Tusen tack, Nicholas, för en grym artikel! Bra jobbat, uppskattar verkligen. En fin analys and some absolutely high-class English, too!
Har också nerdat lite grann runt temat från en lite annan vinkel men har inte haft tid att skriva än. Kan inte analysera saker och ting så djupt som du men har funderat på delvis samma grej (60/40 vs riskparitet).
Japp, jag har länge förordat precis samma sak, nämligen att kontanter + långa stabila utländska räntor (speciellt US) är de enda räntefonderna man bör äga i kombination med aktier. Långa räntor har högre avkastning och bättre korrelation mot aktier så de ökar både avkastningen och jämnheten i kurvan. Detta blir speciellt tydligt vid krascher då FED oftast sänker räntan som svar.
Att äga företagsobligationer i kombination med aktier ser jag som rent förkastligt eftersom de har en väldigt stark korrelation, skulle personligen då hellre äga mera aktier+långa räntor. Ibland kan det vara bättre att kolla på korrelation mellan tillgångsslag istället för att eftersträva maximal diversifiering om korrelationen mellan tillgångarna är alltför hög.
Eftersom jag nu börjat ge mig in i fastigheter med direktinvesteringar börjar det dock i mitt fall bli en ganska stor risk med höjd ränta och i det fallet så kommer ju fastigheter och långa räntor få problem samtidigt så jag kommer troligen fasa ut långa räntor helt i framtiden, men jag funderar fortfarande. Svenska räntan och amerikanska räntan är inte helt korrelerade.
Intressant inlägg!
Några saker man kan fråga sig:
Varför bygger inte någon av fondrobotarna sin räntedel på liknande sett?
Hur ska man orka stå ut och köpa mer aktier långa räntor om det blir ett decennium med stigande räntor nu?
Vad jag förstått är en global indexfond bland det bästa skyddet man kan ha mot inflation?
Investerar själv i en 90/10 portfölj med 5% IS04 och 5% guld. Kombinerat med lite större buffert på sparkonto. Borde jag ändra nått?
Ja, långa räntor är enligt min uppfattning ett av de absolut svåraste tillgångsslagen att investera i. Har man inte minst 1M och har varit med ett tag så avråder jag från dem då risken är att man tappar tilltron till dem under en björnmarknad och säljer av dem precis när man behöver dem.
Tänk även på att till exempel i USA så ligger räntan betydligt högre än i Sverige. 1.93% för 30 year US är fortfarande lågt men i alla fall betydligt högre än i Sverige. Har svårt att se en motivering till 40% av ett tillgångsslag med en förväntad avkastning på under 2% dock om man inte är i “stay rich” fasen.
Tack för mycket bra och informativt inlägg. Har du haft möjlighet att analysera Lysas räntedel? Tror många i detta forum använder Lysa och undrar hur du ställer till urvalen av deras fonder?
Tack @janbolmeson, @JayR, @Anonym, @MagnusP för återkopplingen!
Några svar på ett par frågor nedan:
Skulle säga att Betterwealth är en av fondrobotarna som gör detta bäst där räntedelen främst består av statsobligationer snarare än företagsobligationer.
I tråden nedan diskuteras investeringar i obligationer. Långt ifrån självklart att vi kommer att se decennium med stigande räntor, men även om så vore fallet, är det inte självklart i vilken utsträckning de längre löptiderna på yieldkurvan kommer att påverkas relativt till korta delen.
Läs också på om “Parrondo’s paradox” som betyder att två lågt eller negativt korrelerade tillgångar som båda var för sig har negativ avkastning, tillsammans i en portfölj kan ge positiv portföljavkastning tack vare rebalanering. Detta skulle innebära att om både aktier och långa statsobligationer skulle ha negativ avkastning nästa 10 åren, skulle en portfölj med en kombination av dessa som rebalanseras regelbundet fortfarande kunna få positiv avkastning, givet att de fortsatt har låg till negativ korrelation och att de fortsätter vara volatila på vägen ned. För bättre effekt, behövs också andra tillgångsslag i portföljen som har låg korrelation med bägge dessa.
