Jag börjar bli till åren, lever bara för mina pengar känns det som. Min sambo övergav mig och nu lever jag ensam och barnlös utan hopp om framtiden. Jag spenderar min tid med att läsa om ekonomi, aktier, logga in på mitt Avanza-konto, jaga nya investeringar.
Hur har ni i min sits kommit er till ro med att leva ensam och ha ett liv som mest handlar om pengar?
Får man fråga hur gammal du är?
Om du känner att du inte har något hopp så borde du ha motivation. Människor utan hopp har inget att förlora. Börja dejta, säg inte nej till någon vän. Utan bara go crasy. Ha kul ett år och utforska och se var du hamnar.
Känns det inte bra är det inte slutet. Du är bara mitt i resan. Men för att resa måste du också ta dig någonstans.
Jag vill helst inte uppge min ålder, men det spelar väl ingen roll. Siffrorna på bankkontot växer stadigt men det känns mest som siffror på en skärm nu för tiden. Jag kan köpa vad jag vill, men har ingen att dela det med. Varje kväll sitter jag ensam och kollar börskurser, läser investeringsrapporter och följer marknaden - men för vad? För vem?
Det är som att leva i en bubbla där pengar är det enda som betyder något, men samtidigt betyder de ingenting alls. Min sambo förstod nog detta innan jag gjorde det själv. Medan jag var upptagen med att bygga förmögenhet, byggde hon ett liv någon annanstans.
Att “bara ha kul ett år” låter naivt. Det är lätt för andra att säga “börja dejta” eller “var social”, men efter så många år av ensamhet och fokus på ekonomi vet jag knappt hur man umgås med människor längre. Mina konversationer handlar bara om aktier och investeringar. Vem vill ha en sådan person i sitt liv?
Pengarna ger mig trygghet, ja. Men vad hjälper det när tryggheten känns som ett fängelse? Jag har byggt en gyllene bur åt mig själv, och nu vet jag inte hur man tar sig ut.
Vet inte hur det sociala är men skaffa en hobby?
Börja i något korpenlag?
Gå med i någon ideell förening?
Det sociala är trots allt väldigt viktigt för vårt välmående och alla behöver någon dos av social integration.
Ut och res och se världen om pengarna flödar 
Vill inte säga att det handlar mest om pengar. Även om alls liv tekniskt gör det.
Jag har kommit till ro genom att inse att även som singel eller själv är livet värt och leva. Vi är alla mer eller mindre hjärntvättade av samhället om hur vi ska leva och må i vissa situationer. Tex många äter bara micromat för de tycker det är tradigt och äta själv.
Men varför ska man inte äta gott även själv. Oddsen för att var och en av oss existerar är så små att det inte går att räkna ut. Och så ska vi spendera den tid vi har på att medvetet göra så vi mår sämre så fort något inte går som planerat.
Bara att du har hus och mat och en skön säng är mer än vad miljarder andra människor inte få uppleva.
Med andra ord hemlighet till att komma till ro med och vara själv är och uppskatta vad man har.
Denna video kan kanske hjälp en och inse hur mycket man har att leva för även om man är själv.
Fy vilken jobbig känsla!
Skulle du säga att du befinner dig i en livskris? Har du någon du kan prata med om sånt här?
Jag har själv haft väldigt stor nytta av terapi vid livskris. En gång via företagshälsovården, en annan gång via vårdcentralen.
Förstår att det är jobbigt och detta känns tungt nu när du är mitt i det.
Men ett annat perspektiv på din situation kan vara att du nu har den mest spännande perioden i livet framför dig. Perioden där man lär känna sig själv, vad ger mig mening, vad tycker jag är kul, vilka värderingar har jag etc etc. Du har dessutom det enorma privilegiet att kunna bege dig in det här äventyret med en finansiell situation som inte kommer begränsa dig.
Starta någonstans var som helst, anmäl dig till kurser, gå med i föreningar, börja med en hobby, läs filosofi, res ensam eller med vänner, fortsätt tills du hittar hem men ta dig tid att reflektera och utvärdera. Du är inte helt nöjd med utfallet av ditt liv så ta handling och gör ändringar. Att du glömt av och tappat förmågan till att vara social är ok, ut och träna och tappa inte modet om det tar tid. Det tar alltid tid att lära.
