Hur får folk råd med drömboende och hur ordnar folk drömjobbet?

Vardagsekonomi
1

Har läst mycket på nätet om rekryterare som går in i väggen pga för många obehöriga sökande till diverse jobb och AI-baserade ansökningar som gör det svårare att sålla agnarna från vetet. Samtidigt finns det många arbetslösa som saknar utbildning bil parkering och körkort vilket gör det svårt att matcha. I andra fall finns inte arbetet i samma ort som där de som söker jobbet bor vilket gör att restiden blir för lång och för dyr pga bränsleförbrukning och minskat värde på bilen pga för många mil.

Samt att många par som flyttar ihop för att skaffa husdjur bil och barn samt odla grönsaker som inte får lån till den nya drömbostaden pga att de är överbelånade eller helt enkelt saknar finansiella tillgångar vilket leder till problem både för de säljarna köparna och mäklarna.

Vad är hemlighet för att lyckas med allt. Måste man vara börshaj med hög lön eller ha ett stort pålitligt kontaktnät för att lyckas?

1 gillning
2

Hemligheten med att lyckas, i bemärkelsen att bli nöjd, är nog att sluta jämföra sig med andra och bara köra sitt eget race.

Få lyckas med allt. Någon prioriterar det ena, andra något annat. När man jämför sig med alla samtidigt kan det kännas som att man är efter på massa områden.

Vissa fixar nog mycket själva (renoverar och lagar bilen) eller utnyttjar kompisar och släktingar för att ta sig fram billigare.

Andra har haft oerhörd disciplin och driv i skolan och karriären. Snabbt gjort allt rätt och skaffat sig en god standard den vägen.

I enstaka fall ligger det tur bakom, t.ex en lottovinst, osannolikt bra investering eller väldigt skötsamma föräldrar och släktingar som kunnat ge ett tillskott tidigt i livet.

Det är sakerna som glänser mest man ser och jämför sig med, även om de flesta har hyresrätt och åker kollektivt, bor hos föräldrarna eller pendlar flera mil från en fallfärdig kåk på landet.

17 gillningar
3

Ok, om man börjar i ändan med tex “Drömhus”, snackar vi en normal kåk en bit utanför städerna, för säg 4-7 mille, så är ju frågeställningen HELT annorlunda mot om det betyder en fet mansion för 30+ mille med havsutsikt nära stan.

I det senare fallet så –> bli något som är ouppnåeligt för de flesta, typ mission impossible om du inte startar med redan stort kapital/tillgångar.

I det första fallet, säg att du hitttat en villa i Åkersberga med utgångspris runt 5.4M som du tror kunna buda till dig för 6 mille.
Det betyder att 900K som minst behöver vara kontantinsats, med 5.1 M i lån. (jag vet att jag ignorerar lagfart osv här men för exemplets skull säg att det ingår i antaget pris…)

Det flesta har ju inte det själva, men ska du köpa ett hus, så gör man ju oftast inte det själv, utan man har ju en partner i regel.
Bor man redan med den partnern i en lägenhet som inte är allt för stor/dyr så borde man kunna spara ganska aggressivt om båda delar det målet. Säg att båda har en medianlön på 36400k/mån, så är det ett brutto på 72800 och ett netto på cirka 58k per månad i hushållsinkomst.

Säg 12k i hyra eller bostadskostnader → 46k kvar
Mat, el, försäkringar, etc etc 36k kvar.
Dra av 6k för transport.
De resterande 30 borde det gå att spara ganska mycket av om båda är motiverade att skaffa en bostad. Om man bara sparar de och inte får någon ränta för enkelhetens skull så är det alltså 30 måndader, eller 2 och ett halvt års sparande.
Visst man får leva med HÖG amortering, troligtvis 3% och förmodligen ganska taskig ränta, så typ 25~30k~ går ut per månad i ränta+amortering, men man har iaf ett hus efter 2,5 år om det är drömmen.
Detta är ju “barebones” minimum för att ha råd med ett vettigt hus man kan tänka sig uppfostra en kull ungar i så att säga, förhoppningsvis har man ju antingen ett högre sparat kapital, eller högre löner eller både och när man går in i det så att man får bättre villkor.

