Rubriken sprungen ur att afterwork i olika former blivit mer eller mindre normen. Ibland är det trevligt, ibland känns det som ett nödvändigt ont för det kollegiala. Allt detta ofta beroende på arbetsplats och vilka kollegorna är.
Nu lever jag småbarnslivet där tids- och energibrist är det självklara i kombination med att jag verkligen värdesätter kvalitetstiden med familjen, t.ex. spenderar jag hellre fredagskvällen med att beställa hamburgare tillsammans med familjen och ha det allmänt roligt med dem framför att bege mig ut med kollegor som jag träffat rätt många timmar under veckan ändå. Dessutom timmar som oftast tillhör de “bra” timmarna där man är relativt pigg.
Kommer på mig själv att mer eller mindre verkligen inte vilja vara med på någon AW överhuvudtaget just för att jag värdesätter familjen mer. Samtidigt tänker jag också om det kommer skjuta mig i foten långsiktigt just med det kollegiala som man missar en del mjuka värden.
Så därför skulle jag gärna höra hur ni som läser detta förhåller er till AWs?
Skiter i dem om jag inte genuint är sugen. Varierar mest med hur roliga jag tycker kollegorna är.
Särskilt om man har barn är det ingen som bryr sig om man avviker. Jag hinner gå ut kanske ut 5 ggr om året med min fru eller de polare jag genuint valt, så skulle jag då lägga mer än ngn gång om året på kollegorna? Inte så troligt.
Somliga är aldrig med. Vi har en bra stämning på kontoret men folks fritid ska jobbet hålla fingrarna borta från. Värsta oskicket är julmiddagar etc där företaget bestämmer vilka okändingar från andra avdelningar man ska sitta bredvid. På sin fritid. Det bojkottar jag 100%.
Jag gillar att försöka få in ngt extra på kontorstid. En bastu eller promenad eller annat på lunchen. Med faktiska kollegor. Mkt bättre för teamet. Och tar inte av fritiden.
Det här är ett riktigt problem som jag håller med dig om till hundra procent. Jag förstår absolut de som är unga, inte har barn och har luftig fritid. Att avsätta några timmar här och där av sin tid är bara trevligt. Min fritid är mycket mer dyrbar och den lilla tid som finns till förfogande vill jag inte ägna åt jobbet utan att ens få betalt för det. Det är nästan lite fult av arbetet att utnyttja folks fritid för gratis teambuilding med social utpressning att delta. Sånt kan irritera mig, och särskilt när arbetet inte ens bjuder på maten. Man ska inte bara avsätta sin dyrbara fritid helt gratis åt jobbet utan också betala en massa pengar ur egen ficka för detta.
Vårt företag betalar inte för AWs förutom kanske 1-2 gånger i året. Förutom det ordnar vi anställda det själva för egna pengar och har kul själva. Det fungerar bra och jag gillar att det inte pushas från företaget. Jag gillar mina kollegor och att dela erfarenheter så jag tycker AW är helt okej, och om det är frivilligt så hittar rätt personer dit även, inte bara de som känner att de behöver dricka alkohol på företagets bekostnad.
Det är lätt att avstå när gruppen är typ 20-30+ personer men svårare att avstå när ens kolla grupp är max 5-10 personer. Om en person hela tiden avstår alla aktiviteter ses det nog ganska avvikande och negativt.
Nej, det gäller ju hela gruppen. Om en person hela tiden “dissar” den lilla gruppen genom att aldrig vilja träffa dem så är det då klart man ser det som negativt. Därför finns ett socialt tryck (framförallt i smågrupper) att vara med på dessa upptåg trots att man egentligen inte vill.
Det är omöjligt att veta om det får konsekvenser eller inte. Det är ju knappast så att chefen säger att man får sämre löneutveckling för att man inte var med på tillräckligt många aw:s
jag har blivit så mycket bättre på att faktiskt strunta i saker jag inte vill göra. Oftast kan jag vara taggad när jag ser lappen om AW där man ska skriva upp sig och man tänker fan vad roligt. Sen när dagen närmar sig så är jag hellre hemma och äter godis framför en serie med sambon. Jag brukar därför avsiktligen avvakta att svara så ingen ska bli sur för man skriver upp sig och sedan drar sig ur sent. Förr hittade jag alltid på en ursäkt när jag inte orkade men nu för tiden kan jag bara säga “nej, jag orkar nog inte eller att jag vill vara hemma”.
Oftast trevligt, men sker uteslutande när jag ändå är på resor. Och det är alltid gratis, högst tveksamt att jag gått med en vanlig fredag på hemmaplan.
Det blir ju automatiskt så om är en mindre grupp där alla utåt åt taggade på AW:n, planerar, snackar om den, frågar om man ska vara med osv och sen är det en enstaka person ständigt tackar nej. Det behöver inte trugas fram, men kan ändå finnas ett socialt tryck.
De som ibland tackar nej brukar ofta försöka förklara det genom att ge en bra anledning till att man inte är med just den här gången.
Känslan jag har fått under alla år av arbete är att de som ofta går på AWs är antingen unga/singlar eller personer som har lite trötta giftermål. Det var superkul med AWs när jag var yngre, men nu som vuxen med fru och barn känns det lite konstigt. De gångerna jag har gått känns det alltid som att de andra med partner/barn flörtar lite väl mycket med andra och inte vill gå hem så att säga.
Är det något speciellt, t ex som i våras när en kollega gick i pension försöker jag vara med men i regel har jag inte tid ändå. Är det bara AW så går jag inte, jag har bättre saker att spendera min tid på.
