Förutom de uppenbara - passar det geografiskt, passar tiderna, är jag nöjd med lön och pension…
Vad är det mer ni tänker på?
Läser ni årsredovisningar eller i alla fall sammanställningar kring nyckeltal om företagen ni söker jobb hos?
Hur ser ni på stora vs små företag när det kommer till löneanspråk, risk och liknande?
Finns säkert hur mycket som helst jag glömt men ni förstår säkert vad jag söker - vad tänker ni på som inte är helt självklart eller framgår tydligt av annonsen?
Det absolut viktigaste för mig är att företaget jag ska jobba för/med har en tydlig bild av vad de vill åstadkomma, eller visar under intervjustadiet att de är tillräckligt på tårna för att kunna fatta nya beslut när de inser att de ville fel 
Har jobbat med för många chefer och projektledare som kör ned huvudet i sanden och fortsätter stånga sig blodiga, trots att det borde vara uppenbart att det är dags att ändra riktning på skutan.
Har jag väl hittat ett sådant företag vill jag ha chansen att träffa de som ska bli mina kollegor. Verkar de trevliga? Flexibla? Hjälpsamma? Det är ju trots allt de jag ska spendera majoriteten av min tid med.
Sist – men absolut inte minst viktigt – vill jag ha flexibilitet. Att jobba 07:30 - 16:30, varje dag, är inte alternativ för mig. Det behöver gå att flexa in/ut när behov uppstår och jag behöver kunna prioritera familjen över jobbet utan att det kommer gliringar och det ses ned på.
Beror på storlek och typ av bolag.
Ju mindre bolaget är desto viktigare med vem som driver bolaget och dess ägare.
Skulle inte gått till ett mindre bolag utan att först haft kontakt med ägarna/VDn.
Personkemin, deras driv, ambitioner, planer etc skulle påverka enormt.
Jag bryr mig väldigt mycket om att ha kul när jag jobbar. Därför pratar jag både med anställda på bolaget och tidigare anställda för att förstå vilken vibe som finns.
Sen hör jag mig för med ’marknaden’ om företagets externa rykte.
Slutligen kan man inte kolla upp sin chef för mycket. Be om referenser och var nyfiken i intervjuerna.
Utmanande, vettiga och roliga uppgifter
Bra chef - motiverande, låter en göra fel och utvecklas
Bra bolag - mycket subjektivt och personligt men: Viktiga/coola produkt/tjänster samt en spännande vision
Att de inte har kollektivavtal och att jag trivs med chef, kollegor och arbetsuppgifter.
Nog för att jag inte bryr mig särskilt om ovanstående och hellre förhandlar om alla mina förmåner individuellt, men med denna hållning diskvalificerar du väl nästan alla större bolag. Helt i onödan egentligen. Bitarna i kollektivavtalet som rör mig har jag sett som ett golv för förhandling, t ex har jag tjatat till mig högre tjänstepension och lite annat.
Mitt problem är att jag inte vill ha deras golv. Då det låser fast mig i ”förmåner” jag inte vill ha och inte kan förhandla bort.
Jag tycker det är viktigt att ha skoj och för mig innebär det en bra chef som inte bara kan utmana mig utan som även kan lära mig nya saker. Jag vill förstå vart företaget ska ta vägen de kommande åren och förstå om jag kan utnyttja min superkraft på den resan. En sak jag tänkt på är referenser, företaget vill gärna se att jag lämnar referenser som backar upp mig och min profil. Tänk om man skulle göra det omvända, där jag kan kontakta fd anställda som kan berätta om ledarstilar, löneutveckling, ansvarsgivande mm. Det skulle vara en extra krydda i rekryteringen 
Intressant, har inte sett det perspektivet riktigt.
Har inte heller mötts av några avtal som varit behäftade med villkor jag inte kunnat tumma på.
Du kan prova att göra omvänd löneväxlig. Dvs du vill sluta betala in till tjänstepension och istället få allt som lön. Eller bara få din tjänstepension där du vill ha den och inte fast i kollektivavtalets valda bolag.