Men jag skulle nog vilja hävda att nyckeln för de flesta som köper ett hus mha pengar de skrapat ihop själva och inte ärvt eller så har en partner som delar målet om att skaffa huset och ambitionen om att spara sig till kontantinsatsen.
Att komma med en enda inkomst och försöka spara ihop till eller köpa ett hus är inte lätt för de nedre 95% (inkomstmässigt) av folk under 40 iaf, och ensamheten är nog en stor “gömd” fattigdom i Sverige.

Sedan är jag skeptisk till hur “lycklig” eller “nöjd” man blir om man bor i ett stort hus själv, skuldsatt upp över öronen.

Drömjobb får någon annan svara på :stuck_out_tongue:

4

Man börjar med att ta ett steg i rätt riktning. Få människor har ett drömboende/drömjobb från dag ett. Men man börjar med det som är görbart och sedan tar man sig vidare i den riktningen.

11 gillningar
5

Sanningen är att många vill bo i villa, men inte har råd. Är cirka 70% som drömmer om att kunna bo i villa.

Jag drömmer också om att bo i ett mindre hus, men vet att det är högst osannolikt att det kommer ske, då jag som singel och låginkomsttagare på pappret inte ens har råd med min nuvarande hyresetta.

Men de som har hög lön, eller bor på en ort med lägre villapriser så är det fullt möjligt.

Så mitt tips är att skaffa ett välbetalt jobb som funkar på distans och bosätta sig på en ort där villor är billigare.

Alternativt, spara aggressivt i x år och hoppas att något fint dyker upp som passar bankernas Kalp och som inte drar iväg i pris.

Jag själv sparar, investerar och har en fast rad på Eurojackpot, så chansen är bättre än 0 i alla fall.

Har själv inte möjlighet att skaffa jobb och spara aggressivt. Så har tyvärr inte några tips på bra framtidsjobb eller trix.

5 gillningar
6

Tyvärr behöver man inse att man inte kan peka på allt man ser på Instagram och tänka att det är möjligt samtidigt. De flesta har råd med någon dyr grej om året, kanske två. Vare sig detta är en renovering, resa eller köp av dyr hobbypryl. Många sparar inte heller pengar till annat än konsumtion av dyra saker, inga “pengamaskiner”.

Det finns så klart de som har råd med mycket mer, dyra hus och dyra resor. Det är inget man jobbar sig till på ett Svensson-jobb tyvärr, utan vägen till nouveau-riche verkar inse flesta fall vara att starta egna företag på ett eller annat sätt. Då snackar vi förmodligen inte frisörsalong heller, då får du bara råd med en MX-5.

Svårt att säga “gör så här” för att bli rik. Försök, för all del. Men man måste också kunna leva med sig själv om man inte når vägen dit. Statistiskt sett är man sannolikt en medelmåtta, trots allt.

1 gillning
7

Är inte drömboende och drömjobb typiska fällor i livet som folk fastnar i för att de tror att de kommer göra dem lyckliga?

Självklar ska man ha ett bra boende och ett arbete man trivs med men att försöka nå något Instagram ideal måste vara ett recept för ett dåligt liv.

3 gillningar
8

Jag tänker att det centrala inte är att uppnå perfektion utan att göra det som är bra nog och funkar för en själv. När det gäller boende finns det som jag ser det ett antal parametrar:

  1. Geografi makronivå (storstad, mindre stad, landsbygd)
  2. Geografi mikronivå (innerstad, närförort, ytterförort)
  3. Status
  4. Boendet i sig självt (byggår, standard, storlek)

När det gäller geografi begränsar sig många till att bo på en viss (typ av) plats, exempelvis där man är uppvuxen. Om man är beredd att kompromissa lite här finns ofta möjlighet att höja sin boendekvalitet och/eller sänka kostnaden. Det behöver inte handla om att flytta till en annan del av landet, snarare att flytta till något område i närheten som man kanske inte är så bekant med.

Status är något som vissa ser som väldigt viktigt. Ofta uppfattas status som synonymt med andra värden som “ett tryggt område” eller “bra skolor”. I praktiken är det inte så enkelt. På övergripande nivå är rimligen områden med hög status tryggare och skolorna där oftare bra. Bilden är dock betydligt mer komplex och blandad. Har man mer koll på olika områden kan man ganska lätt hitta platser med lägre status som både är rimligt trygga och där det finns bra skolor.

