Får man fråga hur din portfölj ser ut? Eller om du redan beskrivit den i en annan tråd?
1 gillning
I grunden en allvädersportfölj med 30% aktier, 40% långa statsobligationer, 15% realränteobligationer, 7,5% råvaror och 7,5% guld. Dock lagt in små exponeringar mot BTC (attraktiv risk/reward) och VIX (skydd mot tail-risk). Se länk nedan för mer info om portföljen och historik:
https://allseasonsportfolio.eu/my-portfolio/
Notera sista tolv månader: avkastning på 10% med standardavvikelse på 5%, med Sharpekvot på 1,6.
Skriver även månadsvis uppdateringar om strategin på den hemsidan.
7 gillningar
Din portfölj får min att se agressiv ut. Diagramet nedan visar dock tydligt poängen med din strategi:
Diagramet visar hur olika tillgångsslag presterar under olika perioder. Diagramet kommer från en studie som gjordes av Morningstar 2021. Studien kommer fram till att amerikanska statsobligationer är det bästa tillgångsslaget att diversifiera med (studerade inte utländska). Jag länkar till studien nedan. Läs gärna “Key Takeaways”. Bra studie för den som vill motstå all kritik från “räntehatare”.
2021 Diversification Landscape
Själv äger jag inga räntefonder. Huvudanledningen är de oförmånliga skattereglerna i Sverige. Efter en längre tids funderande så har jag dock beslutat att köpa statsobligationer för ett belopp under skicktgränsen för fondskatt på ett AF.
3 gillningar
Mycket bra studie och detta är helt i linje med min tes om diversifiering. Dessutom: historisk avkastning är en mycket dålig indikator på framtida avkastning, varför man bör vara väldiversifierad och beredd på allt.
Visst har jag varit noga med riskhanteringen, men har också en bra Sharpkvot. Har också en portfölj på eToro där jag kör allvädersportföljen med en hävstång på 1,35x för att ytterligare bättre på absolut avkastning. Detta gör jag genom att ha min exponering mot långa statsobligationer i form av en ETF med 3x hävstång, och justerar allokeringar därefter. Exempelvis aktieallokeringen går från 30% till 40% i reda pengar, även om total allokering inkl. hävstång är fortsatt 30%.
Många ser också ett problem hos statsobligationer med att räntorna bara kan gå åt ett håll (uppåt) vilket skulle negativt påverka priserna på obligationerna. Jag skulle dock tillägga att det inte är riktigt så enkelt, eftersom det fortfarande kvarstår strukturella deflationstryck som kommer att synas kommande decennium växelvis med inflatoriska rörelser från centralbankers stimulans. Dessutom ger statsobligationerna fortsatt skydd mot sjunkande ekonomiskt tillväxt.
Tror därför inte på en upprepning av 40-årsperioden 1940-1981 med björnmarknad för obligationer. Dock kommer vi inte heller se tjurmarknaden 1981-2021, då jag har svårt att se att vi kommer att se amerikanska korta räntor på omkring 16% igen i närtid. Snarare någonstans däremellan med mer fluktuation.
Fluktuationen i sig kommer att innebära att det kommer finnas möjlighet att tjäna pengar också på obligationer genom kontinuerlig rebalansering av portföljen. Menar också att investeringar i statsobligationer ska ses som en del i en helhet i en portfölj. Som en fristående investering skulle jag också vara fundersam.
Håller på att skriva en längre artikel om just statsobligationers roll framgent som jag hoppas vara klar med inom några veckor.
För tydlighets skull: talar här bara om statsobligationer. Företagskrediter är ett annat tillgångsslag med mycket högre korrelation med aktier.
Håller själv i min portfölj (inte den på eToro som nämndes ovan) ETF:en DTLE som är den EUR-hedgade motsvarigheten till IS04 (iShares US Treasury 20+yr). Har också IGLE med globala långa statspapper.
1 gillning
Jag ser fram mot en analys av hur statsobligationer påverkas av först Fed’s QT och sedan höjning av räntan.
1 gillning
Mycket intressant portfölj! När jag kommer till stat rich så skulle jag kunna tänka mig en liknande portfölj. Fast med den avkastning portföljen verkar ge så borde den fungera helt okej i get rich också.
