Hur är det att genomleva en riktig börskrasch?

Även om ordrarna går igenom kan det ske en snabb återhämtning, och så står man där med en tom portfölj såld på botten.


Detta var min stopp-loss under Coronakraschen. När jag tyckte det rasat för mycket, och insåg att detta finns det ingen hejd på, gick jag kort mot index.

Om man tittar noga ser man att det faktiskt fungerade under flera dagar – ända till det inte gjorde det längre.

Tänker? :grimacing:

Min stora lärdom från Corona-kraschen är att vad man än gör bör man tänka ut en exit-strategi först.

10 gillningar

Jag sålde det mesta 2008 och förlorade när värdet gick upp igen.Enligt min efteranalys var att detta berodde på en oro på att ha för lite pengar om något även skulle hända mig privat.

Min lösning var att skapa en ordentlig buffert som får vara min krockkudde i framtida krasher. Nackdelen är att man får acceptera alternativ kostnader på några tussen i månaden men det jag tycker min nattsömn är värd.

Coronadippen märkte jag främst genom att jag minskade antalet inloggningar på Avanza :joy:.

5 gillningar

Borde det inte vara tvärtom dock? Man ska inte trycka på sälj-knappen förrän man har en strategi för när man ska gå in i marknaden igen. Bortsett från loss aversion och att man har tillräckligt med pengar för att känna sig trygg i vardagen utanför börsen, så väl borde missade uppgångar vara lika dåligt som missade nedgångar?

Att köpa in sig igen är den svåra biten. Jag har helst velat ha helt mekaniska regler att följa men kommit fram till att börsklimatet varierar så mycket att man måste göra en bedömning. Med erfarenhet och god vilja gör man allt bättre sådana.

Jag måste se tecken på att fallet har klingat av innan jag gör något. Sen tittar jag på vilka sektorer som drar uppåt och köper in mig i dem i omgångar så fort som möjligt. Kanske 20% per dag under förutsättning att kurserna fortsätter upp. Jag kommer aldrig att köpa på botten och kan komma in sent men det kompenseras av att jag väljer sektorer/ fonder som går bättre än andra.

Jag handlar bara med fonder och har en mental stop loss.

Forskning i all ära men för mig skulle den verka hämmande om jag inte tillät mig att gå utanför de ramarna.

Med aktier kan det ju vara så. Men jag handlar bara med fonder och de rör sig betydligt stabilare. Tiden för reflektion är längre.

Man kan kanske säga att jag har flera lager av stop-loss för jag tittar på momentum också. Nominellt och relativt ett vanligt index och andra fonder. Då kan man få en indikation på vad som händer.

Inget system är perfekt. Det gäller att hitta ett som man gillar så mycket att det blir roligt att förvalta. En 60/40 portfölj eller index skulle inte funka för mig.

3 gillningar

Den enda kraschen som jag har varit med om som var jobbig var it-kraschen. Det jobbiga var att jag hade alldeles för mycket Ericssonaktier som rasade och samtidigt jobbade jag på Ericsson. Det kändes inte som att det var någon risk att jag skulle bli av med jobbet men det blev mycket tråkigare att gå till jobbet. Eftersom det totala värdet på mina aktier också hade sjunkit väldigt mycket var det inte heller läge att säga upp sig.

Krascher efter det har jag mest sett som möjligheter att köpa till bra kurs.

Nu när jag har fyllt 50 kanske kommande krascher kan bli jobbigare eftersom jag snart ska använda mera av mitt sparade kapital.

5 gillningar

Under 90-talskrisen fick vi lämna hus och hem då vi inte klarade av räntorna som låg på flera hundra procent. Det kändes inte särskilt roligt.

5 gillningar

Det riktigt svåra i en dipp/krasch är att sitta still i båten. Om man har bra och lönsamma bolag, sälj inte. Det har jag gjort och i efterhand alltid ångrat. Vad är bra och lönsamma bolag? Svårt att säga, men här är några olika exempel. Hexagon, Hexpol, Avanza, Latour, Investor, Lifco, Lundin, Sweco, Getinge, Bure, Atlas, HM, SEB…

2 gillningar

Svårt att sätta ett :heart: på det inlägget. Fasen vad surt… :woozy_face:

7 gillningar

Som många säger så verkar det svåra vara att sitta still i båten och jag känner att jag är just den personen som inte vill sitta still när det går ner. Vi kan alla peka på fakta hit och dit men i slutändan så styrs mycket av känslor, så hur arbetar man på den biten.

