Jag är skeptisk till sådan enkäter, men resultatet kan ske är rimligt trots det.
Om man läser den fullständiga rapporten får man även lära sig att 8 % av svenskarna drömmer om att ha Stefan Löfven som ekonomisk rådgivare. Att jämföra med Ulf Kristerssons 15 % och Isabella Lövins 1 %. 
Men fjärrarbete har en negativ påverkan på rejal ekonomin då lunchrestaurangerna går dåligt 
Blir intressant vad som kommer bli slutresultatet när Coronabidragen och restriktionerna dras tillbaka.
Nu klarar jag mig oavsett men mardrömsscenariot skulle vara att man inför en engångsskatt på sparkonton, ISK och aktiekonton på säg 20%. Fanns ju förslag från EU att göra detta i Cypern så skulle väl gå att göra i Sverige också.
Finns många undersökningar med ungefär samma oroande resultat brukar skilja några procent hit eller dit.
ex,
Många (de flesta?) av de som inte klarar en oväntad utgift på några tusen har förmodligen inga lån med rörlig ränta och då spelar väl den ökade räntan ingen roll, eller?
Ökad ränta kommer påverka konsumtionen negativt som kommer medföra att folk som jobbar på restaurang, affärer osv förlorar jobben alt försämrad inkomst. Oftast är det inom dessa brancher som det är låga löner och små marginaler…
Ex, för en med 2 Msek i lån ger 5 000 högre kostnader som troligen kommer ge försämrad inkomst.
Vem vet om morgondagen. Men det har gått så bra i år hittills att jag för nu ökar min egen likviditet. Bra med krigskassa!
Jag tycker om att tänka i kontrollbetingelser, nästan som en vetenskaplig studie. Vad hade du gjort annars för pengarna som du investerade?
En annan strategi som jag använder är att tänka att pengarna som jag investerar är till min och mina barns framtid. Jag föreställer mig nästan som att pengarna gör en tidsresa på mycket lång sikt, och jag tänker "%%¤#% inte backa för att det blir en liten krasch. Istället tänker jag “when there is blood on the streets”, och önskade att jag hade mera pengar att investera i istället. Så, under krisen 2008 fortsatte jag bara precis som vanligt med mina fonder. Under 2020 så började jag även investera i aktier i blygsam omfattning, men med hyfsade resultat.
Dessutom, jag följer en enkel princip vid investeringar: Jag investerar bara pengar som blir över. Det betyder att ingenting i mitt liv egentligen hänger på de pengar som investeras. Om alla mina investeringar skulle magiskt försvinna säg genom en serie mycket elaborerade bedrägerier eller bankfuffens, så lever jag samma liv i alla fall. Enda skillnaden är att mina barn kommer att få samma förutsättningar som jag när jag blev vuxen, dvs inget kapital till bostad. Det vore fantastiskt om mina barn kunde få en bostadsrätt av mig när de behöver, men det är absolut inget krav.
Slutligen, och kanske det viktigaste för mig. Jag har inte någon plan eller stark önskan att bli riktigt rik. Jag kollar inte så ofta hur det går på börsen ens. Jag drömmer mig inte bort om att vara rik och mäktig, eller fantiserar så ofta vad jag skulle göra om jag var väldigt rik. I så fall skulle jag överge forskningen och endast anstränga mig inom mitt företag och innovation. Att jag får massa pengar över varje månad som jag investerar är snarare en bieffekt av att man som forskare tydligen får relativt hög lön. För mig som kommer från “fattiga orten” är det enorma summor pengar som min lön och bisyssla drar in varje månad. För medelklassfolk så är det inget märkvärdigt eller till och med mindre.
Ovanstående faktorer gör att jag inte bekymras så av krascher eller drastiska nedgångar.
Hej
Gillade verkligen ditt svar då jag behövde konkretiser saker för mig själv men samtidigt verkar våra situationer inte vara likvärdiga.
För detta är verkligen inte fallet för mig, jag har besparingar för att köpa min bostad investerade men av personliga själ är det inte läge att köpa nu. Sedan har jag investeringar nog för att inte behöva gå till ett jobb jag inte vill ha, jag kan sluta arbeta och ha ett par år av resande om jag så vill. Men detta har verkligen inte varit norm under min uppväxt eller majoriteten av mitt liv. Så jag antar att jag lyckats uppnå så mycket av det jag önskat ekonomiskt i livet genom arbete/investeringar och tur.
Så nu när man fått ta del av denna lyxen jag har, att jag kan köpa huset jag vill ha eller sluta ett jobb för att chefen är otrevlig och behöver inte oroa mig. Tanken på att behöva gå tillbaka och leva som jag gjort tidigare är en mycket deprimerande och en oroande tanke. Det är nog aldrig roligt att substantiellt behöva leva med långt mycket lägre livskvalite än man tidigare haft.
Kan rekommendera denna kurs i finans från MIT som för övrigt utspelar sig under pågående finanskris 2008. Varje föreläsning inleds med aktuella frågor kring den pågående kraschen. Fantastiskt att få ta del av detta. Professorn är dessutom rolig. Pausa Netflix för några veckor och njut.
Han var lätt och intressant att lyssna på, så den tackar jag för.
Det mest intressanta var nästan hans uttal av ‘finance’. 
En sak man ofta inte tänker på är att börskraschen inte uppstår i ett vakuum. Om det är börskrasch så är det förmodligen oroligheter i andra delar av ens liv också (oro för jobben, oro för sitt boende, oro för sin säkerhet, oro för sin hälsa, etc). De delarna är jobbiga med.
En anekdot jag ofta berättar är om hur min kollega kom till jobbet, på den isländska banken som han då arbetade för, en morgon 2008 och möttes av en lapp på dörren där det stod att banken hade gått omkull och att de helt enkelt kunde gå hem igen.
Jag tror inte han största oro där och då var hans pensionssparande.