1 gillning
Tack Mattias,
Finns flera aspekter kring denna portfölj som gör att jag tycker att den passar i en Get Rich-fas också.
Främst rör det hanteringen av risken i portföljen, det vill säga, att det är svårt att bli rik om man oftare utsätts för drawdowns av modell större. Ett ras på 30% kräver som bekant en uppgång på 42% för att break-even ska nås medan ett ras på 50% kräver att investeringarna dubblas för att man ska vara tillbaka på +/-0.
Om man minskar portföljvolatiliteten, ökar sannolikheten att att man slipper sådana ras, och att man kan fortsätta bygga förmögenheten på ett mer kontinuerligt sätt år efter år om standardavvikelsen för årsavkastningen är lägre.
I synnerhet när man investerar i aktier, är det vanligt att år av positiv avkastning förekommer i kluster, vilket innebär att man kan gå långa perioder utan nämnvärd avkastning. Se till exempel 17-års perioden 1966-1981 då S&P 500 avkastade sämre än riskfria räntan.
Se särskilt denna text från ReSolve Asset Management som diskuterar hur viktigt det är att sådana kluster avkastning inträffar i “rätt tid” för att man ska lyckas med sina investeringar.
Det räcker alltså med att man bara har lite otur med timing för att det ska få stora konsekvenser för en privatperson. Olikt pensionsbolag eller stiftelser, har vi en mycket kortare horisont (högst 40 år, beroende på ålder) och vi har bara en chans att lyckas med vårt sparande. Annars riskerar vi att inte nå våra finansiella mål.
Därför handlar mycket om sunda investeringar om att man jobbar med sannolikheter. Genom en koncentrerad portfölj med bara ett tillgångsslag (t.ex. aktier), ökar sannolikheten för att man har otur. Men genom en diversifierad portfölj, kommer tillgångsslagen (aktier, räntor, guld, råvaror, etc.) att växeldra avkastningen. Samtliga dessa tillgångar har nämligen en riskpremie som investeringen tjänar, bara det att den fås under olika tidpunkter för var och en av tillgångsslagen.
För aktier, tjänas riskpremien under tider av högre ekonomisk tillväxt och lägre inflation, alltså när aktier går som bäst. Å andra sidan, tjänas riskpremien för råvaror under tider av högre inflation och räntor under tider av lägre ekonomisk tillväxt.
Så, genom att investera i en diversifierad portfölj som är ordentligt balanserad (viktat efter risk snarare än kapital), ökar sannolikheten för att man når sina ekonomiska mål (t.ex. bli rik), samtidigt som man minskar risken för större ras som ger större uppförsbacke för återhämtning.
Skulle säga att dessa är främsta argumenten för varför en sådan portfölj också passar i Get Rich-stadier, men tacksam för fler tankar härom.
5 gillningar
Låter verkligen klokt!
Jag själv diversifierar i mina portföljer. Även min mest aggressiva portfölj (förutom tjänstepension och ppm) består av räntor i form av globala statsobligationer och realräntor samt råvaror. Är alldeles för feg och känslig för jättehög volatilitet för att köra 100% aktier.
Vi verkar vara rätt överens om diversifiering mellan tillgångsslag.
Enda som kvarstår är frågan om balansen i portföljen mellan tillgångsslagen.
Med Permanent Portfolio, exempelvis, förespråkas en likaviktning mellan tillgångarna baserat på kapital (25 % aktier, 25 % obligationer, 25 % guld och 25 % cash). RikaTillsammans-portföljen följer samma princip.
Det finns dock ett fundamentalt problem med en sådan viktning och det är att man då inte tar hänsyn till att tillgångsslagen har helt olika riskprofiler, det vill säga hur volatila de är.
Enklaste exemplet är en 60/40-portfölj bestående av 60 % aktier och 40 % obligationer. Problemet är att aktier som tillgångsslag är 3 gånger så volatilt som obligationer. Det betyder att totala portföljvolatiliteten kommer att färgas extremt mycket av aktiedelen i portföljen, vilket innebär att effekterna av denna naiva diversifiering försvinner. En sådan portfölj kommer att ha omkring 95 % korrelation med aktiemarknaden. Obligationer som ska fungera diversifierande kommer inte kunna kompensera för förluster på aktier, just eftersom denna tillgångs har för låg volatilitet och för låg vikt i portföljen för att kunna göra den skillnad för avkastningen i sämre ekonomiska som avsetts.