Kan man öva på något sätt för att stärka den delen av att kunna sitta kvar på något som går ner och ner. Hur kan man skaffa sig den mentala styrkan?

Svårt annat än med lång och dyrköpt erfarenhet.

Jag har själv lyckats undvika krascher, både finanskrisen och Corona (eftersom jag satt på rätt erfarenhet) men helt ärligt hade jag tjänat mer pengar på att hålla mig investerad.

Oerhört svårt att gå in med alla pengarna man tog ur marknaden före kraschen när det är börspanik och tidningarna är fyllda av katastrofscenarier. Man förlorar mer pengar på att vara ur marknaden tills det känns säkert igen än att hålla sig kvar och investera lite mer då och då. Så är min erfarenhet :slight_smile:

Jag tror det bästa är att inte ha mer aktieexponering än att man åtminstone tror sig kunna klara en krasch. Har man låg risktolerans (som jag) så kanske man inte bör ha för stor aktieandel.

Googla och sök efter risk tolerans test så kan du få en vettig bild av dig själv.

Gör också ett överslag om du har rimlig aktieandel. Om du tex har 5 Mkr i kapital och 80% aktieandel och tänker att snittkraschen är 50% dvs du får räkna med att ligga back -2 Mkr. Om den summan känns åt helsike för hög så får du leta dig neråt i aktieandel tills det är en siffra du tror du kan överleva med åtminstone 1-2 år före uppgången fortsätter. Så tänker jag i alla fall :slight_smile:

3 gillningar

Om du inte vill sitta still i båten kan du kanske fundera på hur du skaffar den mentala styrkan att inte sitta still. Att sitta still eller ej är ett aktivt val.

1 gillning

Ett sätt att tänka är att dina andelar inte minskar, bara vad marknaden är villig att betala för dom för tillfället. Om du håller en diversifierad portfölj så håller jag mycket med @JFB, att om världen inte repar sig så kommer vi ha mycket större problem än förlorade pengar på aktiemarknaden. Med den grundläggande synen att “ekonomiska kakan växer”, dvs människan har en inneboende förmåga att fortsätta vara innovativ och eftersträva rikedom, så kommer det alltid finnas företag som växer och skapar värde någonstans på jorden. Därmed så går antingen “världen under”, eller så fortsätter innehavet att växa långsiktigt, så länge du fortsätter att investera i din diversifierade portfölj oavsett börsväder. Man kan till och med mentalt vända på det och se det som att du har chansen att öka på med fler andelar för samma pengar när börsen har sjunkit, vilket ökar ditt faktiska innehav. När börsen är historiskt dyr (som nu), så kan du istället glädja dig åt värdet i kronor och ören, men samtidigt tänka att du får färre andelar för pengarna. Jag tror det handlar om att se varje scenario som en möjlighet och känna trygghet i sin långsiktiga vy.

5 gillningar

Jag tror det är svårt att beskriva hur det egentligen är att genomleva en ordentlig börskrasch. Det är nog mer något som behöver upplevas. Det är kanske inte så svårt att förstå vad en nedgång på 60 % skulle göra på börsen rent matematiskt. Mentalt med alla känslor som rör omkring är det helt annorlunda. Som redan nämnts så är börsen inte frikopplad från realekonomin. Under en börskrasch är risken stor att det ser väldigt mörkt ut omkring dig. Det gör att det blir lättare att agera irrationellt och istället låta känslorna ta över.

Coronakraschen var ju över väldigt fort men det såg stundtals relativt läskig ut. Till en början såg det ut som ett Kinesiskt problem där inte ens experter som Anders Tegnell kunde se att Sverige skulle drabbas senare. Virus likt SARS och MERS kommer och går men som vi nu alla vet blev det snart uppenbart att det här kommer att drabba alla. Dödligheten var inte helt känd och länderna börja stänga ned sina ekonomier en efter en. IMF med många andra gick ut med varningar om en kommande ekonomisk depression. MSB uppmanade befolkningen att fylla upp skafferiet med konserver inför kommande störningar i leveranskedjorna.

