Investeringsstrategi låter så avancerat, vad har min strategi varit de senaste 40 åren?
När man funderar lite vidare så har nog min investeringsstrategi i grunden varit långsiktighet. Vet att en äldre släkting till mig sa att aktier brukar yngla av sig och bli flera med tiden, hon var född på 1800-talet, jag var då i tio-tolv års åldern.
Själv är jag född tidigt 70-tal, på 70 talet var det bankbok, kassabok och kassaskrin som gällde, hölls sig in på tidigt 80-tal så jag fick lite spar och premieobligationer i julklapp av morfar.
Under andra halvan av 80-talet så sparades det förutom på bankbok en del i allemansfonder som var skattegynnade aktiefonder. Vet att jag tittade på fondkurserna på text-TV när man kom hem från skolan.
Började jobba på 90-talet och fick en stadig inkomst, på den tiden sparades det till stor del i aktiefonder som banken föreslog, allt från Latinamerikafonder till Japanfonder. Kommer inte ihåg att det fanns några räntefonder eller inte. Ett IPS sparande med aktiefonder startades upp, troligen var jag under 25 år då. Sammanfattningsvis så kan man säga att innan millennieskiftet så var det månadssparande i aktiefonder som gällde med en “buy and hold” strategi som gällde, en strategi som resulterat i ett sparkapital på miljonbelopp den dagen man fyllde 30 för 20 år sedan…
På 2000-talet så började det bli mera aktivt, flyttade från storbank till nätmäklare först till Nordnet och sedan till Avanza för att Nordnet inte hade IPS tidigt. Började att handla aktier, gick på kurs på Medborgarskolan och var medlem i aktiespararna, gick till biblioteket och läste Affärsvärden och Privata Affärer. “Hitta Kursvinnare” var ett program som jag hade. Det blev en del svenska aktier som HM, Lundbergs, Nobia, Nibe, Ratos, Getinge mm. Tänk om man exempelvis idag haft kvar Nibe, hade gett ytterligare 30 ggr pengarna… Använde periodvis portföljbelåning på låga nivåer. Det köptes en del investmentsbolagsaktier i Investor, Latour, Industrivärden Lundbergs och Kinnevik som fortfarande idag ligger kvar i min IPS portfölj. Fortfarande fanns det en god del aktiefonder, det som var i ropet då var East Capital östeuropafonder, Gustavia Sverige/Balkan Odin Sverige och allt vad det hette, man kan fundera på hur mycket man betalt i fondavgifter genom åren… Samtidigt började någon form av diversifiering mot hedgefonder, exempelvis Brummers Helios, sen fanns det någon som hette Edge som gick som ett skott några år som jag kom ur innan det kraschade. Tidigt 2000-tal så fastnade jag första gången hos en rångivare då kapitalet började bli ganska stort, han förslog något obskyrt skatteupplägg med någon utländsk kapitalförsäkring som jag hoppade på, insåg ganska snart det inte var min grej och köpte mig ur det hela, vet inte vad det kostade, men jag tog det som en lärdom. Har i princip sedan tidigt 2000 tal inte haft någon bankkontakt utan skött det mesta efter eget huvud. Samtidigt tecknades det en kapitalförsäkring med traditionell förvaltning hos Skandia som sedan dess har funnits kvar till i mars 2021 då den avvecklades. Så här i efterhand så kanske det inte var det bästa beslutet, men inte det sämsta heller, men det var en diversifiering bort från aktier.
För att sammanfatta 2000 talet så var det aktier och (dyra) aktiefonder som gällde med diversifiering mot (dyrare) hedgefonder samt sparande i en kapitalförsäkring med traditionell förvaltning.
I 2010-talets början, eller möjligen i slutet av 2000 talet så korsades min väg med en känd ekonomi bloggare från Skåne. Hans rädsla för risk smittade över på mig och risknivån sänktes rejält i sparandet. Det blev en del räntefonder, guld etc, fortfarande med aktier och aktiefonder som bas, mestadels indexfonder. Drogs så långt att jag hade samma belopp i bolån stående på en räntefond så att man skulle kunna betala av bolånet… I slutet av 2010-talet så försökte en storbank få över mig till att bli Privat Banking kund, var på några möten där de la upp ett upplägg för hur det skulle kunna se ut, de föreslog diskretionär förvaltning… Att de föreslog diskretionär förvaltning berodde nog på att de upplevde mig som “håglös” när det gäller kapitalförvaltningen. Hoppade aldrig på detta, men lärdomen från dessa möten var att jag hade fel risknivå, för låg, detta under större delen av 2010-talet.
De senaste åren har jag mest arbetat med att få till en balanserad och kostnadseffektiv ekonomi när det gäller alla delar. Numera så är min strategi något som man skulle kunna kalla “Total Allokering” På RT brukar säga att 80% av resultatet kommer från allokeringsvalet aktier/räntor och 20% kommer från valet av fond. Men jag tror man måste titta på fler parametrar, exempelvis:
- Aktier
- Räntor
- Guld
- Fastigheter
- Belåning / soliditet
- Likviditetshantering
- Pensionskapital
- Alternativa investeringar
- Beskattning
Ser punkterna ovan mest som “rattar” man skruvar på för att få den balans som man önskar, sen vilken aktiefond man sedan väljer är av mindre/litet intresse, det är tillgångsslaget som är viktigt.
Har också för några år sedan gjort en “balansräkning” för hela ekonomin inklusive statlig pension och tjänstepension för att veta vilka pengar som finns för att leva resten av livet, gav en helt annan överblick över ekonomin.
Resultatet har blivit att belåningsgraden på bostaden ökats, viss värdepappersbelåning, Idag löper skuldräntan med i genomsnitt 0,82% ränta, samlat bolån och VP belåning. Exempelvis så sjönk bolåneräntan när bolånen ökades pga. marginaleffekter.
Likviditetshanteringen är genomtänkt, dvs jag vet hur jag får fram “ansenliga” belopp som buffertpengar om något händer utan att fråga någon (inklusive min sambo), dvs behöver inte ha >100 tkr stående på ett buffertkonto till 0 % ränta.
Handlar inte med aktier idag utan endast aktieindexfonder, med något undantag. En del “gamla” aktier ligger kvar på depån, mestadels svenska investmentbolag.
Sammanfattningsvis så har det gått bra genom åren mest pga långsiktighet samtidigt som man inte gått på några större minor förutom ett och annat börsras, det första 1987… Kapitalet har liksom “ynglat av sig” de senaste 30 åren med kontinuerligt tillskott av nysparande under åren. Det har visat sig att min äldre släkting hade rätt.