Detta resonemang är anledningen till att vikterna i min portfölj ser ut som det gör, det vill säga att grunden utgörs av:
- 30 % aktier
- 40 % långa statsobligationer
- 15 % realränteobligationer
- 7,5 % råvaror
- 7,5 % guld
Här ser du exempelvis balansen mellan aktier och obligationer (30 % vs. 55 %) som speglar skillnaden i volatilitet. Här tas däremot också hänsyn till övriga tillgångsslagen som ger denna balans.
Som en fotnot rörande 60/40-portföljen, har denna inget inflationsskydd alls. Detta gav upphov till att den gick extremt dåligt mellan 1966 och 1981 då inflationstakten ökade kraftigt. Därför inkluderas övriga tillgångar för att skapa en bättre balans i portföljen så att man är redo för vad som än händer i ekonomin (högre/lägre ekonomisk tillväxt och högre/lägre inflation).
5 gillningar
Men om man skulle vilja diversifiera sin portfölj nu så är det kanske dumt att köpa räntefonder. Det enda som kan hända är väl att de sjunker när räntan väl går upp? Diversifiera med guld känns ju inte så svårt i rådande läge, men ska man verkligen diversifiera med räntefonder just nu (om man inte redan har sådana utan startar från början menar jag)?
Mycket intressant. Jag använder mig primärt av två olika portföljer. En aggressiv med:
75% globala aktier
10% globala statsobligationer
5% globa realräntor
10% råvaror
Samt en portfölj med lite mindre aktier för sparande på 3-8år.
45% globala aktier
30% globala statsobligationer
15% globala realräntor
10% råvaror
1 gillning
Håller på att skriva en längre artikel om detta som jag tänkt publicera på allseasonsportfolio.eu i september.
I grunden handlar det om agnosticism över investeringar, det vill säga att vi omöjligt kan förutspå ekonomisk utveckling, inflationstakt, centralbankers nycker, makroekonomi etc. Således är jag av uppfattningen att statsobligationer fortsatt kan ha en del i en riskbalanserad portfölj. (Här vill jag vara extremt noga med att jag inte menar räntefonder som investerar i företagsobligationer, då dessa har hög korrelation med aktier).
Under tiden rekommenderar jag denna text från AQR Capital Management som är en framstående kapitalförvaltare inom området för Risk Parity-strategier (det vill säga typer strategier som inkluderar min portfölj): What Drives Bond Yields (26 Jul 2021). Häri diskuteras vad det är som driver rörelser i räntor och särskilt bör betonas att statsobligationsfonder som investerar i längre löptider påverkas av andra faktorer än den korta räntan som sätts av centralbanker. Här rör det sig mer om marknadens förväntningar på framtida räntor, alltså förväntningar på vad som kan hända om 5, 10, 15 år etc. när det kommer till räntelägen.
Därutöver, även om obligationer skulle ha en negativ trend över många år framgent, finns det aldrig något på finansiella marknaderna som är ett rakt streck. Det kommer att gå upp och ned många gånger per år vilket innebär att genom att ombalansera mellan tillgångar, kommer man att kunna tjäna pengar även under perioder där långsiktiga trenden är negativ. Rekommenderar denna text från ReSolve AM om "ombalanseringspremien: “Maximizing the Rebalancing Premium”. Det har visat sig att bara genom kontinuerlig ombalansering, ökas avkastningen med omkring 1,5% per år. Denna diskussion är lite av en parentes till din fråga, men anser den ändå vara relevant.
Guld ser jag också som något som har en bra skyddande funktion i portföljen då det har väldigt låg korrelation med aktier och utgör ett bra skydd mot inflation och plötsliga krascher.
7 gillningar
Tack för ett omfattande svar.
Har du räntefonder och guld placerat i ISK eller på aktie- och fondkonto?
1 gillning
Låter mycket intressant, hur står sig portföljen i jämförelse med en Golden Butterfly?
4 gillningar
Principerna för uppbyggnad av Golden Butterfly (GB) och All Seasons Portfolio (ASP) är liknande. Jämfört med att ha större delen av sin förmögenhet i aktier, skulle jag säga att båda dessa är ett mycket bättre alternativ.
