Nej, det där med att det skulle kräva massa övertid är ju bara en fantasi. 100 tsek/månad är ju eg ganska lite pengar också. Men för att tjäna riktiga pengar(1 m$/år) kanske det krävs massa övertid, även om det inte stämmer med mina observationer. Viss övertid kan dock krävas ibland.
Min erfarenhet är att det krävdes mycket övertid och slit för att nå den lönenivån, men därefter har arbetet kunnat bedrivas med en relativt normalstor insats.
Edit: Tror jag behöver förtydliga att med ‘normalstor insats’ avses arbetstimmar, inte att förväxla med den ojämförbara ansvarstyngden många roller högre upp i organisationen innebär. Så jag vill nog påstå att slitet absolut inte endast mäts i arbetstimmar.
Jag har väldigt många högavlönade i mitt nätverk eftersom jag själv tog både en civ ing (IndEk) och en civ ek för ca 20 år sen. Generellt skulle jag säga att kursarna från IndEk har lyckats väldigt mycket bättre med karriärerna och det är ganska många som lyfter löner en bra bit över 100’/mån. En del kom nog över den gränsen redan efter 5-6 år på arbetsmarknaden. Några har klättrat högt och tjänar riktiga fantasilöner idag, alltså miljoner i månaden. Men så är det också samma individer som jag minns som riktigt skarpa redan i tjugoårsåldern.
Men tittar man i lokalblaskornas ”de tjänar över 1 miljon där du bor” så står det ju väldigt klart att det är oerhört vanligt med specialistläkare som ligger i den häraden med. I större städer finns många säljare och konsulter i branscher som tech/IT där 100’ är vardagsmat.
Min upplevelse är att alla som är framgångsrika har jobbat hårt för det. Inget kommer gratis och jag tror det är lite som med indexfonder - i stora drag är marknaden effektiv - ansträngning hänger ihop med resultat - även om det alltid finns anekdotiska bevis på motsatsen.
Jag håller inte med helt. I perioder behöver man jobba hårt, men det är som med alla investeringar. Vill man inte öka ännu mer kan man dra ner på tempot och “leva på utdelningen” av tidigare investeringar i arbetslivserfarenhet och utbildning. Då har man en väldigt behaglig tillvaro. Men jobbar inte i närheten av lika hårt som de som arbetsmässigt hela tiden levt på “sms lån”, dvs aldrig gjort något “idag” för framtida bättre utsikter på arbetsmarknaden.
Bra ide rent teoretiskt men svårt att få till. Om du tar ett projekt eller anställning som är väl betalt pga din starka erfarenhet och kunskap så kommer ut förväntas leverera utifrån den höga nivån du är på. Det kan bli väldigt behagligt eller kanske också mindre behagligt beroende på vad som förväntas.
Det blir ett rätt svårt navigerings jobb om inte annat.
Det är ingen teoretisk idé. Men jag förstår att det kan verka så.
Det är ju bara ett problem om man byggt sin ”nivå” eller leverans på att vara en sådan som jobbar hårt.
Har man skapat sig rätt erfarenhet samt förmågan att jobba smart istället så har man vunnit mycket.
Hmmm.. ok. Men när du glider in i ett prioriterat topp projekt som ledande profil som ska möjliggöra den där nya tjänsten eller produkten som ska vända företagets framtid.. VD är intresserad av hur det går ungefär 5 gånger om dagen och konkurrenter jobbar mot tidigare leverans.
Ok troligen jag som har tagit fel jobb. Jag tycker det är svårt att kombinera hög lön med låg insats.
När du kommer in på scenen med högst lön kanske det också behövs levereras. Helst lite mer än andra. Att jobba smart är en hygienfaktor.
Tricket är ju att ha örat mot rälsen och förstå hur mycket extra stress och press som kommer med vissa roller. Jag har själv tackat nej till befordran ett par gånger för att det varit åt ett håll där jag sett det som omöjligt att inte bli klämd och jobba ihjäl mig. Jag tjänar hellre bra och mår bra, än tjänar 20% mer och mår skit.