I en sådan kris vill man inte se sina besparingar gå upp i rök. Man vill ha en buffert för att kunna övervintra en kommande depression. …men sen helt plötsligt är allt över. Marknaden dränktes i nypressade sedlar och regeringsstimulanser. Vi rycker på axlarna och allt blir som vanligt igen. …på marknaden då alltså.

När finanskrisen slog till tycker jag dock att det såg betydligt värre ut. När det var som värst såg det nästan ut som kapitalismens förfall var på väg. Likt coronakrisen fanns det ändå signaler långt i förväg. Jag med hela marknaden följde subprime-krisen under mars år 2007 då USAs tredje största subprime-institut (New Century) gick i konkurs. Det var till och med någon som skapade en hemsida med ett räkneverk på som höll koll på alla subprime-institut som kursade. …och det var väldigt många. Problemet var bara att man inte kunde se att det här skulle sprida sig in i banksektorn flera månader senare och skapa en mycket allvarlig kris. När Iran tog 15 britter till fånga samma år bytte vi alla fokus och började oroa oss för konflikter i mellanöstern istället. Vi glömde subprime-krisen trots att den förvärrades i skymundan.

När krisen var som värst bodde jag i Nederländerna där kollegor fick sina bankkonton frysta (via Icesave). Man skar ned på personalen både hos mig och min sambo. Kanske var man näst på tur? Det är svårt att stoppa in nya besparingar på börsen i en sådan situation. …men det är det man måste göra. Före raset i oktober hade jag läst färdigt boken “Den stora börskraschen” och parallellerna mellan krisen 1929 och 2008 var verkligen många. Likviditetskriser kan ganska snabbt få ekonomin att gå käpprätt åt skogen. Hade USA (Bernanke och Paulson) inte agerat i tid hade vi mycket väl kunnat få ett nytt 1929. Det är samtidigt lätt att hela tiden fokusera på worst case-scenarier och lägga mindre vikt på andra vägar ur kriserna.

Jag är inte en person som sitter still i båten och låter mitt kapital sjunka dag in och dag ut. Det fungerar inte för mig. Istället blir jag oerhört aktiv och agerar. Det är inte lätt och jag har haft mycket tur historiskt. Särskilt under finanskrisen där jag sålde av rubbet före rasveckan i oktober.

Det viktigaste för mig är att ha handlingsutrymme i goda tider. Jag är medveten om att rent statistiskt säkert är bättre att ligga “all-in” över tid. För mig handlar det mer om psykologi. Jag måste alltid ha tillgång till torrt krut när rasen kommer. På så sätt håller jag känslorna i styr och agerar mer rationellt. För kommer gör de förr eller senare. Ofta skapar djupa börskrascher möjligheter som man bara kan drömma om i bull markets. Det blir ofta väldigt turbulent. Tvärtom vad man kanske tror så får man uppleva de absolut största uppgångarna på dagsbasis i bear markets och inte i bull markets. Vad sägs om när börsen steg med över 10 % en enskild dag? Det skedde mitt i finanskrisen (24 november 2008).

8 gillningar

Som fler är inne på så behöver man ha en plan/strategi hur man ska agera. Man får gärna skriva ner dessa så att man kan ta fram det när paniken och stressen infinner sig och har svårt att tänka klart. Det är också bra att tänka efter och funderar hur man tror att man skulle reagera. Något typ av stress lär man drabbas av. Hur hanterar man stress i andra sammanhang? låser det sig och man kan inte tänka? blir man mer strukturerad och har lätt att fokusera och resonera utifrån det unika scenariot? Alla fungerar olika och i kombination med vilket förhållande man har till kapitalet samt allt annat runt omkring är det nog klokt att avsätta lite tid och fundera kring en plan/strategi. Man får gärna ifrågasätta planen, vad skulle behöva hända för att man skulle avvika från den?

Det är lättare att mentalt förbereda sig nu när det är lugnt och kanske komma fram till några riktlinjer om inte en hel plan än att börja fundera när kraschen är här.

Lek med lite scenarion. Om du skulle tappa 50% av portföljvärdet, har du “tillräckligt” med tid kvar att bygga upp den igen? Skulle det ta 30 år eller 5 år att göra det isf. Hur känns det att det tar 30 år att bygga upp det på nytt?
Alla börskrascher är unika på sitt sätt och det är svårt att förbereda sig fullt ut, det kommer alltid något som man inte tänkt på, men vi vet med säkerhet att en krasch kommer och då kan jag tycka att det är dumt att inte ägna lite tid åt att fundera på ens relation till investeringarna samt hur man agerar i olika stressiga/osäkra situationer.