Ja och nej. Aktier generellt går dåligt när inflationen stiger. Däremot, går globala index bättre än utvecklade markander vid ökande inflation, då emerging markets oftast ger högre exponering mot företag som gynnas av ökande inflation. De företag som gynnas är just råvarubolag (olja, metaller) som går bra när tillgångspriserna ökar. Bättre skydd uppnås genom råvaror, guld och realränteobligationer. Se mitt inlägg nedan för mer info om detta:
Utan att ge finansiell rådgivning, är min åsikt att detta inte är en balanserad portfölj, utan du har väldigt hög exponering mot aktiemarknaden och IS04 gör inte särskilt mycket väsen av sig i den kontexten. Jag håller annars 7,5 % guld, men har då också andra inflationshedgar (7,5 % råvaror och 15 % realränteobligationer).
Lägger in nedan Lysas fördelning bland räntefonder som jag hittade idag. Verkar som att det inte finns några långa statsobligationer, och bland de största innehaven är både Öhman Obligationsfond och Vanguard Glb Bd Idx Inst Eur Hdg Acc mer lika SUAG än IS04. Vanguard-fonden, exempelvis, innehåller 52 % statsobligationer av olika löptider (alltså långt ifrån bara långa), medan Öhman-fonden bara innehåller bara 18 % statspapper. Kommer inte gå igenom alla delar av Lysas innehav i detalj, men hoppas att detta ändå hjälper.
Känns som portföljteori och finansiell rådgivning är en stor djungel.
Lyssnar jag på exempelvis Småspararguiden (som jag stor respekt för) så avråder dom från i princip allt annat än Sparkonto + 100/0 Global indexfond, och tycker allt annat är contrarian 
.
Har försökt fördjupa mig i snart ett års tid i hur en bör lägga upp sin ekonomi och blir mer och mer förvirrad desto längre ner i kaninhålet jag kommer.
Har lyssnat en hel del på intervjuer med Morgan Housel och börjar mer och mer förstå varför @janbolmeson förespråkar fondrobotar i allmänhet och Lysa i synnerhet. Om man ska hålla en portfölj väldigt långsiktigt kan det nog vara en fördel att ta så få egna beslut som möjligt, främst för att slippa tvivla på sin egen förmåga att välja ut dom underliggande tillgångarna och bara låta det vara som det är.
Det finns en mycket markant tröskel som man måste komma över för att kunna fatta välinformerade beslut och hålla fast vid dem över tillräckligt lång tid. En stor risk är annars att man följer en strategi under korta tider och byter mot andra strategier när den första går sämre i ett race mot botten, istället för att identifiera och hålla fast vid en fungerande strategi. Oftast är buy-and-hold bäst.
Finns en anledning till att Dunnig Kruger-effekten ofta kommer på tal i portföljkonstruktionssammanhang:
För egen del, och säkert för många andra också, finns det också ett hinder att lämna över förvaltningen till en robotrådgivare, även om dessa sannolikt ofta gör bra jobb. Detta beror på att jag vill förstå dels vilka tillgångar som finns i portföljen och dels vilka regler som bestämmer allokeringen mellan dem från tid till annan.
Vad jag är obekväm med, är att sätta in mina pengar i en svart låda som genom en för mig okänd förvaltningsmodell ska generera avkastning. Jag kan inte veta om jag får den riskexponering jag söker, t.ex. om avkastningen (riskpremien) fås från enbart ett kluster av risk (typ aktie-relaterad risk), eller från ett större antal okorrelerade investeringar (enskilda råvaror, valutor, index, strategier, etc.). Senaste tiden har aktiemarknaden ensamt gett god riskjusterad avkastning då volatiliteten varit historiskt låg (förutom Q3’2020) men det är ingen garant för framtiden.
