Hur hanterar man känslan av att inte hänga med?

Jag har lärt mig mycket via Rika Tillsammans poddavsnitt, och nu på senare tid även via forumet. Dock har det en lite besk eftersmak, nämligen känslan av att inte hänga med.

Jag tjänar långt över det svenska snittet, är hyfsat ung och har nog en fin karriär framåt, är frisk, har 2 barn, så livet går fint på många sätt, och säkert “bättre” än det svenska snittet. Dock har vi svårigheter, likt många andra, att flytta från lägenhet till hus då min fru saknar fast anställning.

Förmodligen löser vi det ändå eftersom vi lyckats få ihop nästan 2 miljoner via gnetande, sparande och några hundra tusen på lägenhetsförsäljning. Mycket tack vare Rika Tillsammans som har varit till stor hjälp för att få en fin strategi framåt.

Vidare märker jag att många i forumet har det väldigt gott ställt, ofta till viss del tack vare bostadskarriärer, vilket så klart inte är representativt för Sverige, men man jämför gärna sig som man “umgås” (så som man gör anonymt i forum).

När jag rannsakar mig själv anser jag det inte vara avundsjuka, snarare en känsla av att inte räcka till, och att tåget typ gått, då det framgent förmodligen inte kommer gå att göra bostadskarriär på samma sätt som den som köpte hus tidigare, istället måste vi rensa vårt sparande för att ens kunna köpa något, vilket påverkar vår avkastning på sikt, vilket gör att vi hamnar än längre bakom.

Är det fler som har liknande känslor? Hur hanterar ni det? Det har för mig blivit extra förstärkt nu i bostadsköpartider.

14 gillningar

Jag ligger väldigt långt efter och kommer inte kunna komma ikapp snittet på det här forumet är min känsla. Dock så bryr jag mig inte ett dugg då jag aldrig jämför mig med andra :slight_smile: Njuter helt enkelt av mitt egna liv med familj och inser att jag har det extremt bra med jobb, tak över huvudet, pengar på kontot och mat i kylskåpet.

Kör ditt egna race och var nöjd med det du kan göra. Det går inte jämföra för mycket med andra personer eller andra generationer.

25 gillningar

Att det kan vara svårt att köpa ett dyrare boende just nu när marknaden är så hysterisk kan jag förstå. Att det är en skillnad mellan dagens läge och hur det så ut förr, mycket kopplat till räntornas successiva fall, är jag också med på.

Jag bor själv i ett hus och betraktar det som att jag “köpt ut mig” från bostadsmarknaden. Mitt hus är klart billigt med stockholmsmått. Det har gått upp i pris en hel del sedan jag köpte 2013 men mindre än i klassiskt “fina” områden. Samtidigt tror jag mer på långsiktig prisutveckling, i takt med att området förbättras, än på någon plötsligt anstormning av rika människor som tidigare bott i lägenheter i innerstaden.

Att det på något sätt skulle vara kört tycker jag annars framstår som en konstig uppfattning. Dels är dagens läge inte någon permanent ordning och det kommer att förändras. Förändringstidpunkterna kan också skapa möjligheter till att göra bra affärer. Oberoende av att det står i tidningen att priserna ökar med si och så många procent kommer det alltid att göras affärer som inte stämmer med det mönstret. Den som främst kan göra sådana affärer är den som är väldigt aktiv och har väldig koll.

Jag tror du behöver byta synsätt och hitta en egen väg framåt. Jag tror att följande är bra punkter att ha med sig:

  1. De snabba klippens tid är över. Den här perioden när allting ökar med XX% per år och även dåliga affärer snabbt framstår som bra är ett passerat kapitel.

  2. Du behöver i ökad omfattning vara öppen för att bo i områden som är mycket “mindre fina” än de där dina kurskamrater eller bekanta bor. Du behöver där hålla koll på områdets utveckling mycket mer än dess nuläge. Det står inte i tidningen och det är svårt att få riktig information från mäklare så det är en utmaning. Statistik och att prata med folk kan vara bra resurser här. Det kan vara folk som bor i området, som jobbar på banker, med fastighetsutveckling eller liknande. Notera att det ska vara vänner eller personer i ditt nätverk helst, inte någon som vill övertyga dig om att köpa något.