Terapi kan vara ett utmärkt bollplank och hjälp på vägen också!
Lycka till och ha det kul på vägen 
Vet jag redan svarat men jag såg inte detta svaret från dig.
Angående det sociala kan det vara en mjukstart att kanske prova gym eller någon form av grupp träning. Är du av äldre dagar är det lättare att komma in i samtal
Du nämner inte att du är olycklig så behöver du verkligen ändra på något ifall det nu är börsen som intresserar dig?
Annars är alltid en ny hobby ett sätt att få tankarna på annat. Börja följ ditt lokala fotboll/hockeylag.
Ni låter precis som alla andra med era förenklade “lösningar”. Hobby? Korpenlag? Ideell förening? Som om det vore så enkelt. Ni har ingen aning om hur det känns när varje social interaktion känns som ett berg att bestiga efter år av isolering.
“Uppskatta vad man har”? Lätt för er att säga. Ja, jag har det bättre än många andra materiellt sett, men den där Richard Dawkins-videon kommer knappast fylla tomheten som äter upp mig inifrån. Vad spelar det för roll att oddsen för min existens var små när den existensen känns meningslös?
Och ni som föreslår terapi och företagshälsovård - tror ni inte jag vet att de alternativen finns? Det är inte så enkelt att bara “prata med någon” när man har byggt upp murar i åratal.
“Den mest spännande perioden i livet”? Vilket hån. Att vara ensam med pengar är inte något “äventyr”, det är en mardröm i slow motion. Och förslaget om gruppträning på gym - ja, för det är precis vad jag behöver, svettas bland främlingar som är hälften så gamla som jag.
Ni som frågar om jag verkligen behöver ändra på något - har ni ens läst vad jag skrev? Självklart är jag olycklig. Att följa ett hockeylag kommer knappast ersätta den mänskliga kontakt jag saknar.
Era välmenande råd är som plåster på ett benbrott. Ni har ingen aning om hur det är att vakna varje morgon och inse att ens enda sällskap är siffrorna på Avanza-kontot.
Kontakta din vårdcentral idag. Be om att få samtalsstöd. Punkt.
Som med allt annat, är man missnöjd behöver man förändra något.
Du verkar ha byggt stora murar runt dig och att bara kliva ut en dag och vara en “social kille” är knappast troligt.
Samtidigt verkar du missnöjd över att du inte är social och verkar vilja finna en mening med allt.
Man får anta att du redan har en viss social nivå, tex att du går till affären och handlar. Ev jobbar, du skriver här osv.
Nästa steg kanske kan vara att sätta upp att gå en promenad om dagen.
Om så bara i några minuter, sikta på att nå 30 minuter om dagen och att kunna gå två-tre olika slingor.
Motion/träning har en positiv effekt på måendet och kan göra mycket gott för psyket, för det verkar vara där problemet är just nu.
Du verkar inte må så bra i skallen och ser det mesta negativt.
Försök få in andra rörelser i ditt dagliga schema med, några knäböj osv.
Börja fundera på vad det är du önskar, vad du vill ha.
Sätt ett mål, gör hundra delmål.
Vill du kunna gå ut och ta en spontan öl på någon krog och småprata med någon okänd för att skapa en vän, är inte första steget är att gå dit, utan det kan vara den där fem minuters promenaden på ett nytt ställe.
Promenad över stan, att ta bussen/tåget/taxi någonstans dit du kan gå hem.
Du ber om råd om hur andra hade gjort men föraktar svaren de ger dig?
Tycker att du fått fina, omtänksamma råd som säkerligen fungerar, men vill du inte själv ta dig uppför berget du beskriver kommer inga råd i världen att kunna hjälpa dig.
Det kanske är svårare för dig att hitta sociala kontakter givet hur du känner inför detta, men bara du kan bestämma dig för om du vill göra något åt din situation eller ej.
Kanske skulle ett trevligt alternativ att finna mer mening vara att skaffa ett husdjur, kanske en katt? Djur har en förmåga att både tina upp frusna hjärtan och öppna grindar i själen. Du får sällskap och någon att ta hand om. Kärlek i en liten pälsboll är inte att förakta. 
Föreslår att anlita en PT, inte heller fel med en längre resa likt Rosa Bussarna.
