Jag trodde alltid att AW var när kollegor själva bestämde sig för att hänga efter jobbet? Menar ni att era arbetsgivare kallar det AW när de arrangerar något?
Vi har ibland AW. Det är högst frivilligt att vara med. Det är kollegor som planerar och bjuder in.
Ibland bjuder jag som arbetsgivare in till fest. Det kallar jag inte AW. Det är fortfarande högst frivilligt. Skulle aldrig få för mig att planera någon fest en fredag. Fredag är familjedag. Kanske en torsdag på sin höjd. Men många är lediga fredagar så då är onsdag ofta bättre.
Ja oavsett hur fint man får en person att förstå att de är välkomna så blir det ett visst socialt tryck. Det bör man nog behöva klara av att utstå. Alternativt får man väl säga “sluta fråga”, om man tycker det är obehagligt att få frågan.
Min fritid är min. Jag går ibland på aw, men inte alls ofta. Jag har dessutom kollegor som av olika skäl inte dricker alkohol, och några av dem går därmed aldrig på en aw där man dricker alkohol.
På det företaget jag jobbar står det tydligt i uppförandekoden att man skall respektera dem som inte vill vara med på aw eller liknande. Man uppmuntrar hellre aktiviteter som är under arbetstid eller i anslutning ( långlunch eller liknande).
Nu ligger mina tankar mer på en riktigt lång AW med min fru som börjar nästa år (FIRE).
Förekommer i princip inte i den traditionella formen där jag jobbar (vilket inte gör mig något), men däremot som tex imorgon när jag ska till Stockholm och vi är några st ifrån olika delar av landet och som inte jobbar ihop i samma arbetslag träffas, då är det trevligt att gå ut och äta och ta några öl.
Men då är också alternativet oftast att slösurfa/kolla tv på hotellrummet istället.
En fredagkväll vill jag tillbringa hemma såsom många andra skrivet.
Vid jul och sommaravslutning brukar arbetsgivaren samla personalen (vi sitter spridda i hela landet) för middag. Det är rätt så trevligt, men då träffar man också andra som man inte träffar till vardags, maten bjuds på och vi får arbetstid några timmar på kvällen. Alkohol får man betala själv då det är offentliga verksamhet.
Legat långt ner på priolistan sen jag stadgade mig. Nu med barn är det svårt nog att hitta tid att hålla kontakten med mina gamla kompisar. Dricka öl med kolleger gör man på kickoffer och julmiddagar.
Ja. Till och med när vi pratar engelska så använder vi det svengelska begreppet ”after work” för det som sker varje fredag när arbetsgivaren öppnar alkoholkylarna. För större tillställningar använder vi i regel inte det ordet, utan då är det “Christmas party” eller “summer party” eller så.
Jag strävar själv efter FIRE i någon form vilket per definition innebär att jag vill bort från jobbet och redan tycker att jag spenderar för mycket tid och energi där - även utan AW.
Å andra sidan ligger det några år bort och jag vill gärna göra de återstående åren så drägliga som möjligt. Jag tror att det kan skapa bättre stämning inom gruppen att inte bara vara strikt kollegor. Därför ser jag ett värde även av rent egoistiska skäl. Människor är sociala varelser och är man kufen som aldrig är med så kan (kommer) man bli missgynnad på andra sätt. Svårt att säga exakt hur men är man trevlig och kompis med folk i allmänhet så går allt så mycket lättare. Dessutom finns det ju ibland kollegor man faktiskt tycker om.
Brukar inte bli oftare än ett par gånger per år ändå, sen är det kick-off, julfest, och lite annat. Det räcker och blir över för allmän aw. Några kollegor träffar jag utanför arbetstid men då i privata sammanhang och alltså ingen öppen inbjudan. Vissa kollegor skulle jag inte umgås med ens om jag fick betalt.
Hoppar alltid sånt, är så krystat och tråkigt. Vi har också “konferenser” då och då, avskyr det som pesten! Otroligt dränerade för mig som introvert att spendera 2 dagar på transport och 1 dag för aktiviteter och vara social.
Däremot går jag ut och tar en öl med vänner ibland(typ 3-5 gånger om året), det ger en skön energi och bryt från småbarnslivet.
Vad då after work, ni ska ju tilbaka igen nästa dag eller efter helgen!