Be @K.et om tips hur man får 70000/månad med låg insats.
Fast kommer du in med högst lön kan du ju alltid argumentera för att det är vansinne att slösa din tid på att göra enkla uppgifter, sen lägger du över alla bulkuppgifter på någon hungrig junior. T ex. Finns massor av metoder om man bara tänker strategiskt.
Min favorit är ”I suggest we involve [name] as part of their talent development plan”.
Lite tanke bakom så blir det win-win-win när jag framstår som en god senior kollega som vill lyfta fram och premiera yngre förmågors karriärutveckling, samtidigt som jag kan delegera till en junior som dessutom blir taggad och lär sig något av uppgiften. ![]()
För att gå från +1,2MSEK/år till +1MUSD/år behöver du sannolikt titta på andra upplägg än fast månadslön, förmodligen någon form av ägande och/eller risktagande.
Eller ett utlandsjobb med hög rörlig bonusdel.
Under svenska förhållanden behöver du, med få undantag, för 1MUSD/år nå börs-VD i topp +100 största bolagen - om du inte blandar in ägande/risktagande.
Inte ens de mest lukrativa rörliga säljbonusarna i Sverige med få undantag lär nå den nivån.
Jag kan anekdotiskt intyga att båda varianterna fungerar. Som lite yngre får man slita hårdare mätt i antal timmar, det gav mig bra förutsättningar tidigt i karriären.
Nu lite senare har jag upptäckt att antalet timmar jag spenderar blir mer och mer ointressant. Faktorn bakom det är att med senioritet värderas du på andra sätt. T ex hur mycket intäkter du genererar för HELA bolaget, hur du hanterar jobbig problem etcetera.
Att stänga nyckelaffärer och vara den som kan hantera svåra problem mäts inte i antal timmar utan vilka handlingar du utför.
Har du den förmågan kommer du klara det på 40-50 timmar eller mindre i veckan.
Jag tjänar jättemycket, men har nog bara inte den förmågan ![]()
Vet så klart inget om din bransch eller situation, kan garanterat vara olika ![]()
Bara för att det funkar i min situation just nu innebär ju inte att det alltid kommer vara så eller att det är så i alla branscher.
Eller så är det din personlighet, du är för snäll och känner någon skyldighet att lägga mer tid bara för att du tjänar mer - vilket om det är så är ett feltänk, du är inte mer skyldig att göra ditt jobb mer än vad någon annan är!
Enig i detta, insatsen kan inte bara räknas i tid.
Arbetsbelastning kan inte enbart definieras i antal timmar utan även i intensitet och stimulans.
Det handlar om att hitta en balans mellan krav och prestation.
Vissa arbeten innebär minimal utmaning med samma stimulans som att se färgen torka på väggen, en enorm stress.
Vissa kommer hem och kortisolnivåerna ökar medan arbetet ger återhämtning.
Andra miljöer utmanar en i att utvecklas där jag älskar att arbeta.
Jag har haft förmånen att tjänat och tjänar otroligt bra och återhämtat mig och utvecklats i olika miljöer som jag påverkar, där jag numera är min egen arbetsgivare och anställd.
Skulle aldrig vilja byta ut det jag har idag.
Men det har krävt dubbla specialistutbildningar och mycket hårt arbete så inget är gratis om man nu vill lyckas
Man får ju även ha lite självkännedom, det kan ju i vissa fall hända att man blir erbjuden karriärvägar som inte alls passar en personligen, bara för att man råkar vara högpresterande på ett annat område.
Hoppa på ett sådant erbjudande kan vara en återvändsgränd.
Men, även om just det jobbet kanske skulle vara jobbigt och stressigt för en själv, finns det säkert någon det passar alldeles utmärkt.
Starta eget och ha anställda. Ta ut lön så man kan nyttja utdelningsreglerna maximalt.
Då kan man ganska enkelt komma upp i den nivån på ett par år.