Jag älskar Aw, jag tar med både barn och sambo och andra kompisar ibland. Alltid frivilligt, spontant och man stannar och går när man vill. Man behöver inte dricka alkohol om man inte vill, eller någonting alls för den delen.
Jag bjuder oftast in alla på kontoret, men mer som information så ingen behöver känna sig tvungen att ursäkta sig om man inte vill. Vissa sa nej i åratal innan de till slut kom med och då hade de jättekul. Även “introverta” “kufar” .
Hur är detta ett problem ens? Vill man inte gå så går man inte, har svårt att se att någon öht skulle bry sig ens. Jag går ibland, men skippar majoriteten. Ingen bryr sig.
Har du funderat på att de som inte är med säger samma om dig men av omvänd anledning.
I min erfarenhet lider “partipinglorna” av den grövsta dissonansen mellan självbild och intrycket de faktiskt ger, t ex när de kläcker ur sig otrevliga kommentarer likt din om vad andra gör/inte gör, och samtidigt på något sätt får ihop det med att tro att de ses som socialt kompetenta.
Om man istället för en AW väljer att skärmflyga eller gå på swingersklubb är man inte tråkig, men om man går hem och tittar på någon Netflix-serie eller någon annat vardagligt tror jag nog de flesta anser att man är tråkig.
Jag ber om ursäkt om du tog illa upp, men det kan behöva sägas.
Jag skrev inte mitt inlägg för att förhärliga mig själv eller trycka ner andra, utan för att bejaka en något mer roligare, socialare och öppnare livsstil än den traditionella svenska.
När folk slutar tycka aw är kul är det en ny gråare epok i livet. Att gå på aw och dricka bärs med kollegorna är roligt och trivsamt! Alla nej sägare till aw på mitt jobb tycker jag är tråkiga personer så ingen förlust. Ibland kan jag gå på aw med lite kollegor vid 15 och sänka 3-4 kalla i solen för att sedan åka hem och äta fredagstacos med familjen. Alla som skyller på livspusslet är hårt hållna eller tråkiga.
Alkohol stänger en del dörrar men öppnar desto fler.
Nja. Du tycker personen är tråkig. Och det är ju ok. Men “de flesta” tycker nog inte som du. Jag tycker t ex du är verkar tråkig för att du verkar vara så ytlig att du tror att en person är intressant för att de skärmflyger och tråkig om de tittar på Netflix. I min erfarenhet finns det intressanta djup i de allra flesta, men då måste man klara av att se lite mer än yta och posering.
Jag tog inte illa upp så det är lugnt, tycker mest synd om dig och de runt dig.
Mycket snack om alkohol. På de aw:s jag är på är det tvärtom väldigt torrt. Man äter middag tillsammans, några tar en öl eller ett glas vin till maten. Majoriteten kör alkoholfritt. Efter maten sitter man kvar nån timme och sen börjar folk droppa av.
Brukar köra AW 16-17 typ och det är ju helt fine med roliga kollegor, då det är bra teambuilding och man gör det på arbetstid, vissa sitter kvar en stund efter och vissa går hem när arbetsdagen är slut. Jobbet ska alltid betala för allt, annars kan det kvitta, då käkar jag hellre med familj/kompisar
Tycker att jag träffar mina kollegor tillräckligt på jobb, plus att jag tycker att alkohol + kollegor ofta har varit en dålig idé. Så tackar alltid nej
AW är ett skönt tillfälle att prata med sina kollegor. På rasterna på jobbet hinner man inte prata så mycket utan AW är ett skönt sätt att lära känna de man umgås med 40h i veckan.
Det gör jobbet både roligare och mer meningsfullt.
Vill man inte hänga med så är det helt fine. För egen del investerar jag i mitt välmående på jobbet.
Jag får ränta-på-ränta genom att jag lär känna mina arbetskamrater bättre, tack vare det får jag löst mina uppgifter med mindre friktion vilket i sin tur ger mig en allmänt behagligare tillvaro.
Min sambo går också på sina aw vilket ger oss roliga saker att prata om hemma.
Håller med, drar som sagt ofta i AW på jobbet. Men så enkelspårig är jag inte att jag tänker att folk måste vara tråkiga om de inte har lust att haka på. Den sortens svart vitt tänkande känns lite omogen.
OnT: Jag kan uppskatta en AW. Men helst i mindre sällskap. Men det är nog mer mig som person generellt, jag ogillar mingel och stora sällskap - om det inte är en regelrätt fest så klart.
Jag jobbar på en statlig myndighet så gällande AW är den när den inträffar oftast självfinansierad. Det brukar vara ganska trevligt, man betalar typ 100kronor så köps det in läsk/lättöl, tilltugg, hamburgare med tillbehör och glass. Starka drycker får man ta med sig själv.
Jag tycker det är väldigt trevligt att sitta med kollegerna både nära och dem man inte träffar så ofta, dricka ett par öl och snacka skit. Äta grillade hamburgare och sedan dra hem.
Problemet är att den självutnämnda festkommittén alltid ska ordna en massa kringaktiviteter typ tipspromenad, stövelkastning, pilkastning och liknande vilket jag verkligen ogillar. Vid den senaste AW:n satt vi ett litet gäng och snackade, drack öl och tittade på när kollegorna skulle balansera potatisar på skedar i munnen i stafettformat. Det var tydligen otroligt provocerande för jag vet inte hur många gånger vi blev ombedda att komma med och delta i “teambuildingen”
Alltid fascinerats av detta. Dels att det verkar vara mer populärt i storstäderna. Men så har det aldrig riktigt varit min grej heller och jag har alltid haft ett stort behov av egentid; men jag märker ju hur det är mer accepterat att inte delta om man har barn.
Jag brukar försöka hänga med så mycket som jag orkar (några gånger per år) men typ fredag kväll brukar jag säga nej till då jag anser att jag behöver den tiden för att vara en bra kollega på måndagen.
Jobbar på en liten arbetsplats med tolv personer. Vissa umgås redan privat. Jag bor granne med en kollega som jag även samåker med. Vi har alla möjlighet att prata med varandra hela arbetsdagen, inte bara på raster. Och pratas gör det - non stop Jag har t.o.m. varit med på en kollegas husbesiktning och hängt med på husvisningar på lunchraster.
På en AW är enda skillnaden att det serveras mat och alkohol, jämfört med en vanlig arbetsdag.
.