Eller slippa att en del av ditt löneutrymme går till TRR som måste vara det mest meningslösa jag någonsin varit med om. Just detta är små pengar men jag vill inte betala för något jag ser som ett otyg.
Att läsa hela årsredovisningar kanske är overkill, men på mindre bolag så brukar jag kika på vinstmarginalen samt personalkostnad per anställd. Ligger dom lågt på båda så vet man att det kommer snålas med det mesta och det blir trist i längden.
Jag försöker få en bild över hur företaget tjänar pengar samt vilka sorts personer som värderas högt på företaget, vilket dock brukar hänga ihop. Om t.ex. säljarna är ‘hjältarna’ så kommer det alltid att finnas budget för nyrekrytering och löneförhöjningar på säljavdelningen, och VD:n kommer prata “sälj sälj sälj” hela tiden.
På samma tema ta reda på vilken bakgrund VD/styrelse/grundare/ledning har - är han/hon/de säljare? Ingenjörer? Ekonomer? Jurister? Det smittar av sig mycket på företagets vision och kultur. En ingenjör-VD kommer pusha för högre löner för att “vi behöver de bästa ingenjörerna”, en ekonom-VD kommer varje kvartal att ställa frågan i ledningen: “Har vi verkligen tittat ordentligt på outsourcing-möjligheterna?”.
Hisnande generaliseringar, men det vet du såklart redan. Nyfiken, jag som är bådadera, vad pushar jag för tror du?
Ja, det är såklart väldigt tillspetsat. Men även små knuffar över tid kan ha stor effekt i min erfarenhet, speciellt i en ledningsgrupp, och därför påverkar bakgrunden hos personerna mycket.
En ingenjör-ekonom alltså, svårt att säga, men jag hoppas att du sätter stopp för dumheter åt båda håll då 
.
Typ tjänstepension? Sjukförsäkring?
Hmm… ”att de inte har kollektivavtal”. Jag har jobbat och jobbar för flera företag som både har och inte har kollektivavtal. Och jag kan säga utifrån erfarenhet att det är värt att ha kollektivavtal eftersom det skapar en trygghet för löntagare och därmed förbättrar arbetsmiljön i stort.
Har sett många skräckexempel:
—kollegor som fått lämna arbetsplatsen på dagen för att de inte är önskvärda längre, till exempel att de har barn, de är överviktiga eller man helt enkelt bestämmer att man vill ha någon annan istället. Denna otrygghet skapar en väldigt dålig psykosocial arbetsmiljö för hela personalen.
—arbetsplatser där de anställda bekostar företagets utrustning, arbetskläder och resekostnader från och till arbetsplatsen (när jobbet kräver att man åker ut till kund). I detta fall står löntagaren för många utgifter medan företaget cashar in på grund av deras låga utgifter.
—speciellt där de anställda får stå för utrustningen förekommer det ofta att inte rätt skyddsutrustning används vilket leder till skador och olycksfall som kunde ha undvikits. Det har hänt till exempel att personer har blivit av med händer för att de inte har använt skyddshandskar och heller inte har blivit informerade om detta.
Allt det gäller även för en del företag med kollektivavtal och har mer med vem som är chef/ägare än om de har kollektivavtal eller inte.
För mig skapar inte kollektivavtal någon trygghet utan gör mig bara frustrerad.
Prio 1: arbetsuppgifterna! Är de intressanta och utmanande och något som jag vill jobba med?
Jag tror att det här inte handlar om kollektivavtalet i sig utan om hur arbetsgivaren i fråga väljer att arbeta med kollektivavtalet. För många stora företag har kollektivavtalet en funktion att etablera “ordning och reda”. Istället för att ha många individuella upplägg har man ett upplägg med “one size fits all”. Om man nu inte gillar det så är det förstås negativt men det är normalt inte inskrivet i kollektivavtalet att det ska tillämpas på det sättet.
Den grej i kollektivavtal som för de flesta brukar ha störst ekonomiskt värde är tjänstepensionslösningarna som är bra. Man kan så klart göra upp om högre avsättningar men själva lösningarna är ändå bra och har förmånliga avgiftsnivåer.