Kanske lite off-topic nu från mig.
Att marknaden tenderar att överreagera åt båda håll håller jag med om.
Men hur får man ihop det med “efficient market hypothesis”?
Borde inte en verkligt effektiv marknad ta i beaktande att “marknaden har historiskt tenderat att överreagera” och därför leda till att marknaden inte längre överreagerar? 
Intressant att höra Fama, men jag är inte ett dugg imponerad av honom. Obegripligt att han fått Nobelpriset för EMH (om detta är korrekt), det är tämligen uppenbart att modellen inte är en bra representation av verkligheten. Han låter som någon som blir ertappad med att han har fel och lägger fram krystade resonemang för att “försvara sig”, vilka inte är trovärdiga.
Just det påståendet var det enda som hade substans.
Alla investerade pengar har inte en horisont på 20+ år så dom kan vänta ut eventuell återhämtning.
Om aktiemarknaden kraschar så finns det alternativa investeringar som tenderar att öka i reell avkastning. Att då positionera sig där tillfälligt och snabbt har fördelar. Momentum.
Om aktiemarknaden går från tillflöde till utflöde så tappar den spread.
En del av marknaden såsom småsparare är till stor del ineffektivt känslostyrd och kan tillfälligt bestämma aktiepris. Ett bolag värderas efter senast sålda aktie.
Ett bolags DCF-värdering är nog inte en särskilt bra representation av ett bolags värde när konsumenterna stoppar undan sina plånböcker.
Intressant video.
Men känner mig inte heller speciellt imponerad av Fama.
Speciellt hur han inte alls kan förklara det här med “bubblor”,
utan bara viftar bort exemplen som “oväsentliga anekdoter”.
Richard Thaler, däremot, kändes överlag väldigt nyanserad, balanserad och “mänsklig” i sitt tankesätt.
Med det sagt: även om EMH troligtvis inte är en helt korrekt bild av verkligheten, så kan man nog i praktiken, som de både poängterar, ändå säga att den är “tillräckligt bra” för att argumentera för att “investera i brett index” är en bra strategi.
Det där med “taste” var verkligen snurrigt. Han kom väl inte på något bättre. Från c:a 25:30.
Jag brukar förhålla mig till EMH som att det är den mest korrekta modellen vi har. Alla aktiva investerare som försöker tjäna pengar på att hitta ineffektiviteter, gör marknaden i stort sett effektiv. Sedan kan såklart enorma narrativ skapa stora bubblor, men de spricker alltid så småningom. Men så länge som t.ex. SPIVA Scorecard visar att aktiva investerare underpresterar, så kommer jag att antaga att modellen är tillräckligt bra.
Men jag vill bara uttrycka ett tack till alla ni aktiva investerare för att ni offrar er tid och pengar så att jag kan glida runt med en indexfond 
Som en person som älskar Ben Felix, lägger jag till en video om ämnet som kanske bidrar med något till diskussionen 
Jag tycker att han är skitjobbig faktiskt. Speedad. Prata, prata, prata snabbt. → Indexfonder.
Håller med att modellen i praktiken är värd att acceptera som sann.
Det jag är nyfiken på är varför dessa bubblor uppstår till att börja med om marknaden är effektiv?
Jag tänkter nog så att bubblorna byggs upp av stora narrativ. T.ex. När börsen gått bra så länge att folk (aktiva investerare som skall göra marknaden effektiv) börjar tro att det är det nya normala eller helt enkelt glömt bort hur dåligt det kan bli. Kombinera det med att många aldrig har haft erfarenhet av en börskrasch och sedan sprinkla lite FOMO på det så här man ganska många ingredienser till en stor bubbla. Kortsiktigt ineffektiv för att långsiktigt bli effektiv kan man kanske säga.
Jag tycker man ofta slarvigt använder ordet överreaktion som “rörelse ifrån det värdet som jag tycker någonting är värt”, vilket gör det svårt att diskutera. Kan vi försöka definiera begreppet “överreaktion” - överreaktion mot vad?
