Jag tycker det är väldigt intressant och roligt att följa de här diskussionerna som rör sen emotionella sidan av rikedom. Jag försöker själv bli bättre på att unna mig saker, att ta reda på vad jag faktiskt vill här i livet. Det är en utvecklingsresa så klart. Men jag är lite nyfiken på hur ni andra gör för att minnas de här händelserna längre fram i livet.
Låt oss säga att jag vill unna mig en resa till ett drömresmål med någon jag tycker om. Jag lägger kanske lite extra slantar på ett finare hotell, äter på lyxigare restauranger och köper inträde på dyrt museum osv. Jag får uppleva det jag gör och sen åker jag hem. Med tiden bleknar dessa minnen ganska snabbt för mig. Då känns det nästan lite slösigt att man lagt ut extra pengar om allt ändå bara faller i glömska. Var det värt det?
Hur gör ni för att minnas och så att säga få nytta av den här investeringen längre fram i livet?
Jag tycker att själva utgångspunkten att det ska finnas en koppling mellan kostnadsnivå och upplevelse/kvalitet är konstig. Många verkar på fullt allvar tro på sådant. Samtidigt tycker jag att tanken på att ”investera” i resor och upplevelser. Dock skulle jag, enligt egen erfarenhet, säga att investeringar som görs enligt ett annat mönster har större potential att bli riktigt minnesvärda.
Vi säger att du kan ett annat språk, vilket som helst. Du har rest i en viss region där språket talas, besökt olika platser, blivit bekant med folk och skaffat dig en fördjupad bild. Att sedan bjuda med någon dit som inte har dessa fördelar är ett bra recept på en lyckad resa. En annan variant är att du pluggat i en viss stad som du har bra koll på. Du vet var de finaste platserna finns, vilka barer och caféer som är ”autentiska” och sådana saker. Dit kunde det också vara bra att åka.
Om man ska bo enklare eller dyrare är väl egentligen en smaksak. Via Airbnb brukar man kunna hitta spännande boenden. De är inte gratis men kan ha mervärden som dyra hotell inte har.
Jag gjorde en resa enligt ovanstående mönster för några år sedan när jag bjöd med mamma till Belarus. Det var precis innan pandemin och blev, vad det verkar, hennes sista resa utomlands. Vi ordnade med hembjudningar, besök på olika ställen, ”sovjetisk militärparad” med autentiska KGB-gubbar, guidad rundtur med bil som en kompis körde. Vi hade ett boende i strategiskt läge med nära till kollektivtrafik och en bra restaurang intill. Allt blev riktigt bra.
Om du inte minns dem så har du kanske inte prioriterat efter vad som är viktigast för dig. Kostnaden är sällan faktorn som avgör utan upplevelsen och sällskapet och att man är närvarande.
Ett perspektiv kan vara att livet inte består av annat en ett radband av efterföljande ‘nu’, och att en drömresa inte behöver göra mer än att förgylla nuet, stunderna under själva resan. Sen blir ekonomi och resurshållning ett faktum för att inte använda morgondagens resurser för att förgylla dagens ‘nu’. Därav är väl balans viktigt över tid.
Det handlar inte om det slitna uttrycket ‘leva för dagen’ eller ‘leva för nuet’ utan om att nivellera förväntningarna kring vad olika resor och upplevelser ska ha för effekt på livet.
För min del, förutom bilderna, dagböckerna som jag skriver under resan mm. det som består är inte kanske just minnerna från en specifik resa utan alla minnerna samnlagda som leder till en sorts kännsla av stolthet inom mig.
Jag reser till platser som innebär en utmaning för mig, det kan vara en fysisk utmaning som jag vill klara av men det kan också vara en kulturell utmaning (tänk en solo roadtrip som ensam kvinna i Mellanöstern el dylikt, eller köra campervan genom Namibien, t.ex). Efter varje resa känner jag mig så otroligt stark och stolt över mig själv och det är det som jag minns mer eller mindre varje dag.
Sen är det också den finansiella sida av resorna, känslan att jag har råd att unna mig vad som helst, att det finns väldig få gränser och att jag är kapabel att göra allt jag drömmer om för att jag har valt att tro på mig själv och ha en karriär som ger mig ett bra lön.
behöver man ha emotionell utväxling i framtiden utifrån saker man gör här och nu?
Om man istället ser det som att man lärt sig saker rent praktiskt eller om andra kulturer så finns det ett visst värde kvar (om inte annat i sociala sammanhang).
För egen del är det väldigt liten koppling mellan vad saker kostat och hur positiv känsla jag har när jag minns dem.
Kan förstå frågeställningen, är det värt att lägga en stor summa på ngt som kanske inte ger så mycket efter ett år eller så? För mig är svaret numera nej, jag gör hellre många mindre avancerade aktiviteter och försöker vara lite mer närvarande (och hämtar hem den “emotinella vinsten” i realtid
Har gjort ngt slags kollage med saker jag hittat på med barnen genom åren (är egentligen bara jag som tittar på kollaget) funkar som en reminder när det känns som att orken tryter, eller det känns som att det aldrig händer ngt i livet. Att sett över tid är livet fullt med positiva händelser .
Jag tänker att man kan glädja sig i efterhand åt att man faktiskt unnat sig något extra och att man tyckte det var värt det då, även om man inte direkt minns hur bra det var efteråt. Speciellt om någon man tyckte om var med och delade upplevelsen. Man kan minnas att vi unnade oss tillsammans och vi, eller kanske iaf en av oss verkligen uppskattade att vi unnade oss att ha det riktigt gott ihop.
Det kan va att ens sparande har bidragit till ett mer spännande, intressant, eller bekvämt liv som är behållningen efteråt. Inte nödvåndigtvis de specifika grejerna man gjorde.
Även: Alltså den märkliga maten på den där dyra restaurangen var ju ingen ny favorit, men jag har aldrig ätit nåt liknande. Och kommer du ihåg det där sjukt överprisade museetet vi var på. Vilken turistfälla. Haha! -Är intressantare minnen än vi bodde på ett sparsamt hotell, åt ekonomiskt och kollade gratis sevärdheter så vårt bankkonto är fortfarande välfyllt.
Tyvärr är det nog resor där något gått fel som jag minns bäst/tydligast*. Samtidigt vill jag inte vara utan den resa vi gjorde till Spanien med tre restaurangbesök på trestjärninga krogar - det brände ett stort hål på sparkontot men det var det värt!
Kanske är det “extremerna” eller det som avviker som jag minns bäst. Vi var inte vana att äta på extrema lyxkrogar så detta var unikt då. Men jag minns detaljerna bättre på saker som inte gått som planerat
*En mellanlandning ett par dagar i Namibia där vi skulle bo på en lodge i ett reservatet för att se djur morgon/kväll men framförallt åka till öknen, Sossusvlei med sina sanddyner. Efter en lång resa kom vi fram till lodgen och då visade det sig att det var fullt så vi fick fortsätta till en bondgård (fanns som alternativ men inte valt av oss) där det dessutom visade sig att värdfolket var borta och två tyska studenter var stand in. Så i två dygn bodde vi på en bondgård där två tyska yngre personer försökte styra med järnhand (uppfyllde alla våra fördomar om tyskar) och konversera oss vid sk Farmers dinner . Vi fick se några djur på en sun-set tur och vandra på sanddynerna men allt med +1 timmes körtid då de utgick från lodgen. Så istället för avresa 05.30 fick vi börja 04.30.
Jo, vi fick pengar tillbaka och har många minnen vi skrattar åt men jag skulle inte vilja göra om det.
behöver man ha emotionell utväxling i framtiden utifrån saker man gör här och nu?