Boendet i sig självt är förstås bra att tänka på men inte alls kostnadsdrivande på samma sätt som de andra faktorerna. Vill man bo fint och stort så är det oftast inget ouppnåeligt men det förutsätter normalt kompromisser med geografi och status.

När det gäller jobb är min bild att det finns tydliga A- och B-segment på arbetsmarknaden. I A-segmentet finns arbetsgivare som erbjuder högre löner, bättre villkor och dit de bästa inom respektive område främst söker sig. I B-segmentet finns övriga arbetsgivare. De erbjuder inte enbart dåliga möjligheter men är generellt sämre än A-segmentet.

Det är lätt att tänka sig att “Big five”, Google eller Microsoft skulle höra till A-segmentet men det är betydligt större än så. Det finns A-segment i alla branscher och områden. Exakt vad som är A- och B-segment kan också variera mellan olika professioner. En viss arbetsgivare kanske hör till A-segmentet för vissa och till B-segmentet för andra.

Man bör alltid sträva efter att jobba inom A-segmentet, oavsett vilken bransch eller yrke man arbetar inom. Även om själva jobbet är helt generiskt så kan bara arbetsgivarens starka rykte göra din position starkare. Även om du senare skulle byta till en arbetsgivare inom B-segmentet så kommer din erfarenhet av att ha jobbat hos A-arbetsgivaren leda till att din status blir högre. Det är generellt fler som söker sig till A-arbetsgivare, även inom helt obetydliga roller. Det är sannolikt att vaktmästaren eller receptionisten hos A-arbetsgivaren håller högre nivå än hos B-arbetsgivare. Ska du jobba i ett sådant enklare yrke är det en tillgång att jobba med bra kollegor och lära dig rollen på ett bra sätt. I just generiska roller är det ofta små detaljer som gör skillnad.

1 gillning
9

Ett lite ovanligt men väldigt klokt råd tycker jag! Iallafall jobba för en välkänd arbetsgivare ett tag är ingen dum idé.

Det rådet förtjänar nästan sin egna tråd :slight_smile:

1 gillning
10

Korta svaret är att man får kompromissa. Jag har med familj flyttat för jobb, praktiska och ekonomiska skäl. Både jag och min fru har satt oss vid skolbänken i omgångar när arbetstillfällen verkar glesa kring vad vi vill syssla med.

Vi har hus, bil, barn och husdjur och det är få månader någon av oss tjänar 30k brutto. Köpte hus före 30 och bostadsrätt innan dess runt 25.

Vill du ha stort, pampigt, centralt med tomt så blir det galet dyrt. Mitt i ingenstans, litet, med äldre standard och utan mycket tomt blir det väldigt billigt.

Värdera delarna som är viktigast för er och värdera ner de som är mindre viktiga. Med balancerade prioriteringar kan man spara lättare och nå mer rimliga drömmar som fortfarande har de viktiga bitarna.

11

Tänker att frågan snarare är vad som är ett drömjobb eller ett drömboende?

Drömjobb=hög lön?
Drömjobb=fritt och självständigt?
Drömjobb=arbeta med sin hobby?
Drömjobb=kreativt och/eller kreddigt?

Drömboende=dyrt och flådigt?
Drömboende=vid havet?
Drömboende=vid havet i storstad?
Drömboende=gård på landet?

Det är svårt att få allt, det gäller att hitta till en plats där man är nöjd med det som man har och jobbar mot det som man drömmer om. Det är också en sak att anpassa sig efter sina förutsättningar. Bor man långt från de högavlönade jobben och vill inte flytta? Är man inte intresserad av att lära sig nya saker är det svårt att byta roll och bransch. Vill man inte öka på sin pendlings tid in till jobbet behöver man söka närmar hemmet eller välja bort vissa typer av boenden. Vill man ha ett större boende än man har råd med där man bor så behöver man pendla längre.

Allt handlar i slutändan om vilka val man vill göra, och har gjort, samt hur man värderar olika saker i livet. Vill man ha allt så behöver man vara framgångsrik, ha tur, arbeta smart mot dessa mål över lång tid, göra uppoffringar längs vägen.
Eller bara vinna på eurojackpotten.

