Hur firar du framgångar?

Med tanke på tråden om Hur firade ni eran första miljon? så skulle jag vilja lyfta frågan en nivå. Jag har nämligen gått och funderat på hur man firar framgångar ett tag.

Det enkla svaret är typ “champagne”, “gå ut och äta” eller liknande. Men jag personligen har lite utmaning med det. Visst det är trevligt, men det är ju ändå något vi gör från tid till annan, så jag upplever att det har lite mist den där speciella känslan. Dagens i-landsproblem eller lyx-problem, jag vet… :roll_eyes:

Det har fått mig att reflektera vidare över det här med firande. Ofta ter sig firande för mig dessutom dyka upp som en “konsumtion”. Det vill säga att jag tänkt på frågan:

  • Om ett firande inte innebar konsumtion, vad skulle ett firande kunna vara då?

Jag har inte kommit på något jättebra svar. Bästa tanken hittills är att bjuda andra på en aktivitet. Det vill säga att istället för att konsumera försöka ge bort något. Ja, lite förvirrade lördagsfunderingar. :thinking:

4 gillningar

Att fira något kan vara att göra något som man inte brukar göra. Att gå 15 km på Skåneleden med mackor och termos i ryggsäcken kan vara en sådan grej. Saker blir inte alltid roligare bara för att de kostar pengar.

7 gillningar

Helt ärligt tror jag att jag är generellt dålig på att fira framgångar. Jag känner mig “mer bekväm” i att vara i en konstant rörelse framåt. Tror jag skulle dra nytta av att stanna upp och vara nöjd ibland :joy:

1 gillning

Håller med att det lätt blir konsumtion och dyrare sådan ju mer pengar och framgång man haft.

Ett sätt som vi upplever oss njuta mer av konsumtionen är att göra det uppskjutet så får man se fram emot det och inte konsumera på en gång. Tex boka en schysst middag några veckor fram eller en resa längre fram. Så njuter man fram till det och under konsumtionen.

Icke konsumtion är klart svårare. En sak vi ägnat oss åt är att ge tid eller pengar till någon god sak. Tex att jobba ideellt här eller i fattiga länder där det verkligen uppskattas och gör större skillnad. Det är svårare så här i Corona tider, så det vi gjort nu är att skänka pengar till välgörenhet. Belöningen är att göra det bättre för någon annan. Oftast stödjer vi de organisationer som vi besökt och deltagit i tidigare så vi vet att det är goda odds att pengarna inte försvinner i admin.

Antar att man är rätt högt upp i Maslows pyramid och att det därför blir svårare att göra något som känns verkligen meningsfullt:)

3 gillningar

Antingen får man ha upplevelsedisciplin och spara extravaganta upplevelser till milstolpar som passeras eller kanske man får satsa på att göra något oväntat. Låta en vän ge en ett uppdrag/utmaning?

Men jag tänker att det är svårare att njuta av traditionellt firande när man har små barn. Det är betydligt roligare när de är äldre även om man som vuxen varit med om liknande upplevelser förr. Det är kul att återuppleva saker genom tonåringars upplevelser.

1 gillning

Jag firar nog min finansiella stabilitet lite hela tiden. Kunde valt att köpa mig till barnens aktiviteter tex men väljer hellre att arbeta ideellt så att de kan vara med som ”bonus” i alla fall till viss del.

Har blivit erbjuden betalning men väljer att tacka nej. Känns som de pengarna kan gå till verksamheten istället.
(Jobbar tex som simtränare och ridlärare ideellt)

2 gillningar

Med risk för att få en del konstruktiv feedback på detta ( :grinning: ) så kan jag dela med mig att jag funderar på att börja fira mina framgångar med att, i samband med en milstolpe jag nu snart uppnår, köpa en Rolex.

Sammanfattar mina tankar kring detta nedan, nyfiken om någon vill kommentera!