Utmaningen ligger i att dessa fondrobotar ogärna vill dela med sig av sin secret sauce. Om de öppet gick igenom hela deras strategi, skulle vem som helst kunna replikera den utan fondrobotens förvaltningsavgifter. Balansen mellan delande av information och hemlighållande är svår. Dels måste robotrådgivarna få investerarnas förtroende att man gör saker rätt för att kunna locka dem att investera, men också behålla sin edge genom att inte ge bort sin strategi gratis.
De allra flesta kan dock vara bekväma - och har fog för att vara bekväma - med robotrådgivarnas förvaltningsmodeller då det är mycket sannolikt att dessa robotrådgivare har en mycket bättre portföljmodell än vad den enskilda småspararen har. Och precis som du säger, så undviks risken med att man petar för mycket och på så vis riskerar att sänka avkastningen på grund av transaktionsavgifter och att man köper och säljer i fel tid.
För egen del, har jag dock stark conviction i min strategi och de många tillgångsslag jag har i portföljen så fortsätter köra för egen maskin. 
Har till och med så stort förtroende att jag investerar helt öppet så att vem som helst kan se vad jag gör där innehaven visas på eToro och min blogg, och jag delar med mig av ramarna för min strategi där. Detta grundas i en djup agnosticism om att vad som helst kan hända på marknaderna, och att det är omöjligt att förutspå vad som ska hända, så det är bättre att alltid vara brett diversifierad mellan flera tillgångsslag. Huvudsakliga strategin är den samma som när jag började för två år sedan, även om jag gjort vissa små praktiska justeringar på vägen.
Jag förstår, önskar jag kunde vara lika övertygad om att mina egna portföljer är så pass bra. Ska ärligt säga att jag blir påverkad väldigt mycket av yttre faktorer. Speciellt när inte ens den samlade expertisen är överens om hur en optimal portfölj bör vara uppbyggd. Är ju bara att jämföra fondrobotarnas olika uppbygnad för att inse att det inte råder något koncensus. Det dock dom flesta verkar överens om är om en kan klara att hålla en hög marknadsviktad andel aktier i portföljen över långa tidsperioder, så kommer du sannolikt att få en god real avkastning.
Därför tänker i alla fall jag (lite inspirerat från Housel) att om jag:
Så kommer jag efter tid med mycket stor sannolikhet få en bättre avkastning än den absoluta majoriteten av befolkningen, och kan leva det liv jag vill leva. Och då spelar det mindre roll om Lysas portfölj innehåller företag eller statsobligationer, eller för den delen guld, råvaror, krypto, fastigheter eller vad än det må vara. Men kan ju så klart ha fel i mitt resonemang, men inte ens den samla expertisen verkar ju vara ense ändå vad en optimal portfölj ska innehålla förutom just aktier 
Just detta upplever jag att Opti nyligen gjorde i sitt senaste blogginlägg. De delar med sig av tre dokument där de går igenom hur de investerar, varför de gör så, vilka kriterier de har på sina valda fonder med mera, med mera.
Länk till blogginägget:
Jag har läst igenom och tycker att det var väldigt transparant och tydligt hur de resonerar
Det var väldigt nyligen om Opti publicerade detta i lördags. 
Ska kika igenom detta i lugn och ro. Enda jag reagerade på vid första snabb anblick var deras rädsla för hävstång för att nå rätt volatilitet för vissa tillgångar. Futures-kontrakt är ett accepterat sätt att uppnå detta och det är skillnad ur ett riskperspektiv att applicera hävstång på enskilda tillgångar i en portfölj än att ha hög hävstång på ett tillgångsslag. Men som sagt, ska fortsätta läsa igenom dokumenten. Uppskattat starkt att de öppnar portarna för allmänheten att få bättre förståelse för processen, I synnerhet rörande räntedelen.