2 gillningar

Samma här och lika dant i Corona - ok inte rubbet men däremot hälften i det senare fallet och 75% i det första fallet.

Min fråga är - lyckades du sedan komma in i marknaden igen med hela kapitalet och under den punkten du sålde på?

(Jag lyckades inte med det så istället jobbar jag med lägre aktieandel)

1 gillning

Japp, jag gick in med allt redan under rasveckan därpå. För tidigt med facit i hand men vem kunde förutspå att börsen skulle rasa nästan 24 % på enbart 5 handelsdagar. Inte jag i alla fall. :slight_smile:

Edit: Jag ska tillägga att jag swing-trejdade mycket under finanskrisen där jag släppte allt och köpte in mig igen vid ett flertal tillfällen under den hösten.

3 gillningar

Tack för den här tråden den har hjälpt mig att inse lite grann hur det känns och kommer att kännas.

Personligen arbetar jag både på ett personligt och professionellt plan med acceptans. Acceptans för hur världen ser ut och acceptans för hur min situation ser ut. Pengar som jag inte kan förlora får inte ligga på börsen. Pengar som jag kan förlora får göra det. Och om det kapitalistiska systemet tar slut spelar det ändå ingen roll att pengarna låg på börsen.

Köp det du vill ha och önskar dig. Ha en stark buffert. Livrem och hängslen. Investera resten för fan!

4 gillningar

Det jag försökte beskriva är att vi har. gjort det med mental bokföring.

Vi har satt en livsstil som vi är nöjda med där vi gör av med X tusen i månaden.

Sen byggde vi en buffert som idagsläget ligger på X * 12 (var tidigare X*6). Som vi ser som en säkerhet som kommer lösa alla tänkbara scenarion som kan ske i framtiden.

Utifrån detta har vi byggt upp en självkänsla att oavsett vad som sker med våra besparingar på börsen kan vi övervintra konsekvenserna.

Men detta kräver att man mentalt har räknat bort pengarna på börsen i sitt dagliga liv samt acceptans för alternativ kostnader.

Min känsla under Coronadippen var att många småsparare hade allerdes för hög risk i sitt sparande och det medförde panikförsäljningar när det gick neråt. Det som är oroande är att Coronadippen troligen pågick under förkort tid som har medfört att man inte reflekterade över sin risknivå utan snarare ökade på sin risknivå efteråt. Om jag har rätt kan nästa krash bli markant mycket värre men det får framtiden för utvisa.

3 gillningar

Den enda börskraschen jag varit med om (Coronakraschen) missade jag helt och hållet. Var helt fokuserad på hur pandemin skulle komma att påverka migrationen till Sverige (jobbar med prognoser på Migrationsverket) och missade helt att börsen gick ned med 30 procent… och att den gick upp lika fort igen. Jag vet med mig att jag är en nervig person som inte kommer kunna sitta där och rulla tummarna nästa gång. Därför har jag tagit fram en plan för hur jag ska agera, och jag har också försökt att ha en lite mindre andel av mina investeringar i min globala indexfond (högst oklart om det kommer hjälpa). Det är viktigt, tror jag, att känna att man har kontroll (fast man inte har det) och att man har en plan att hålla sig till. Sitta stilla i båten kommer jag helt enkelt inte klara av (om börskraschen nu inte påverkar utlöses av något annat som gör att Migrationsverket måste skriva om prognoserna, då kan jag mycket väl missa alltihop igen).

6 gillningar

Jag önskar att man kunde tillfälligt dölja sitt innehav på Avanza, så man kan gå in och handla/fylla på med aktier utan att riskera att se hur mycket man ligger back.

Vid krasch har jag ofta tänkt, nu handlar jag mer! Men fegat ur när jag fått se hur stor förlusten varit på befintlig innehav.

Jag sålde vid Corona av 50% av mitt innehav, tyvärr något försent. Jag missade dessutom en stor del av uppgången. Nästa gång ska jag (efter att lärt mig här) försöka att inte röra innehavet.

1 gillning