Börjar med innehållen i portföljerna:
Golden Butterfly
- 20 % Bred aktiefond
- 20 % Small Cap Value
- 20 % Långa statsobligationer
- 20 % Korta statsobligationer
- 20 % Guld
All Seasons Portfolio
- 30 % Aktier
- 40 % Långa statsobligationer
- 15 % Realränteobligationer
- 7,5 % Guld
- 7,5 % Råvaror
Bakgrund till GB: Detta är en vidareutveckling av den så kallade Permanent Portfolio, vilken skapades under 1980-talet av Harry Browne. Här bör man känna till den historiska bakgrunden till varför han tog med guld i portföljen, vilket var perioden av hög inflation 1970-1981 i USA när både aktier och statsobligationer gick dåligt. Därför behövdes ytterligare ett tillgångsslag i en långsiktig portfölj som kunde skydda mot inflation. Han balanserade dock portföljen mellan fyra tillgångsslag med lika vikt baserat på kapital (aktier, statsobligationer, guld och cash; vardera om 25%).
GB är en aggressivare variant av denna Permanent Portfolio. Den är skapad av personen (Tyler; efternamn saknas) som driver hemsidan Portfoliocharts.com. På sin About me-sida, skriver han i slutet:
I’m really in no position to offer personal advice on how you should invest your own life savings. It’s not simply a legal matter but also a philosophical one, as I believe everyone should ultimately make their own educated financial choices and not simply defer to the perceived wisdom of others. Take charge of your own success, and your confidence will make you a better and happier investor.
While the site is not really about me personally and I value my privacy more than any potential name recognition, hopefully this gives you enough insight to know where I’m coming from. If you have any questions, suggestions, or ideas for content you’d like to see, please don’t hesitate to contact me.
Jag menar inte att strategin nödvändigtvis är dålig, men anser att denna friskrivning och anonymitet bör vara något man ska ha i åtanke när man förlitar sig på strategin han presenterar GB-strategin.
All Seasons Portfolio, å andra sidan, är byggd som en förenklad version av All Weather Portfolio som är skapad av Ray Dalio och Bridgewater Associates - bägge två tunga namn i finans- och kapitalförvaltningsindustrin. Läs t.ex. deras artikel “The All Weather Story” från 2012 på deras hemsida för mer information.
För mig finns två skäl till varför ASP är en mer underbyggd strategi som ska stå sig över tid, även om GB:s backtest (test av historiska utfall) har funkat bra sista tiden, men det är oklart hur den står sig “out of sample”, det vill säga framgent i en period utanför backtest. Dessa två skäl är:
-
Balansen mellan hur mycket som allokeras till varje tillgång i portföljerna skiljer sig åt. För GB, är det enkelt gjort genom att lika mycket kapital fördelas mellan tillgångarna. Dock så har jag noterat att både aktier och räntor är fördelat på två fonder, vilket ger uppdelningen 40 % aktier, 40 % räntor och 20 % guld. Detta är ungefär som en 60/40-portfölj, bara det att en del av aktierna har flyttats till guld.
I ASP, å andra sidan, fördelas kapitalet mellan tillgångarna baserat på tillgångsslagens relativa risk, vilket jag beskrev i mitt svar högre upp. Därför anser jag att ASP har en mer robust grund att stå på, då GB har högre korrelation med aktier än ASP. Då sista 12 åren har varit särskilt fördelaktiga för aktier, har GB presterat väl.
Då riskerna i GB är ojämnt fördelade mellan tillgångsslagen, finns det risker att avkastningen bli ojämn i olika marknadsmiljöer. Är det sannolikt att guld ensamt kan väga upp för förluster i både aktier och räntor i en höginflationsmiljö när bägge dessa går dåligt? -
I ASP ingår också råvaror och realränteobligationer som inflationsskydd. Detta föredrar jag då det finns olika typer av inflation. Guld är ett bra skydd mot inflation orsakad av ökad penningmängd, men ger inget skydd mot inflation orsakad av mekanismerna utbud/efterfrågan. Om det blir dyrare att köpa diskmaskiner och att bygga hus på grund av att det saknas material, är detta inget som guld skyddar mot, men insatsmaterialet, det vill säga råvaror, skyddar mot detta då priserna på dessa går upp när efterfrågan är större än utbudet. Även realränteobligationer skyddar mot bägge typer av inflation, då dessa är länkade till KPI. Dock skyddar de bara mot uppmätt inflation, även om upplevd inflation kan avvika, beroende på hur stater väljer att mäta KPI.