Kontakta din vårdcentral och be att få samtalsstöd.
Kan kännas helt meningslöst, löjligt eller som att bestiga ett berg.
Men kanske kan du se det som en utmaning att boka mötet och ta dig dit?
Det värsta som kan hända är att det inte ger något och då har du egentligen inte förlorat något mer än tiden det tog att åka dit.
Med all respekt för att jag inte känner dig och inte heller kan veta exakt hur du känner.
Du skriver att du lever för dina pengar. Minns du vad du levde för förut ? Fanns det något annat än dina pengar som betydde något?
Jag tror vi alla behöver känna att vi är behövda, att vi är i ett sammanhang, att någon saknar oss när vi dör. Gör du det ?
Kanske är svaret till att känna någon form av mening att också känna sig behövd, att göra något för någon annan.
Om du ser dig omkring, finns det något du kan hjälpa någon annan med?
Som partner kanske det kan bli lite träligt, men som vän - absolut! Ett gemensamt intresse så gott som något!
Hur är det ställt med självförtroendet utanför det ekonomiska? Ifall det är ett bidragande problem så kanske prova att göra någon klassisk självförtroendefrämjande aktivitet, typ träna upp dig till en Ironman eller maraton. Går ju bra även om du vore 65+.
Nu fattar jag ingenting. Du skriver här på forumet om din livssituation och får fina rekommendationer och stöttning som du sen tokdissar och blir irriterad över.
Varför skrev du då om du inte vill ha hjälp och ideér?
Jag tänker också att samtalsterapi kan vara till stor hjälp vid livskris.
Först och främst. Det kommer bli bättre!
Just nu suger det och känns för jävligt, och det är okej att känna så. Men jag tänker att du kanske är inne i en ganska jobbig dipp just nu.
Jag skulle rekommenderat att du testar Mindler appen. Där kan du hitta en behörig person att snacka med och få lite stöd under tiden som du behöver det. Fördelen med den är att du kan hitta/välja personer själv och allt sker via mobilen.
Jag själv uppskattade den när jag hade behov av att hitta nån att prata om mitt mående. I mitt fall så läste jag personernas bio och kikade på bilder tills jag hittade en “gubbe” som kändes som att vi kunde synka pga livserfarenhet(Har tidigare fått nån 23åring som var helt nyexad via primärvården och det var helt menlöst att prata med denne för mig).
Sedan kan jag berätta lite om mig själv.
Jag försöker styra om mina intressen till saker som kräver fysisk närvaro. Det är viktigt med återhämtning och att ha nått intresse som låter en stänga av livet och bara vara en stund. Det kan vara att gå och spela golf, se på fotboll, jaga, spela sällskapsspel, kortspel etc.
Jag är introvert som person och har en klassisk nördpersonlighet. Dvs jag hyperfokuserar och “snöar in” på saker! Därför så har jag gjort så att inga av mina intressen eller hobbys bygger på att jag sitter framför dator/mobil en massa.
Jag har ingen aning om vad du har för intressen annat än börsen och pengar. Mina hobby bygger på att jag åker iväg för att spela eller träffar andra med samma intresse fysiskt. På detta vis tar de inte upp min vardag helt och jag kan separera mig från vardagen en stund för återhämtning.
Träning och gym är helt uteslutet för mig då jag sedan jag träffade min sambo för 7år sedan gjort ett aktivt val att vara mer närvarande hemma. Jag har stängt av alla notifikations från appar och sociala medier, och mina Jobb appar är i tyst läge efter arbetsdagen är slut.
Mitt sparande är helt automatiserat och medelmåttigt i globalfonder. Om du “snöar in dig” på detta så kanske det vore bra för dig att passivisera din ekonomi lite mer. Vi har alla våra go-to, säkerhetsnät och ryggmärgs reaktioner. Att bygga bort dessa via automation kommer träna om din hjärna att sluta tänka på och fokusera på ekonomi på samma vis. Du kommer då kunna vara mer närvarande och ha energi till att testa andra saker när inte all din ekonomi går åt att hålla uppe det som idag ger självkänsla och identitet(en bra ekonomi och vara en haj på börsen).
Och @tuta, det kommer gå bra. Det suger just nu och känns för jävligt, det är okej att känna så. Men det kommer bli bättre, glöm inte det!