Det finns helt klart både för och nackdelar med den fackliga biten. Utan facket hade vi väl stått utanför arbetet och den som vill ha lägst lön får jobba. Å andra sidan kanske risken finns att det blir stelbent.
Jag tror också det beror på antal anställda inom företaget som avgör hur flexibelt det går att ha det. Är man några få där alla känner alla så är det säkert en bra idé med flexibla lösningar, men i ett företag med 100 anställda tror jag inte det kommer fungera.
Alla storbolag jag jobbat på, 100 000 anställda och uppåt, har det inte gått på.
Det är kollektivavtalet, punkt slut.
Men absolut, om du är i toppskiktet så är det annorlunda.
Men så härligt svar, kunde inte formulera det bättre själv, var exakt dessa saker som fick mig att säga upp mig, sitta som en del chef, få direktiv upp ifrån, allt oftast nerskärningar och effektivisering, sällan något positivt att framföra, kom från eget företag, jobba 1 år sa upp mig, tar ledigt 1 år startar om som egen, även om jobbet var toppen så fanns inget positivt klimat , Staten är en hård arbetsgivare.
Fast nu har det även tagits upp i pensionsgruppen. Så skulle vara förvånad om det inte kommer ske.
Hur som tar jag ingen anställning där jag inte kan förhandla bort kollektivavtalade saker. Och eftersom det aldrig går tar jag inte anställning där det finns kollektivavtal.
Inte varit och inte nödvändigt. Man måste såklart ha någon speciellt erfarenhet eller egenskap. Så frågan är kanske mer att lyckas få en sådan situation. Det är i min erfarenhet mer beroende på de ”mjuka” sakerna jag listade ovan och inte alls beroende på kollektivavtal eller ej.
Man kan alltid? förhandla kollektivavtal eller göra avsteg från avtalet. Men det innebär ju också att man förhandlar bort något. Kollektivavtalet är ju för kollektivet så att på personnivå försöka förhandla är ingen idé. Om man ens får det där det finns avtal?
Nej det kan man inte. Det är svaret jag fått från alla fackförbund jag frågat.
Jag kan inte avstå tjänstepension i utbyte mot högre lön. Även om jag får arbetsgivaren att gå med på det så sätter facket stop för det.
Man kan förhandla fram ”bättre” saker men det är inte den anställde som får avgöra vad den anser är ”bättre”.
Om man bortser från pension och håller sig inom lagen så är det ju faktiskt medlemmarna som bestämmer vad facket ska driva på arbetsplatsen. Vad är vi villiga att förhandla bort mot 5 extra dagar ledigt om året tex. Eller vilken ersättning du får om man arbetar kranshelg.
Det är kollektivet som förhandlar inte den enskilde. Om jag inte vill ha det som kollektivet tycker blir jag ändå tvingad.
Jag skulle inte jobba storhelger för de löjligt låga övertidsersättningarna som kollektivet tydligen tycker är ok.
Så är det absolut. Facket verkar ju för sina medlemmar. Det passar inte alla men de flesta. Sen är det många okunniga som hade gått miste om massor om inte facket funnits.
Det är som överlag i sosse-sverige.
Man straffar de som anstränger sig i sin iver att “skydda” de som inte kan eller vill.
Svensken gillar tyvärr all-inclusive.
Man får kanske inte se enbart till hur det ser ut idag utan också varför det ser ut som det gör. Jag hade då inte uppskattat om arbetsmarknaden såg ut som förr. Det fanns ju en anledning till att fackförbunden bildades.