Sedan tid tillbaka har jag arbetat på en arbetsplats, jag har fått många goda kollegor. Men det finns en kollega som jag har fått en extra bra relation. Fick närmaste dagarna veta att denna kollega, har blivit erbjuden ett annat jobb som hen har tackat ja till, kommer närmaste dagarna sluta på min arbetsplats.
När jag fick reda på detta, blev jag genast nedstämd, grubbla och över analysera, jag förstår anledning till varför hen slutar på sin nuvarande arbetsplats, men jag vet inte hur jag själv, ska kunna hens avgång på arbetsplatsen. Jag upplever att jag kommer att ha ett tomrum, som kommer att vara svårt att fylla, ner hen slutar.
Min strategi är att sitta still i båten, jag har precis fått en fast anställning, en fast lön, som jag länge har drömt om. Har så mycket erfarenhet, så det kommer bli tufft för mig ifall jag söker annat jobb. Mina övriga kollegor på arbetsplatsen är vana, att kollegor slutar, men jag har ingen erfarenhet av detta.
Hur skulle ni göra? Vad har ni för erfarenheter av kollegor som byter jobb? Hur hantera ni det?
Hej, det är tyvärr en verklighet som du kommer att behöva vänja dig vid. Även om det känns tufft just nu kommer det att gå över med tiden och du kommer dessutom att hitta nya kollegor som du kommer att komma bra överens med.
Du gör rätt i att stanna kvar och fokusera på ditt eget. Alla har sin egen jobbresa och din kollega kände troligtvis att det var dags att lämna.
Förändringar är alltid känslomässigt jobbiga för oss, det är inget konstigt med det.
*Jag tycker framförallt att du ska berätta för kollegan hur du känner! Säg att “jag blev jätteledsen när jag fick höra att du skulle sluta för jag har trivts jättebra med att jobba med dig!”. Bekräftelse är viktigt för alla.
*Om det är viktig kunskap och erfarenhet som kollegan har - be om ett överlämningsmöte! Sitt i ett lugnt rum ihop i två timmar och fråga ut henom om vad som är hens viktigaste medskick för att jobbet ska flyta, och kanske för dig i arbetslivet.
*Om du ser en lucka i verksamheten, lyft det till chefen. Säg att “nu när hen slutar har vi ju ingen som kan XXX, jag ser risk för sämre kvalitet, hur tänker du att vi kan lösa det?”. Det är att ta ansvar och en bra chef uppskattar det.
*Sen tror jag som du säger att det är bra att sitta still i båten. Du trivs ju med mycket annat på arbetsplatsen. Under 40 år på arbetsmarknaden så kommer det att vara många kollegor som byts ut, det är en del av livet.
*Intressant att fundera på för personlig utveckling kan ju vara “hur blir jag själv en kollega som bidrar så mycket till människor runt mig som hen har gjort?”
*Och glöm inte att det är en gåva att kunna knyta an till människor så som du uppenbart har gjort!
Lycka till och allt gott!
Jag minns känslan och sorgen första gången jag var med om det, man vänjer sig faktiskt och de vänner man har på arbetsplatsen som är nära har man kvar som vänner privat. Min erfarenhet är också att de man kommer bra överens med men inte umgås med, har man med som ett bra nätverk framöver i arbetslivet.
Häng på fritiden istället? Om jobbet den byter till är något även för dig kan du väl komma efter sen. Har hänt att jag bytt jobb tillsammans med kollegor, alltså till samma arbetsplats. Andra har kommit efter senare för att man rekommenderat dem när det funnits en öppning.
Se om hen kan höra sig för om det finns plats för dig också på den nya arbetsplatsen. Vid ett par olika tillfällen har jag anställt folk som tagit med sig de bästa kollegorna från sin tidigare arbetsplats.
Om det är något som är ett stort problem för dig - ta tag i det (eller om omöjligt byt jobb).
Om det inte är det - se till att behålla kontakten och bygga nätverk. Misströsta inte det finns andra kollegor.
Låter nästan lite som att det är någon djupare rotat här, kanske någon psykolog som kan analysera lite djupare. På mig låter det lite som att du kanske tar detta personligt, “vi har/hade en så bra relation, varför väljer personen att lämna detta?”. Lite den känslan får jag.
Nästan som ett förhållande, där en part väljer att gå vidare och den andra står kvar lite fundersam kring vad som egentligen har hänt och om man haft samma uppfattning om relationen man haft.
Tror du kommer klara dig alldeles utmärkt, ganska normalt i organisationer att folk lämnar eller byter internt.
Om hen är viktig på riktigt för er båda, så kommer ni att träffas även efter att hen har slutat. Om hen ”bara” var viktig när ni träffades på jobbet, så kommer det att rinna ut i sanden och du kommer att få andra personer på jobbet som du får en bra relation med. Bara mina gissningar som jag grundar på min egen erfarenhet.
Många som har lång erfarenhet brukar ha bra metoder och “tips and tricks” för hur de utför arbetet. Som junior medarbetare är det ofta en stor fördel att arbeta tillsammans med en sådan person. Det gäller i synnerhet om personen i fråga är generös med att dela med sig om “sitt tänk”. Du vet förstås inte vem som kommer i din kollegas ställe. Det kan bli någon annan med liknande kvaliteer men det är ju svårt att veta.