En intressant parentes här är att det var Bridgewater Associates (som nämndes tidigare) som tryckte på för att också USA skulle börja utge realränteobligationer, sannolikt för att kunna bygga bättre portföljer. Första realränteobligationen i USA utgavs därför 1991.
Noterar också att hälften av aktiedelen i GB utgörs av “Small Cap Value” som är en typ av faktor som råkat gå väldigt bra sedan finanskrisen. Det kan vara att man plockat in en ETF i portföljen som gått särskilt bra sista tiden för ett snyggare backtest, men att det kan saknas belägg för att just detta ska gå bra framgent.
Generellt är jag dock mycket positiv till faktorinvesteringar snarare än rena indexfonder. Om du till exempel köper en S&P 500-ETF, har man extremt stor exponering mot FAANG+, det vill säga teknikbolag. Istället tror jag att faktorinvesteringar kommer att vara vad som ger båda alfa och bättre riskjusterad avkastning, men att det i Europa saknas tillräckligt många och tillräckligt bra sådana fonder. ReSolve Asset Management har flera bra texter om faktorinvesteringar som jag rekommenderar, t.ex. “Forget active vs. passive. It’s all about factors” och A Century of Generalized Momentum. Därför föredrar jag en All Seasons Portfolio där aktiedelen om 30% skulle utgöras av aktiefonder där aktieallokeringen görs baserat på faktorer.
Jag nöjer mig för stunden med att hålla mig filosofisk med min jämförelse. Då historiska utfall är väldigt färgade av det paradigm som råkat råda de senaste årtiondena och inte säger någonting alls om framtiden, kan det ibland vara bra att också fundera kring logiken mellan strategier. Vi kan, som sagt, aldrig förutspå framtiden, men kan förbereda portföljen för alla potentiella utfall. Hoppas detta varit till hjälp.
12 gillningar
Hej Nicholas @AllSeasonsPortfolio ,
En allweather portfölj passar vår ekonomiska situation perfekt och kör därför likadant.
Har mycket samma tankar som du, tänkte på några saker. Samtidigt är jag nyfiken på några av dina val.
Följer bland annat Bridgewaters publikationer intensivt och jag har fått känslan att de ändrat allokeringen drastiskt som säkert är med på. Bland annat:
-minskad andelen nominal bonds Drastiskt
-har gått kort US nominal bonds (negativ korrelation Bonds och aktier i inflationsstyrd marknad).
-ökad andelen guld. Hittar ingen ETF jag kan köpa i EU.
-ökad aktiedelen tror jag, inte helt säker
-lagt till ny kategori med aktier som går bra i ökad tillväxt, fast minskad likviditet och är inte beroende av likviditet (motsatsen som företag som Tesla). Är en alternativ till nominella bonds. Vad tänker du där?
-Stark global diversiefiering som mer följer BNP än Aktiemarknadens vikt (Kina typ lika stor exponering som USA till exempel). Ser du har Vanguards all world och Vyxor futures. Varför Vyxor?
-Använder en del TIPS (Ser du har UBS LFS Bloomberg Barclays TIPS 10+ UCI ETF(USD), den har jag också)
-Börjar inkludera mer riktigt hållbara alternativ.
Sedan har du en 3% krypto som jag också kommer göra (volatiliteten är så extrem att en större allokering inte känns nödvändigt). Hur exponerar du dig där?
Min portfölj ser såhär ut med hävstång på 15%. Du och andra får gärna kommentera. Ska genomföra en ombalansering och några ändringar under hösten.
https://shareville.se/medlemmar/gdgd/portfolios/374772/yield
Varför använder du DeGiro i stället av Nordnet?
Är denna studie inte utfört i en period där aktier och obligationer har varit positivt korrelerade? Sedan 80-talet har priset på tillgångar drivits av tillväxtöverraskningar. De kan bli negativ korrelerade i framtiden. Speciellt om inflationsöverraskningar kommer drive prisändringar på tillgångar.
1 gillning
Jag har dessa på ett ISK.
