Hur hanterar ni problematiska kollegor?

Varför göra en större andel om man inte får betalt för det? Byt arbetsgivare om arbetsgivaren gör så.

1 gillning

Alla är sura för nåt. Men Håkan och Martin har garanterat lärt sig mindre. Frågan är om man kan förvalta sin kunskap till att ta sig längre. Annars kanske man gör bäst i att emulera Håkan och Martin. Då blir man mindre bitter och slutar förstöra stämningen iaf.

1 gillning

Ja, helt seriöst försvann nog några Håkan och Martin på vägen, men flera tog sig genom och att emulera dem är en väg, men frustrationen kan då ta över och kosta både humör och hälsa.

Jag valde att jobba så mycket själv som bara var möjligt. Det är nog den vanligaste lösningen därute… och man har sällan chefen att tacka för det.

2 gillningar

Sedan gäller detta inte bara på arbetsplatser, utan är ett generellt fenomen i miljöer där man inte kan välja omgivning.
Bostadsrättsföreningar är ett annat exempel.

5 gillningar

Det du beskriver är nog i allra högsta grad ett otroligt vanligt förekommande problem, och jag tror inte byte av arbetsgivare är svaret.

På nästan varje arbetsplats finns det individer som grovt underpresterar i förhållande till de högpresterande och vars insatser har en mer eller mindre negativ nettonytta för teamet i stort. Anledningarna kan vara många; bristande kompetens, utmattning, stress, ren och skär lathet, personer som varit för länge på en arbetsplats och blivit bittra pga. dålig löneutveckling etc.

Det är enormt frustrerande för alla andra. Jag har i nuläget en kollega som omplacerats tidigare och nu bidrar med mer extraarbete än nytta för övriga teamet. Teammedlemmarna vet om det, cheferna vet om det.

Jag har valt att helt försöka sluta lägga min energi på det och fokusera på det egna. Varje gång jag lyft liknande problematik tidigare har ingen förändring skett mer än att jag själv känt mig som en dålig medmänniska. Inte värt det, i min mening.

7 gillningar

Ett vanligare problem i brf styrelser är ju trots allt plugghästar som tror att de ska få högt betyg i styrelsearbete för att de överarbetar allt in absurdum. Samma personer som läste marknadsföring eller annat flum på universitetet och där utan att blinka skrev uppsatser på 100 sidor som lätt hade kunnat avklaras på 5 eller färre om de hållit sig till intressant innehåll. Det kräver ett speciellt sorts psyke att kunna överarbeta allt man jobbar med.

3 gillningar

@Mvarpinge ja alltså det är ju inte helt ovanligt att man har olika syn på vad som är ok kvalitet och leverans i tid :sweat_smile: Jag har rätt höga krav på mig själv, chefer, kollegor och underställda. Tycker inte man ska sänka det.

Konsekvensen blir ofta att de som vill göra ett bra jobb täcker upp för de som inte kan/vill/orkar. Blir det för mycket sådant så byter man jobb :man_shrugging::sweat_smile:

Yes, +1 på den. Värderar själv jobbinnehåll, företagets position och chefen lika högt. Lite övervikt för chefen. Om hen inte har bra rykte är det no go.

Absolut men man måste räkna med att den chefen tillsatt ens chef eller åtminstone inte flyttat på hen.

Risken är att det sedan eskaleras till HR och då är man i min mening rökt som svår att samarbeta med :sweat_smile:

Kan man över tid lära känna chefens chef tex genom att göra jobb åt hen direkt så kan man få fram det lite informellt. Alt att man pratar med någon förtrogen som är förtrogen med chefens chef. Men det är lite en slippery slope

3 gillningar

Har jobbat kommunalt många år, tyvärr är min erfarenhet att som medarbetare kan jag inte göra mer än att hänvisa till chefen. Dessvärre har det varit klent intresse att ta tag i detta.

3 gillningar

Jag har både haft chefer, kollegor och chefat över personer som varit jättetrevliga men underpresterat gravt. Personen under kunde jag inte sparka (familjeföretag :roll_eyes:), dessutom är det -extremt- svårt att sparka personer som jobbat länge pga att de är inkompetenta.

Man dyker på dessa överallt i arbetslivet, vissa bättre än andra på att dölja sin inkompetens. Så länge de inte är toxiska och de inte är direkt underställda dig finns inte så mycket att göra annat än att gilla läget OCH vara helt öppen med vad man tycker (dock på en snällt sätt).
Var tydlig mot chefen att du inte tror personen klarar av vissa arbetsuppgifter och sätt förväntningen att de tar 3 veckor att fixa nåt enkelt.
Sänker du förväntningarna o anpassar arbetet finns egentligen inget problem med att vissa presterar mycket mer än andra. Inom IT kallas ju detta 10x engineers åt andra hållet och det stämmer verkligen. Men det går att få fungerande team trots stora skillnader i prestation.

Handlar det om toxiskt beteende är det självklart en helt annan historia.

