Låter som en monumentalt dålig ide
Istället för att förbjuda export, kan man inte se över prissättningen? Om ett land har så hög produktionen en dag att de kan exportera en betydande del borde invånarna ha låga priser, inte behöva betala lika höga priser som grannländerna med elbrist som behöver importera el.
Sen 2015 har vårt skattegynnande av datahallar medfört att det har installeras serverhallar som förbrukar som två kärnkraftsreaktorer och man har beviljat ansökningar som medför att 3 st till kärnkraftsreaktorer försvinner.
Det är inte konstigt att vi får elbrist när vi förlorar denna effekt för att driva serverhallar med marginell ekonomisk nytta för Sverige ihop med nedläggning av kärnkraften.
Med lite tur rasar väl värdet och de kan sluta med det där i Boden.
Lite ”grönt stål” på det så blir det absurda förbrukningsnivåer i norr tyvärr.
Fast man måste ju också hänga med i nutiden för att kunna sköta sitt hus. Jag gissar att han som många andra äldre bor i huset “för att det är ju ändå mycket billigare än en lägenhet”. Fast det är ju ingen naturlag, det är ju något man måste räkna med att energipriser, uppvärming, renoveringar etc kan ändras i pris.
Du gör ett ganska stort antagande här, att alla har sparkonton eller är förutseende nog att dra in på utlandsresor innan den chockerande fakturan kommer.
När dom lånade till hus gjorde banken en kalkyl för att se om dom klarade 7.5% ränta. Denna kalkylen klarade dessa mämmiskor samt höll med banken om att kalkylen var rimlig. Eftersom räntan ännu inte är 7.5% finns det alltså MINST differensen mellan nuvarande ränta och taket på 7.5% att nalla ifrån. Sen om dom skär ned på utlandsresor eller folköl får dom bestämma själva.
Jag har också alltid tänkt så men uppenbarligen så är det problematiskt för vissa ändå, jag tror det beror på att man har använt sitt buffertutrymme till annat; diverse lån och avbetalningar, förändrad livsituation (fått barn, jobbar mindre, sjuk, arbetslös) etc.
Det känns som en majoritet av sveriges befolkning tänker att ingenting får finnas kvar; oj jag har råd att leasa en bil för 5000 kr, lets go!
Problemet är väl att resan redan är bokad och lån taget för att betala för den… 
Det ingår inte i de flestas tänkande att tänka framåt mer än någon vecka, det bara är så och jag känner flera. Allt ska spenderas, no questions asked. Jag har riktiga skräckhistorier som exempel, det förvånar mig inte att det går åt helsike för folk nu.
Sjukdom kan man inte rå för, men i övrigt är det aktiva val man gjort som vuxen medborgare, det är bara att skylle sig själv och kanske inse att man inte borde äga ett hus
För tydlighetens skull: jag håller alltså med
Varför ska man i kalkylen ta med räntehöjning och elprishöjning men inte sjukdom (eller arbetslöshet? Separation?)
Jag säger inte emot dig, jag bara försöker förklara varför det är totalt värdelöst med dessa kalkyler som banken gör. 
Banken har gjort en standardkalkyl, men som tidigare sagts är det mycket som de inte får med där.
Visst, det är oansvarigt och kortsiktigt att köpa nya bilar, musikanläggningar, utlandssemestrar, etc etc och när inte pengarna räcker till tar man privatlån för att kunna fortsätta.
Men så ser verkligheten ut och det är många som inte kommer klara en ränta på 7.5%, att påstå något annat är tyvärr naivt.
Klart det är naivt, dom flesta klarar nog inte en ränta på 3% men alla husägare har accepterat bankens kalkyl och ansett den rimlig, utöver detta har dom även amorterat 2% om året. Det skall finnas marginal. Om det inte finns det betyder det att du inte är vuxen nog att äga ett hus.
Det finns alltid edge cases. Ska man 100% gardera för allt kommer man aldrig kunna köpa någonting. Jag tycker absolut att man ska ra en funderare på hur arbetslöshet eller separation påverkar ditt boende när du tar lånet.
Sjukdom såsom exenpelvis cancer, utbrändhet eller andra grejer är extremt svåra att planera för. Då gäller det att ha en buffert.
Jag är helt med på att folk bör tänka framåt och ha buffert etc.
Även med på att man ska räkna med att klara högre priser om man väljer rörligt pris på en tjänst.
Men om man anser att normalpriset på el ligger på 20-60 öre per kWh och priserna sen stiger till runt 3kr/kWh så pratar vi om 5-10 ggr höjning. Inte normalt att räkna med en sådan höjning.
Om vi därefter till kommande vinter får se timpriser på 40kr/kWh så är det runt 100 ggr högre än det man tidigare ansåg vara normalt. Även om månadsnittet hamnar på 8-10 kr/kWh är det runt 20 ggr högre än det gamla normala.
Finns ju ingen som budgeterar att rörliga priser ska bli 20-100 ggr dyrare än normala.
Nej givetvis inte och här märker man ju tyvärr av flera edge cases tråkigt nog. Men alla som bor i villa har möjligheten att binda pris, alla är medvetna om att kärnreaktorerna läggs ned samt att vi förlitar oss på ryssen för gas.
Men för att spara några öre extra per kwh har dom flesta valt rörligt. Det har även funnits gott om tid senaste året att binda. Jag fick själv bita i det sura äpplet och har bundit mitt elpris till 208 öre (ink moms mm)
Även om man inte har budgetterat för att elpriset ska gå upp 20x har man ifag troligt is en ränta under 2% och har således 5.5% i marginal där att använda. Alla som har ett huslån på 1 miljon har således räknat med 55 000 om året i någon form av buffert. Förslagsvis tar man av dom pengarna för att betala elen. Skulle räntan gå upp ännu mer samtidigt som elpriset fortsätter sken kommer vi givetvis få problem.
Kalkylränta, kalp osv nämndes inte överhuvudtaget när jag och min fru tog ett lån till vår villa. Nu råkar vi vara ekonomiskt pålästa och intresserade, men jag förstår att många inte har så stor koll på detta. Likaså hur elpriserna fungerar. Det är många insatta som försökt förklara hur prissättningen på el fungerar, men misslyckas ofta. Då kan man inte bara avfärda ångestfyllda människor som får sin tredubblade elräkning med “du har ju rörligt, vad trodde du??”
Samma gäller ju med hälsa. Många i samhället går runt väldigt skickliga på ekonomi, eller annat värdefullt i samhället, men med en grav övervikt, hjärtsvikt och pre-diabetes etc etc. Dom vet nog vad som borde göras med det är inte alltid så enkelt.
Jag är den första som vill att alla vuxna ska ta sitt ansvar och staten sluta behandla oss alla som småglin, men det finns ett pedagogiskt problem i Sverige. Vi får vara lite snälla mot varandra.
Och peppa varandra till att ta mer ansvar (kanske inte här, men grannen, föräldern etc).