En parentes i sammanhanget kring investeringen i obligationer (jag talar endast om statsobligationer, inte företagsobligationer) är att man inte ska stirra sig blind på räntan och jämföra det med avkastningsskatten. Det som spelar någon roll är prisfluktuationerna på obligationsfonderna, vilka är större än räntan på underliggande obligationer. T.ex. under 2020 gick ETF:en IS04 (iShares $ Treasury Bond 20+yr UCITS ETF; som investerar i långa amerikanska statsobligationer) upp 4,80 % för helåret (1 jan - 30 dec) trots att 20-årsräntan var knappt hälften. Kan också nämnas att mellan 1 jan och 1 april 2020 var uppgången 27,80 %, men föll tillbaka under hösten.
Här finns många frågor att ta i Guus. 
DeGiro har mycket bättre utbud av ETF:er. Bland annat DTLE (EUR-hedgad version av IS04) finns bara där, varför DeGiro ger större frihet att anpassa portföljen som man vill ha den. Deras sida är kanske inte lika användarvänlig som Avanza och Nordnet, men i det här fallet prioriterar jag avkastningen och portföljbyggande snarare än grafer på hemsidan.
Väl medveten om detta. De har dock inte gått ut med publikt vad de gjort i sina All Weather Portfolio, varför det är omöjligt att avgöra om förändringarna sker i alla deras fonder eller bara deras Pure Alpha-funder. Tror knappast att de ökat sin aktiedel, utan vad de har kommunicerat är att öka TIPS och guld. Som jag skrivit tidigare, håller jag på att skriva en längre artikel om mina tankar kring statsobligationer som jag avser ha färdigställt om någon vecka.
Jag har Lyxor’s VIX ETF. Skrivit mer om detta på min blogg förra hösten. Håller dock på att arbeta på en modell för att systematisera min handel med VIX för att minska urvattningen som orsakas av negativ roll yield som är en effekt av hur handel med VIX futures sker. Men anledningen till att jag har med VIX är att diversifiering ger skydd mot många ras på aktiemarknaden, men inte alla. Så kallade Tail-risk events får man inte skydd mot genom guld och obligationer, varför jag har en del i VIX som har negativ korrelation med S&P 500 och som dessutom brukar öka dubbelt så mycket som raset i S&P 500. Utan att göra denna utläggning alltför lång, sammanfattar jag detta innehav som tail-risk hedging som komplement till skyddet som diversifiering ger. För detta är urvattningen en billig “försäkringspremie” i synnerhet när fonden bara uppgår till 2-3 % av min portfölj.
I min portfölj på DeGiro, investerar jag i certifikatet Bitcoin Tracker One som är listat på Stockholmsbörsen. På min portfölj på eToro, investerar jag direkt i BTC och ETH. Här har jag en All Seasons Portfolio med 1,34x hävstång och där jag har en Bottom-up risk parity-strategi för aktier där vikterna inom det tillgångsslaget baseras på inverterad relativ volatilitet (mest volatila geografiska marknaden har lägst allokering etc.).
Håller med dig också om hållbarhet, där jag ägnar en tanke åt detta vid val av aktiedelen i mitt pensionssparande när jag bygger en ASP där. I övrigt föredrar jag faktorbaserade fonder när sådana finns att tillgå. Kommer därför sannolikt byta ut min Vanguard All-World ETF till en sådan.
UIMB är en favorit för mig för realränteobligationer och jag gillar särskilt de långa löptiderna på underliggande obligationerna samt att dessa obligationer är utgivna på världens mest likvida marknad (USA) som förbättrar effektiv prisbildning.
Håll gärna kontakt om du vill fortsätta diskutera när det närmar sig ombalansering och ändringar. Risk Parity-strategier är ett ämne jag brinner för, varför jag drivit min blogg i snart tre år och har haft många intressanta diskussioner om dessa ämnen med investerare runt om Europa tack vare den.
5 gillningar
Hur ställer du dig till bilden som Morningstar gav om långräntor och realränteobligationer specifikt?
Morningstar skriver om svenska statspapper. Jag håller amerikanska och globala motsvarigheter.
Se också mitt tidigare svar om räntor, citerat nedan.
Det är prisfluktuationen som är intressant, inte räntan i sig. Det är skillnad på att investera i en fysisk obligation jämfört med en fond som också emellanåt kan tjäna pengar på roll yield när innehaven rullas över i nya papper med senare förfallodag.