I en värld där EMH gäller fullständigt så finns det väl per definition inga överreaktioner? Alla reaktioner på längre sikt (debatteras om detta är millisekunder eller minuter) kan förklaras av att marknaden prisar in/om risker givet ny information.
Lyssna på hans och kollegans podcast istället, där är det ett mer lugnare tempo. YouTube-klippen är gjorda för att få in så mycket information på så kort tid som möjligt.
Ett exempel som togs upp i videon (12 min in) som @Anonym postade ovanför.
Intressant, tack! Jag tänker delvis högt, men funderar på det Fama själv (hastigt) är inne på. Vad säger EMH egentligen? Att priserna alltid är “rätt” (är detta synonymt med rationella?) eller att det inte på ett systematiskt sätt går att förutspå när en “felprissättning” kommer att försvinna?
Säg att “felprissättningen” i exemplet hade pågått och sakta ökat under 20 år innan det rättades till. Var det då ett felaktigt pris i alla dessa år innan det blev helt plötsligt blev rätt? Alla människor som köpte och sålde med vinst under dessa år, köpte dom då till “fel” pris?
Ja, jag antar väl att det är den poängen som gör det praktiskt smart att acceptera EMH som sann, även om det är ganska uppenbart att marknaden inte alltid prissätter saker “rätt”.
På vilket sätt är det praktiskt smart? Vad använder du acceptansen av EMH till rent praktiskt?
Investera i “alla världens bolag” = globalt index
(Jag investerar dock också i andra saker…)
Att acceptera EMH innebär att man accepterar att det nuvarande priset på en fond/aktie är den bästa indikatorn på fonden/aktiens framtida avkastning. Det enda man kan påverka är då riskspridningen, vilket innebär att man rent praktiskt ska äga så brett som möjligt för att få ner risken.
Med en global marknadsviktad portfölj så är man maximalt diversifierad med hänsyn till marknadsrisk. Det finns dock andra typer av risker vilket gjort att många även tittar längre och vill ytterligare diversifiera sig genom att exponera sig mot så många olika s.k. faktorer som möjligt, där t.ex. en faktor är momentum.
Hoppas att jag förklarar det här rätt, annars får @Nightowl rätta mig… 
Min tolkning av “acceptansen” = “jag ser detta som ett stöd för att investera i indexfonder”.
För de som föredrar andra investeringsmetoder blir då EMH totalt ointressant då det för dessa är tämligen uppenbart att marknaden inte är speciellt effektiv, vilket kan utnyttjas till att få bättre avkastning än index. Det tycks finnas någon slags “önskan” att få bekräftelse för att indexfonder är det enda rätta, och där kommer EMH som en räddande ängel även om man antagligen hade valt indexfonder alldeles oavsett. Man väljer då att bortse från alla tecken på att marknaden inte är effektiv, för att man “vill” att EMH ska råda, även i verkligheten, enligt “önskan”.
Japp, är förmodligen så, tror det är väldigt mänskligt att söka bekräftelse på att man tagit ”rätt” beslut. Sen kan man ju också tillägga att ingen lyckats motbevisa hypotesen EMH, så blir ju lite utav en ekokammare att läsa dessa trådar om att du tror att EMH inte gäller när ingen lyckats motbevisa den 
“indexkramare” kommer investera i passiva globala indexfonder alldeles oavsett om man kan bevisa eller motbevisa att EMH fungerar i praktiken, alltså någorlunda representerar verkligheten. Motsvarande gäller för de som föredrar andra investeringsmetoder.
Ergo - EMH tillför inget praktiskt värde för någon av grupperna av investerare. Det kommer att tjafsas om det här “alltid”. Så vad har EMH egentligen tillfört utöver något att tjafsa om? Inget skulle jag säga. Man hade lika gärna kunnat tjafsa om blått eller svart är den bästa färgen, det har ungefär samma användarnytta när det kommer till att ta investeringsbeslut.