  3. Du behöver identifiera ett eller flera områden av särskilt intresse. För att göra en bra affär behöver priserna ligga en bit under vad du egentligen har råd med. Att leta efter objekt som ligger precis på gränsen för vad du har råd med är aldrig en bra idé. De bra objekten kommer i allmänhet att gå för mer än du har råd med. Du blir då sittande med ett dåligt objekt. Är du väldigt kreativ och har en klockren idé om hur du ska förändra objektet till något bra så satsa, annars låt bli.

  4. Var öppen för att köpa renoveringsobjekt. De flesta efterfrågar bostäder som är färdiga att flytta in i. Sådana objekt där någon pensionär har bott och inte renoverat sedan 1982 är alltid mindre attraktiva. De objekten är också mer “resistenta” mot prisnedgångar. De som gör bostadskarriärer avstår ofta från att sälja när priserna inte är fördelaktiga. Dör gör folk oavsett konjunktur och då kommer deras bostäder ut på marknaden.

  5. Skaffa dig järnkoll på marknaden. Det är en klar fördel om det finns många objekt av liknande typ i området så att du kan sortera dem i en tabell, sätta betyg på dem osv. Det är intressant att notera både vad du själv värderar högt och vad andra värderar.
    Om du går på låt säga 25-30 visningar i ett område kan du sannolikt lära dig det områdets dynamik. Du lär dig vilka gator som är dels “fina” (utifrån marknadens värdering) dels trevliga (utifrån egna preferenser). Att ha den här kollen gör dig mycket mer kompetent att göra bra affärer och att förstå när du hittar ett objekt med köpläge. Det behöver inte innebära att priset är på bottennivå men det är ditt bästa köp.

1 gillning

“Det är inte hur man har det utan hur man tar det” som min kollega brukar säga.

Man kan ju komma med snusförnuftiga råd om att titta på Jans inlägg om hur genomsnittssvensken har det, eller att du kommer att ha det bättre om 5 år än vad du tycker att du har nu (saker blir alltid bättre eller mycket bättre än man tror).

Men jag tror det som faktiskt fungerar är att gå till sig själv, inte jämföra sig med andra, och sätta sig ner och tänka 1) Hur vill jag ha mitt liv - hur tar jag mej dit; och 2) faktiskt sätta sig ner och reflektera över allt man är tacksam över att man faktiskt har. Men där verkar du redan vara, eller vara på väg till, med tanke på vad du skriver och att du faktiskt tog dig tiden att skriva inlägget. :slight_smile:

2 gillningar

Sen rent konkret vad gäller bostäder instämmer jag i Jens punkt 4. Vi är/var i en liknande situation som du är ekonomiskt (jag tjänar mycket, frun knappt något, känslan av lågt sparande och att hamna efter), och vi löste husfrågan genom att köpa ett renoveringsobjekt (läs: ruckel) som ingen annan ville ha. Hyfsat läge, och sen har vi renoverat upp det allt eftersom. Sparat ihop till sånt vi inte kan göra själva och lejt ut. Och sen kallat in släkt med hantverkskunskap (måla, el, osv).

2 gillningar

Åh! Trösta dig med att du är långt före iaf mig! Jag är 50, har inte mycket sparat tidigare i livet men fick en del försäkringspengar när min man avled. Inga miljoner, så jag är långt efter de flesta här, och kommer inte framledes ha massa inkomst. Jag sparar utifrån mitt perspektiv. Det kommer bli en grundplåt åt barnen, och jag slipper bli fattigpensionär. Jag är själaglad för det! Lycka till!

27 gillningar

Tack för tipsen och synpunkterna! Jag tycker mig göra samtliga punkter i mer eller mindre hög grad, men det brister på 3:an, nämligen att nu då i princip allting sticker 400’-500’ vid budgivning hänger vi inte med riktigt, dock har vi inte öppnat upp för punkt 4 (renoveringsobjekt), så där finns en öppning, fast att ingen av oss har anlag eller intresse av att renovera :frowning: Helt vårt eget “fel” så klart.