1 gillning

Problemet är ofta att personer av olika skäl inte vill eller kan ändras. Jag har varit med om att man exempelvis tar in en konsult/terapeut i en missnöjd grupp. Detta irriterade bara folk ännu mer och konsulten hade inte alls förmåga att lösa några knutar.

Jag har också varit med om att en problematisk person fick gå i samtal, vi andra fick gå i samtal plus att vi hade dialog i grupp med person från företagshälsovården. Inget förändrades trots att det fanns experthjälp. Även här förvärrades det hela på ett sätt pga att den problematiska personen kände sig så kränkt och utpekad. Sedan bytte hen jobb och lugnet lade sig…

Om det ska ske något så måste det ske direkt. Men problemet med det är att man kan också behöva vara lite tolerant mot folk och inte hacka på dem för minsta lilla. Det är lite av en rävsax. Men går tiden är det i princip omöjligt att ändra på dynamiken.

3 gillningar

Har själv jobbat länge på myndighet, och har samma erfarenhet.

Din chef kanske inte alls har intresse av att försöka få kollegan förflyttad. Det leder bara till konflikter, och kan förstöra hela dagen/halvåret. Tänk om hen får facket mot sig? Chefen vill skapa lösningar uppåt i strukturen, inte problem. Det är nästan alltid enklare och mer effektivt för chefen i fråga att ”hantera” löpande. De viktigaste uppdragen ges till effektiva kollegan och den ineffektive får göra ngt oviktigt men som ändå måste redovisas.

Ibland hittar man ngt som den ineffektive ändå är bra på. Jag minns en folkilsk kollega som kunde granska andras underlag riktigt bra!

2 gillningar

Samma tips som jag gav i en identisk tråd för ett tag sedan.
Hade en väldigt problematisk kollega av det kvinnliga könet, vi var flera kollegor som upplevde det och det skapat dålig stämning, och då satt vi inte ens på samma våningsplan.

Så vi köpte en dildo och la i internposten - sen försvann helt plötsligt de vidriga kommentarerna och den otrevliga attityden…

(kanske inget att rekommendera 2024 dock) - och eftersom alla jobbar hemma - kanske ingen bra idé att skicka något med posten…

11 gillningar

Vilken tidsperiod skulle du rekommendera då om 2024 inte passar?

Vet inte vad din kollega gjort exakt och ser inte heller hur hennes kön är relevant men du tycker alltså det är ok att skicka någon en dildo? Hur skulle du göra om någon gjorde likadant mot din partner?

3 gillningar

Varit med om nästan exakt samma sak, kusligt!

För att i vissa yrken är man ett team och utför samma arbetsuppgifter. Om kollegan innan inte gör sin del sinkar det i nästa osv.

Håller med dig i det du skriver. Jag jobbar utifrån lagar och regler och vill uppfylla de mål vi har så långt det går.

Byta jobb och chef etc som folk skriver är inte jättelätt för stora grupper av arbetstagare. Alla är inte boendes i storstad och är specialkirurger eller överbegåvade ingenjörer som kan välja å vraka. Många områden är dessutom hårt reglerade.

5 gillningar

Då har man ju valen att prata med kollegan direkt, chefen, chefens chef, börja slappa själv eller byta jobb. Man kan förstås hantera det på andra ljusskygga sätt som beskrivits ovan, men då får man gå till sig själv och fråga vad man står för.

Eller varför inte gå ihop ett gäng kollegor, starta ett AB, rekrytera kollegan utan att personen märker att ni står bakom och när personen sagt upp sig från ert arbete sätter ni det nya bolaget i konkurs. Kanske värt 25000?

Har testat tre av alternativen. Inget av dem med särskilt bra resultat, tyvärr.

Hellre tar jag, med några bra kollegor, över driften av verksamheten och driver det på entreprenad där nuvarande AG får betala. :sunglasses: Jag har fört det på tal och kanske gör det igen.

2 gillningar

Det låter bra, men man vet ju inte hur det blir när man väl har fått jobbet. De flesta verkar ju vettiga under intervjun. Men annars håller jag med om att chefen är väldigt viktigt för att må bra på jobbet.

1 gillning

Jag har haft en riktigt dålig kollega på en arbetsplats där det också betydde att det blev farligt så det går naturligtvis inte att ignorera då. Jag hade ärliga samtal med min chef som dels gjorde rätt stora utbildningsinsatser för personen, sen arbetsanpassning och sen omplacering. Jag har också sagt till en chef att om hen har en deal med en person (eller har gett upp om en person) som innebär att hen får göra mindre så får sagda chef ha en annan plan än att smeta ut resten på övriga anställda. Jag har i princip bara jobbat inom offentlig verksamhet och exemplen gäller psykiatri och socialtjänst och om man inte ser till att faktiskt dra gränser i sån verksamhet så blir man snabbt helt uppäten. Jag upplever inte att det någonsin har tagits emot på ett dåligt sätt.

7 gillningar