Jag skulle i ditt ställe ta ett möte med personen i fråga och prata igenom lite hur personen tänker om olika uppgifter. Säkert kan personen ge bra input om hur du borde tänka kring lärande och vilka kollegor som är justa resp. mer knepiga. Du har säkert en egen bild men den som har jobbat längre kan ha en fördjupad bild.
En arbetsplats är i ständig förändring.
Chefer, arbetskamrater, arbetsuppgifter och fysisk omgivning kommer bytas ut över tid.
Försök hålla kontakten med de personer som haft betydelse för dig.
Din kompetens och förmåga kommer hjälpa dig att hantera ofrånkomlig förändring.
Jag jobbade på ett företag i 8 år, sen började folk trilla bort och jag fick lite samma känsla som TS beskriver. Slutade där för 4 år sen efter att många andra hade slutat!
Detta är väldigt viktigt att komma ihåg!
De som var mina bästa “jobbvänner” under 7-8 år, är nu vänner på riktigt, vi träffas mer eller mindre regelbundet! Jag reser mycket både privat och för jobb och är sällan hemma just nu, så det är mitt “fel” att vi inte träffas så ofta, men när jag väl är hemma så ses vi!
Annars hörs vi ett par dagar i veckan på Discord och spelar spel med varandra
Vet inte vilken arbetsplats din kollega började på. Ett alternativ är att byta till samma.
Om man nyligen blivit befordrad eller av någon annan anledning ”behöver” stanna kvar så får man väga fördelar mot nackdelar. En kollega slutade och jag själv saknade hans humor och kompetens. Några år senare frågade han om jag inte ville börja på samma företag. Men jag och min fru hade svårt att hitta ett vettigt boende på västkusten som också var inom vår budget.
Men jag har fått en del nya kollegor efterhand som fyller den andres plats. Jag jobbade 12 år på min senaste arbetsplats. Saknar en del tidigare kollegor. Det är klart att om man hittar någon speciell kollega, så kan man säga till. ”Om du funderar på att byta jobb så säg till så kanske vi kan byta samtidigt”.
Om någon i min närhet på jobbet skulle sluta skulle inte bekomma mig det minsta. Mer än rent praktiskt att erfarenhet och kunskap försvinner. Jag har står inte nära mina kollegor på något vis, ingen av dom skulle jag umgås privat med. Det är personer som råkar arbeta på samma ställe.
Det är en del av livet som man lär sig att hantera. Ibland förblir man vänner när någon slutar och börjar umgås privat, men ibland får man acceptera att man var nära varandra enbart pga av jobbsammanhanget och när den upphör så upphör även relationen.
Förtydligande så jobbar jag som ämneslärare på en 7-9 skola, det blir omständigt att byta jobb, nya relationer med kollegor, nya relationer med elever och nya arbetsrutiner, som ska implementeras samt att jag lärare med lite erfarenhet, skulle vara helt annan sak ifall jag hade 3 årserfarenhet eller mer.
Idag kändes det tungt att komma till arbetsplatsen, kunde inte sova ordentligt och mådde sämre.
Pratade med en annan kollega som gav en tydlig förklaring om varför hen valt att avsluta sin anställning. Under detta momentet förstod jag verkligen varför kollegan, det berodde främst av personliga skäl. På något sätt insåg detta under detta pep-samtalet, att som lärare finns det moment som måste säga farväl, att sluta grubbla över det förgångna och acceptera situationen.
Jag sökte upp kollegan, jag förklarad hur jag kände över situationen och hen gav mig två tips
Tips 1
Att skilja på yrkeslivet och privatlivet, annars finns risken att man inte klarar läraruppdraget och att till slut går man in i väggen. När man åker hem så ska man inte tänka på jobbet som lärare, utan istället fokusera på något annat på sin fritid.
Tips 2
Hantering av lärarrollen, bland annat vikten av tålamod. för att skapa goda relationer med eleverna samt att ha en positiv inställning är ett viktig redskap för att något i arbetet ska fungera bra.
Jag personligen har en tendens att grubbla, över analysera saker, har en typ av högkänslighet och är något som jag har gått till psykolog, för att kunna hantera detta och har jag fått rådet av psykologen om att tänka på värsta tanke, för att kunna mota bort tröstetankar.
Tack @JennyL för rådet om vikten, om att förklara sin situation till min bäste kollega som slutar.
Jag har inte läst alla inlägg men det som du har råkat ut för kallas " livet". Livet är fullt av nya och avslutade kontakter. Ibland på gott, ibland på ont. Det är sånt som vi får lära oss att leva med. Livet går trots allt vidare och bjuder på nya möjligheter.
Förstår och känner med dig. Jag kan relatera då jag har några fantastiska kollegor som också blivit mycket nära vänner. Tänk på att också känna in tacksamhet och glädje för er fina relationen och tiden ni fått.
Har haft många fina relationer med kollegor genom åren. Har varit glad och tacksam där och då, och sedan gått vidare och hittat nya relationer på nya arbetsplatser. Inget varar för evigt, bara att acceptera, livet är så. Kan också vara att man glider isär efter några år. Det känns i hjärtat ibland men man hittar vidare. Så har det varit för mig i alla fall.
Kollegor kommer och går hela tiden, det är bara att vänja sig.
Ibland är det trist men ibland kan det faktiskt vara en lättnad att bli av med en person.