Tack för uppmuntran och tipsen! Jag är nöjd med livet i allmänhet och detta är en ny känsla, som har kommit i koppling till att jag blev mer aktiv här på forumet och började leta hus, vilket har skett parallellt.

Det är som att man känner sig “svag” (som i resurssvag) när man svart på vitt ser (i budgivningar eller i forumtrådar) hur man inte hänger med. Det är något nytt, så uppenbarligen har jag haft ett bättre mindset tidigare, då jag inte snappat upp dessa tankar då.

3 gillningar

När jag själv köpte hus 2013 så höll jag på ett tag och gick på visningar i olika områden. De områden som jag initialt tyckte verkade bra visade sig med tiden var för dyra. Jag var med i budgivningar men de drog alltför ofta iväg. I de fall de inte gjorde det handlade det om objekt som hade olika tydliga brister. Jag valde med tiden att byta område till billigare dito. Det handlade för min del inte primärt om att “leta längre ut” utan områden på samma avstånd men i en helt annan del av staden. Jag tror att det är en bra modell rent allmänt, alltså att inte vara låst vid att bo i ett visst vädersträck från centrum utan att kunna ompröva områdesfrågan mer ordentligt.

Det område jag bor i har en central och tydlig nackdel. Det handlar om skolorna i de flesta fall är renodlade invandrarskolor. Det behöver förstås inte betyda att de skulle ha dålig undervisning men det är ändå en miljö där man som svensk är tydligt avvikande.
Alla som bor här är inte invandrare men de svenskar som bor här är oftast äldre.

Att et ser ut så här är sannolikt en viktig orsak till att inte fler etniska svenskar från bättre samhällsklasser väljer att bo just här. Bilden är samtidigt inte entydigt negativ. Från den tidpunkt när vi flyttade in här har antalet svenska barnfamiljer i området ökat markant. Det är en ökning från en total bottennivå men ändå väsentligt. Bortsett från skolfrågan är området en idyll och bästa tänkbara miljö för barn.

Oaktat ovanstående finns det förstås alternativ även i skolfrågan. I de flesta områden av den här typen finns friskolor med mer blandad elevbas. Ett möjligt problem gällande sådana alternativ är förstås att det ofta kan vara svårt att få plats där som inflyttad. Jag ställde min son i kön till alla relevanta skolor på BB. För större barn är frågan förstås inte lika problematisk eftersom de lättare kan resa längre till skolan.

2 gillningar

Tack för din historia! Bra inlägg.

Hur löste/löser ni det med skola för era barn nu då? Skjutsar dem till “bra” skolor eller får de gå i skolorna i ert närområde?

Några kompisar har gjort lite som ni och har ett centralt beläget hus, men som ligger i ett sämre område. De har nu en hyfsad logistik för att lämna barnen i skola i ett bättre område,

Min lille son går i förskolan och den är bra. Där är det förstås också invandrardominerat men det är inte hela världen. Jag tror inte att man ska tänka att det automatiskt är negativt med många invandrare. Däremot är det viktigt att se till att det finns ett “positivt urval” av elever från så kallade utsatta områden. I en del kommunala skolor hamnar oftast de som ingen annan skola vill ha medan friskolor och särskilt populära kommunala skolor plockar russinen ur kakan. Jag är ideologisk motståndare till hela det här systemet men som boende i den här typen av område har jag inget annat val än att se till egenintresset.

Jag kommer aldrig att skjutsa någon till skolan och ser det som en närmast principiell fråga. Vi kommer sannolikt att flytta utomlands inom 2-3 år och då löser sig skolfrågan den vägen. Skulle det inte gå vägen får han gå i friskola här där vi bor.

3 gillningar

Det husköp jag har gjort kan enkelt sammanfattas som att jag köpt ett premiumobjekt i ett enklare område. Med premiumobjekt menar jag att huset har äganderätt, friköpt tomt, är stort och har ett bra läge. Det finns inga finare eller bättre hus i området än den typ som jag bor i.