Hej, sorry, men jag måste sätta stopp för denna missuppfattning kring Dunning-Kruger-effekten, som även @janbolmeson pratar mycket om i ett nyligt poddavsnitt. Det finns inget Mount Stupid, osv.
Se länken för en bra och enkel genomgång:
Tack för ett givande inlägg, Nicholas.
din portfölj ser inspirerande ut tycker jag.
ang, långa räntor i portföljen, 40% , funderade jag på om man kunde ha den på Nordnet delat på t:ex 20% IS04 och respektive 10% IBCL och 10% DBXG
(eller alternativt 24% IS04 och respektive 8% IBCL och 8% DBXG).
vad tror du om denna tanke. vore det lika bra som de långa bonds du hittat på Degiro om man nu ville bygga en portfölj liknande din på Nordnet?
@AllSeasonsPortfolio @Daniel_Nilsson - ni som är insatta i ämnet.
Vad är poängen med att ha långa europeiska räntefonder i portföljen? Hur skyddar det bättre än amerikanska? Tänker om aktiedelen i ens portfölj främst ör exponerad mot USA.
Detsamma kringa realränteobligationer. Är inte enbart långa amerikanska TIPS att föredra?
Jag förstår inte riktigt påståendet att man vill ha hög volatilitet och låg korrelation. Så länge man inte lyckas uppnå negativt korrelation, bör man ju vilja ha låg volatilitet, om man vill sänka den totala volatiliteten? Eller tänker du då att högre volatilitet också innebär högre avkastning?
För de flesta tror jag att tanken med räntorna är att agera som buffert i 60/40. I sådant fall verkar idén om statsräntor vettigt, men inte att man samtidigt då ska trycka upp volatiliteten i dessa, utan de kan gärna vara korta eller medellänggd för det syftet.
Kul att höra- jag har precis den portföljen(10% sparkonto med 0.6%, 90% globala indexfonder) 
Är du säker på att det stämmer rent matematiskt?
Antag att du har en 50/50 portfölj med två tillgångar som rör sig som random walk variabler med samma standardavvikelse, samma väntevärde och en korrelation på 0.8. Hur ser den 50/50 portföljen ut jämfört med en 100/0 av samma tillgångar?
Den jämförelsen jag gjorde var mellan någonting som liknar det första av de alternativen, och någonting som mer liknar den första, fast att den andra halvan är mer likt pengar på banken. Ett annat sätt att se på det är att jämföra det första alternativet, med det andra alternativet dividerat med 2. Dvs 50/0. Det jag tror de flesta tänker att de gör med sina 60/40 eller 50/50-portföljer är att den andra hälften agerar ungefär som kontanter på banken, men att man ivf är villig att ta en lite större risk än rena kontanter. Det jag menar är att i det fallet kommer alternativ två att vara det med betydligt lägre volatilitet, om det är det man är ute efter.
Jag förstår nog inte vad du försöker säga?
En 60/40 portfölj ger högre riskjusterad (volatilitetsjusterad) avkastning än en 100/0. Just p.g.a. att man ombalanserar mellan två tillgångar som har en korrelation som understiger 1.
Genom att ombalansera mellan flera tillgångar med positiv korrelation under 1 så kan man minska den totala volatiliteten utan att sänka väntevärdet på avkastning. Givet att de olika tillgångarna har samma förväntade avkastning.
Samma fenomen kvarstår även när den ena tillgången har lägre volatilitet och lägre förväntad avkastning. Trots positiv korrelation som understiger 1. Därmed har man förmodligen högre riskjusterad avkastning med 60/40 aktier/räntor än 60/40 aktier/bankkonto.
Kanske beror det på att vi verkar prata om olika saker. Det jag tolkar TS som är ett försök att besvara frågan: vad för räntetillgångar sänker volatiliteten maximalt, i en 60/40-portfölj? Om TS istället försöker lista ut hur man maximerar sin riskjusterade avkastning, som du verkar vara inne på, så är det rimligt för mig att svaret kan se annorlunda ut.
