tillgångsslag är ett måste för att minska volatiliteten i portföljen och att minimera storleken på drawdowns.
Sån här statistik skrämmer mig. Tänk om vi får en krasch, och sedan händer ingenting på 25 jävla år? Kan jag stå ut med att förlora 50 procent av mitt livs kapital?
