Att ”våga” något är såklart relativt. Jag skulle kalla min tvekan för en hälsosam inställning till risk.
Jag har inte ”säkrad” ekonomi så tillvida att jag och min fru kan gå FIRE ännu, men visst har vi många års levnadsomkostnader undanstoppade.
Det jag instinktivt känner är att det är extremt lätt att förstöra, eller kraftigt skada, allt jag byggt upp under väldigt lång tid. Det finns ingen uttalad ”ingen återvändo” om jag lämnar branschen, men det är förknippat med ordentlig risk och arbete att jobba mig in i samma sits jag har nu, om jag skulle ändra mig. Det är ju det som blir den ”gyllene buren”: jag hatar inte mitt jobb, det betalar oförskämt bra, och jag har svårt att hitta vettiga vägar ut som inte riskerar att göra allt sämre.
Vad jag väntar på? Tja, en snilleblixt till födkrok som inte enbart innebär tid-bytes-mot-pengar, som dessutom känns mer stimulerande än det jag gör idag.