Jag hade idén om premiumobjekt redan innan jag köpte huset och tycker den idén känns sympatisk. I områden med högre social status är det ofta stor prisskillnad mellan normala hus och premiumobjekt. I enklare områden är prisskillnaden oftast inte lika brutal och premiumobjekten därmed mer prisvärda. Premiumobjekt skulle till exempel kunna ha sjöutsikt eller på annat sätt ha ett särskiljande bra läge i ett område.

Den lärdom jag dragit av köpet har mycket handlat om vikten av att se till områdets långsiktiga utveckling. När jag berättade för mina föräldrar om var jag tänkte köpa hus blev min far först chockerad och var negativ till hela idén. För honom var området starkt förknippat med negativa saker. Jag hade inte koll på alla bitar då men kan nu se att utvecklingen här verkar gå åt rätt håll. Utifrån att utvecklingen sedan 2013 fortsätter tror jag att områdets popularitet kommer att öka med tiden. Jag räknar själv inte med att flytta något mer alls.

Vill bara säga att jag känner igen mig gällande det psykologiska jobbiga att typ nolla sparandet man kämpat för och att man sedan ska ”börja om”. Visst det egna kapitalet försämras inte, men det är jäkla segt. Köper man sedan hus eller renoveringsobjekt är det gärna löpande utgifter första tiden som tär på kassaflödet och påverkar sparkvot. Ni verkar dock ha en bra bas att stå på och på sikt kommer ni helt säkert bygga upp en fin portfölj igen. Ha tålamod, detta är en form av hundår :slight_smile:

2 gillningar

Känslor och pengar går ofta ihop. Tyvärr. Jag har inte några konkreta tips på hur man ska hantera det.

En tröst kan vara att de som är på forumet nog inte är representativa för Sverige i stort.
För någon vecka sedan så la någon ut en poll på forumet om hur mycket folk tjänade, jag tyckte det såg ut som att de som svarade på den tjänade väldigt bra. Men, att använda rationella argument för att påverka känslor är jäkligt svårt.

2 gillningar

Även vår förstfödde går på förskola där vi bor nu. Ca 60 % är väl av helt utländsk härkomst, främst arabisk. Det fungerar bra, men det är intressant att till och med i så låga åldrar leker de med utländsk härkomst mer med varann, och de som har en eller två svenska föräldrar drar sig till varandra. Vi misstänker att det är tuffare jargong mellan de inte etniskt svenska, som är främmande för vår son, eftersom han inte upplever det på andra håll i livet. Skolan ligger centralt och barnen kommer från olika kvarter.

Vi saknar nu (återigen jämför vi oss med andra) det där med att barnen ska kunna gå hem till kompisar som bor nära etc. Så som en annan växte upp, innan Sverige blev så komplicerat :slight_smile:

5 gillningar

@salladen, @Buba
Tack för uppmuntran! Det värmer :slight_smile: Forumet är ju verkligen inte representativt, men man, eller jag, jämför sig lätt som man “umgås”.

1 gillning

Vi hade turen att köpa hus för 15 år sedan, har lån på ca 2 mille och senaste objektet liknande vårat gick i dagarna för 4,4 mille här i området. Dock trivs vi inte i området, även om det är “perfekt”, och det är pga grannarna som vi inte alls funkar tillsammans med, främst för att de stör ganska mycket. Har snackat med dem och så men de tycker väl att vi överreagerar, den gamla vanliga visan. Sen är det ganska stelt och tillknäppt här också, även om området sett till alla logiska parametrar är perfekt för barnfamiljer.

Vi känner att vi hade velat hitta något ställe lite längre ut på landet, med en mycket större tomt och inga grannar inom några hundra meter. Otroligt svårt, jag bevakar både hemnet och booli, och de tomter som släpps är endast i befintliga eller nya villamattor, exakt den typ av område vi vill lämna. De få gånger det släpps något intressant objekt, inte för långt bort (vi tänker 2 mil från centrum) börjar budgivningen redan inom några dagar, och hamnar långt över vad vi tycker är rimligt. Vi bor kvar, och försöker sluta tänka så mycket på grannarna, men vi har alltid ett öga öppet efter nya möjligheter. Jag har en liten dröm om att odla vindruvor och göra ett eget vin på min lilla vingård, min fru är typ förälskad i Mandelmanns gård och har ett stort odlarintresse och vill gärna ha lite ankor och höns. Jag tror vi hade passat bra ute på landet, men största problemet är våra två barn som går i förskola och skola som de trivs i, samt att vi har nära till alla deras kompisar. Att skjutsa någon 3 mil för att leka 3 timmar, sen hämta igen, det känns ganska motigt, nu när den äldsta kan cykla och gå till sin kompis.