  • Det är en speciell pryl som känns lyxig och speciell, dvs inte samma som att köpa en annan random pryl som ex en dyr gräsklippare.
  • Man blir påminnd om den speciella händelsen varje gång man bär klockan, och eftersom en såpass dyr och bra klocka håller i 30+ år så bär man med sig minnet sålänge man själv vill.
  • En väl utvald modell håller sitt värde och kan till och med ses som en form av inflations-hedge eller alternativinvestering. Därav är det i min värld mycket bättre att lägga 150 000 kr på en klocka som antagligen håller sitt värde hyfsat, än att bränna 500 000 kr på en bil som garanterat måste skrotas om 20 år.
  • Status i form av “jag har råd att går runt med x antal hundra tusen på handleden”, om detta är något man bryr sig om. Alla bryr vi oss om status, oavsett vad man faktiskt vågar medge, men det är inte säkert att en klocka är rätt. Personligt.

Kan nämna att det såklart är viktigt att fira i proportion till det man faktiskt firar. Min personliga regel är att inte bränna mer än 5% av det jag firar. Det blev lite flex nu men tänker att det är viktigt att nämna.

2 gillningar

Det mest exakta klockan har du i mobilen. Jag ser Rolex som en ren statusmarkör. I vissa kretsar är sådant viktigt och då kan det vara förenat med viss nytta, gissar jag.

Jag själv umgås inte i sådana kretsar och nöjer mig med klockan i mobilen.

2 gillningar

Trots att jag har klocka på armen så tar jag ändå upp telefonen per automatik. :grinning_face_with_smiling_eyes: Det är mest för att det ser snyggt ut, använder inga andra smycken.

2 gillningar

Det här är absolut konsumtion men ändå inte något jag gör från tid till annan.

Jag hade ett otroligt bra år förra året, ekonomiskt, men hösten var verkligen skit på jobbet med en urdålig chef. Jag tillät mig att fira det goda börsåret med att säga upp mig utan att ha ett annat jobb att gå till! Som väntat fick jag direkt ett annat jobb men vetskapen om att jag hade kunnat vara ledig utan lön resten av året var fantastisk! (Jag skulle kunna vara ledig några år men skulle inte vilja använda mina sparade pengar på det sättet!)

2 gillningar

Min ekonomiska resa har orsakat en hel del existentiella kriser för mig

Jag har inte firat ekonomiska framgångar mer än när jag köpte bostad för boendekontraktet som student löpte ut (läs:panikflytt).

Däremot har jag flertalet gånger mediterat över innebörden av att vara ekonomiskt frikopplad från samhället. Det är kusligt, nästintill obehagligt, då jag inte har mött någon (förutom kanske här inne på forumet) som förstår vad det innebär.

Vad jag gör är att försöka infinna mig med vad jag har och vad jag kommer att ha i framtiden. Det är inte att jag inte kan fira men värderar inte mina pengar lika tungt som samhället gör det.

Jag har dock firat framgångar i livet! Väldigt sällan med konsumtion utan för mig räcker det helt enkelt med tacksamheten till livet :blush: och tacksamhet till att man har vågat misslyckas!

2 gillningar

Rolex köper man bäst begagnad, tycker jag. Köpte min för några år sedan och är nu bjuden mer än det tredubbla jag gav för den, så känslan av en bra klocka och en bra värdeökning är rätt bra. :watch:

5 gillningar

Håller med. Köpte min Rolex begagnad i slutet av min studietid, ca 6 år sedan, och idag kan jag antagligen sälja den för det tredubbla.

3 gillningar

Sjukt spännande tanke du tar upp, “vad är firande om inte någon form av konsumtion?”.

Visst skulle ett firande kunna vara att man tar tid av från sin verklighet och spenderar t.ex en extra dag med familjen utan att göra någon speciell konsumtion. Eller som @nhb är inne på att ta sig ut på en led och vandra.

Men frågan “vad är ett firande?” besvaras inte för mig och har svårt att komma till en slutsats :sweat_smile:

Hitintills i livet så har vi, jag och min sambo, mestadels firat med komsumtion. Ofta har det varit restaurang, bubbel, god choklad osv.

Men vi har börjat tänka att man nog borde fira med att köpa sig mer fritid. Vilket vi generellt värdesätter mer.

Det finns dock ett problem med det, det är lättare att konsumera mer än att köpa sig mer tid. Så det är inte så lätt att lyckas med det, och det är nog därför vi inte riktigt har kommti dit än.

1 gillning