Tänk dig hur lätt det är att påverkas av alla domedagsprofeter när marknaden går uppåt. “Man kanske borde köra 50 % guld ändå?”, “50 % räntor är kanske inte så tokigt…”, “Att jag inte tänkt på att man borde köpa råvaror!”, “Guldet borde nog faktiskt vara fysiskt”.
Föreställ dig nu att läsa samma saker fast marknaden faktiskt har kraschat, de har alltså rätt. 
Sedan har du ingen aning om när marknaden kommer vända uppåt igen. Experter uttalar sig i media om att “denna gång kan vara annorlunda mot tidigare krascher”. “Vad är det som säger att aktier kommer återhämta sig? Japan kanske bara var en försmak på vad som skulle ske globalt?”
Du fortsätter månadsspara men månad efter månad så minskar pengarna i värde. Hur länge känns detta som ett vettigt agerande? “Vadå rea, folk kanske börjar inse att aktier inte är något att ha, det var en parentes som hörde 1900-talet till?” Kanske borde spara på sparkonto fram tills “du ser att det vänder”? “Fast hur säker är egentligen insättningsgarantin…?”
Se graferna här och tänk dig hur mycket som händer i ditt liv under tio år: Nick Magiulli: My investing nightmare
Just det där tänker jag varit jobbigast, att man börjar tvivla på framtiden, “historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning” har man ju läst om och om igen men denna gång kanske det stämmer?