Pengar är inte vårat problem, bristen på objekt på marknaden, samt en totalt galen budgivning på i princip allt inklusive gamla förfallna torp mitt ute i ingenstans, gör att vi känner oss ganska fångna. Vi har däremot ingen “panik”, då vi inte kan bo i ett säkrare område. Däremot känner vi att bristen på alternativ, trots väldigt god ekonomi, är ett problem. Även om vi har kapitalet vägrar vi betala extrema överpris, jämfört med hur vi bor idag. Att bygga ett nytt hus ute på landet kostar exakt lika mycket som att bygga det på en gräddhylla. Problemet är att om du bygger det på landet kommer du aldrig att få igen vad det en gång kostade, och banken lär inte vara snälla med amorteringsplanen. Vi vill inte heller offra vårat sparkapital, då detta är tänkt att användas för att gå i pension tidigt.

/H

2 gillningar

Vi bodde förut i en 2an i centrala Göteborg, och när vi började kolla på hus i t.ex Mölndal och Partille omgivning låg priserna omkring 5 / 5,5 miljoner (för dyrt för oss som 30 årig med 1 småbarn) Om man skulle ta spårvagnen in till centralen skulle det ändå ta minst 20 min.

Tills slut hittade vi vårt ställe 35 km norrut från GBG, (tänk EPA traktorer på gatorna) 117m2 för 3 miljoner byggt i 2017. Direkt tåg / bil in till GBG tar 25 / 30 min.

Kanske kolla lite längre bort från en storstad, en område som oftast är inte så populärt än. Det som jag vill visa är att man inte förlora så mycket tid per dag, och ändå får ett rejält hus för mindre pengar

2 gillningar

Bara en grej: det är inte så farligt att låta barnen byta skola som man kan tro. Idag är det överlag vanligare att man inte går i samma klass i nio år utan klasserna brukar skiftas lite då och då. Så våga ta det steget. Min erfarenhet är att barnen växer av det.

7 gillningar

Som de andra säger är ju inte detta forumet direkt representativt.

Själv lite över 30 år. Tjänar runt 30 före skatt. Bor med sambo och hund i lägenheten. Sambon har varit sjukskriven en längre tid men börjar komma tillbaka. Vilket är otroligt skönt för oss båda. Precis köpt större lägenhet och det som känns bäst är att även om lån och avgiften är större så kan jag spara precis lika mycket. (Ca 5000/månad)

Well, nog om mig. Ville bara ge perspektiv på att alla inte tjänar över 50’ och bor i villa etc.

Angående att kunna hänga med kompisar hem, handlar ju det till stor del vart man bor över lag. Jobbar på fritidshem och tycker mig se att det är lättare att hänga med för de som bor nära skolan och varandra. Men också att många själva väljer bort att ta med kompisar hem. Skoldagen är lång, sedan fritids och hänga med kompisar (ofta ganska så många relationer att försöka hålla koll på i och med stora barngrupper). Sen hem, käka och sedan någon träning (fotboll, hockey, etc). Många dagar ser ut på det sättet och kan uppleva att det som många egentligen saknar är tid med familjen.
Tror det är viktigt att ha med sig att det. Även om det såklart är kul att kunna hänga med kompisar hem ibland.

Kanske egentligen inte gav så otroligt mycket. Men. Hoppas det på något sett kan ge lite perspektiv. Tänker att mycket egentligen i grunden handlar om vad som gör er glad/ nöjd.

Alltid lätt att sträva efter mer, men ibland också bra att stanna upp och reflektera över vad vi har och att vara tacksam för det (Klyscha?).

10 gillningar