Jag själv har landat i mitt ‘drömjobb’(flexibelt, självständigt och lön över median) och bor i mitt drömhus. Jag skulle helt klart kunna både tjäna mer och bo bättre/större. Och i ärlighetens namn så skulle jag nog göra det om jag vinner på Eurojackpott. Men jag är nöjd och lycklig med det som jag har, det som min familj har och hur vi lever våra liv. Jag är inte villig att offra något av detta för att kunna flytta från vår lilla gård till ett läge vid havet eller för att tjäna mer än jag och min fru gör nu. De uppoffringar jag har gjort är att jag behöver pendla, jag utbildade mig för ca 14-15år sedan när jag var 30 för att ändra de arbeten som jag kunde få och gå vidare från det som jag hade då. Min fru och jag tjänar numera lite över medianen, gemensamt, och har flyttat ut på landet utanför en storstad. Vi är lyckliga och nöjda med det som vi har och vår lilla familj.

Med det sagt så är varken vårt boende eller mitt jobb ett drömjobb enligt sociala medier. Men för oss är dem det :slight_smile:

1 gillning
12

Du glömde en.
Vilka förutsättningar man har.

3 gillningar
13

Jag och min fru har valt(medvetet eller omedvetet) att hon gjort karriär på storbolag och därmed fått hög lön och fina förmåner. Jag däremot har arbetat mest för små startups och därigenom fått delägarskap, optioner och aktier som ersättning istället för att maximera lönen. Den kombinationen tycker vi har varit bra och givit oss vårt drömboende och drömjobb.

Det som skall tilläggas är också att vi båda är ambitiösa, ansvarstagande och har aldrig varit stressade att få dröm-jobbet/boendet. Men att ta ansvar och ge det där lilla extra är ofta det chefer och ledare verkligen vill ha och det kommer betala sig i längden.

1 gillning
14

Lite konstigt ställd fråga kan jag tycka. “Måste man ha hög lön för att ha råd med drömboendet..”. Du har ju råd med det du har råd med, punkt. Om du har råd med ditt drömboende, grattis. Om inte, och drömmen om drömboendet är större än oviljan att göra jobbet för att ta dig dit, ja då får du väl försöka få upp din lön t.ex :slight_smile:

Att skaffa drömjobbet, ja det innebär väl rätt olika saker för olika personer, men om du gärna vill bli advokat så behöver du investera i en juristutbildning och sedan jobba hårt och målmedvetet. Hårt arbete tenderar att löna sig karriär- och lönemässigt, iaf om du är tjänsteman. Kontaktnät hjälper såklart men är inget måste.

Mitt tips är att utgå från dig själv, dina förutsättningar, drömmar och intressen, och inte jämföra med andra.

15

Såklart, alla har inte samma förutsättningar. Varken fysiskt, mentalt, socialt eller ekonomiskt när man föds. Eller längs vägen för den delen.

Dock så var poängen med min post inte om hur man skall uppnå allt. Utan snarare om hur man uppnår saker som man kan vara lycklig med istället för att jaga efter det som syns i sociala medier eller som man “upplever” att andra har.

Vi har alla olika förutsättningar, och vi gör alla olika val längs med vägen. Och att stirra sig blind på resultatet gör att man går runt olycklig på vägen dit(om man ens når det).
Kanske lite otydligt i mitt rantande :slight_smile:

2 gillningar
16

Förstod det, men lätt att glömma bort om man har drag av självkritik.

Jag själv har rejält smala förutsättningar, jämfört med vissa andra. Men med bra mindset och lite klur, så kan jag få det helt ok med begränsade medel och rimliga prioriteringar.

Men i dagsläget är det oerhört svårt att hitta ett bättre eller billigare boende. Mitt drömboende vore om min lägenhet var 2-3000kr billigare att hyra. :wink:

1 gillning
17

Drömjobbet känns väldigt individuellt. Jag älskar mitt jobb, men det kan man göra om man är: Astronaut, Läkare, Ingenjör, Djurskötare, Tågförare eller vad som helst.

För drömboendet är det väl typ bara att inte vilja bo i Stockholm och ha medianlön med sparhinken framme och lite horisont.