Som rubriken lyder. Om ni skulle byta jobb. Vad måste den nya arbetsgivaren kunna erbjuda. Jag tänker inte lön nu utan tex friskvård, kollektivavtal pensionsavsättningar och liknande.
Har bara ett krav utom lönen och det är att inte bli intvingad i kollektivavtalade lösningar.
3 gillningar
Remote arbete.
2 gillningar
Jobba hemifrån 100% ska vara möjligt annars får det vara. Livet är för kort för att pendla 2h om dagen.
8 gillningar
Jag tog anställning åt ett statligt bolag för två år sedan, där ingick arbetstiden i resan, arbetsplatsen låg 4 mil utanför stan, inga kommunala bolag körde dit, företaget har egna bussar, den starta längst bort kl 7:00 kom till mig 7:30 och var framme 8:00, hem sluta vi kl 15:45 bussen gick kl 16 var hemma 16:30.
Timmen till jobbet var betald samt 15 min på hemvägen, bussarna hade bara förmånsvärde på 100 kr år. Dom som starta tidigt vid 7 sov hela vägen med fullt betalt varje dag.
4 gillningar
Att flexibla arbetstider och distansarbete är en självklarhet. Bättre pensionsavsättningar än jag har idag. Gärna generöst friskvårdsbidrag samt sjukvårdsförsäkring.
1 gillning
Vad menar du med kollektivavtalade lösningar?
När det gäller tjänstepension är de kollektivavtalade outstanding. Mycket lägre avgifter.
Icke-kollektivavtalade är sjukt mycket dyrare. Egen erfarenhet.
Men du kanske menar något annat än pensionen?
Saker man inte behöver men som facket tvingar in.
Problemet med de kollektivavtalade tjänstepensioner är att jag inte kan välja bort dem.
Jag ogillar att de är inlåsta hos vad någon annan anser är bra.
I tex ITP tvingas man ha halva i trad.
Jag kan inte ta ut dem hur och när jag vill.
Även om de är billiga är de ändå dyrare än om jag fick välja själv.
1 gillning
Jag skulle mer titta på mjuka värden som är det som avgör i långa loppet
- Chefens rykte, integritet, förmåga att driva gruppen framåt och samtidigt kunna ha kul
- Mindre hierarkisk organisation där man lättare jobbar tvärs grupperna (alla företag är hierarkiska men att det inte helt tar över)
- Ett företag som vågar satsa både på möjligheter och människor. Vågar investera.
- Ett företag som ligger i linje med makrotrender. Det är betydligt lättare att lyckas med en trend i ryggen. Tex hellre grön teknologi än bensinpumpar
6 gillningar
Ja för ITP1 är det så. Men å andra sidan kan du räkna det som ett säkert ränte typ av sparande och vara aggressiv med resten och privat sparande
Du kan ta ut från 55 år som alla andra tjänstepensioner.
Har du sett någon annan begränsning?
- Flexibla arbetstider - möjlighet att (inom rimlig gräns) helt själv styra mina arbetstider. Vill jag jobba fem dagar 10-19 en vecka, och fyra dagar 8-19 nästa vecka så ska det vara helt okej.
- Flexibel arbetsplats - själv avgöra vilken fysisk plats jag bäst utför mitt arbete, oavsett om det är hemma eller på ett kontor.
Egentligen har jag redan detta (nästan), men känner ändå en press att inte ta ut svängarna för mycket, och att man behöver dansa runt lite oskrivna regler kring vad som anses okej. Så det skulle vara skönt att ha denna flexibilitet inskrivet i anställningsavtalet.
Ofta blir det väl rätt stelbent? Företaget har ett kollektivavtal och är ovilliga att låta anställda förhandla fram individuella förmåner. “Vi har kollektivavtal här” blir svaret. På mindre företag utan kollektivavtal upplever jag att det är mycket flexiblare. Fördel om man är påläst, nackdel om man inte är påläst.
2 gillningar
Kollektivavtal lägger för mig saker och ting på en hygien nivå sen kan man alltid förhandla från det.
Själv begåvades jag med en icke kollektivavtalad tjänstepension (min största pension) som hade 3% avgift på premien vid insättning och 0.6% årlig avgift på kapitalet. Det är mång sköna hundratusen lappar som gick åt pepparn där 
Varför skulle jag vilja ha något alls i ränta? Det är inte så jag sparar annars så trad nej tack.
Har jag inte tjänstepension kan jag använda pengarna när som. Har ingen anledning att ha de låsta till 55. Vid lön under brytgränsen ger det inga fördelar jämfört med eget sparande.
Behöver jag fler anledningar? Nä.
Jo, för pensionspengar är ändå på lång sikt. Problemet med att kunna använda dem är att man gör det och sedan inte har tillräckligt för att försörja sig som pigg 60 åring.
Jag har sett många egna företagare i släkten som var rika som unga, satte sprätt på det som skulle gått till pension, och idag suger på ramarna. Knappast det man vill efter att ha jobbat i 40 år.
Fundera på det
2 gillningar
Men hur många arbetsgivare är sugna på att göra det i praktiken? Jag misstänker att många arbetsgivare väljer kollektivavtal för att slippa administrationen av en massa individuella avtal. Här får jag dock erkänna att jag inte har så mycket erfarenhet.
1 gillning
Det är deras problem inte mitt. Jag litar inte på att staten kommer låta mig få ut pensionen alls. Så 55år är bara en morot i ett snöre framför åsnorna. När man närmar sig kommer denna ålder höjas och det arbetet är redan i full gång.
1 gillning
Alla arbetsgivare förhandlar individuella förmåner utöver kollektivavtal. Det är bara så det fungerar. Man måste dock ha någon speciellt egenskap, högre tjänst mm före det händer.
Annars hade inget börsbolag (nästan alla större bolag är kollektivanslutna) haft fallskärmar för VDar och ledningsgrupper, speciella incitaments program för top 100 anställda och tjänstebilar/bostäder.
Kom ihåg att ”policy” stavas ”förhandling”.
1 gillning
Ha ha! Så sa många med mig när vi var 25-30.
Gissa vad? 25-30 år senare är det samma regler för tjänstepensionerna
Inkomstpensionen javisst den kommer att höjas i ålder.
Men att ändra på tjänstepensionerna krävs att både arbetsgivare och fack går med på det plus ingrepp i avtalslagen.
2 gillningar
Nej, man kan knappast alltid förhandla.