Mer allvarligt: Jag hoppade över i princip allt sådant när jag jobbade. Det kändes mest artificiellt och konstruerat, skulle planeras i veckor före eftersom alla hade olika arbetstider och själv hade jag barn på halvtid och särbo på avstånd samt tusen grejer jag hellre la tiden på än att prata med samma människor som jag pratade med över fikan på jobbet.
AW, om man hade träffat ett större arbetslag, där man inte sågs så regelbundet, hade jag nog tyckt vara mer givande.
Konferenserna eller jobbresorna, som @Ballongpinne nämner ovan, tyckte jag var mer givande. Det var mindre krystat och efter de gemensamma sakerna kunde man hänga i mindre grupper och göra det man själv ville (-Hej, Kreuzbergs alla skivaffärer! )
Jobbar på ett lite större bolag så AW kan te sig på olika sätt. AW med de jag jobbar med dagligen är sällsynt och inget jag skulle känna va intressant heller, sker mest i samband med konferenser. Att däremot köra AW med andra på företaget som jag egentligen inte jobbar med men har många gemensamma intressen med utanför jobbet händer regelbundet och är uppskattat.
Öppen fråga. Tror ni deltagande på AWs korrelerar med samma personer som förespråkar ‘arbete på plats’?
(Förutom de som är lite för överförtjusta i själva alkoholen och därför alltid hänger med)
Ja, de som föredrar att jobba på plats är ofta de som inte har familj/barn/småbarn. De hovar in creds genom att ständigt vara på kontoret, delta i aw:s och alla andra upptåg där fantasin verkar vara gränslös. De är också väldigt på andra att man ska komma till kontoret och vara med på alla upptåg. Jag blir bara stressad av allt det där. Tackar nej till det mesta men måste ändå delta ibland för husfridens skull.
Helt tvärtom min upplevelse. De som oftast är på kontoret är de som har familj och småbarn hemma. De kommer in för de kan inte jobba ostört hemma och föredrar då kontoret.
Deltar i regel inte. Med fru och barn som jag gärna ger min tid till så ser jag inget syfte att umgås med kollegor jag träffar 5/7 dagar ändå vilket känns mer än väl. Kickoffer, konferenser etc deltar jag i men då bekostar ju arbetsgivaren detta.
Jag jobbar för att ha ett gott liv, lever inte för jobba.
Min erfarenhet är att förekomsten av AW är ganska beroende av bransch och ålder hos kollegorna.
Jobbar du inom fintech i Sthlm är det sannolikt en del av kulturen, medan mognare företag sannolikt inte bjuder medarbetarna på alkohol mer än på den årliga julfesten.
I takt med att jag blivit äldre har deltagandet blivit en icke-fråga eftersom det 1: är sällsynt att någon orkar planera en AW, och 2: om någon orkar, ingen dricker ändå mer än två öl
Hmm låt mig välja mellan att spendera tid med personen jag har valt att leva mitt liv med, eller folk som jag måste vara med om dagarna. Tycker redan man får för lite tid med sin partner.
Med det sagt går jag ändå ibland och eftersom jag alltid varit negativt inställd så blir folk extra glada när man hänger på.
AW är trevligt! En avslappnat sätt att umgås utan att prata jobb och som gör en vardagskväll lite festligare.
Folk verkar inte ens förstår vad en AW är; det är alltid initierat av anställda, det är frivilligt, det är såklart aldrig på en fredagskväll och ölen betalas av var och en (eller såklart varannan runda). Argumentet att kollegorna är tråkiga faller eftersom tråkiga människor inte är med eller blir roliga efter en öl. Om ni inte går är det alltså ni som är tråkiga! Har man småbarn kan det vara praktiskt svårt, men desto roligare att komma ut lite.
Åh, så skönt att jag inte arbetar på vissa av de arbetsplatser som beskrivs i tråden!
De gemensamma sammankomsterna vi har är alltid schemalagda på arbetstid och har ett tydligt innehåll. Tex avtackning av personal, julbord och liknande.
Väljer man att stanna kvar längre/rulla vidare så är det helt frivilligt. Samma sak med ”äkta AW”: alltså gå ut och ta ett glas på vägen hem en fredag eftermiddag.
Dessutom består våra kick off-dagar av museibesök, stadsvandringar eller liknande. Inkluderat trevliga luncher och annan vuxensamvaro. Alltså inga tramsiga lekar eller liknande.
)
